Nicolás har gift sig!

Varje år den 17 juni fotograferar Diego Goldberg i Buenos Aires sin familj. Det har han gjort sedan 1976. I år visar det sig att sonen Nicolás påbörjat en egen linje med sin fru Paula. Jag har följt familjen sedan 2003 eller nåt sånt. Jag älskar sådana här projekt!

På håret

På bilden syns lille mannen och lilla bilen. Den senare har fått nya fina däck, franska sådana. De italienska var tämligen slitna. Tack till farbrodern som uppmärksammade mig på detta. Att i en trafikkontroll försöka slippa undan böter med förklaringen:

"Hade ingen aaaaning om att däck kunde slitas så fort."

När fort är ca 5 000 mil. Det hade förmodligen inte funkat så bra. Då man aldrig vet vem som läser ens blogg så skall jag inte här erkänna exakt hur slitna däcken var, men låt oss säga att jag numera vet hur en mönstervarnare ser ut...

Vykort från Karlstad

Plockade med mig lite brev och kort från (pappas) Morbror Evalds hem i Småland igår, tänkt att användas för min släktforskning. Bland korten finner jag ett vykort från Karlstad med utsikt över Stadshotellet och älven. Kortet är postat den 12 mars 1968 och först tror jag det är min fars handstil, men det visar sig vara skrivet av hans mor. Hon har skickat kortet till sin bror i Småland och skriver bl a:

"Sänder här ett kort. Är i Karlstad. Ann-Marie o Åke har fått en flicka den 6 mars."

Första barnbarnet. Det som hon älskade att skämma bort... Häftig känsla.

Somliga blir sommelierer

Somliga inte. Men vinet var gott ändå.

Dagens i-landsproblem

Varför är alltid grillglöden som finast när man grillat klart?

Auktionsfynd

Motkombattanten gav sig på 500 kr. Å andra sidan snodde hon hem den fina spegeln. Lustigt att det alltid är samma personer som bjuder på samma saker... Bara det fina vädret hindrar mig från att parkera framför TV:n med Homicide-boxarna.

Vi är adopterade!

Lille mannen och jag har blivit adopterade. Denne (denna?) katt har strukit runt Torpet under ett antal år och har annars legat i dikena och vaktat på sorkar och småfåglar. Nu verkar dock något ha skett. (Sorkarna har ju flyttat in på Hotell Sorken under trädgårdslandets pressening.)

Han (hon?) åmar sig och fjäskar och vill vara med hela tiden. Häromdagen fick lille mannen hjälp att montera nytt lås på min cykel. På bilden längst här ovan är den min Nikon som inspekteras. När vi äter middag ligger Katten (som vi döpt den till) under bordet och spinner. På morgnarna väcks vi av ihärdigt jamande under vårt sovrumsfönster. När vi kommer tillbaka efter en utflykt möts vi på tunet av Katten.

Om det varit för att den tigger förstod vi nog bättre, men Katten äter inget av det vi ställer fram. I påskas ratade han t o m laxen. För någon vecka sen slickade han, när ingen såg, gräddfilen av syrrans och Andreas potatissallad. Det verkar som om maten endera skall fångas eller stjälas. Fast igår blev han lite putt när min kebabpizza åkte kvartsäten ner i soppåsen. Eller så ville han bara hjälpa till att knyta påsen.

Halsbandet har något satt ditt, förmodligen för att ingen skall ta bort Katten. Med tanke på att han är ganska mager och att klorna aldrig är klippta så har vi alltid räknat honom som halvvild. Det lär han få förbli. Det enda som serveras hos oss är kli bakom örat (vilket tas emot med ivrigt spinnade och jamande) och en skål vatten i värmen (som han nobbar).

Hallontårta!

Man tager en bleckhink och vandrar ut i skogen en kväll tillsammans med sin lille man. Där plockar man sedan 2 liter söta vildhallon. Sedan kokar man sylt på alla hallonen utom ett par nävar. Dessa strör man på en mörk chokladkaka. Botten består av Kungsörnens hallon och citronkaka och chokladen är en 75-procentig jag hittade i skafferiet på Torpet. Blandad med en klick smör. Serveras med vispad grädde.

Dammsugare

En snubbe har vigt livet åt att testa dammsugare. D v s sådana som på bilden här bredvid. Ett hedervärt tidsfördriv, måste jag säga. Alltför många gånger har man ju fått torra, trista dammsugare med för hård marzipan och flottig choklad.

En av de bästa jag någonsin ätit var på Ströms Konditori i Mora. Ett perfekt sätt att runda av ett besök på Zorn-muséet med en kaffe och en dammsugare där.

Lille mannen och ABBA

Dags att avslöja resultatet från veckans fråga. Kommer den lille mannen ha omvärderat sin njugga inställning till ABBA efter att ha sett filmen Mamma Mia? 57 procent svarade "Ja, självklart!", 43 procent svarade "Nej, han är ju från Örebro". Det rätta svaret är lika svävande som resultatet från omröstningen.

Lille mannen själv säger att hans njugga inställning till ABBA föddes 1974 då gruppen vann Eurovisionsschlagern med Waterloo. Han själv var då inne på Black Sabbath, Uriah Heep och Deep Purple och tyckte, som 19-åring att ABBA var ett gäng töntar, som gjorde musik för töntar.

En omvärdering av denna uppfattning kom redan i samband med filmen Priscilla - Queen of the Desert. Om Mamma Mia ändrat hans uppfattning ytterligare, eller om det är ren nostalgi på äldre dar ("där man plötsligt gillar sådant som man tyckte var skit när det begav sig") vet han inte, men heeeelt dålig är inte musiken.

Omdömet blev: "Det var väl inte slöseri med tid i alla fall." Vilket översatt från Närkingska betyder ungefär "Det var rätt OK".

Personligen är jag lite besviken och kan väl konstatera att , har du sett musikalen på plats i London, gå inte och se filmen! Njut i stället av minnet.

If you can't beat them, lay down and sulk

The Mongolian Democratic Party are boycotting the new parliament. They have still not produced any proof for their allegations that the winning party, MPRP, have cheated in the elections in June. The only "proof" seems to be a feeling that more people should have voted for the DP.

"The opposition party leader, Tsakhiagiin Elbegdorj, says his party will not return to parliament until several demands are met, including an investigation into the riots and information on how five people died that night." (BBC)

We all know how the riots started, with the DP leader publicly demonstrating his anger over the results in the elections, claiming fraud, and the Civil Movement Party leaders leading the way of the rioters up the stairs of the later burnt out building of the MPRP.

One wonder how democratic it is for an MP and former PM (as Elbegdorj) taking to the streets, stirring up people, not trying to solve the disputes within parliament.

The reason there still remains constituencies in dispute may be that the multi candidate system, that the DP are the architects of, didn't turn out to be such a good system. With single candidate constituences the DP won the last election, but now people get the chance to spread their votes on 3-4 different candidates from different parties.

It seems as the DP has made some major strategic mistakes. Walking out of parliament may as well be one of them. Elbegdorj has made clear that he is about to hand over to someone else. Let us hope it will be someone less polemical.

En helt vanlig torsdag på jobbet

Sitter och plockar med mina papper på jobbet, med bara en dryg vecka kvar här på Unionen Värmland. Sedan bär det av till mitt ordinarie jobb på huvudkontoret i Stockholm igen. Idag är telefonfri dag och den enda kollegan i tjänst är på förrättning i Arvika. Roar mig med att kolla hur folk hamnat på min blogg. Inlägget igår om Svenska Dagbladets ledare om Radovan Karadzic har lockat folk från hela världen. 107 träffar bara igår, dom brukar ligga kring 30 per dag. Men det roliga är ju när folk kommer från Googlesökningar. Ibland fattar man ingenting...

nunnor heltäckande - Jag skrev om skillnader, eller inte, mellan att bära nunnedok och hijab
k:fem - Ja, det har jag skrivit en hel del om!
Thomas von Sydow - Vem är det?
tyskan:heter - Ja, det undrar jag också. Något på T enligt Värmlands Folkblad.
A4 - A6 och A9 känner jag till, men här kanske det handlar om pappret, inte artilleriregementena.

Sen letar jag efter en bild av en oljemålning av Karin Broos. Broos och min store favorit Lars Lerin har hamnat på Värmlands Muséum. Broos med en oljemålning av tre kvinnor på en brygga efter badet. Hon själv säger i lokalpressen att man själv får tolka stämningen i bilden. Den diskussionen har vi haft i familjen och med vännerna. Syrran tolkar den som att kvinnorna badat och nu njuter av stillheten efter badet i insjön. Jag tolkar den som att två av kvinnorna är skitsura på varandra och den tredje känner det som om hon hamnat i kläm och usch vad otrevlig stämningen blev. Hon kliar sig lite på benet i ett försök att undkomma den dåliga energin där på bryggan.

Har bilden i en broschyr på Torpet och skall försöka komma ihåg att scanna den...

Lars Lerin, ja. När jag får ordning på alla mina tavlor som just nu står undanställda, oinramade, felinramade och oupphängda så skall jag nog investera i något av honom. Att hänga över soffan. Lerin målar som Gustaf Fröding skaldade. Hans målningar framkallar samma vemod. Och i den underbara boken Solsken och Regn har han fångat den värmländska sommaren på pricken.

Ikväll skall jag hämta lille mannen i Krillehôla. Där alla pratar som Mia Skäringer. De har dessutom ett alldeles lysande Coop Forum. (Eller Coop Fååårrrum, som min gamle farbror säger, med engelskt uttal, eftersom han tycker det är löjligt att dom bytt namn från OBS!) Sen blir det nog revbensspjäll och en flaska Capello di Prete i sommarkvällen. Veckan som kommer ser ut såhär i väderprognoserna:

Upplagt för bad och grill och allmän sommarkänsla veckan före semestern. Det är också fantastiskt väder för alla dem som kommer delta i Europride, vilket jag missar i år. Men jag får ta igen det med firande av brudpar och 40-årsfest på semestern.

Besvärande för vem?

Detta verkar vara en vecka när det finns anledning till att fundera över bevisning. Flera rättsfall pågår eller är under uppseglande. Radovan Karadzic har gripits och kommer med stor sannolikhet att lämnas ut till Haag-tribunalen och åtalas för det han varit efterlyst för, folkmord. Han lär neka. Anders Eklund har tillbringat veckan i Stockholms tingsrätt åtalad för två mord, tre våldtäkter och barnpornografibrott. Han har erkänt i stort sett allt han åtalats för. I Västerås har åtal väckts mot en tysk kvinna för mord på två barn och mordförsök på deras mamma i Arboga i våras.

"Men den bevisningen som finns gör att det är en rad omständigheter som är väldigt besvärande för den åtalade, säger hon." (Nerikes Allehanda angående åklagaren Frieda Gummessons uttalanden kring den åtalade.)

Av vad jag kan läsa i tidningarna så handlar det mesta av åklagarens bevisning inte om bevis utan om en lång indiciekedja. Den tyska kvinnan har varit i Arboga under mordkvällen. Vittnen har sett henne i närheten av familjens hem både före och vid mordtillfället. Kvinnan har haft en lapp i sin ägo med tider på när mannen i familjen (hennes ex) varit på jobbet. Sägs det. Åtminstone stämmer tiderna med hans arbetstider. Men någon bevisning verkar inte har framkommit, såsom DNA på kvinnan eller den hammare hon påstås ha blivit fråntagen i säkerhetskontrollen på Skavsta.

Det enda verkliga bevis som åklagaren har verkar vara den misshandlade mamman, om hon kan peka ut kvinnan i fråga. Någon utpekning har inte skett, förmodligen för att man varit orolig att det inte skall funka då den tyska kvinnan sägs ha motsatt sig en "line up". Mamman har vittnat om att det var en kvinna som gav sig på henne, att kvinnan bröt på ett annat språk men har också lämnat motstridiga uppgifter såsom att kvinnan var ca 1,65 lång (hon är 1,80).

Jag måste nog säga att det är åklagaren som har det besvärligt att bevisa utom allt rimligt tvivel att det var den tyska kvinnan som mördade de två barnen. I synnerhet om modern inte sett själva morden och om det inte finns ett enda bevis som binder kvinnan vid själva mordplatsen. Att befinna sig på samma ort, att vara besatt av en man, är ju inte tillräckligt.

Sen kan vi ju alla ha en egen åsikt, en egen bild om att det är fullständigt orimligt att det inte skulle vara denna kvinna som ligger bakom morden och misshandeln. Att allt pekar på att det är hon, som gjort det. Men hennes advokat verkar ha en poäng när han uttrycker skepsis kring bevisningen. (Bevis är inte det samma som indicium.)

Hela detta ärende har känts ganska olustigt. Jag har svårt att förstå hur en person kan undgå att lämna minsta lilla hårstrå efter sig om man hamrat ner tre personer i en hall. Att en mördare kan ge sig på tre personer i deras hem utan att det finns ett enda bindande bevis. Vad detta beror på vet jag inte, men konstigt är det.

Ge fan i min väska!

Bloggaren Josh har skrivit ett av de bästa inläggen i FRA-debatten hittills. Väl tajmat med att chefen för FRA, Ingvar Åkesson, blir alltmer despo i sina försök att marknadsföra den nya lagen som något väldigt bra.

"- Jamen kom igen nu. Jag lovar att glömma allt jag ser som jag inte har med att göra."

Hahaha! Lysande.

Karadzic oskyldig tills motsatsen bevisats

Endera har Svenska Dagbladets ledarsida drabbats av härdsmälta, eller kanske är det semestervikarierna som anfallit. När man läser deras senaste tillskotts, Patrik Krasséns, inlaga om att småföretagare inte får ta semester, där han inbegriper semester i socialförsäkringssystemet så förstår man ju att det är semester, även på Svenska Dagbladet. (Som en del av de kollektivavtal som finns mellan bl a Unionen och arbetsgivaren.)

Men när man läser dagens huvudledare så blir man nästan lite orolig. Är detta en morgontidning? Eller har jag fått tag i ett nummer av The Sun? Ja, det är rötmånad, men betyder detta att vilka ruttna, halvrasistiska inslag som helst kommer in på ledarplats i en av landets s k seriösa tidningar?

Skribenten framför bl a följande, om jag tolkar honom/henne rätt:

- De som försvarar en påstådd brottsling, en ännu icke dömd människa är rättshaverister.

"Det spelar ingen roll, annat än för de rättshaverister som snart kommer att rusa till försvar för ”Europas bödel”. För dem är det ett taktiskt spel att ifrågasätta varje detalj i processen för att förhala rättvisans gång."

Att ifrågasätta en politiskt tillsatt domstol, där endast serber verkar dömas, är varje försvarsadvokats förbannade skyldighet. Ingen är juridiskt skyldig förrän han bedömts vara det av en domstol. Det är inte Svenska Dagbladets ledarskribent som är domstol, hur gärna han än skulle vilja. Detta system är inte rättshaveri, det är rättsmedvetande.

- Serber är onda.

"Serberna kommer, sakta men förhoppningsvis säkert, över till den goda sidan."

Om han skrivit "Serbien"... Men här är det alltså serberna, etniska eller medborgarna, som befinner sig på den onda sidan. Att Svenska Dagbladets ledarskribenter ofta ser världen i svart eller vitt, det vet vi. Men att man utmålar ett helt folk som särskilt ondskefulla, det är inget annat än rasism. För övrigt så begicks en hel del onda handlingar även av kroater och bosnier under kriget. (För att inte tala om vad som hände under andra världskriget, i läger som Jasenovac.)

- Slobodan Milosevic tog sitt eget liv och förmodligen kommer Karadzic lyckas med det samma.

"Slobodan Milosevic, exempelvis, lyckades med att dö innan domstolen kunde komma fram till att skipa rätt. Väljer Karadzic samma försvarslinje – att prata och
prata och prata – kanske även han kan snuva rättvisan. För tyvärr är de instrument vi vill ska garantera en civiliserad värld både långsamma och klena."

Det han säger är alltså att Milosevic inte dog av hjärtsjukdom, utan själv hade ett finger med i spelet, även här. Han "lyckades" dö. Karadzic får dessutom inte tala för sitt eget försvar. Åtminstone inte för länge. Hur länge länge är bestämmer Svenska Dagbladets ledarskribent. Att inte få tala för sin sak så länge som man finner lämpligt är civiliserat.

Det här låter förmodligen som en försvarsskrift för krigsförbrytelser begångna av soldater från Serbien. I Svenska Dagbladets ledarskribents ögon är jag väl ännu en av dessa rättshaverister. Men jag ber att få hänvisa till Leif Silberskys lysande sommarprat för någon vecka sedan (finns fortfarande att lyssna på på Sveriges Radios hemsida). Där konstaterade han att det finns många sorters skuld, juridisk, moralisk, filosofisk osv. Men att han var satt att ifrågasätta sin klients juridiska skuld. Så länge klienten nekar så är det detta försvarsadvokaten har att förhålla sig till. Vem skulle annars göra det? Och vem skulle vilja ha en försvarsadvokat som redan konstaterat att man är skyldig, före själva rättsprocessen?

Om bevisen mot Karadzic är så överväldigande som det verkar så lär han förmodligen bli dömd, men först då är han skyldig i juridisk mening. Detta, Svenska Dagbladet, är själva grunden i ett rättssamhälle, inte rättshaverism.

Språkförbistring

På mitt jobb sitter vi i telefonjour. För att folk inte skall behöva sitta i kö kopplas samtalen vidare om det är upptaget och det innebär att folk från andra delar av landet kan hamna här i Karlstad. Vilket de alltid blir lika förvånade över. Ibland blir dom sura över att det inte finns någon som kan svara på deras samtal på just deras ort, just då när dom ringer.

Det är dock inte bara facket som måste anpassa servicen efter budgeten. Även polisen har en liknande telefonomkoppling. Något som Ulf och Kjell blev varse i helgen. Ulf och Kjell har en fin gammal träsnipa gemensamt som dom ägnat många kärleksfulla timmar att renovera. Eller hade, rättare sagt. Snipan stals i helgen och slogs sönder. När Ulf skulle ringa polisen hamnade han först i Norrbotten, sen i Norrtälje och senare i Nora. Det var kanske en dag då alla ställen på No var inkopplade på telefonslingan.

Man skulle kunna tycka att även Norapolisen skulle kunna ta emot anmälan, men dessa var uppenbarligen inte bevandrade i det värmländska språket. Hade mage att fråga hur man stavar till Ôrrhôlmen. (Orrholmen, där båten stals.)

Vi får hoppas att ligisterna grips, när Karlstadpolisen öppnat igen, och att Ulf och Kjell på något sätt får möjlighet att reparera sin fina båt.

Lika som bär

När lille mannen igår passerade Vällingby Centrum fick en av brudarna i ledighetskommittén, som brukar hänga nere i parken, syn på honom.

- Öhhhh... Det är ju Rongedal ju!

Vilken av dem framkom inte. Detta misstagande hade aldrig skett i Molkom! (Det är dock lite läskigt när man kollar brödernas hemsida och hittar barndomsporträtt där dom är sjukt lika lille mannen i samma ålder. Undrans om Rongedals egentligen kommer från Hällefors...)

Blacks, gays and Mongolians banned in Beijing bars during the Olympics

Via Asian Gypsy I reach the Australian web site of The Age. Here we can read that the police in Beijing has ordered bar owners not to serve black people, who ever they are, and Mongolians. A gay bar has been ordered to close during the Olympics. I remember one of the Mongolian friends saying that Chinese people are bad people, thinking the friend was a little bit xenophobic. It seems as the pre-olympics charm school in China has not included the "treat all equal" though.

Leaving UB for Stockholm we had to wait for one hour at the transit desk in Moscow. Just to see the Russian authorities humiliate all people looking Muslim or Mongolian, among them a Mongolian wrestling team. The border police woman was a fatter, less well dressed copy of Helga in the TV serie 'Allo, Allo'... Arriving in Stockholm what goes around came around when it was the Swedish border police checking the Russians extra thoroughly.

It's a mad world.

Fisk som straff

I helgen bloggade jag om ett lämpligt straff för Anders Eklund. Att jag inte kunde komma på något. Annat än groddar och bönor (som alternativ till vatten och bröd) på obestämd tid. Det verkar som om häktet redan börjat tillämpa detta. På midsommarafton skall Eklund ha serverats kokt fisk. Ingen sill. Ingen nubbe. Ingen öl. Inget grillat kött. Liksom Tito Beltran verkar han inte gilla maten i häktet. Det har fått till effekt att han gått ner 17 kilo i vikt.

Kokt fisk på midsommarafton... Det är ju nära på tortyr, ju. Jag känner ett par killar som skulle börja överväga om livet var värt att leva om de utsattes för denna behandling. Kanske dags att låta Amnesty se över det här.

Schysst utsikt

På tunnelbanan.