- P är anmäld för våldtäkt. Det var en tjej som han hade sex med på en fest och så kom G och B och knullade henne också och nu har hon anmält dem.
När jag läser Ann Heberleins artikel dyker vännen A:s ord upp i minnet fast det väl är åtminstone 23 år sedan. Jag minns berättelsen om tjejen som blev utsatt för gruppsex på den där festen. Och att den som berättade nog var på det klara över att hon inte direkt varit med på det, men att ingen av oss heller betraktade det som en våldtäkt.
Jag minns min nära väninna som under många år drog sig för en viss form av sex efter att ha blivit tvingad till det på en fest, ungefär som "Linnea" i Bjästa.
Jag minns väninnan som alltid ställde upp på gruppsex med killarna i kompisgänget, var än de var och festade. För då fick hon vara med. Och jag minns hur vi såg ner på henne utan att fundera så mycket över killarna i fråga, dom var ju killar.
Jag minns egna erfarenheter från fester där det inte varit solklart att det var sex man ville ha men där det ändå slutade så. Ibland ändrade man sig, ibland bara gav man med sig. Någon gång skedde det mot ens vilja och uttalade nej men utan att man slogs för att slippa.
Hade man sex var man slampig, sa man nej och blev omkulltjatad alternativt tvingad var alternativet att låtsas som ingenting eller anklagas för att ljuga. Precis som för "Linnea." Det visste man ju att våldtäkt bara skedde i mörka parker med okända förövare.
Så sex kom att bli någon slags blandning av trotsig rebellhandling och ängslig bekräftelseakt. Ett sätt att visa att man minsann som tjej fick ha sex så ofta och med vem man ville. Ett sätt att få bekräftelse att man var attraktiv.
Och nej, inte är detta något unikt för Bjästa eller "dagens ungdom". Den, jämfört med mig yngre men med "Linnea" äldre, Sara beskriver samma sak på sin blogg. Enda skillnaden är, som Sara påpekar, att vi slapp hängas ut på nätet.
När jag läser Ann Heberleins artikel dyker vännen A:s ord upp i minnet fast det väl är åtminstone 23 år sedan. Jag minns berättelsen om tjejen som blev utsatt för gruppsex på den där festen. Och att den som berättade nog var på det klara över att hon inte direkt varit med på det, men att ingen av oss heller betraktade det som en våldtäkt.
Jag minns min nära väninna som under många år drog sig för en viss form av sex efter att ha blivit tvingad till det på en fest, ungefär som "Linnea" i Bjästa.
Jag minns väninnan som alltid ställde upp på gruppsex med killarna i kompisgänget, var än de var och festade. För då fick hon vara med. Och jag minns hur vi såg ner på henne utan att fundera så mycket över killarna i fråga, dom var ju killar.
Jag minns egna erfarenheter från fester där det inte varit solklart att det var sex man ville ha men där det ändå slutade så. Ibland ändrade man sig, ibland bara gav man med sig. Någon gång skedde det mot ens vilja och uttalade nej men utan att man slogs för att slippa.
Hade man sex var man slampig, sa man nej och blev omkulltjatad alternativt tvingad var alternativet att låtsas som ingenting eller anklagas för att ljuga. Precis som för "Linnea." Det visste man ju att våldtäkt bara skedde i mörka parker med okända förövare.
Så sex kom att bli någon slags blandning av trotsig rebellhandling och ängslig bekräftelseakt. Ett sätt att visa att man minsann som tjej fick ha sex så ofta och med vem man ville. Ett sätt att få bekräftelse att man var attraktiv.
Och nej, inte är detta något unikt för Bjästa eller "dagens ungdom". Den, jämfört med mig yngre men med "Linnea" äldre, Sara beskriver samma sak på sin blogg. Enda skillnaden är, som Sara påpekar, att vi slapp hängas ut på nätet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar