Den svenska regeringen med Barn- och äldreministern Maria Larsson (KD) i spetsen har låtit meddela att Sverige inte kommer ersätta fosterhemsbarn som farit illa när dom omhändertagits av staten. Många av dessa har ställt upp och berättat för regeringens utredare om sin uppväxt och ännu en utredning slog fast att en ersättning på upp till 250 000 kr vore på sin plats för det lidande den svenska staten åsamkat dessa människor under deras barndom.
Maria Larsson och hennes regeringskollegor har nu kommit fram till att det blir för rättsosäkert (!) att betala dessa människor ersättning. Istället skall Maria Larsson ge dem en ceremoni. Det kan nämligen vara så att det finns andra grupper i Sverige som blivit misshandlade av staten. Och till skillnad mot Norge, Irland, Australien och Kanada är det ju för svårt att i Sverige, med sin dokumentation när det gäller medborgarnas väl och ve, bedöma vilka som skall få ersättning.
Säg som det är, regeringen. Tanken på att någon enda människa skulle få ersättning för något han eller hon inte är berättigad till ger er ont i magen! Därför snuvar ni tusentals personer på upprättelse. Eller är det ett uttryck av 'det är inte vårt fel' eftersom ni inte suttit i regeringsställning när de flesta av övergreppen skett? För staten, den är ju just nu ni.
Moderaten Mats Gerdau kallar, enligt någon slags moderat logik som jag inte förstår, beslutet modigt. Folkpartiet faller in i kören och ställer sig bakom beslutet. För mig är beslutet oanständigt och tarvligt och vittnar om småaktighet och en rutten människosyn. Hade ni velat hade ni löst problemen i stället för att bygga hinder.
Jag hoppas att Maria Larsson får stå där ensam på sin "jävla ceremoni" som ordföranden för Riksförbundet samhällets styvbarn, Anna Skånér uttryckte det i dagens Aftonbladet.
Uppdatering: Reaktionerna börjar komma, trots att regeringens propagandaministerium förmodligen trodde sig komma undan med att lägga ut denna nyhet på lördagmorgonen samma helg som fokus riktas mot minneshögtiden av den 11 septe,ber 2001. Nu är vi många som undrar, skall Maria Larsson sjunga We Shall Overcome på ceremonin?
Maria Larsson och hennes regeringskollegor har nu kommit fram till att det blir för rättsosäkert (!) att betala dessa människor ersättning. Istället skall Maria Larsson ge dem en ceremoni. Det kan nämligen vara så att det finns andra grupper i Sverige som blivit misshandlade av staten. Och till skillnad mot Norge, Irland, Australien och Kanada är det ju för svårt att i Sverige, med sin dokumentation när det gäller medborgarnas väl och ve, bedöma vilka som skall få ersättning.
Säg som det är, regeringen. Tanken på att någon enda människa skulle få ersättning för något han eller hon inte är berättigad till ger er ont i magen! Därför snuvar ni tusentals personer på upprättelse. Eller är det ett uttryck av 'det är inte vårt fel' eftersom ni inte suttit i regeringsställning när de flesta av övergreppen skett? För staten, den är ju just nu ni.
Moderaten Mats Gerdau kallar, enligt någon slags moderat logik som jag inte förstår, beslutet modigt. Folkpartiet faller in i kören och ställer sig bakom beslutet. För mig är beslutet oanständigt och tarvligt och vittnar om småaktighet och en rutten människosyn. Hade ni velat hade ni löst problemen i stället för att bygga hinder.
Jag hoppas att Maria Larsson får stå där ensam på sin "jävla ceremoni" som ordföranden för Riksförbundet samhällets styvbarn, Anna Skånér uttryckte det i dagens Aftonbladet.
Uppdatering: Reaktionerna börjar komma, trots att regeringens propagandaministerium förmodligen trodde sig komma undan med att lägga ut denna nyhet på lördagmorgonen samma helg som fokus riktas mot minneshögtiden av den 11 septe,ber 2001. Nu är vi många som undrar, skall Maria Larsson sjunga We Shall Overcome på ceremonin?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Se detta kommentarsforum som en insändarsida i en papperstidning. Jag tar oftast in inlägg som följer punkterna nedan, men förbehåller mig rätten att själv välja vad jag publicerar på denna blogg.
1. Helt anonyma kommentarer kommer inte att publiceras. En etablerad blogg bakom inlägget räcker bra.
2. Du som tycker att jag borde skriva om något annat än det jag gör. Skriv själv på din egen blogg! Här bestämmer bara jag vad jag väljer att ta upp, och ur vilket perspektiv. Detta föranleder bl a punkt 3.
3. Kommentarer som inte har med ämnet att göra ignoreras.
4. Inlägg med rasistiskt, homofobt och/eller sexistiskt innehåll släpps inte igenom. Ej heller personpåhopp eller generaliserande, illa underbyggda ommälen om olika grupper t ex feminister. Här håller vi en vänlig ton gentemot varandra och diskuterar innehåll, inte person.
5. Detta är en blogg, d v s en lång räcka av inlägg från min sida. Om du läser ett inlägg och blir fundersam över var jag står i en fråga så kan det ibland hjälpa att läsa några till för att bilda sig en uppfattning. Att medvetet misstolka mina inlägg leder till att jag inte ids bemöta dem. Och jag publicerar bara inlägg jag bemöter.
Att inte följa en eller flera av ovanstående punkter leder alltså till att jag inte släpper igenom inlägget.