För inte alls länge sedan bloggade jag om tystnaden kring Sveriges upptrappning i kriget i Afghanistan. Medierna brukar annars kalla vårt krigande och dödande av talibaner för "närvaro". ("Närvaro" är lite i samma klass som "collateral damages".) Nu skulle vi hjälpa den afghanska polisen och militären att leta knark och knarkhandlare. Häromdagen kunde jag läsa på Facebook hur en av de "närvarande" svenskarna i Afghanistan skrev i sin statusrad om att man beslagtagit 70 kilo knark, en hel del sprängämnen och gripit fyra personer. Han raljerade om att nu kunde man ha fest med fyrverkerier. Någon dag senare hade två av hans kollegor skutits ihjäl av en "polis". För det var så svenska medier valde att framställa mannen i polisuniform som tidigare var känd av svenskarna för att de hade haft någon slags samröre med honom. "Närvarande" svenskar skjutna av "polis" alltså. Medierna spekulerade i om det var en hämd för tillslaget dagarna innan.
Då, i höstas skrev jag om CNN-faktorn. Hur mediernas rapportering om humanitära interventioner kan få hemmaopinionen att svänga. Från att folket där hemma varit poitiva till och önskat militär "närvaro" i en fjärran krigshärd blir dom mindre positiva när de egna soldaterna och medborgarna forslas hem i kistor.
Med tanke på hur medierna presenterat vår militära "närvaro" senaste dagarna har svenskarna dock inte fått så stora möjligheter att tänka efter själva. Expressen leder såklart ligan med gigantiska krigsbokstäver på löpet om HJÄLTARNA SOM DOG FÖR FREDEN. Det vill säga de två svenskar som dödades när dom rest till Afghanistan för att kriga. (Den afghanske tolken som dog, dog tydlgien för att han ville tjäna pengar till sitt bröllop.) Krig för fred. Vi uppmanas att sätta på oss gula band för att stödja kriget. Detta stödjer svenskarna fortfarande. Precis som brukar vara läget i början av krig. Nationalismen frodas på tidningarnas löpsedlar och ledarsiddor. I bloggosfären får man läsa kommentarer om att afghanerna kommer komma till Sverige och ta ifrån oss vår jämställdhet om vi inte krigar i Afghanistan.
Ikväll kommer vi i TV få se hur hjältarnas flaggsvepta kistor tas emot. Skulle inte förvåna om Sten Tolgfors (M) gör honnör också. (Noterar att varken statsministern eller kungahuset kommer vara där och kan tänka mig hur diskussionerna gått kring detta...)
Men jag vill nog anbefalla lite ödmjukhet för nationalisterna som fröjdas över det faktum att Sverige nu får visa sig kunna delta i krig igen, efter tvåhundra år. Upptrappningen och kriget mot narkotikan slår givetvis mitt i talibanernas ekonomiska hjärta. De lär ju inte stillatigande se på och även en talibanledare är förmodligen medveten om CNN-faktorn. Till att börja med är Expressens läsare stolta nationalister med gula band på rockslaget men låt oss vänta och se hur det blir om upptrappningen fortsätter.
Personligen är jag skeptisk. Till krig givetvis, men även till humanitära interventioner. Har haft möjlighet att fördjupa mig i ämnet och läst hur bland annat professor Jack Donnelly resonerar kring hur det kan vara berättigat att delta i humanitära interventioner. Han slår fast att det måste ske av rätt orsak och som en sista utväg. Alltså, inte för att gnugga axel med ett land som tidigare varit talibanernas bästa kompisar utan för att man verkligen är övertygad om att man med sin intervention kan hjälpa landets befolkning till en hållbar fred utan förtryck. Och först när man försökt allt vad man kan tidigare, utan att ta till vapen. Har vi det?
PS: Upptrappning kan man besluta om men en liv- och olycksfallförsäkring för lokalanställda, det har vi inte råd med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Se detta kommentarsforum som en insändarsida i en papperstidning. Jag tar oftast in inlägg som följer punkterna nedan, men förbehåller mig rätten att själv välja vad jag publicerar på denna blogg.
1. Helt anonyma kommentarer kommer inte att publiceras. En etablerad blogg bakom inlägget räcker bra.
2. Du som tycker att jag borde skriva om något annat än det jag gör. Skriv själv på din egen blogg! Här bestämmer bara jag vad jag väljer att ta upp, och ur vilket perspektiv. Detta föranleder bl a punkt 3.
3. Kommentarer som inte har med ämnet att göra ignoreras.
4. Inlägg med rasistiskt, homofobt och/eller sexistiskt innehåll släpps inte igenom. Ej heller personpåhopp eller generaliserande, illa underbyggda ommälen om olika grupper t ex feminister. Här håller vi en vänlig ton gentemot varandra och diskuterar innehåll, inte person.
5. Detta är en blogg, d v s en lång räcka av inlägg från min sida. Om du läser ett inlägg och blir fundersam över var jag står i en fråga så kan det ibland hjälpa att läsa några till för att bilda sig en uppfattning. Att medvetet misstolka mina inlägg leder till att jag inte ids bemöta dem. Och jag publicerar bara inlägg jag bemöter.
Att inte följa en eller flera av ovanstående punkter leder alltså till att jag inte släpper igenom inlägget.