Sedan ett tag läser jag Dagens Nyheter på morgnarna. För att bestämma mig för om jag skall återgå till Svenska Dagbladet. På något vis föredrar jag att bli upprörd av Svenska Dagbladets ledarsida än DN:s. I övrigt brukar upprördhetsgraden av att läsa Maria Abrahamsson och Hanne Kjöller vara ungefär densamma. Abrahamsson för hennes antifeminism, Kjöller för hennes antifackliga krönikor.
Idag påstår Hanne Kjöller att "facket, liksom arbetsgivarsidan, [är] en viktig del av den svenska modellen" men att detta inte har med tillgången till statsministern att göra. (Med anledning av att LO-ordföranden begärt att få träffa statsministern.) Men den svenska modellen är ju uppbyggd kring ett trepartssamarbete. Staten är i allra högsta grad en av dessa parter, då det är med staten de andra två skall komma överens om var gränserna skall dras för avtal-lag. För att inte tala om att arbetsmarknadens parter förväntas hålla lönehöjningarna i nivå med inflationen.
Det finns med andra ord all anledning för statsministern att föra samtal med facket. Och det är, vad än DN försöker påskina, ingenting konstigt med att ordföranden för LO vill träffa statsministern när landet befinner sig i kris och många LO-medlemmar riskerar sina arbeten.
Sen är jag den första att säga att facket kan göra mer när det gäller avtalsreglering i förhållande till lagen. En början kan vara att förhandla fram årliga lönekartläggningar i kollektivavtalen. (Efter att Högerregeringen drivit igenom att dessa endast skall ske vart tredje år.) Men för detta krävs ju att facket på riktigt börjar intressera sig för jämställdhetsfrågor och inte, som t ex LO, mainstreamar bort dem.
Nästa förvirrande inslag i dagens DN är när man skriver om Europa 2009 och illustrerar detta med en EU-karta bestående av 25 (!) medlemsstater. Rumänien och Bulgarien fick inte vara med i DN:s europeiska union...
På mittuppslaget ritar man sedan upp de historiska händelser som förändrat Europas karta. Och gör ett hopp mellan Wienkongressen 1815 och Versaillesfreden 1918. Tysklands enande, uteslutandet av Österrike, Otto von Bismarck, Trippelalliansen, Fransk-Tyska kriget. Det senare var i allafall centralt i vår historieundervisning på gymnasiet, när Alsace-Lorraine blev Elsass-Lothringen... Sådana små futtigheter bryr man sig dock inte med på Dagens Nyheter. (Skall man vara petig kan man fråga sig vad DN egentligen har emot Bulgarien och Rumänien då dom även missar Krimkriget som ledde fram till dessa länders självständighet...)
Vad hade egentligen hänt med Europas karta om Bismarck inte lyckats ena Tyskland?
Uppdatering: Och på mittuppslaget i DN Kultur stavar dom bloggaren och manusförfattaren Anders Sparrings namn fel!!! Sicken fräckhet.
Vet inte riktigt hur DN har skrivit i deras tryckta tidning men på nätet så finns den "fullständiga" EU-kartan med Rumänien och Bulgarien. Se grafiken på DN grafik till artikeln
SvaraRadera(Av någon anledning så har de dock missat att skriva ut en blå liten ruta vid texten där det står "Kom med 2007 - totalt 27 länder")
I tidningen finns det en Europakarta där 25 länder är blåmarkerade och utmärkta med namn. Som medlemsstater i EU. Det är inte samma karta som Mr T länkar till.
SvaraRaderaLO och S borde gå skilda vägar.
SvaraRaderaJag ser det inte som demokratiskt att ett fackförbund binder sig till ett parti.
Sen har ju facken all anledning att vara sura på S:
När Bildt-regeringen 1993 skulle sänka ersättningen i a-kassan
från 90 till 80 procent, var Ingvar Carlsson och dåvarande
LO-ordföranden Bertil Jonsson huvudtalare på protestmötet, även detta
på Mynttorget.
Både herrarna lovade "återställare" till 90 procent om sossarna vann valet.
Sossarna vann valet 1994. Dock sänktes a-kasseersättningen ytterligare till 75 procent.
Jag håller med i det mesta du skriver, APSE, men inlägget handlade mer om det nödvändiga samarbetet mellan staten (regeringen) och arbetsmarknadens parter.
SvaraRadera