Läser i Svenska Dagbladet, som faktiskt damp ner i brevlådan idag, att svenska ungdomar har svårt med de nordiska språken, d v s inte bara finska utan också norska och danska. Minns väninnan i Helsingborg som alltid talade engelska med norrmän. Vilket för mig, som kommer från gränslandet mellan Kilsbergen och Norge var ytterst kuriöst. Danskan hade hon dock lättare för, av samma skäl som jag är rätt bra på norsk hör- och läsförståelse.
Maken har däremot först nu fattat den verkliga innebörden i ordet "tysketös". Sådant lärde sig värmländska unga män ganska snabbt om dom tog sig över gränsen och försökte vara rara (på svenska) genom att kalla någon tjej för tös. Det upplevdes minst sagt rart (på norska) av norskorna att bli kallade för "tösa mi". Det är ju annars lätt att tycka att norskan är väldigt "snäll", särskilt om man tror att tös betyder flicka.
Tack vare min väninna Signy har jag dessutom drillats i nynorsk med Gvarvdialekt. Me, dekkan, kånn, jag minns hur vi satt där nere i Montpellier och i stället för fransk grammatik tränade nynorsk... Det enda jag idag har verkligt svårt för är sörlandsdialekt. Kanske för att det ligger för nära Danmark. ;)
Fotnot: Tös betyder i Norge luder, slampa
Aha. Den betydningen av "tøs" kjente jeg ikke til! Mange takk for opplysningen.
SvaraRadera(Säkert något felstavat där. Jag översätter från norska, ursäktar jag mig med.)
... och så blev jag så till mig i trasorna över att en okänd lucka fyllts att jag glömde vad jag egentligen skulle säga:
SvaraRaderaDet är ganska hemskt att vi inte förstår danska och norska bättre. Det krävs ju bara lite initial ansträngning så lossnar det efter ett tag.
Även danska.
Jag brukar läsa norska och ibland får jag läsa högt för mig själv för att förstå orden. Det är helt klart lättare med hörförståelsen där.
SvaraRaderaOch visst kan man lära sig förstå danskar. Om dom bor på Själland och inte räknar upp över 50...