Trickle down. Teorin som låg till grund för Margareth Thatchers politik i Storbritannien på 1980-talet. Att om bara de rika tillåts bli riktigt, riktigt rika så kommer små smulor av rikedom trilla ner till alla andra på samhällets botten. Små bäckar av guld som sipprar ner genom samhällskroppen och komma alla till godo.
Denna idé är dessvärre inte död hos den svenska högern utan lika alive and kicking som Simple Minds 1985. Tron på att sänkta skatter för de rika leder till störrre välstånd för de fattiga är högst aktuell inom Alliansregeringen. Man kunde ju önska att det skulle gått för Trickle Down-teorin som för Simple Minds efter Once Upon a Time-albumet, att den fallit i om inte glömska så åtminstone bara levt kvar som ett romantiskt minne i det kollektiva medvetandet.
Men så kommer Kate Pickett och Richard Wilkinson från Thatchers och Jim Kerrs hemland och ger ut en bok om jämlikhetens verkan på samhället. Jämlikhetsanden (Karneval). Och Högerdebattörerna får hicka. Deras stora skäl för att inte vilja minska inkomstklyftorna, att dessa behövs för att skapa välstånd bland alla, bemöts och ifrågasätts starkt i Jämlikhetsanden. I stället menar författarna att inkomst spelar roll för hälsan och att jämlika samhällen har mindre problem med våld och droger. Människor blir friskare av jämlikhet, helt enkelt.
Peeter-Jaan Kask skrev på Internationella kvinnodagen en upplysande krönika i Värmlands Folkblad om högerns försök att göra ner Picketts och Wilkinsons bok med de gamla vanliga argumenten, de positivistiska att inga orsakssamband föreligger bara för att man kan visa ett statistiskt samband mellan ojämlikhet och ohälsa. Som om de nyliberala ekonomerna någonsin kunna föra sin trickle down-teori i bevis. Som om det finns ett enda samhälle i världen där stora inkomstklyftor och ojämlikhet lett till välfärd för alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar