Och nu... matlagning!

Söt liten firre som snart skall grillas.

Vinterkäk

Maltesholmssvanar

Ro hit med brödet, gubbe!

Går den där att äta? (Om min Nikon)

Björktrast

Grimsta nyårsafton

My sunshine

Justitieministern funderar

"Det finns ett drag hos en del människor som inte är integrerade, en okunskap och ett förakt för myndigheter och då struntar man i om det är polis, ambulans eller brandmän. Det är väldigt sorgligt och det visar att vårt integrationsarbete måste blir mycket mycket bättre."

Justitieminister Beatrice Ask, på utflykt i Rosengård, förklarar i Dagens Nyheter hur de ca 6 991 000 000 som inte är svenskar fungerar.

Ett alternativ till justitieministerns uttalande hade kunnat varit:

"Det finns människor vars erfarenhet av myndigheter gjort att de hyser en viss misstänksamhet emot polis och brandmän. Detta är ett problem som vi i regeringen måste göra allt för att överbrygga."

Tänker annars på de kackerlacksfyllda lägenheterna i Rosengård och funderar över på vilket sätt svenska myndigheter underlättat att man som invandrad, boende i dessa lägenheter, känner förtroende för svenska myndigheter?

Kallt

Detta är en närbild på marken vid Maltesholmsbadet idag. Nu hemma efter långpromenad i vinterkylan. När jag värmt mig med lite hjortronglögg kommer fler vinterbilder från Vällingby.

Förvirring på DN

Sedan ett tag läser jag Dagens Nyheter på morgnarna. För att bestämma mig för om jag skall återgå till Svenska Dagbladet. På något vis föredrar jag att bli upprörd av Svenska Dagbladets ledarsida än DN:s. I övrigt brukar upprördhetsgraden av att läsa Maria Abrahamsson och Hanne Kjöller vara ungefär densamma. Abrahamsson för hennes antifeminism, Kjöller för hennes antifackliga krönikor.

Idag påstår Hanne Kjöller att "facket, liksom arbetsgivarsidan, [är] en viktig del av den svenska modellen" men att detta inte har med tillgången till statsministern att göra. (Med anledning av att LO-ordföranden begärt att få träffa statsministern.) Men den svenska modellen är ju uppbyggd kring ett trepartssamarbete. Staten är i allra högsta grad en av dessa parter, då det är med staten de andra två skall komma överens om var gränserna skall dras för avtal-lag. För att inte tala om att arbetsmarknadens parter förväntas hålla lönehöjningarna i nivå med inflationen.

Det finns med andra ord all anledning för statsministern att föra samtal med facket. Och det är, vad än DN försöker påskina, ingenting konstigt med att ordföranden för LO vill träffa statsministern när landet befinner sig i kris och många LO-medlemmar riskerar sina arbeten.

Sen är jag den första att säga att facket kan göra mer när det gäller avtalsreglering i förhållande till lagen. En början kan vara att förhandla fram årliga lönekartläggningar i kollektivavtalen. (Efter att Högerregeringen drivit igenom att dessa endast skall ske vart tredje år.) Men för detta krävs ju att facket på riktigt börjar intressera sig för jämställdhetsfrågor och inte, som t ex LO, mainstreamar bort dem.

Nästa förvirrande inslag i dagens DN är när man skriver om Europa 2009 och illustrerar detta med en EU-karta bestående av 25 (!) medlemsstater. Rumänien och Bulgarien fick inte vara med i DN:s europeiska union...

På mittuppslaget ritar man sedan upp de historiska händelser som förändrat Europas karta. Och gör ett hopp mellan Wienkongressen 1815 och Versaillesfreden 1918. Tysklands enande, uteslutandet av Österrike, Otto von Bismarck, Trippelalliansen, Fransk-Tyska kriget. Det senare var i allafall centralt i vår historieundervisning på gymnasiet, när Alsace-Lorraine blev Elsass-Lothringen... Sådana små futtigheter bryr man sig dock inte med på Dagens Nyheter. (Skall man vara petig kan man fråga sig vad DN egentligen har emot Bulgarien och Rumänien då dom även missar Krimkriget som ledde fram till dessa länders självständighet...)

Vad hade egentligen hänt med Europas karta om Bismarck inte lyckats ena Tyskland?

Uppdatering: Och på mittuppslaget i DN Kultur stavar dom bloggaren och manusförfattaren Anders Sparrings namn fel!!! Sicken fräckhet.

Medarbetares värde

En arbetsgivare som jag känner till ganska väl valde i år att ge sina anställda två biobiljetter i julklapp. Tidigare år har det delats ut Höganäskeramik, ostknivar, ljuslykor, spel m m. Nu bestämde man sig för att de medarbetare som fått jobba kvar efter den stora nedskärningen i höstas skulle få två biobiljetter. De som jobbat tio månader av tolv men tvingats sluta p g a nedskärningarna fick ingen julklapp alls. (Något som tidigare varit kutym, att har man jobbat där under året skall man ha en julklapp.)

Vad sänder denna arbetsgivare för signaler till de utvalda som jobbar kvar? (Ja, de är utvalda medelst avtalsturlista. Ingen lagturordning när arbetsgivaren = facket och vill säga upp/köpa ut, inte.)

* Att man har så dålig ekonomi att man inte har råd med en dyrare present?

* Att man har så dålig fantasi att man inte kan komma på något annat att köpa för 200 kr?

* Att man inte högre värderar dem som nu skall köra stenhårt och ta över arbetsuppgifter från de många som fått sluta?

Vad blir presenten nästa år, en kalender med arbetsgivarens namn på?

När man bjöd in till julfest talade man om för de fortfarande anställda att "alla som slutat" skulle få komma på festen. Vilka genast kontaktade sina f d kollegor och tyckte det skulle bli kul att ses igen. F d kollegor som var lite undrande då de alls inte erhållit någon inbjudan. För vad arbetsgivaren egentligen menade var att de skulle bjuda in alla som INTE slutat. Än. (D v s de som fortfarande har uppsägningstid, inte de som gjort ekonomiska överenskommelser och slutat direkt.)

Det är lite tagelskjorta över det hela. Jante-tagelskjorta. Ni skall banne mig vara glada att ni fått vara kvar och inte inbilla er att det kommer bli några sötebrödsdagar. Och ni som slutat skall vara glada att ni fått pengar som kompensation för att vi kringgick er i turordningen. Det räcker gott som uppskattning för att ni jobbat hos oss hela livet.

Såhär på årets sista dag måste jag nog ta bladet från munnen och säga att jag faktiskt inte förstår personalvårdsstrategierna hos denna arbetsgivare. Om det funnits en arbetsmiljöplan hade man kanske kunnat läsa om det där.

Notering: Ikväll dricker vi vårt goda Faïsses-vin i Chateau-glasen från Kosta. Dessa fick jag varje år i julklapp av Svenska Finans (nuvarande Handelsbanken Finans) när jag jobbade där två år i slutet av 1980-talet. De håller än och används flitigt. Särskilt konjakskuporna utan fot som vi dricker whisky ur. Glasen har S/F-logga diskret etsad på foten/kanten. Osten skär vi med fina knivar från Sybarit som jag fick förra julen från HTF. I soffan ligger filten vi fick i julklapp ett år. Ovanför min dator står 2005 års ljuslyktor. Kanske lagar jag under 2009 något ur kokbkoken Till bords med Evert Taube (2004 års julklapp). Jag använder i stor sett alla mina julklappar vilket väl ändå betyder att mina tidigare arbetsgivare (före 1/1 2008) var ganska duktiga på att välja julklappar.

Immiga delikatesser

Så var nyårssupén inhandlad. Dessvärre gjorde kylan ute så att delikatesserna blev lite immiga, men påsen innehåller i allafall småbakelser med löjrom, hummer m m och marulk. Resten är smågodis till lille mannen (räkor och bläckfisk).

På Systembolaget i Vällingby såg det ut att vara REA. Knappt så det fanns något kvar i hyllorna. Hur kan dom planera så jävla illa?

Uppdatering: Det är inte bara i Vällingby Systembolagets chefer räknat fel. Vid Eurostop i Örebro finns bara "fulwhisky och elefantöl" kvar. Personalen har protesterat men utan framgång. Tydligen trodde ledningen att krisen avhåller folk från att dricka alkohol. Skulle ju våga säga att det förmodligen är helt tvärtom. Det är nog större investeringar än en flaska skumpa som man struntar i.

Kontraproduktiv attack på Gaza

"De flesta bedömare anser att de israeliska attackerna stärker stödet för Hamas. Är de inte därmed kontraproduktiva?"

Frågar Dagens Nyheter Israels ambassadör i Stockholm. Näää, så är det ju självklart inte. Allt är ju, precis som George W Bush lät meddela igår, Hamas fel. Å andra sidan verkar Vita Huset vara de enda som försvarar Israel för tillfället. Skall bli intressant att se hur det hela utvecklas efter den 20 januari.

När man läser ambassadörens svar och PLO:s representant i Stockholms svar på samma frågor så är det ju inte svårt att se vem som är den mer oförsonlige av dem. Vi vill inte döda civila men bombar universitetet i Gaza. Och när vi gör det är det inte vårt fel utan deras. Deras folkvalda regering driver fel frågor och då måste vi ju bomba dem så att deras folk skall förstå att deras regering aldrig kommer kunna genomföra dessa felaktiga reformer. Det är också deras fel, för om de drev de frågor vi som ockupationsmakt stipulerade skulle vi inte behöva döda deras civila.

PLO-representanten sätter fingret rakt på kärnan i problemet (bortsett från att Israel de facto inte levt upp till sin överenskommelse om att öppna upp Gaza när Hamas gick med på vapenvila):

"Vi är emot alla attacker på civila, israeliska eller palestinska. Men man ska aldrig glömma att Israel är en ockupationsmakt. [Min fetning.] De har tidigare gjort Gaza till världens största utomhusfängelse. Nu blir det världens största utomhusgrav. Vi ska inte skylla på offret. Vi är emot raketbeskjutningen, men Israel bär den största ansvaret för vad som händer."

Jag skiter i vad den avgående presidenten i USA tycker. Det tror jag att många av världens ledare gör också. Det är nog dags att sätta lite större press på ockupanterna i det här fallet.

Detta sagt, så kan jag rekommendera ett besök på denna sajt där man kan skriva under för en fredlig lösning på konflikten i Israel-Palestine.

Tomma rättigheter

På DN:s ledasida skriver Hanne Kjöller att Kd:s förslag att ge folk rätt att jobba till 72 är bra. (Artikeln heter Gamla igår - unga idag och går inte att finna på hemsidan.) Jag håller med, det är förmodligen vad som kommer krävas i framtidens arbetskraftsbrist. Däremot så går Kjöller vilse när det gäller denna föreslagna rättighet. Som så ofta är det arbetsrätten som förblindar henne. De över sextiofem skall enligt henne inte kunna "bita sig fast i skrivbordet" genom en lagstadgad rätt att fortsätta till 72. (Då riskerar man att verksamheten inte får in "nytt blod".)

Det Dagens Nyheters ledarsida förespråkar är alltså inte alls någon rättighet att jobba till 72 års ålder utan en möjlighet för arbetsgivare att erbjuda detta om de känner för det. Det är en väsentlig skillnad och handlar inte längre om arbetstagarens rättigheter utan om arbetsgivarens.

DN menar sålunda att människor mellan 65 och 72 skall diskrimineras utifrån sin ålder genom att undantas från lagens regler om turordning. Det skulle vara intressant att veta vad nya Diskrimineringsombudsmannen tycker om ett sådant förslag. De skall nämligen särskilt jobba med åldersdiskrimineringen, läste jag häromdagen i en intervju med Katri Linna.

Nej, endera så förlänger man vår tid i arbete, där alla skall behandlas lika, eller så får man väl hitta andra personer att anställa. T ex den stora andel invandrade personer som aldrig får några jobb enbart p g a sina efternamn.

Skinkmackor XXI

På besök hemma

Igår var vi hos svärfar i Örebro och åt skinkmackor och mycket god lutfisk. Samt fördjupade oss i historiska minnen från staden där 3/4 av våra föräldrar är födda och uppvuxna. Tiden flydde och plöstligt hade vi suttit där i köket och pratat och ätit i över sex timmar. En bra mellandag.

Bra hotell i Bangkok?

Har nu försökt ett par dagar att boka in mig på Asia Hotel vid Siam Sq men detta går inte om man inte är utrustad med stenåldersprylar som faxmaskiner. Där man skall skicka sitt kreditkortsnummer. Känns ju safe... Och customer friendly.

Därför söker jag nu ett bra hotell i trevligt område, gärna i närheten av Siam eller Östra busstationen Ekamai, längs Sukhumvit Rd. Upp till ca 400-500 kr natten. Med pool. Tips mottages tacksamt.

Sist jag bokade in mig på Asia Hotel hamnade jag på sjukhus med dropp och den lille mannen fick själv lyxa sig på hotellet. Sen fanns det inga lediga rum längre och vi fick flytta till Patumwan House (inte Hotel) i stället. Trevligt men inte alls lika lyxigt och väldigt avsides inne i en gränd med tanke på att jag nu reser ensam. Det är kanske inte meningen att jag skall bo på Asia.

Uppdatering: Sådär ja! Scanner funkar minsann lika bra som fax!

SLUTA!!!

Om jag hör den där jävla gospel-sången där man tackar folk för att dom betalt sin TV-licens en gång till kommer jag att SLUTA BETALA MIN TV-LICENS!!!

Medelålders män i Audi

Jag kör bil en hel del. Den lille mannen kallar mig Lilla Rallyfrun och som gammal raggare förstår han alls inte att man behöver hålla så höga hastigheter (dock inom körkortsgränsen, man vill ju ha lappen kvar).

Senaste året har jag pendlat mellan Stockholm - Karlstad - Jönköping och har bl a haft anledning att studera trafiken längs E18 och E4:an. Jag anser att det finns ett starkt samband mellan medelålders män i Audi-bilar och arrogant beteende i trafiken. Ibland kan det vara en BMW, mer sällan en Mercedes. Men just kombinationen medelålders man och Audi verkar framkalla en känsla av överlägsenhet hos föraren. Vilket i sin tur orsakas av något slags hävdelsebehov; möjligen bottnande i att det inte är en Mercedes eller BMW han kör.

Omkörning precis före slut på omkörningsfil är en klassiker. Även trots att han sedan får nödbromsa bakom en lastbil. Varpå jag såklart får slå av farthållaren. Blink med ljuset för att hans tid är så mycket viktigare än min är en annan metod.

Idag inser jag att det finns andra som reagerar precis som jag när dessa Audi-män (fast i artikeln nedan råkar det vara BMW-förare) far fram. Och kör med samma motståndsmetoder som jag. Kör man regelbundet en sträcka vet man ju var fartkamerorna finns placerade och vilka som brukar vara igång. Heheheheeee.

Mongolia's 2008

Peaceful demonstration in front of Djingis and Parliament House,

day before elections took place

Here you can read about Mongolia in 2008. At least we got to experience no 3 and no 4 in Ulaanbaatar.

The livestock reaches 42.2 million. There is 2.7 million Mongolians in Mongolia.

Skinkmackor XV

Var Selma Lagerlöf lesbisk?

Utifrån hennes korrespondens och umgänge med Valborg Olander och Sophie Elkan skulle man kunna tro det. Vilket väl inte är något att höja på ögonbrynen för, för oss 2000-talsmänniskor. Snarare är det väl bra att det kommer fram att homosexualitet inte är någon livsstil som råkar vara inne just nu, utan förmodligen existerat så länge vi människor existerat.

Selma Lagerlöfs ättlingar, dock, tycks leva kvar i början av förra seklet. De är upprörda över att deras anfäders släkting framställs som lesbisk. Denna slutsats kan man alls icke dra från Selma Lagerlöfs brev till ovan nämnda kvinnor.

Frågan är om det inte är mer pinsamt, idag, att ihärdigt förneka att så skulle varit fallet, än att denna tolkning är korrekt. Nu tänker vi i allafall se reprisen.

Skinkmackor XIII

Cynisk flyktingpolitik

Migrationsdomstolen i Göteborg ansåg att det fanns särskilt ömmande skäl till att mamman och hennes tre små barn skulle få stanna i Sverige. Men Migrationsverket överklagade domen och Migrationsöverdomstolen skickade tillbaka mamman och barnen till Bosnien Hercegovina där familjen nu tvingas tigga ihop till sitt uppehälle, där mamman tvingas prostituera sig för att få ihop pengar till mat. Där den ensamstående mamman, som dessutom är rom, inte får någon hjälp av de organisationer som Migrationsverket glatt hänvisat till. Expressen har följt familjen under några dagar.

Med ett sådant Migrationsverk behöver vi sannerligen inte några Sverigedemokrater.

Fotnot: Kvinna till kvinna rapporterar om Bosnien Hercegovina att trots att Bosnien-Hercegovina uppvisar någon extrem fattigdom så lever ca 50 procent av befolkningen under eller strax över fattigdomsgränsen. Speciellt utsatta är ensamstående kvinnor. Bristen på arbete och diskriminering är grundläggande problem. Mäns våld mot kvinnor är utbrett i hela landet. Det finns ingen officiell statistik, men enligt kvinnoorganisationerna som tar emot kvinnor utsatta för våld har antalet stadigt ökat varje år.

Uppdatering: Vänstra Stranden har lyssnat på Kaliber om Migrationsverkets tjänstemäns metoder. Och ja, man skäms.

Skinkmackor XI

Det var ju MIN tallrik!

Sa Tycho Jonsson när hans son givit bort den porslinstallrik han inte ville ha till en fattig. Nu får han stöd av bloggaren Blondinbella som instämmer i att det faktiskt var Tychos tallrik och jämför Karl-Bertil Jonsson med kommunister och AFA (Antifascistisk Front). Hon är upprörd att SVT visar denna kommunistpropaganda varje jul. Dessutom tycker hon inte om att kapitalisterna framställs som tjocka gubbar. Nä, dom kan ju lika gärna vara spinkiga blondiner.

Blondinbella blev dessutom besviken att hennes läsare protesterade genom att hota att sluta läsa hennes blogg. Hon trodde hon skulle få medhåll i sitt krav på att kommunistpropagandan skulle bort.

Minns min klasskompis Susanne på gymnasiet som blev mycket upprörd på mig när jag dristade mig säga att det fanns ett politiskt budskap i sagan om Karl-Bertil Jonsson. Hur kunde jag påstå något så korkat! Förmodligen är Blondinbellas läsare lika upplysta som Susanne var då. De ser helt enkelt inte det som Blondinbella ser. Eller så tillhör dom, till skillnad från bloggerskan i fråga, den grupp som förstår sig på och uppskattar satir. Satir som ju är som bäst när den slår uppåt.

Någon nämnde i en kommentar på nätet att Karl-Bertil alls inte var som Robin Hood. Eftersom Robin Hood snodde från staten och gav tillbaka till folket medan Karl-Bertil snor från enskilda människor. Att Robin Hood var en stråtrövare, d v s inget annat än en tjuv, har man missat. Liksom Prins Johan bara var sin brors ersättare medan brodern Rikard var iväg på sina misslyckade korståg i det heliga landet. Frågan är hur legitim Johans skattskrivning var, egentligen? Eller om det var nödvändigt p g a att broderns korståg satte sprätt på alla pengarna? Någon av läsarna kanske vet?

Fast problemet kvarstår ju, att vissa människor får en massa julklappar de inte vill ha, medan vissa inte får några alls. Franska drottningen Marie-Antoinette sägs vara felciterad om det där med att de fattiga väl kan äta bakelser. Låt oss hoppas att Blondinbella är felciterad när hon säger att hon tycker att gubbarna på ölkaféet eller den arbetslöse pappan Harald Ljungström skulle köpt sina julklappar själva istället.

Kameleonter och andra

Den lille mannen och jag såg Oceans 13 härom veckan. Underhållande och en särdeles samling av Hollywoods snyggaste och mest namnkunniga manliga skådisar. Men vad jag verkligen gillar är när man refererar till andra filmer, och jag själv klarar av att klura ut det. Som när Reuben är sängliggande efter sin hjärtattack och säger till Danny m fl:

"I hear cars coming and leaving, and Linus crying; why don't you tell me what everyone else seems to know,"

Vilket inte helt osökt leder mig in på den lättviktiga men underhållande Elf-film vi såg på TV häromkvällen. Där plötsligt Sonny Corleone är 35 år äldre; och knappt går att känna igen. I dagens Aftonbladet Kultur tar Claes Wahlin upp att vissa skådisar bara hänger på sig en rock medan andra verkligen blir sin rollfigur. Bland de förra anser Wahlin att Helena Bergström befinner sig. Vilket säkert stämmer. Hon är ju aldrig något annat än Helena Bergström i olika skrudar, där man bara sitter och väntar på när hon skall börja grina. Nicole Kidmans porträtt av Virginia Woolf däremot måste nog räknas till den senare kategorin. Liksom James Caan var Sonny Corleone så var Kidman Virginia Woolf i Timmarna.

Skinkmackor VIII

Och idag uppmanas vi till det även via SvD. Till frukost intogs en varmrökt lax-macka och en skinkmacka med skånsk senap. Den som, mot all förmodan, är sugen på lax, kall- och varmrökt, och inlagd sill kan komma hit och äta, för vi lär inte hinna äta upp det själva...

Julklappar

I år verkar både jag och lille mannen nöjda med våra julklappar. Av systern fick jag flagglina och klädnypor. Min kommentar var genast att oj då, då kan vi öva bondage här hemma! Men min ordentliga syster syftade nog snarast på ny tvättlina till Torpet. Vilket fick den lille mannen att se lättad ut.

På lille mannens begäran retuscherad kalsongbild, utan love handle

Han å sin sida fick en ny fin kofta, efter att hans favorit fallit samman av för idogt användade. Samt nya kalsonger. Och han hade inte köpt dubbla le Clézio, däremot har vi redan Lars Lerin-boken han köpt till mig, men den går ju att byta mot en annan Lerinbok, och tanken var ju helt rätt.

Själv fick jag bl a dessa Slippies fyllda med linfrö och lavendel. Så nu stinker det av lavendel om mig där jag rullar fram på frö. Har en känsla av att these shoes are not made for walking... Men dom kommer passa perfekt uppvärmda i mikron på Torpet kalla morgnar.

The Baldies feat. Anna-Karin

Send your own ElfYourself eCards

- Shake that ass, Michel!

Skinkmackor VII

Lucka 24 - God Jul

Förr i tiden såg mina julaftnar ut på samma vis år efter år. Först efter tjugo började jag revoltera genom att ibland jobba i Stockholm på jul, eller stanna i Skåne. Men innan dess såg det alltid likadant ut. Pappa var ute och jagade på julaftons morgon och kom hem lagom till middagen (det som i resten av Sverige kallas lunch) där det alltid serverade lutfisk med tillbehör. (Som på bilden ovan, från vårt kök igår kväll.)

Klockan 16.00 var Kalle och hans vänner slut och fikat kunde serveras. Med alla mammas kakor, bl a den obligatoriska engelska julkakan med torkad frukt och russin och mandelmusslor. Sedan väntade julklappsutdelningen som skulle vara klar så vi hann äta julbord innan Karl Bertil Jonsson började.

Idag firar jag och lille mannen på egen hand. Jag vet inte vad det är som gör att det känns så skönt att vara själva på julafton. Utan några stora partaj. Lutfisken åt vi igår och idag grunnar vi på dessa tre alternativ till lunch:

1. Värmlandskôrv med rödkål och potatis.

2. Skinkmacka nr VI och VII

3. Julbord light

Ikväll blir det julbord och julklappsutdelning. Traditionen att man får öppna ett paket på morgonen har jag infört i vår lilla familj. Jag fick J M G le Clézios Afrikanen. Lille mannen fick något lite mer ekivokt, fast också i bokform. (Låt oss hoppas att han inte köpt mer le Clézio till mig, då det finns risk för att vi ger varandra samma julklapp...)

Nu skall vi förhandla om vem som skall skala potatis till Jansson.

A very merry Christmas to all of us!

Jag, en ombudsperson?

Jag är ombudsman och har varit så de senaste tolv åren. Ibland får jag frågan om hur det känns att ha en manlig titel. I ett yrke där kvinnorna tagit över mer och mer. Men jag har aldrig sett det på det sättet. Lika lite som jag har problem att använda pronomenet "man" även när jag avser kvinnor. Visst kan jag reagera när jag läser t ex FN:s konventioner och man (ja, det var ju män som skrev dem från början) använder ordet man för hela mänskligheten. I stället för t ex human beings. Det återspeglar ju att män alltid sett sig själva som skapelsens krona, som centrum i samhället.

När jag började arbeta som ombudsman var jag 28 år. Såväl mitt kön som min ålder var ibland ett handikapp då de man skulle företräda var oroliga att en så ung kvinna inte skulle kunna företräda dem på bästa sätt. Mindre ofta mötte jag förutfattade meningar från de jag skulle förhandla med. De visste ju att jag inte var ett kön eller en ålder utan snarare en representant för ett fackförbund och en arbetsrättslig lagstiftning. Min dåvarande chef, Allan, tröstade ibland med att åtminstone den unga åldern var något övergående.

I februari börjar jag ett nytt jobb som "ombudsman/förhandlare" men kommer nog fortsätta kalla mig ombudsman, även om förhandlare givetsvis är mer könsneutralt. Förmodligen för att det i ombudsmannarollen ligger en yrkesstolthet som man gärna vill uttrycka.

Nu har Språkrådet kommit med en skrift om lämpliga ordval med tanke på könsneutralitet. Som Maria Abrahamsson, vem annars, satt tänderna i. Jämställt språk - en handbok i att skriva och tala jämställt av Karin Milles. Jag tror inte att det hela behöver vara så besvärligt som Maria Abrahamsson tycks tro. Om man hela tiden utgår ifrån att kvinnor och män kan jobba inom alla yrken så borde det ju inte vara så svårt att uttrycka sig könsneutralt. Ombudsmannen kan faktiskt bli förhandlaren. Och de flesta av oss någorlunda upplysta använder säkert redan uttryck som riksdagsledamot (inte riksdagsman) och har väl skippat det där snacket om "kvinnlig läkare"?

Det behöver inte vara svårare än att vi slutar ta för givet att vissa yrken är manliga och vissa kvinnliga. Fast jag kommer nog fortsätta att använda ordet "syrra" (sjuksköterska) oavsett kön. Sätter upp det på samma lista som ombudsman.

Kärleksbudskap i juletid - not

Den där tysken som innehar påveämbetet har i sitt jultal slagit fast att homosexuella handlingar är ett lika stort hot mot mänskligheten som hotet mot regnskogarna. Trollhare har en poäng i sin tolkning av detta tal.

Fundamentalistiska religiösa som vill förbjuda människor kärlek, inte att de känner den men väl att de utövar den, borde man väl inte ägna så mycket uppmärksamhet i ett sekulärt samhälle. Men det tål ju ändå lyftas att det är denna ogina och sippa inställning som katolska kyrkan står för. Liksom många andra kyrkor, moskéer och andra "gudshus". Bevarandet av kärnfamiljen och det heterosexuella och fördömandet av alla dessa som lever annorlunda har genom århundrandena funnits på deras dagordning. Det ser inte ut som om de är särskilt intresserade av att anpassa sig efter vårt moderna samhälle, FN-konventioner eller EU-stadgar heller.

Obs: Ni som sitter och kör anonyma "copy + paste" på alla bloggar som är kritiska mot kyrkan kan bespara er jobbet här. I det här inlägget får man bara kommentera om man vågar stå för sina åsikter med sitt namn och en länk.

Skinkmackor V

Lucka 23 - God smurf på er allihopa!

Tre saker som inte hör hemma på ditt skrivbord just nu

Har Utlandspappan räknat upp och jag kan ju inte motstå sådant.

1. Åkkort till Londons kollektivtrafik, i fin IKEA-plastficka
2. Bilder från Feministiskt initiativs extrakongress på CD
3. The Very Best of Marvin Gaye som borde stå i CD-hyllan

Blir du själv sugen att tala om vad du inte lyckas sortera bort så länka gärna till det här inlägget. :)

Måndag

En händelserik måndag. Handlat julmat, julklappar. Varit på spöktur i Gamla Stan som Annica, Håkan, Niclas och Pernilla bjöd på i 40-årspresent. (Tur att vi kom iväg innan jag hann fylla 41...) Middag på Indian Garden på Heleneborgsgatan. Fullsatt en måndag före jul bevisar väl att det är poppis. Gott men vi är ju bortskämda från vårt senaste besök på indisk restaurang och något sådant finns inte i Stockholm. Kvällen avslutades med att vi såg Barnhemmet på DVD. SCARY! Länge sedan jag såg något så läskigt på film. Dessutom alldeles hjärtskärande. Guillermo del Toro förnekar sig inte.

Skinkmackor III

- Åh jävlar i min lilla låda! 322 klick!

Idag har folk väldigt lite att göra på jobbet. En sådan där klämdag då man mest fikar och pratar strunt med de få kollegor som är kvar på kontoret. Och fikar igen. Och äter långlunch. Och surfar på nätet. På t ex Svenska Dagbladets relationsråd som man kanske inte har tid att läsa annars. Eller så är man hemma och förbereder julfirandet. Och surfar på nätet inemellan. På Svenska Dagbladets relationsråd.

Det är förmodligen anledningen till att jag håller på att slå mitt rekord från när Ebba von Sydow länkade till min blogg. Klockan är bara 12 och 322 unika personer har redan varit här och läst mitt relationsråd (= släng ut den jävla mannen som kallar dig hora eller hellre firar jul med sina systrar!).

Själv skall jag nog åka och handla julmat tillsammans med min högst älskade lille man. Han som diskat och kokat kaffe och nu sitter och löser en sudoku vid köksbordet.

Uppdatering: Klockan 21.44 är antalet unika uppe i 533... Folk verkar ha tagit ledigt...

Lucka 22 - Sveriges snyggaste gran

Vi har förmodligen Sveriges snyggaste gran. Tät, jämn. En riktig Disneygran. 250 kr vid Shell i Vinstarondellen. Fast den lyser bara på sidorna som är vända ut mot rummet. Och i soffan sitter Tomten som mamma sydde som ung. Den som hängt med under hela vår uppväxt men som tappat mustaschen. (Klicka för bättre bild.)

Ut med karln!

När man läser sådant här, om kvinnan vars sambo hellre umgås med sina systrar, så undrar man varför hon inte bara sparkar ut karln. Han kan väl flytta hem till storasyster i stället. Och hon själv hitta en man som vågar leva ett eget liv. Om det gått så långt att hon som mångårig sambo inte är välkommen att fira jul med sina svägerskor och hennes man då helt frankt väljer att fira med sina systrar hellre än med henne... Ja, vad fan väntar hon på?

Uppdatering: Man häpnar. Även i Dagens Nyheter får man ta del av veliga kvinnors liv och leverne med elaka mammor och vidriga sambos.

"Är det skadligt för vårt barn att min sambo säger "gå och dö jävla hora" till mig inför vårt barn?"

"Ska vi acceptera att mamma kränker oss med nedsättande kommentarer kring ens utseende, ens vikt, ens partner, ekonomin, framtidsplanerna eller ibland våra barn?"

I DN är familjeterapeutens svar mycket bra.

31 år och får inte välja själv

Kronprinsessan Viktoria är 31 år, hennes bror 29 och systern 26. De har varit tillsammans med sina respektive sambos i sju till tio år. Men får inte fira julafton tillsammans med dessa partners. Det har deras patriark till far bestämt. Ingen ring på fingret, inget gemensamt julfirande.

Jag antar att de tre skulle kunna vägra att fira tillsammans med sina föräldrar och i stället fira med sina partners. Så som vilka vuxna människor som helst skulle ha gjort om de ställts inför detta val. Men det är ju inte ett val de kan göra i praktiken utan att det skulle bli skandal.

I stället så lämnar de tre vuxna syskonen sina partners på julafton för att åka hem och fira med mamma och pappa på Drottningsholms slott, där för övrigt även Daniel Westling bor. Till saken hör även att de två yngre inte får förlova sig så länge storasyrran inte gjort det, och storasyrrans kille duger inte för förlovning. Snacka om moment 22.

När skall kungabarnen få växa upp? Detta bidrar bara ytterligare till kravet på att avskaffa monarkin. Den har överlevt sig själv och är inte värdig ett modernt samhälle.

Lucka 21 - Julskinkan

Så var då julskinkan griljerad. Påstått ekologisk, apdyr men förhoppningsvis god med en kryddig senap på mackan ikväll. Tillsammans med ett glas mjölk. :)

Menyn

Skagentaost med löjrom

Saffransdoftande fiskgryta

Kladdkaka med jordgubbar och kesellaglass

Lucka 20 - Överraskningen

Igår hade vi överraskningsfest för Pernilla som just fyllt 40 (se lucka 12). Hon visste ingenting och blev duktigt förvånad. Mycket trevlig kväll och väldigt kul med tanke på att vi alla känt varandra jääävligt länge. Pernilla, Malin och jag sedan vi var 11 år (Pernilla 10). D v s lika gammal som Pernillas äldste son hunnit bli nu. Hur gick det till? Och den stora frågan för kvällen var

- Varför ser alla jämnåriga mycket äldre ut än man själv?

När man inte finner ord

Under julbaket läser jag Dagens Nyheter. Om våldet mot kvinnorna i östra Kongo. Med en klump i magen och tårarna brännande bakom ögonlocken. I vanmakt. Men jag kan ju åtminstone bidra med att sprida ordet, berättelsen om hur kvinnor och barn våldtas och stympas, helt skydds- och rättslösa. Läs Anna Koblancks artikel om Rebecca Masika Katsuva.

"Rebeccas egen historia är så oerhört brutal och otäck att den är svår att höra på. Men om hon klarar av att berätta, så är världen skyldig att lyssna."

Lucka 19 - Julbak med riktig sirap

Idag har jag bakat en kladdkaka med chokladtäcke. Blandade ner lite sirap i chokladen, av den fantastiska sort jag köpte på Sainsbury's i London. Inga plastflaskor här inte. Sirapen är som flytande kola. Fantastisk!

Klicka på bilden för bättre upplösning!

Vem skall vi välja?

Sa Barack Obama och hans stab när dom skulle välja en pastor för att hålla Obamas invigningsceremoni den 20 januari.

- Jag vet! Vi tar han den där Rick Warren som jämfört homosexuella med pedofiler och folk som begår incest.

Sa man nog inte. Men gjorde ändå. Varför?

Rudolfa med röda mulen

En upplysning damp ner i min inkorg från en riksfeminist nära oss.

Både rentjurar och renkor får horn på sommaren. Tjurarna fäller sina i november när brunsten är över. Vajorna behåller dock sina horn över vintern tills de kalvat på våren. De behöver nämligen hornen för att mota bort större tjurar från betet under dräktigheten.

Detta betyder såklart att alla jultomtens renar är honor. Även Rudolf, som uppenbarligen är en dragking-ren.

You know Dasher and Dancer

And Prancer and Vixen,

Comet and Cupid

And Donner and Blitzen.

But do you recall

The most famous reindeer of all?

Rudolpha the dragking reindeer

Had a very shiny nose

And if you ever saw it

You would even say it glows

All of the other reindeer

Used to laugh and call her names

They never let poor Rudolpha

Play in any reindeer games

Then one foggy Christmas Eve

Santa came to say

Rudolpha with your nose so bright

Won't you guide my sleigh tonight?

Then all the reindeer loved her

And they shouted out with glee

"Rudolph the red-nosed reindeer

You'll go down in history!"

Lucka 18 - Julsnapsen

This pic was posted on Facebook by my Greek class mate from the uni in Edinburgh. I think I prefer OP Andersson. ;)

Nu ska'ru få gubbjävel!

Makakmamma äter banan, handen till höger tillhör hennes unge.

Tre misshandlade apor som av sin ägare tvingats uppträda inför folk fick till sist nog, meddelar Expressen. Det är väl som med människor. Får man stryk tillräckligt ofta och länge så finns det ju snart ingenting kvar än att ta till samma metod.

Nära Ban Phe i Thailand kunde man tidigare besöka ett tempel där en stor flock vilda makaker levde. De var lagom nyfikna och gillade bananer. Men så bytte flocken ledare och plötsligt var det slut på besöken från människoaporna. Sedan aporna gett sig på en stackars buddistmunk (av alla människor) så insåg folket i trakten att de nog skulle få vara i fred.

Sigge och moderniteten

Möt Sigge. Han bor inneboende med sin mamma, pappa, mormor och fem syskon i ett badrum i Vällingby. Sigge är silverfisk (Leipisma saccharina) och en pigg liten krabat. Därför är han också svår att fånga på bild. Sigge trivs bäst i mörker där han får kila runt med sin storfamilj i jakt på föda. Sigges favoriträtt är hårstrån och mjäll.

Dom Sigge bor hos har inte så mycket emot honom och hans familj. Dom tänder t ex ljuset innan dom går in i badrummet för att inte trampa på någon av de inneboende. Kanske beror det på att silverfiskar inte upplevs som skadedjur. Till skillnad mot kackerlackor t ex.

Ikväll såg Sigges landlady Uppdrag Granskning om boendemiljön i Actas hus i Rosengård i Malmö. Det fick henne att bli illamående och fundera över hur miljonprogrammet, som skapades för att ta folk från undermåliga boendemiljöer, plötsligt blivit till det det var meningen att motverka. Hur kommer det sig att vissa människor bor i förhållandevis fina hyresrätter med bara silverfiskar som sällskap, medan andra får bo i rena misären med kackerlackor krälande i barnens sängar? Eller på campingplatser bland missbrukare och kriminella? I högmoderna Sverige? Som man trodde brutit med Lortsverige... Skamligt är det enda ord jag kan komma på.

Borgerlig hädelse

En familj skulle begrava sin mor och anlitade en borgerlig begravningsbyrå. Det gick inte riktigt som dom tänkt sig. Ägaren av byrån, tillika officianten behagade inte dyka upp, ej heller kalla in en reserv. Hennes make förklarade det hela med att hon var full. Själv säger hon att hon var sjuk. (Jo, så kan man känna ibland när man druckit för mycket... Sen är det förmodligen sant att hon är sjuk.) Vänner till familjen kallar det hela en hädelse. Akten fick ledas av en av den dödas söner.

Det hela är för sorgligt, för alla inblandade...

Lucka 17 - Det stora julklippet

Min frissa är fortfarande föräldraledig. Så jag har ännu en gång besökt Madde på Unik. Och är lika nöjd denna gång. Om det inte vore för att jag är av den bestämda uppfattningen att även egenföretagare måste få vara hemma med sina barn utan att behöva riskera sin kundkrets så skulle jag vara mycket lockad att byta. Men nu är jag ju helnöjd även hos min ordinarie frisör.

Fast till dig som inte har en frisör du är nöjd med kan jag varmt rekommendera ett besök hos Madde.

När är man norsk?

En man har bott i Norge i arton år och varit norsk medborgare i tio. Trots detta tycker norska Aftenposten att det är av intresse var mannen kom ifrån och att han minsann inte är norsk från början. Frågan är vad Aftenposten menar att detta har med det brott han misstänks för att göra.

Vem har inte varit olyckligt förälskad?

Vem har inte varit olyckligt förälskad? När jag läser om Christine Schürrers försvar i Arbogamålet får jag nästan ont i magen; för oj som jag känner igen mig. Även jag har ibland lekt med tanken att om jag blev med hans barn skulle han kanske vilja ha mig. Fast man innerst inne vet att barn aldrig har varit ett sätt att fånga en man, tvärtom. Även jag har skrivit långa och smäktande brev till killar jag varit mer intresserad av än dom av mig. (Håret ställer sig upp på armarna av genans när jag tänker på vissa av dem...) Även jag har spelat nonchalant, såsom Schürrer nu i hovrätten. Inte var jag väl särskilt intresserad av just honom. Inte ville jag nåt annat än att ha sex. Nä, jag är ju en stark kvinna, inte ett förälskat våp.

Men sanningen var ju att man ibland var ett våp. Som drömde om ett livslångt kärleksförhållande med en man som man trodde var mannen i ens liv. Just den månaden, eller det halvåret, vill säga. För dessa män har sannerligen kommit och gått genom åren. Med det gemensamma att ingen av dem egentligen varit den rätte. Inte ens A, som jag då när det begav sig, skulle gett min högra arm för att få leva med, få lära känna mer, få uppleva allt tillsammans med. Men som väl mest såg mig som en syster. Och som var lika hopplöst förälskad i min väninna, som jag i honom.

Så patetiskt jävla förälskad jag var. Som jag romantiserade och drömde om ett litet hus på landet med honom. Men när han så småningom skaffade detta med en annan kvinna föll det mig ju aldrig in att jag skulle åka dit och mörda henne. Där skiljer jag och de flesta andra kvinnor oss från Christine Schürrer. Vi kanske skriver brev, kanske vi ringer och SMS:ar (thank GOD att det inte fanns mobiltelefoner under min förälskelse i A!). Vi förnedrar oss och har svårt att släppa taget. Men till slut gör vi det. Släpper taget. Och går vidare.

Så som Christine Schürrer försöker få oss att tro att hon gjort. Men visst känner jag igen mig i hennes sorgliga alvliknande uppenbarelse. För även jag har varit sådär övertygad om att killen jag förälskat mig i var mitt öde. Och visst skulle man önskat att hon i stället fått uppleva riktig kärlek. Inte sådan där på avstånds-förälskelse i en hopplös karl som egentligen inte ville. Men för detta måste man vara redo, då måste man släppa den där känslan av att ”det här är det bästa jag kan få” och i stället sikta mot stjärnorna.

Tänk om Christine Schürrer i stället satt sig ner och skrivit i sin dagbok vad hon verkligen ville ha, vad hon förväntade sig av en man och av livet. Vad som var viktigt och vad som var mindre viktigt. Vågat drömma om en man för henne, inte en snubbe från Arboga som mest sett henne som ett tidsfördriv medan han väntade på en annan kvinna att bilda familj med. Det är förmodligen något många skulle behöva göra.

Lucka 16 - Julkorten skickade

Nu är julkorten på väg, allihop utom det till Thailand som i vanlig ordning blivit försenat p g a att jag aldrig håller ordning på adressen.

Här är originalet till våra julkort. Det är målat av Årsta-Arvin, snart fem år, efter ett par foton på mig och lille mannen. Jag gillar särskilt att jag fått högklackade skor och lille mannen försetts med hår. Eller våra fina glasögon. Notera också min blommiga klänning och armarna som ser ut som änglavingar eller den lille mannens rutiga skjorta som han tycker så mycket om. Konstnären har gjort sig förtjänt av ett ordentligt honorar.

Hell Dell

Den 29 augusti beställde jag en ny dator från Dell. Denna levererades en vecka senare. Sedan dess har det mest varit strul. Det började med att ljudkortet gick sönder. Nu visste jag ju inte att det var det som var problemet. Dels tog det ett antal veckor att få kontakt med deras kundservice i Tjeckien och förstå att det dels var där den befann sig, dels att de bara talar engelska. Sedan tog det ytterligare en månad innan jag lyckades diagnosticera datorn och hitta de fel som gjorde att jag inte hade något ljud. Sedan tog det ännu en vecka innan deras tekniker kunde komma på hembesök.

Han var här idag.

När han åkt hade jag ljud i datorn. Men inte ett fungerande Windows. Han föreslog att jag skulle ha stängt av datorn felaktigt. Bah! Skitsnack. Jag visste heller inte att byte av ljudkort innebar byte av moderkort och borde ha föranlett mig att göra en backup innan. Lätt att vara efterklok.

En titt in i datorn fick mig att inse att här hade vi med helt andra grejer än min gamla dator att göra. Bara tanken på att börja mecka med hårddisk-switchande i min nya dator också... Det fick mig att helt resolut, i sann buddistisk anda, skita i mina icke sprarade dokument och installera om hela skiten.

När jag loggar in på mejlen har jag fått ett mejl från Dell som vill veta om jag är nöjd med deras sätt att lösa mitt problem. Ja, ljudet funkar. Men jag hade inte väntat mig att det skulle skapa nya problem.

När folk tar sig rätten att definiera andra

Idag ger tjejerna i Halal-TV svar på tal till bl a Sara Mohammad, ordförande för föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime, som tillskrivit dem åsikter och värderingar de inte anser sig besitta. Jag har också skrivit en hel del om detta. Bl a här. Det är rätt uppenbart att många av kritikerna av Halal-TV inte sett progammen utan kritiserar vad de tror att programmen innehåller och för fram. Citatet i artikeln från Sara Mohammad visar detta med all önskvärd tydlighet. Hon har bl a påstått att Halal-TV-tjejerna tar ställning för hedersförtryck. Något sådant finns inte med i programmen, så man kan undra på vilka grunder Sara Mohammad skriver så.

Jag börjar misstänka att det är huvudklädseln i sig som är problemet. Kritikerna klarar inte av att se bakom slöjan (som ju i det här fallet inte är en slöja utan en huvudduk). De klarar inte att göra skillnad mellan de tre tjejernas åsikter. (Kanske för att de kritiserar innan de tagit reda på vilka dessa åsikter i själva verket är.) Vad säger det om fördomsfriheten bland Halal-TV:s kritiker?

Och i gårdagens program fick Dalia äntligen ett jobb!

Å ena sidan, å andra sidan II

Svenska Dagbladet gör det igen. Men det är åtminstone hederligt av dem att publicera vad statsvetarna faktiskt säger; att de inte gör som åklagere van der Kwast verkar ha gjort i rättegångarna mot Thomas Qvick, krävt ändring i bevismaterial som motsäger hans egen tes.

Björnjägarn

Mitt nya halsband känns som något Björnjägarn skulle kunnat tillverka. Coolt. Denna man, myt och konstnär som min mor berättat om, som levde uppe i Bergslagen där hennes morföräldrar kom från. Gissa vad jag önskar mig i födelsedagspresent i mars.

Lucka 15 - Julshopping

Idag har jag varit inne i varenda klädaffär längs Drottninggatan mellan Olof Palmes gata och Klarabergsgatan. Det blir en del inkl PUB och Åhléns. Men inte en enda liten bolero i den stil jag vill ha. Istället hittade jag ett sjukt coolt halsband av en Matt Weston på nya PUB. Tala bara inte om för lille mannen vad dom kostar!

Från Thailand rapporteras att modern börjar tröttna på alla slangar och fördriver tiden med att titta på konståkning på TV. Tycker det låter som om det går åt rätt håll i allafall. Och den thailändska omvårdnaden har jag bara bra erfarenheter av. Ny premiärminister har dom fått också, den tredje på fyra månader... Får väl se hur länge den här håller...

Skobombaren II

En irakisk journalist kallade idag George W Bush för hund och kastade sedan sina skor mot den avgående presidenten. GWB duckade, fortfarande med sitt karaktäristiska leende i ansiktet. Övriga journalister på presskonferensen överföll sin påhittige kollega för att få honom att lugna ner sig.

Och ja ja vet att jag brukar predika ickevåld och fridsamma demonstrationer men lite kul var det i allafall. För den som vill läsa mer subtil, men ändock mycket vältalig, kritik mot Bushs regim rekommenderas boken här till höger, 91-årige Eric Hobsbawms Globalisation, Democracy and Terrorism. Man skulle kunna tro att jag läst dennna parallellt med min blogg de senaste månaderna men jag fann den först häromdagen i boklådan.

Ni kan sluta ringa nu, telemarketingapor

Ni som ringer på kvällarna från 040-608 6087 (Sumo Marketing). Ni är genomskådade och jag kommer inte svara. Om jag vill köpa något söker jag själv upp det. Eller så kan ni SMS:a över ert privata nummer så skall jag ringa er när ni sitter framför något favoritprogram eller äter eller har något annat viktigare för er.

Hänsyn

Läser i Svenska Dagbladet om personerna som hänger ut dömda sexbrottslingar på nätet.

"Vi har förståelse för att anhöriga till dem här personerna tycker att det här är jobbigt och det är något vi tänker på. Men vi kan inte ta hänsyn till det.

Fel. Ni vill inte ta hänsyn till dessa människor. Ni hänger istället ut de barn som blivit sexuellt utnyttjade av sina fäder, genom att hänga ut pappornas namn. Ni har självklart valet att inte starta en blogg. Ni har valet att debattera utan att lämna ut namn och adress. Det är ingen som tvingar er till det ni gör.

Fan vad illa jag tycker om självrättfärdiga vigilante-typer. "Vi är en liten grupp oroliga medborgare"... "Syftet är absolut inte att folk skall ta lagen i egna händer"... Nähä, och om folk gör det efter att ha fått alla uppgifter om personen i fråga från er sajt? Där ni lägger ut karta till den dömdes hem och personnummer. Det är förstås ingenting ni kan ta hänsyn till heller?

Skitsnack! Om ni velat föra en debatt hade ni kunnat göra det utan att lägga ut namnen på de dömda, genom att endast diskutera domarna.

Några kommentarer från bloggen:

"Lämna ut honom till mig, då kommer han önska han fick ett dödsstraff istället innan jag blir klar med honom."

"Jag hoppas att folk väntar på honom när han kommer ut… Just kill them and let God sort them out!"

"För NN:s egen skull så borde han avrättas."

Lucka 14 - inte mycket till julförberedelser

Kalendern var tänkt att handla om julmånaden men dagen idag har det inte varit så mycket bevänt med julplanering. Vaknade klockan sex i morse och kunde inte somna om. Låg och undrade hur det gått för Mamma. Förmodligen var det ungefär vid den tiden de väckte henne ur narkosen. För vid sju fick vi besked om att operationen gått bra och att stackars Göran skulle försöka sova lite.

Man känner sig ju lite handfallen såhär långt bort. Systern hanterar det genom att undersöka flygresor till Bangkok på nätet. Och läsa artiklar i Göteborgs-Posten om hur fiberrik kost gör att bajset börjar gro i reningsverken. Tyvärr verkar inte tidningen bjussa på detta även till oss utanför Göteborg... Det fanns tydligen fina bilder också. Ser framför mig hur det växer havre och råg i kloakerna.

Lille mannen har återvänt för sista veckans jobb före ledigheten. Tyvärr, för nu skulle man ju behövt honom här...

Lucka 13 - Vår tuffa lilla mamma

Idag på styrelsemötet ringde min telefon. Med thailändskt landsnummer. Bäst att svara om det var något viktigt. Alltid lika käcka, no-nonsense Mamma i andra ändan, men på rösten hördes att det var något som inte var som det skulle. Man hinner tänka mycket på några sekunder, medan hon försöker hitta orden. Orden för hur man berättar för sitt barn, på andra sidan jordklotet, att man ligger på sjukhus och snart skall opereras akut. Iskylan som griper tag i det vuxna barnet, huvudet kristallklart men kroppen alldeles skakig. Beskedet som kastade mig tillbaka till mars för snart åtta år sedan då pappa ringde för att berätta att hans bröstsmärtor var något värre än en efterhängsen förkylning.

Så trots min agnostiska läggning sjöng jag extra högt i Stilla Natt, en av Mammas favoriter, ikväll på julglöggen hos Gudrun och Jacques. För vår tuffa lilla mamma som snart ligger på operationsbordet. För att allt ska gå bra och att det snart serveras ärtor och punsch på ranchen där nere igen. Vårt mest koncentrerade hopp kommer att vibrera i rymden mellan Sverige och Thailand inatt.

Lucka 12 - Grattis Pernilla!

Idag sällar sig lilla Pilli till oss 40-plusare! Själv ligger hon nog och sover just nu, efter en dag på stranden får vi anta.

Firande kommer att ske så småningom, vid nybyggd pool.

Och såhär såg hon ut när vi först träffades:

Åsa Linderborg om nazisterna på våra gator

Idag skriver Åsa Linderborg en lysande artikel på Aftonbladet Kultur. Om hur polisen stoppar demonstranter från att demonstrera trots att de har tillstånd. Hur folk som kom för att demonstrera mot nazism och rasism i Salem kördes med tåg från Rönninge till Sollentuna och där släpptes ut lagom i tid för att inte hinna nyttja sin demokratiska rättighet.

Det enda jag inte håller med Åsa Linderborg är rätten att ta till våld. Jag imponeras inte av våld och tycker inte att det är förenat med "moralisk resning" att använda våld, ens mot fascister.

Men det är skrämmande läsning när hon beskriver hur de motdemonstranter som väl kom fram blev fotograferade av nazisterna. I synnerhet med tanke på det par med barn vars lägenhet strax innan stacks i brand av dessa krafter. (En nyhet som knappt fick plats i media. Jag kunde t ex läsa mer om den buss med danska och tyska motdemonstranter som skickats tillbaka till sina hemländer.)

Alla 700 i Salemtåget var inte skinnskallar i bomberjackor. Där fanns unga män, äldre kvinnor, barnfamiljer och tonårstjejer.

"Med högburna huvuden gick de där under poliseskort, uppvaktade av högerregeringens invandrarfientliga program och flyktingfientliga praktik, och i trygg förvissning om att Mona Sahlin aldrig kan vinna en debatt mot Jimmy Åkesson så länge hon inte har mer att säga än att Zlatan minsann är svensk."

Linderborg lyfter också upp att detta påminner om Weimarrepubliken på 1930-talet där vänstern och kommunisterna straffades hårdare och lyftes fram som en större samhällsfara än nazisterna. Svensk media borde kanske fundera lite över sin nyhetsrapportering...

Minnets experter

I rättegången kring morden i Arboga har åter de två experterna Jörgen Borg, professor och läkare i neurologi, och Sven Å Christianson, psykolog hörts, enligt DN:s pappersupplaga på fredagen. Den senare utmärker sig åter med sina tvärsäkra konstateranden som i stort sett förutsätter att han är Arbogamamman. När neurologen säger att det visst kan finnas möjlighet för mamman att minnas det som skedde före attacken, att det bl a kan bero på om hon är höger- eller vänsterhänt, svarar Christianson ampert att det minsann är han som är minnesexperten och att:

"Jag uttalar mig om vad hon minns, inte om professor Borgs spekulationer om minnet."

Jaha! Så psykologen vet sanningen om denna enskilda persons minnesbilder, och neurologens förklaringar kring vad som händer när hjärnan rent fysiskt påverkas av slag är alltså rena spekulationer.

Men det är klart, har man byggt sin karriär på att hävda att man vet vad andra människor minns måste man såklart försvara denna position. Frågan är om inte den pompöse Christianson diskvalificerar sig själv genom uttalanden som ovanstående.

Jag är förvisso varken neurolog eller psykolog, men ganska säker på att om man tar tio personer, rakar deras huvuden och sätter ett kryss på huvudet och sedan slår alla tio med en hammare på samma ställe så kommer de tios minnesbilder att variera individuellt. Oavsett vad Sven Å Christianson tror sig veta.

Världens värsta flygplats

brukar jag hävda är Frankfurt. Usch och fy. Tar en evighet att ta sig mellan planen. Men det här är nog rekord.

Bäst är, enligt min mening, Kastrup.

Notering: Lille mannen låter hälsa att om det är någonstans det är lätt att gå vilse så är det när man skall resa till Sydostasien via Frankfurt. Skyltarna sitter nämligen väldigt högt placerade och är i det närmaste omöjliga att få syn på. Utan en vänlig man från Singapore Airlines hade lille mannen förmodligen irrat där ännu...

Ingen skinka?

Nästan så man får lust att skippa skinkan, när man ser dessa charmtroll.

Lucka 11 - Gissa byggnaden

Testade lille mannens kunskaper och han visste inte. Kanske för att man sällan lyfter blicken...

Halmstad?

Enligt Feedjit befinner jag mig i Halmstad, Hallands län. Hur skall man då tolka de andras vistelseorter? Men det är klart, Bromma säger dom ligger i Skåne och Nacka i Västernorrland.

Thailand segar sig uppåt

1. Sweden 88.51%
2. United Kingdom 2.34%
3. Belgium 1.42%
4. United States 1.20%
5. Thailand 0.91%
6. Europe 0.81%
7. Finland 0.75%
8. Norway 0.68%
9. Denmark 0.50%
10. Germany 0.47%

Lugnet verkar ha återvänt till Thailand och i min besöksstatistik har man lyckats sega sig upp från en tiondeplats till en femteplats sedan jag sista kollade. Men nog borde ni kunna klå amerikanarna! ;)

Snart...

Lucka 10 - Fetast och godast

Idag ställde jag mig på vågen. Ännu ett kilo ner. Fyra kvar till målet. Senaste året har jag lagt om mitt ätbeteende väsentligt. Små måltider, tugga noga, ät ofta skulle man kunna sammanfatta det hela med. Men i och med att alla lightprodukter åkt ut har i stället Bregott, mellanmjölk och smör marscherat in. Gärna husmanskost som stekt strömming med mos eller kålpudding och lingonsylt. Med sås! Jag har också ändrat mitt förhållande till alkohol. Mindre intag, men oftare. Vin istället för öl. Och blir jag sugen tar jag en näve jordnötter. Energirikt, salt och gott. Man skulle kunna säga att mitt ätbeteende mer liknar det jag hade när jag var liten. Där man åt när man var hungrig och åt riktig mat, inte en massa plastiga lightprodukter. Enda lightprodukten jag får i mig numera är Cola light, för att jag helt enkelt tycker att den vanliga är för söt.

Läser idag i Aftonbladet att allra fetast i Aladdinasken är favoriten Gräddnougat, den som försvinner först av alla pralinerna. Men när man ätit denna pralin är man ju rätt nöjd. Skulle våga påstå att det går tre trillingnöt (magrare enligt Aftonbladet) på en gräddnougat, för att uppnå samma nöjdhetsgrad. Och då har man ju fått i sig mer kalorier än på den enda gräddnougaten. Å andra sidan kan man ju istället gå till lämplig chokaldbutik, till exempel Chokladfabriken, där du kan köpa pralinerna här till höger, och köpa riktiga praliner i stället. Om man nu vill njuta.

Å ena sidan, å andra sidan

Å ena sidan vill Svenska Dagbladet kanske tona ner avståndet. Å andra sidan säger statsvetarna att avståndet är rekordstort.

Nationalstatens återkomst

I Dagens Nyheter idag skriver Göran Rosenberg om det han kallar samhällets återkomst. Om nyliberalismens dödsryckningar, där vi nu ser nationalstater åter försöka ta kommandot över den globala marknaden. Rosenberg framhåller att det är dags att överge föreställningen att den globala marknaden reglerar sig själv.

"En global marknad behöver i princip en global stat, eller åtminstone globala institutioner med makt att genomdriva globala spelregler byggda på globala politiska överväganden och överenskommelser."

Globala. Inte mellanstatliga. Ja, det kan vi ju drömma om. Jag tror nämligen att nyliberalismernas vurm för globaliseringen och den självreglerande marknaden finns där så länge marknaden går deras väg. Annars skulle de ju inte komma springande till staten för hjälp när deras banker eller företag är på väg att gå omkull...

Det börjar bli uppenbart att man inte vill att marknaden skall vara självreglerande, när det börjar röra sig om förlust av egna pengar och investeringar. Fast man kan ju såklart alltid säga att man vill att staten skall gripa in p g a att man ju inte vill att ens personal skall bli av med jobben. Men i ett nyliberalt samhälle är det väl precis det som måste ske. Låt Volvo och Saab gå i konkurs, låt de anställda få sina uppsägningslöner och sedan kommer, väl, marknaden att ta hand om dem. Några extra pengar till sådant som a-kassa eller arbetssökande behövs inte.

Apropå det så har finansminister Anders Borg nu sagt att han ångrar sänkningen av a-kasseersättningen. Det funkade väl bara i teorin, kan man tänka. Välkommen till verkligheten, finansministern!

Och i veckan har statsministern uppmanat oss att handla och äta svenskt i jul. Om det här hade varit en spaning hos Spanarna i P1 så hade jag kallat den Nationalstatens Återkomst.