Verklighetens folk

Verklighetens folk var ute och åkte tunnelbana i morse. Dom klev på i Blackeberg. En man och två kvinnor, i 55-60-årsåldern. Vilken verklighet dom representerade är osäkert. Klart var dock att dom inte åkt tunnelbana på väldigt länge. Det hela började med att mannen frågade om den där nya tvärförbindelsen.

"Tvärlinjen tror jag den heter."

En av kvinnorna kom fram till att det nog var tvärbanan han menade och att den nog var bra för att ta sig från Alvik och söderöver.

"Är det en tunnelbana då, eller en buss?"
"Nej, det är ett tåg men inte tunnelbana, jag vet inte vad."

Tåget rullar på och mannen briljerar inför damsällskapet med att berätta att man nu kan åka spårvagn ändå till Sergels Torg. Kvinnan som visste namnet på Tvärbanan men inte vilken sorts färdmedel det är, tror honom inte.

"Jag som bor i stan. Det har jag aldrig hört talas om!"

Färden går österut och vid Alvik skiner kvinnan från stan upp:

- Där är den, Tvärbanan! (Pekar på Nockebybanan.) Det är en rälsbuss!

Veckans groda

I senaste numret av den eminenta tidningen St-Press yttrar sig Försäkringskassans överdirektör, generaldirektörens närmaste man, Stig Orustfjord. Detta om att han, som statlig tjänsteman, i valets elfte timme gick ut och räddad ansiktet på regeringen Reinfeldt genom att dra en vals om den utförsäkrade Annica Holmquist. Holmquist skulle minsann inte utförsäkras, det fanns lösningar, sa Orustfjord på fredagen för valet. Uppenbarligen utan att ha satt sig in i fallet eller pratat med sina egna handläggare. Handläggare som sedan krasst konstaterade att de agerat efter Alliansregeringens riktlinjer. Holmquist skall prövas mot hela arbetsmarknaden eftersom en läkare någon gång skrivit att hon kanske eventuellt i en framtid kan jobba något lite inom en skyddad verksamhet, även om det inte var så troligt. (Holmquist lider som jag förstår det av en dödlig sjukdom.) Jobblinjen ni vet.

Men åter till Orustfjord. Regeringen Reinfeldt utsåg honom till överdirektör på Försäkringskassan så sent som i mars i år. Då kom han från Länsstyrelsen men har tidigare jobbat på Försäkringskassan som försäkringsdirektör. Så sent som i mitten av 00-talet vill jag minnas. Jag har själv hört honom dra statistik om föräldraförsäkringen på konferenser och han har enligt DN ansvarat för kassans kontroll av fuskare. Han har länge varit fackligt aktiv inom SSR och leder (ledde?) deras satsning på att få fram nya chefer inom myndigheter med hög åldersstruktur på dessa befattningar. Det låter väl som en man som har koll på läget?

Ack nej. För till St-Press säger Orustfjord om fallet Holmquist:

- Jag hade ingen aning om hur politiskt laddat det var.

Häpp. Skall han använda detta argument gentemot JO om dom väljer att utreda de anmälningar som riktats mot överdirektören?

Journalistiskt breakdown i SVT

Ni kanske undrar varför jag är så tyst här. Det är för att jag sitter och plågar mina vänner på Facebook med arga inlägg. Som det här om hur KG Bergström intervjuar Maria Wetterstrand och Peter Eriksson som om han vore självaste idolen, Fredrik Reinfeldt i en partiledaredebatt. KGB börjar fan bli senil.

"KG Bergström och SVT är uppenbart Moderaternas förlängda arm! Sen när var det upp till Public Service att stå och företräda Moderaterna som KGB just gör i Agenda?"

"PENSIONERA GUBBJÄVELN NU!"

Varpå kloke Mikael noterar att:

"Han är ju pensionerad. Han går bara in (väldigt mycket). Det gör honom lite "friare", som han uttryckte det i ett klipp på demokratifestivalen i Göteborg."

Medan jag gapar vidare:

"Och ta med dig Kristian Luuk när du går.

Innan jag svarar Mikael:

"Jaha, så SVT lånar in en gammal moderat som skall kompletterade den yngre moderat som bevakade Moderaternas valvaka igår?"

Och konstaterar att

"SVT har sålt sig till SD."

Sen lackar jag ur på en annan diskussion i Agenda om fastighetsskatt som ett av (S) problem.

"Ärligt. 1 procent av alla villaägare äger hus taxerade till 7 miljoner eller mer, d v s de som riskerar höjd skatt. Hur många av dessa är gamla tanter som ärvt sitt hus efter maken? Förmodligen lika många som de gamla tanter som blir nersprungna av burkaklädda kvinnor med barnvagn..."

I en annan Agendadiskussion går jag loss om KGB:s intervju med Peter Wolodarski och Katrine Kielos, Uppblåst journalist intervjuar självuppskattande journalister och resultatet kan ju bara bli ett. Uselt.

"Altså det här blir bara värre och värre. Två journalister, Kielos och Wolodarski, står och intervjuas av en tredje, KGB, och försöker få det till att (S) skulle agerat annorlunda i bilkrisen. Men kolla för FAN hur rösterna föll i Trollhättan! Inte röstade dom på Wolodarskis och KGB:s parti! Dom röstade på Mona! Är det inte tjänstefel av Katrine Kielos att inte ha kollat upp det?"

"NEJ Peter Wolodarski! Det ligger INTE i alla partiers intresse att bli Moderater! Herre gud! Och Wolodarski jämför V med SD. Och Kielos har inte guts att säga emot. Skicka ut Kielos med KGB och Luuk på samma gång! Faaaaan vad trött jag

blir!"

Ja, det är vad jag sysslar med en kväll efter valet.Som Eva-Lena, som gjort en fantastisk valrörelse säger, man får blodstörtning!

Såg ni Sverigedemokraternas valvaka igår? Där flottiga män stod och sjöng "Jimmie Åkesson - tja la la la la la"? Här är orginalet för SD:s hyllning.

Ge Västerort en egen regering!

Med 44 av 79 valdistrikt räknade ser det ut så här i Västerort. Rena drömresultatet, även om S gärna fått spilla över lite på sina rödgröna kompisar. Inget C och inget SD och knappt något KD. No wonder I love this place!

Kvällen före valet

och DN försöker med sin bildjournalistik göra ett sista försök att hjälpa Fredrik Reinfeldt.

Så bra. Så sant. Så skönt.

Faktakoll av Faktakollen

Mitt i Högermedias galna lobbande för Högerpartierna finns en klarsynt grupp journalister. De kallar sig Den allierade journalisten och delar dagligen ut megafoner till journalistkollegor som gjort ett förtjänstfullt jobb genom att på nyhetsplats framställa Allianspartierna i en okritiskt positiv dager. Dessa klarsynta är givetvis anonyma. Inom branschen är visstidsanställningar och bemanningsföretag legio och den som visar integritet och kräver objektivitet gentemot sin redaktionschef riskerar självklart sin försörjning. Särskilt så om man häcklar sin egen tidning i en välläst blogg.

Jag har själv försökt lyfta galenskaper här på bloggen och idag är det dags igen. Nu är det SvD;s Faktakollen som ger Maria Wetterstrand gult ljus för att hon i SVT sagt att Miljöpartiet inte drivit frågan om köttskatt, vare sig i kongressbeslut eller i riksdagen. Tidningen har hittat kongressbeslut om att med hjälp av "gröna skatter" påverka priset på kött. Inte i någon budgetmotion från MP finns förslag om köttskatt med. En enskild ledamot har föreslagit någon slags ekonomiska styrmedel, men inte nödvändigtvis köttskatt. Vad gör då SvD:s Faktakollen? Jo, dom ger Wetterstrand gult ljus på påståendet att Miljöpartiet inte föreslagit köttskatt eller drivit frågan om köttskatt i riksdagen.

Wetterstrand har varken rätt eller fel, påstår tidningen.

Men? Har partiet föreslagit köttskatt på kongresser eller i riksdagen? Nej, det har partiet inte. Precis som Maria Wetterstrand sa i SVT:s utfrågning.

Grönt ljus till Maria Wetterstrand skall det vara, Faktakollen!

En slant till mor

Svenska Dagbladet har åter varit ute i Hammarby Sjöstad och intervjuat småbarnsföräldrar. Det brukar dom göra när dom vill hitta medelklasspersoner som skall klaga på för få och stora förskolor. Snart får vi dessutom veta hur förskolevurmarna i Hammarby Sjöstad röstat och om det där med förskolor är viktigt även i valet, eller bara när SvD kommer på besök.

I det här fallet är det KD som kommit med nytt valfläsk. 7 000 kr i månaden till de familjer som inte får någon plats i förskolan till sitt barn.

- Vad skall jag med de pengarna till, det är ju en dagisplats jag behöver.

Säger någon av mammorna i Sjöstaden. Men fattar du inte att du inte behöver någon dagisplats om Alliansen ger dig 7 000 kr i månaden. Då kan du ju sluta jobba och vara hemma med dina barn och ta hand om dem, inte lämna de stackarna på förvaring varje dag. Svenskan har ju senaste månaden sjungit hemmafruns lov och de partier som garanterat får flest röster i just Hammarby Sjöstad har ju redan infört vårdnadsbidrag, fast till en mycket lägre nivå. Det här blir ju ordentligt mer med pengar i plånboken för hemmafrun!

Dom är inte dumma dom där Kristdemokraterna.

För oss/er som inte var med

Kaffepulver funderar över hur vi fick det så bra i Sverige. och vilka som var emot. Här kommer en lista över Moderaternas ställningstaganden genom åren:

1904–1918: Nej till allmän rösträtt.

1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.

1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.

1919: Nej till kvinnlig rösträtt.

1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.

1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.

1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.

1927: Nej till folkskolereform.

1931: Nej til sjukkassan.

1933: Nej till beredskapsarbete.

1934: Nej till a–kassa.

1935: Nej till höjda folkpensioner.

1938: Nej till två veckors semester.

1941: Nej till sänkt rösträttsålder.

1946: Nej till fria skolmåltider.

1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.

1947: Nej till allmänna barnbidrag.

1951: Nej till tre veckors semester.

1953: Nej till fri sjukvård.

1959: Nej till ATP.

1960–talet: Ja till apartheid.

Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.

1963: Nej till fyra veckors semester.

1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.

1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.

1974: Nej till fri abort.

Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18:e graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.

1976: Nej till femte semesterveckan.

1983: Nej till löntagarfonderna.

1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.

1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU.

EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.

2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom moderaterna.

2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.

2006: Nej till gröna jobb.

2006: Nej till sex timmars arbetsdag.

2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.

2006: Nej till höjd a- kassa.

2006: Ja till sänkt a-kassa.

2006: Nej till höjd sjukersättning.

2007: Ja till sänkt sjukersättning.

Dryga trettio år senare

Och oj så man känner igen sig...

Välkommen till verkligheten!

I diskussioner inför valet har jag ibland stött på kommentarer om att Alliansen har en poäng i att man inte skall kunna försörja sig på att inte jobba. Att det till exempel är fel att höja ersättningen för arbetslösa, något som de Rödgröna lovat att göra.

Vid något av dessa tillfällen ställde någon annan frågan om man visste hur hög a-kassan är. Nej, men det är mer en princip detta att man inte skall kunna försörja sig på att gå på a-kassa.

Jag har funderat en del på detta. A-kassan är ju tänkt som en försäkring för den som råkar bli av med sitt jobb. För att man inte skall ställas på bar backe om företaget säger upp en. Nivån i a-kassan bör givetvis sättas så att den inte blir ett alternativ till arbete utan just en försäkring mot att inte behöva gå från hus och hem tills man funnit ett nytt jobb. Tyvärr verkar Allianspartierna, med Moderaterna i spetsen, ha trummat in att vi i Sverige har en massa människor som lever i sus och dus på a-kassa utan att ens vilja jobba.

Låt oss därför se på en välbetald person, som de som förde diskussionen jag utgick ifrån här. Säg att du tjänar 35 000 kr i månaden. Och ditt företag väljer att lägga ner verksamheten där du jobbar. Du blir inte omplacerad utan uppsagd. Du har inte betalat extra för en privat inkomstförsäkring eftersom du räknar med att a-kassan i Sverige är ganska generös, det har ju Fredrik Reinfeldt sagt att den är.

Trygg i denna förvissning traskar du iväg till Arbetsförmedling, säker på att du med dina fina meriter snart skall ha ett nytt jobb. Du anmäler dig till a-kassan, den som du vet är 80 procent av din inkomst. Eftersom du inte sagt upp dig själv får du ingen avstängning på 2,5 månad som annars är bruklig. Du får en veckas karens och de första pengarna dimper, om du fattat att skicka in rätt papper och din arbetsgivare sett till att få fram ett arbetsgivarintyg i tid, ner ca sju-åtta veckor efter sin inskrivning på Arbetsförmedlingen.

Men vad är detta? För dina första fjorton dagar som arbetslös får du bara 6 800 kronor. Före skatt. Eftersom arbetslösa betalar högre skatt än de som har arbete får du kvar ca 4 700 kr. Det ger ca 11 000 kr netto i månaden. Men det är ju bara 40 procent av vad du tidigare fick ut! bara din hyra ligger ju på 7 800 kr i månaden! Barnens dagisavgift måste du fortsätta betala för att stå till arbetsmarknadens förfogande. CSN sänker förvisso sina återkrav, men du kan inte göra uppehåll med betalningarna. Låt oss hoppas att äktenskapet är stabilt.

Och du. Välkommen till verkligheten. De principer du tidigare slog ett slag för säger nämligen att du inte skall ha mer. 680 kr om dagen för den som tjänat dryga 23 000 kr eller mer i månaden. (Taket i försäkringen går nämligen där.) 22 ersättningsdagar i månaden. Med en skatt på ca 31 procent.

Låt oss hoppas att du inte behöver vara arbetslös så länge!

Magiskt!

Oldsberg och Bergqvist har gjort en Holmqvist! Ända ner till döttrarnas tolkning av pappas idol, Peter Le Marc. Personligt och känslofyllt med en huvudperson som bjöd på sig själv. Som en stor Bergqvist-idol måste jag säga att det här var precis så bra som jag hoppades på när jag insåg vem kvällens gäst skulle bli.

Och karln blir ju bara snyggare och snyggare.

Expressen-logik

Journalistiken verkar ha passerat alla gränser under valrörelsen. Skop har frågat folk om dom tror (!) att de Rödgröna eller Alliansen är mest splittrade och folk har spekulerat vilt. Det är alltså inte frågan om fakta utan om vad folk inbillar sig är sant. På Expressen skildrar man denna undersökning så här.

Högermedias smutskastning av Mona Sahlin

fortsätter. Här är det Expressens rubriksättare som idag ger Mona Sahlin skulden för att främlingsfientliga Dansk Folkeparti talar hos främlingsfientliga Sverigedemokraterna. Genom att Sahlin kritiserat Dansk Folkepartis politik har hon "lockat" hit Pia Kjaersgaard. Det var inte så att Kjaersgaard provocerades, eller ens lockades. Det var självklart Mona Sahlin som aktivt och medvetet lockade hit en politiker vars politik hon definitivt inte delar. Självklart ges inte Sahlin själv utrymme, utan tidningen låter endast DF:s talesman säga sitt.

Pinsamma, pinsamma Expressen.

Om att förnedra sina meningsmotståndare

På radion kritiserar franska och italienska utrikeskorrar sina svenska journalistkollegor för att de senare gjort ett dåligt jobb i valrörelsen 2010. Svenska journalister, vars främsta drag inte direkt är självinsikt, håller så klart inte med. Det är inte mediernas fel att de rödgröna framställts som förlorare i månader nu. Bland annat intervjuas Svenska Dagbladets ansvarige för valbevakningen.

Jag prenumererar på denna tidning och har den som startsida i min dator. De senaste veckorna vågar jag påstå att man i stort sett varje dag haft en toppnyhet på nätet som dissat de rödgröna. Bland annat från något av de sex opinionsinstituten som gör sig stora pengar på att leverera vad Svenska Dagbladet vill höra. Idag verkar det inte ha kommit någon ny opinionsmätning. (Igår hade Alliansen över 50 procent vilket givetvis var förstanyhet, det viktigaste som hänt i världen just den 10 september 2010.) Så vad göra idag? Ja, vi har ju alltid ärkekonservative tyckaren Göran Skytte att ta till.

Som meddelar att han nästan tycker synd om Sahlin, som är en bild av förnedring och förvirring. Michel Foucault nickar i sin grav och konstaterar att Skytte gör precis det som så många gjort före honom, med människor som inte ansluter till den dominanta (vita, heterosexuella, kristna, manliga) diskursen, framställer sin motståndare som bisarr och galen. Så framställdes Miljöpartiet när de startade sitt parti, så framställdes Feministiskt initiativ när partiet startades 2005. Nu är det Mona Sahlin, Socialdemokraternas första kvinnliga ordförande, den första sosseledaren att bilda koalition med andra partier inför ett val, som skall framställas som löjlig och patetisk.

Redigerarna på Svenska Dagbladet är journalister som gör journalistiska bedömningar av vilka nyheter/tyckanden som skall ligga i topp. Självklart kommer dom skylla ifrån sig när framtiden knackar på och vill granska valrörelsen 2010. Dom är ju bara små lamm som viker sig för de viktigaste nyheterna. Nyheterna som lever ett alldeles eget liv och speglar den enda sanningen. Så även ledarkrönikor.

Lördagen den 11 september var en av de tre viktigaste sanningarna att Mona Sahlin är förvirrad.

Notera även att statsministern satt och ömkade sig själv i radion igår för att LO haft fräckheten att tapetsera hela Sverige med en uppochnervänd bild på hans excellens Reinfeldt. Det borde verkligen inte vara tillåtet att ett fackförbund fick lägga pengar på sådant! Nej, men fackförbunden och Socialdemokraterna äger ju inte riktigt lika många tidningar som de borgerliga. Och var Moderaternas kampanjstöd kommer i från får vi inte veta. Vad vi däremot vet är att statsministerns egen hustru, Moderaten Filippa Reinfeldt, 2008 valdes in i Svenska Dagbladets ägarstiftelse. Stiftelsen som har två platser i tidningens styrelse, som i sin tur utser chefredaktör. Med stort inflytande över val av politisk redaktör, den som valt att betala för Skyttes krönikor.

Fotnot: Detta inlägg handlar om den bild som förstasidorna ger. Om ledarkrönikan i fråga egentligen säger att det är hela den rödgröna valapparaten som är förvirrad, jag vet inte för jag har slutat läsa Skytte, han är inte värd min tid, så är det heller inte poängen här. Utan vad journalisten som redigerat sidan tänkt förmedla till oss rubrikläsare.

Varning! Det här är ingenting för er som blev rädda av att höra Radical Cheerleading när Fi höll sin första kongress.

Röstad och klar

Innan jag lämnade jobbet idag för att gå och rösta läste jag en debattartikel om hur Allianspartierna sålt våra gemensamma tillgångar till privatpersoner under de senaste tio åren. Det handlar om att allmännyttans hyresrätter omvandlas till bostadsrätter där hyresgästerna erbjuds köpa till vrakpris för att nästa dag kunna sälja och göra sig en rejäl vinst. Stockholmarna har på så sätt bestulits på 50 miljarder kronor, enligt debattörens uträkningar.

Det är vad hela skolverksamheten i Stockholm kostar på fem år.

Det skall självklart ställas mot Jan Björklunds och Folkpartiets snack om en bättre skola. Medan antalet lärare minskat så har ett antal hyresgäster blivit miljonärer. På våra gemensamma tillgångar.

Behöver jag säga att det inte var särskilt svårt att välja vilka valsedlar jag skulle stoppa i mina tre kuvert ikväll? För den allmänna välfärden, för fred, för fler lärare i skolan, för en stark arbetsrätt. I stället för sänkta skatter för de rika, låga löner för unga, Förbifart Stockholm och pigor åt medelklassen. Sällan har det varit så lätt att välja.

Dela föräldraförsäkringen lika!

För övrigt anser jag att statens ersättningssystem skall utgå från individen, inte från olika kollektiv. Det borde ju tilltala liberaler av olika nyanser. Men icke så när det gäller upprätthållandet av könsstereotyp rollfördelning i hemmet.

Varje förälder borde få nio månaders ledigt var. Om någon av dem sedan vill vara ledig längre så får dom själva betala för det. Annars kan vi ju lika gärna införa ett system där ens partner kan ta över ens a-kassa. Dumt förslag? Ja, jag håller med. Det är dumt med familjebaserad inkomstbortfallsförsäkring.

En eloge dessutom till Lars Ohly (V) som lyfter bröstpumpen i andra sammanhang än när mamma skall ut och dricka drinkar med sina väninnor för första gången på tio-elva månader. (Inte för att det senare behövs men alla barnmorskor verkar ju vara styrda av gud eller KD och predikar återhållsamhet när man ammar, i strid med alla vetenskapliga fakta.)

Apropå cyklar

Hela Alliansen verkar ute och cyklar, inte bara Maudan.

Vice statsministern ute och cyklar i manegen

På radion på morgonen hör vi vice statsministern tillika Centerledaren Maud Olofsson bräka i radion. Hon har kommit på en ny idé. När en person blir varslad om uppsägning på grund av personliga skäl och det uppstår en tvist så kan vederbörande nu kvarstå i tjänst tills tvisten är löst. Det är ett rättssäkert sätt att se till att arbetsgivaren inte bara utan vidare kan kasta ut folk på gatan som hamnar mellan jobb och arbetslöshet. Där det kan ta över ett år att föra fallet till domstol. Det är också ett sätt att inte föregå domstolens utslag.

Nu föreslår Olofsson att människor som blir varslade om uppsägning skall gå på a-kassa så länge företaget inte kunnat bevisa den sakliga grunden. "Ibland passar man inte på en arbetsplats" säger vice statsministern. Som om arbetsgivarens subjektiva uppfattning är lag. (Man förstår ju att LAS irriterar Olofsson och Centern eftersom den ställer krav på sakliga skäl för uppsägning.)

Rättsäkerheten kan vi kyssa adjö med Maud Olofsson och Centerpartiet i regeringen.

I praktiken innebär detta förslag att staten skall betala för detta interimistiska beslut om att arbetsgivaren kommer få rätt i domstol. Nu har ju vice statsministern inte några högskolepoäng men kanske skulle man skicka henne på en juridisk grundkurs. Dessutom skulle det vara intressant att höra Anders Borg beskriva hur det hela skall finansieras. Vad säger för övrigt justitieministern? Nä, just det, hon är ju inte heller jurist...

Alliansen framstår som en cirkus.

Det riskbenägna wannabe-rika folket

Vid morgonkaffet funderar jag över hur över 50 procent, enligt senaste Demoskop, kan tänka sig rösta på Alliansen. Kan det vara så att folk tror att dom bara genom att vara Moderater blir immuna mot sjukdom, arbetslöshet, fattigdom och för stora klasser i ungarnas skola. Dom får liksom ett medlemskap i det rika gänget. Ju bättre vi får det, ju girigare och egoistiska blir vi.

Funderar över hur det i stället skulle vara om vi alla fick lägga vår röst bakom ' a veil of ignorance'. John Rawls teori om att om man inte vet något om vilken position man kommer att ha i samhället så kommer folk välja ett så jämlikt system som möjligt. Kritiken mot denna teori är att folk kanske är riskbenägna och helt enkelt tar risken. Frågan är om svenskarna är riskbenägna eller bara förutsätter att dom själva aldrig kommer drabbas av till exempel arbetslöshet. Möjligheten finns förstås också att folk tror att Fredrik Reinfeldts prat om välfärdens kärna innefattar alla människor.

I veckan kunde vi läsa att man frågat försäljarna av Situation Stockholm vad dom röstar på i valet. Noll (0) procent sade sig rösta på Moderaterna. Det tycks åtminstone som att de som redan vet var de hamnat i livet inte har så mycket till övers för Moderaterna.

I valet kommer jag lägga min röst på det alternativ som ger allra största möjlighet till välfärd åt allra flest. Inte någon liten kärna till vissa utvalda.

Skön tant

Köpta medborgare

Senaste dagarna har jag mötts av reklam från Moderaterna som handlar väldigt mycket om pengar. Exakt de pengar som folk kommer få om dom röstar på just Moderaterna. Idag är det SvD som fått härbärgera en annons från de så kallade "Nya moderaterna", som ju är samma gamla skattesänkarparti som under Gösta Bohman.

"Varför ska sjuksköterskor, poliser och lärare betala?"

Ja, varför skall vi alls betala för vår gemensamma välfärd? Är inte just sjuksköterskor, poliser och lärare beroende av att folk vill betala skatt? En sjuksköterska som de senaste fyra åren kunnat se hur personaltätheten minskat, hur det blivit stressigare på jobbet, hur de fått allt färre timmar till att ta hand om patienterna skall på valdagen tänka på detta:

"Med Alliansen blir det 500 kronor mer i plånboken än med en rödgrön regering. Varje månad."

Nämen vad bra! Jag får mer men på mina patienters bekostnad. Läraren får mer men får betala med stökigare arbetsmiljö och färre kollegor. Polisen får mer men det blir inget av den där ökningen av nya poliser. Men de får ju alla 500 kr mer att köpa tjänster från Rut för. Så att de får någon timme extra att skjutsa sina barn, som inte kan cykla själva, på fotbollsträningen. Medan Ruts ungar bor med några gamla släktingar hemma i Baltikum när mamma jobbar borta halvår åt gången.

När blev vi ett folk av egoister? Vill vi vara det? Ett folk som slår oss för bröstet och ser köpet av hushållsnära tjänster som välgörenhet. Som hellre får 500 kr extra i månaden, som skriker högt över att betala en tusenlapp mer för 7-miljonersvillan i månaden. Som sätter individuell lyx framför allmän välfärd.

Låter vi oss köpas så billigt?

En kollega sa en gång att hon haft samma ståndpunkter hela livet politiskt men att politiken rört sig högerut så att hon blir alltmer vänster. Jag håller med, men känner mig ibland lite ensam. För understundom undrar jag om inte väljarna blivit ett gäng småborgerliga lyxlirare som hellre ser till sin egen bekvämlighet än att höja blicken lite.

En gång fackpamp, alltid fackpamp

Och så blev jag invald i klubbstyrelsen på jobbet. Vilket fick mig och den andre gamle HTF-aren, tillika Gudfaderofilen, i styrelsen att minnas detta ögonblick ur filmhistorien:

Slopa RUT, för Ruts barns skull

Jag har skrivit om det förr och gör det igen. När farmor var tretton år flyttade hon från familjen i Småland till avlägsna släktingar i Uppland för att tjäna piga. På så sätt kunde hon hjälpa till att försörja familjen efter faderns död ett par år tidigare. Men hon var ensam, långt hemifrån och hade inte ens en telefon utan fick skriva brev hem. Farfar å sin sida hann bli 17 år innan han for iväg till Kanada för att jobba och kunna skicka hem pengar till familjen. Och blev kvar där i nästan tjugo år. Rut och Rot för nära hundra år sen.

Ikväll fick vi se det omvända i TV. Mamman som lämnade sin tolvåring för att resa över havet (från Lettland till Stockholm). I Stockholm städar hon hyfsat välbärgade svenskars hem. Dessa till största delen välbetalda svenskar får halva priset subventionerat av staten för att de skall få råd att vara med sina barn. Städerskan får möjligen träffa sina barn en gång i halvåret. För när dom försökte få var fjärde vecka ledigt gnällde kunderna (de svenska barnfamiljerna) som inte vill instruera en ersättare. Ergo, barnen får inte se sina mammor på väldigt länge. Detta öde delar barnen med hundratusentals så kallade Euro-orphans idag. (Och många, många East Asian orphans innan dem.)

Jag tycker att den svenska regeringen borde lägga pengarna för RUT-avdraget på bistånd till Lettland, och andra fattiga länder, i stället. Så att de kan hämta sig efter att ha blivit utsugna av svenska banker. Nej, jag tror inte det räcker med dessa pengar men det är fan så mycket mer värdigt än det vi just fått se i TV ikväll.

Och förresten. Nu när din man fått ett par extra timmar att köra fyrhjuling med sonen (as if det var han som skötte städerskans uppgifter tidigare...) så kan det vara på sin plats att fråga när din städerska träffade sina barn senast?