Under årtiondet har jag upplevt tre restaurangbesök som sticker ut bland hundratals andra.Al Gallo, Tuscanía, julen 2001
Lokanda, Dubrovniks hamn, april 2008
Indian Rasoi, East Finchley, London, november 2008
Då jag redan bloggat om de två senare går det utmärkt att bilda sig en uppfattning om dem genom att klicka sig vidare via länkarna här ovan.
00-talet handlade mycket om Italien för mig. När jag tänker efter hann jag med två besök 2001, bilsemester somrarna 2002 och 2003, förlovning i Rom våren 2006 och ännu en bilsemester sommaren 2007.
På alla dessa resor har det blivit ett del fantastiska måltider. Men Al Gallo på Via del Gallo 22 i Tuscanía slår dem alla. Där intog vi middag en mellandag 2001, Peter, Therese, Emma, Leo, Thomas och jag. Jag har fortfarande kvar notan, som slutade på 711 000 Lire, vilket väl torde varit ungefär 3 500 kr, och ett foto på oss alla kring bordet med den rutiga duken. Och jag minns smaken av den lokala olivoljan som om det var igår. Det var också en av de sista middagarna vi betalde med Lire eftersom vi några dagar senare var med när italienarna gick över till Euron. (Nyårsafton i Rom går inte heller av för hackor där vi hamnade på efterfest med en rysk cirkus och en f d korgosse, åtminstone inbillade vi oss att han var det, från Vatikanen som blev förälskad i en av männen i sällskapet.)
Självklart bidrog sällskapet till upplevelsen på Al Gallo och jag kommer aldrig glömma den bilfärd nerför en trappa som vi på vägen hem fick uppleva med Therese vid ratten. Att jag inte i det ögonblicket vätte i byxorna av skratt är och förblir ett mysterium.
Några månader senare kom jag tillbaka till Italien och fann att priserna ökat med åtminstone 25 procent. Allt som tidigare kostat kring 75 cent eller 7,5 Euro hade nu rundats av uppåt. En pizza kostade plötsligt 10 Euro och en kopp kaffe fick man betala 1 Euro för. Men varken det eller den vansinnige premiärministern hindrar oss från att resa till Italien igen. Och igen. Al Gallo sparar jag dock i minnet, det kan inte bli bättre än det var där och då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Se detta kommentarsforum som en insändarsida i en papperstidning. Jag tar oftast in inlägg som följer punkterna nedan, men förbehåller mig rätten att själv välja vad jag publicerar på denna blogg.
1. Helt anonyma kommentarer kommer inte att publiceras. En etablerad blogg bakom inlägget räcker bra.
2. Du som tycker att jag borde skriva om något annat än det jag gör. Skriv själv på din egen blogg! Här bestämmer bara jag vad jag väljer att ta upp, och ur vilket perspektiv. Detta föranleder bl a punkt 3.
3. Kommentarer som inte har med ämnet att göra ignoreras.
4. Inlägg med rasistiskt, homofobt och/eller sexistiskt innehåll släpps inte igenom. Ej heller personpåhopp eller generaliserande, illa underbyggda ommälen om olika grupper t ex feminister. Här håller vi en vänlig ton gentemot varandra och diskuterar innehåll, inte person.
5. Detta är en blogg, d v s en lång räcka av inlägg från min sida. Om du läser ett inlägg och blir fundersam över var jag står i en fråga så kan det ibland hjälpa att läsa några till för att bilda sig en uppfattning. Att medvetet misstolka mina inlägg leder till att jag inte ids bemöta dem. Och jag publicerar bara inlägg jag bemöter.
Att inte följa en eller flera av ovanstående punkter leder alltså till att jag inte släpper igenom inlägget.