I mitt förra blogginlägg funderade jag över ordet oikofobi och dess användning inom xenofoba kretsar. När jag föreläser om jämställdhet brukar jag ibland visa en fyrfältare där deltagarna får placera in sig och andra utifrån hur man ser på könen. Anser man att man är på det stora hela mer lika än olika samt lika mycket värda hamnar man i en ruta, anser man att man är olika och olika värda i en annan ruta osv.
När jag läser en debattartikel av professorn i praktisk filosofi, Per Brauhn, i SvD idag reagerar jag på något jag brukar slås av när jag gör fyrfältaren ovan. Att grupper som till synes står långt ifrån varandra kan hamna i samma ruta. Särartsfeministen som anser kvinnor värda mer än män p g a deras "inneboende" goda egenskaper hamnar i samma ruta som talibanledaren som anser kvinnor mindre värda p g a att de inte är män, typ. Brauhn pekar i sin artikel på hur islamister och Sverigedemokrater är mer lika än olika och hämtar näring ur varandras existens.
Självklart kan man göra min fyrfältare utifrån synen på människor från olika kulturer. Dels vi som tror att människor runt om i världen är på det hela taget ganska lika, har lika behov och oftast skrattar åt samma saker, gråter över samma saker och söker kontakt med varandra. Samt att alla dessa enskilda individer självklart har samma värde. Eller de som anser att människor från olika kulturer är på det stora olika och också olika värda. I dessa två ytterligheter hamnar förmodligen islamisterna i samma ruta som Sverigedemokraterna. De delar i själva verket en människosyn där vissa människor är värda mer än andra.
Samma sak slår mig när det gäller oikofobin. En klanledare från en liten by i Kurdistan är förmodligen allt annat än oikofob gentemot sin nation. (Däremot kanske mot den stat han bor i...) Problemet uppstår alltså när klanledaren, eller någon från hans klan, skall flytta till ett annat land, en annan kultur. Då skall han, enligt Sverigedemokraterna, genast bli oikofob. Han skall kasta av sig den egna kulturen, bryta med det egna hemmet och tanken om den egna landsbygden. Och låta sig tas upp i en helt ny kultur. (Som ofta inte vill veta av honom...)
Är det kanske så att Roger Scrutons idé om oikofobi bara är applicerbar på människor som bor kvar i sitt land, sin hembygd, i förhållande till "inkräktare" i denna hembygd? Att vara oikofob är alltså endast negativt så länge man inte ger sig ut i världen?
Eller är det bara negativt när en västerlänning, tillhörande vad man anser vara en slags "högre stående" kultur, är oikofob? Är det kanske så att kurden som flyttar till Sverige förväntas vara oikofob mot det gamla landets kultur (eller åtminstone den kultur han själv anser sig omfattas av) medan en svensk som flyttar till Irak förväntas ta med sig sin, "högre stående" kultur? Eller är det så, vilket jag misstänker, att Scruton och hans anhängare, egentligen anser att det är bäst att var och en stannar hemma hos sig.
Då är jag rädd för att filosofen Scruton inte kommit längre i sitt resonemang än modern till en nära vän som satt hemma vid köksbordet och filosoferade över invandrade människor:
- Kan inte dom vara hemma hos sig? Måste dom komma hit?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Se detta kommentarsforum som en insändarsida i en papperstidning. Jag tar oftast in inlägg som följer punkterna nedan, men förbehåller mig rätten att själv välja vad jag publicerar på denna blogg.
1. Helt anonyma kommentarer kommer inte att publiceras. En etablerad blogg bakom inlägget räcker bra.
2. Du som tycker att jag borde skriva om något annat än det jag gör. Skriv själv på din egen blogg! Här bestämmer bara jag vad jag väljer att ta upp, och ur vilket perspektiv. Detta föranleder bl a punkt 3.
3. Kommentarer som inte har med ämnet att göra ignoreras.
4. Inlägg med rasistiskt, homofobt och/eller sexistiskt innehåll släpps inte igenom. Ej heller personpåhopp eller generaliserande, illa underbyggda ommälen om olika grupper t ex feminister. Här håller vi en vänlig ton gentemot varandra och diskuterar innehåll, inte person.
5. Detta är en blogg, d v s en lång räcka av inlägg från min sida. Om du läser ett inlägg och blir fundersam över var jag står i en fråga så kan det ibland hjälpa att läsa några till för att bilda sig en uppfattning. Att medvetet misstolka mina inlägg leder till att jag inte ids bemöta dem. Och jag publicerar bara inlägg jag bemöter.
Att inte följa en eller flera av ovanstående punkter leder alltså till att jag inte släpper igenom inlägget.