Sedan regeringen beslutat att stoppa alla adoptioner från Vietnam är det numera i stort sett omöjligt att adoptera ett barn för människor i Sverige som lever ensamma eller t ex har diabetes, övervikt, medelålder och andra åkommor som adoptionsländerna anser utgör hinder för ett gott föräldraskap. (Vietnam var det enda land som tillät ensamadoptioner efter att Kina skärpt sina regler.)
Regeringen baserar sitt beslut på en amerikansk rapport och ett besök i Vietnam. Adoptionscentrum, som är den största svenska adoptionsföreningen på plats i Vietnam har inte utsatts för liknande kritik som de amerikanska adoptionsbyråerna. Det går alltså inte att utifrån rapporten bedöma de svenska organisationernas arbete, enligt Adoptionscentrum. Fruktansvärt inkompetent kallar dom regeringens beslut.
Och ja, jag anser nog att Högerregeringen är inkompetent i mycket. Här har dom dock satt fingret på något som är ett ständigt dilemma inom internationella adoptioner. D v s att man inte alltid kan vara säker på att barnet verkligen lämnats bort frivilligt. (Vad är frivilligt förresten om föräldrarna inte har något annat val?) Tanken på att föräldrar lämnar sina barn till ett barnhem i tron om att de skall kunna komma och hämta barnet när de fått bättre ställt, och sedan får veta att nej, ditt barn har vi skänkt bort till människor i ett land på andra sidan jordklotet... Sådant får helt enkelt inte hända. Det är därför det finns en Haag-konvention om adoptioner och det är därför höga krav ställs på både adoptionslandets myndigheter och på adoptionsbyråerna.
Dock kan man i fallet Vietnam fråga sig om inte regeringen i stället borde ha utrett de svenska byråernas verksamhet, i stället för att förlita sig på en rapport från ett land där medborgarna kan åka iväg och köpa sig ett barn i ett fattigt land närhelst dom önskar.
För visst finns det fortfarande barn i Vietnam som må bättre av att växa upp med en eller två föräldrar, tjock, medelålders eller sockersjuk, i stället för på ett barnhem? För att inte tala om de människor som utan förvarning fått veta att deras godkännande för adoption inte längre gäller.
För att undvika tragedier skapar man nya.
För att undvika tragedier skapar man nya.
Magnus ombedes läsa punkt 1 i kommentatorsreglerna.
SvaraRaderaEn gång för alla måste du och många andra lära er att det inte finns "en massa barn som kommer att växa upp på barnhem om vi inte tar hand om dem". Läs gärna om detta på t ex MIA:s och AC:s sajter.
SvaraRaderaBarnens rätt till föräldrar är det enda som räknas.
Magnus, du är fortfarande anonym i mina ögon. "Magnus Jönsson" säger mig inte ett dugg, men jag gör ett undantag och bemöter dig ändå, även om jag brukar föredra att veta på ett ungefär vem jag talar med.
SvaraRaderaJag har heller inte skrivit att det finns "en massa barn som kommer att växa upp på barnhem om vi inte tar hand om dem". Så jag tror att du försöker lära mig något som du själv fantiserat ihop att jag anser.
Jag har endast skrivit en fråga:
"För visst finns det fortfarande barn i Vietnam som må bättre av att växa upp med en eller två föräldrar, tjock, medelålders eller sockersjuk, i stället för på ett barnhem?"
Om det nu är så att det inte finns några barn på barnhem i Vietnam så förstår jag inte vad Adoptionscentrum gör där och hur adoptioner öht kan äga rum.
Sluta lägga ord i min mun!
Så länge personen som kallar sig "Magnus Jönsson" förblir bara ett alias och dessutom är oförskämd släpper jag inte igenom hans inlägg. Nej, förresten, jag har just beslutat mig för att inte släppa igenom dem även om du skickat en länk till en ev blogg eller dyl. Bara för att du håller en sådan otrevlig och mästrande ton i dina svar.
SvaraRaderaSå länge personen som kallar sig "Magnus Jönsson" förblir bara ett alias och dessutom är oförskämd släpper jag inte igenom hans inlägg. Nej, förresten, jag har just beslutat mig för att inte släppa igenom dem även om du skickat en länk till en ev blogg eller dyl. Bara för att du håller en sådan otrevlig och mästrande ton i dina svar.
SvaraRadera