Sweden a closet patriarchy

Have a look at this British programme. I still start crying seeing Devrim Mavi talking about what it's really worth.

Vi betalar gärna Anna Odells dagsböter!

Jag och lille mannen tänker bidra till Anna Odells dagsböter bara någon ger oss kontonumret. [Bank: Nordea, Kontonummer: 3216-2164434, Mottagarnamn: Magnus Bärtås] Det är det minsta man kan göra i detta land där rättsväsendet är så förbannat lättkränkt å våra vägnar att man fäller någon för "oredligt förfarande". Anna Odell gick innan hon iscensatte sin egen psykos till en jurist för att försäkra sig om att hon inte skulle begå ett brott genom sitt konstnärliga iscensättande. Denne jurist kanske också vill bidra till hennes dagsböter? Fast det är klart, det är ju ganska långsökt detta med oredligt förfarande... Kanske inte det första juristen tänkte på när han rådgav den wallraffande Odell.

Åklagare Stefan Lind måste verkligen tycka att han gjort en insats för samhället. I stället för att bara lägga ner ärendet och spara pengar åt skattebetalarna. (Skattebetalarnas väl och ve verkar ju vara ett återkommande argument i denna såpa.) Å andra sidan så har han ju bidragit till Anna Odells konstverk på ett sätt som han kanske inte önskat sig. Nu blir Odell konstmartyr och människor kommer samla in massor av pengar som sedan böterna betalts går till Riksförbundet för social och mental hälsa. På så sätt kan man ju säga att Anna Odell uppnått sitt mål att sätta fokus på psykiatrin idag.

Sen får vi se vad domen innebär för wallraffande journalister och simulerade sjuka. Ser framför mig hur psykvården börjar polisanmäla sina patienter för det senare...

Perversa tuggisar

Ibland häpnar man över att folk inte helt enkelt håller käft och låter bli att framställa sig själva som fullkomliga idioter.

Mild vinter

För övrigt blir det väl en mild vinter i år men tanke på hur dåligt med rönnbär det är. Så här såg vårt rönnbärsträd ut här ute i augusti förra året. I år finns där knappt en tredjedel med bär.

Kinesisk censur

Att Kina censurerar nättidningen The Local är väl inte så konstigt med tanke på att alla svenska bloggare som använder sig av Blogger eller Wordpress är censurerade i Mittens Rike. Men det är väl som med Israel, bara sanningen får publiceras.

En sommar senare

Den som hängt med kunde i juli, före semestern, se mina nyinköpta träskor från Knulp. Här är dom den 16 juli (till vänster) och idag den 30 augusti (till höger). Det är detta jag älskar med mina träskor att dom blir till en förlängning av en själv. Formar sig efter foten och tar färg efter det man upplever tillsammans. Länge leve träskon!

(Och ja, den som undrar om jag inte bytt sängkläder sedan den 16 juli har helt rätt. Men då har jag ju å andra sidan inte varit hemma särskilt mycket, och sover bara i halva sängen och en massa andra undanflykter... Men det är kanske dags nu när jag haft skorna i sängen...)

Ryggradslösa kräk

Om man ser ett brott begås, eller något man tror är ett brott, är man då skyldig att anmäla detta till polisen? Förmodligen inte ur juridiskt perspektiv. Men vad med det moraliska då? Det kan man verkligen fråga sig när grannen Mike Rogers till den senaste kidnapparpedofilen uttalar sig i media. Han har under lång tid sett berusade och våldsamma män köa på bakgården. Till ett tält där de gick in en och en och där han sedan kunde se att de rörde sig upp och ner över någon. Någon verkar vara pedofilens döttrar, 11 och 14 år idag, samt deras kidnappade mamma, 29 år, som pedofilen och hans fru rövade bort när hon var 11.

Grannen han vågade inte ringa polisen för vad skulle han säga? Dessutom var ju männen fulla och aggressiva.

Orden ryggradslöst kräk kommer för mig.

Snabbläst söndagstidning

Idag gick det fort att läsa Svenskan. Det nya rubriktypsnittet gör nämligen att man inte lockas det minsta att läsa artiklarna... Man tittar, finner det jobbigt för ögat och bläddrar vidare.

På deras websida läser jag kommentarer från läsarna:

"Hej då Svenskan!
Tack för den tid som har varit. Du har alltid funnits i mitt liv. Visserligen har jag då och då läst DN och andra landsortstidningar men jag har aldrig lämnat dig utan du har alltid varit min lugna hemmahamn. Aldrig tidigare har omgörningar påverkat mig till det sämre utan har snarare haft en uppiggande verkan. Nu förstår jag att du vill ha nya och fräscha lekkamrater och att jag får gå vidare i mitt liv. Kanske jag finner en ny vän. Ha det bra och lycka till i ditt fortsatta liv. Din vän."

eller

"Frustrerande att mötas av en oigenkännlig blaska som är desto mer oigenkännlig när man bläddra i den.. Detta är inte min rena, sobra, svart-vita Svd med vackra Times typsnitt o lugn layout på sidorna, njutbar med sina solklara o givande ledare artiklar, krönikor mm.. Allt lockade till läsning. Nu orkar jag inte ens skumma. Löpsidan, även de övriga, är under all kritik. Röriga o blaffiga bilder + all reklam. Idag, stor sportbild på löpet...Jag har alltid haft SvD för att slippa mycket sport. Marie-Louise L"

Kan konstatera att jag håller med helt och fullt (bortsett från att ledarna inte alltid förefaller mig solkara då...) och känner likadant. Jag undrar om Svenskan inte vill ha mig som läsare längre. Och om de tror att de skall locka yngre människor på detta sätt? Säkert sitter dom där och läser kommentarer som den här ovan och tänker att vi är gamla stofiler som vägrar tänka nytt och att de av oss som inte kan vänja oss kan de ha och mista som läsare.

Noterar också den minimala debatt kring den nya layouten i bloggosfären. Det kan endera bero på att jag och nån mer är ensamma om att tycka illa om den nya layouten. Fast kommentarerna talar inte för det. Eller så beror det på att bloggarna inte läser papperstidningen. Svenskan kanske tror att de skall börja med det nu?

Men, faktum kvarstår att jag verkligen inte begriper varför man sabbar ett vinnande koncept på detta sätt.

Medan jag shoppat

uppe på K:fem har lille mannen bloggat där nere i Jönköping. Jag hetsade upp honom genom att skicka länkar från Nerikes Allehanda om att Örebro kommun tänker betala 13 miljoner kronor av den totala kostnaden av 17 miljoner som det kostar att fira den där greven från Pontecorvo. [Han var egentligen furste, som Malinka mycket riktigt påpekar i kommentarsfältet, men "Greven av Pontecorvo" låter som i de sagor monarkin egentligen hör hemma].

NA kallar republikanerna i stan för "antirojalister" och kan berätta att dessa hann före antirepublikanerna (eller antidemokraterna om ni så vill) med att boka plats på Stortorget. Det tycker jag var ett alldeles förträffligt initiativ av vänstern i Örebro. Republikanska föreningen kan säkert komma dit och bjuda på tårta eller nåt.

Vart tog hon vägen?

Om någon undrar varför jag inte skriver blogginlägg om våldtäktsdebatt eller annat idag så beror det på att jag just anlagt en risodling samt måste skörda jordgubbar och pumpor på min nya farm på Facebook...

Vem kör?

I Svenskan kan jag läsa att Hanna Hellquist påstår att när man blir ett par så kör hon bara när han är onykter.

Säg inte det till lille mannen, vad ni än gör!

SvD goes Guardian

I våras gick jag en journalistkurs som till hälften bestod av redigering. Läraren jobbar till vardags på Svenska Dagbladet vilket kändes bra eftersom jag älskat Svenskans layout. Bara häromdagen var jag så nöjd med att ha beställt ett årsabonnemang av denna fantastiskt snygga och lättlästa tidning.

Det var tills i morse vill säga. Då jag slår upp tidningen och upptäcker att man gjort om den till något fullständigt oläsbart. Nytt typsnitt i rubriker som bara blurrar ihop sig för ögonen. Varför helt plötsligt detta suddiga antikvasnitt? Notiser och notisrubriker är dessutom placerade så att sidan blir gyttrig, med olika fetning så det ser rörigt ut. Och jag är bara 41...

Detta är tydligen nya Svenskan.

Och kom inte dragande med att jag är konservativ och ogillar förändring. Jag brukar välkomna förändring men här fattar jag ingenting. If it ain't broken, don't fix it! (Haft anledning säga detta i fler sammanhang denna veckan.)

Någon måste för övrigt sneglat på The Guardian. (Tydligast är det på sidan 2.)

Lyxpaj för stressade

Paj tillsammans med dubbelmarinerad fläskfilé och potatissallad

Tänkte dela med mig av sommarens bästa rätt som jag lagat minst en gång i veckan.

Detta behövs:
Smördeg på rulle
1 ägg
Yoghurt alt crème fraîche
1 paket bacon
1 litet broccolihuvud
10-12 småtomater
örter efter behag typ timjan, basilika, rosmarin, bladpersilja
fetaost

Så gör du:
Förväll broccolin. Klipp bacon och knaperstek detta.

Smeta på yoghurt eller crème fraîche på smördegen som du placerat på en plåt. Pensla på uppvispat ägg på kanterna av degen.

Strö över små broccolibuketter och bacon.

Halvera småtomaterna och lägg på dessa tillsammans med örterna.

Grädda i ugnen tills degen fått färg ca 25 minuter.

Strö över smulad festaost vid servering.

Min syster med sambo festar på paj under Ransäterpicknick

Mammografi für alle?

I mars 2010 fyller jag 42 år. Har jag tur har jag då fått komma på mammografi. Min kollega, född 1966, hinner fylla 44 år innan det är hennes tur. En av favortibloggarna, född 1969, var iväg och blev tillplattad häromdagen. (Mina bröst kommer dom inte behöva platta till, det är bara att fläska upp dem på den där hyllan.) Min väninna påstår att hon inte ens blivit kallad trots att hon fyllt 50.

I Stockholm sägs det att alla kvinnor mellan 40-69 erbjuds mammografi. Jo just.

Men lika illa som för kvinnorna i Värmland är det inte.

Hej då!

Bye bye Comhem!

Välkommen Tele 2.

Ökat utrymme på flyget!

EasyJet nekade en kvinna på 100 kilo att flyga på bara en biljett. Hon behövde två säten, enligt incheckningspersonalen. Tills för något år sedan vägde jag en bit över 100 kilo. Enda problemet i flygsammanhang var att det ibland var trångt med bordet, men det är det fortfarande trots 30+ kilos viktminskning. Enda gången jag haft problem var på en flygning mellan Ljubljana och Wien där säkerhetsbältena var extremt korta. Det saknades en decimeter. Jag fick be om ett extra vilket såklart var extremt pinsamt. Bredvid satt en man i yngre medelåldern som med föraktfull blick spädde på min skam. Att det rörde sig om att just detta flygbolag (Tyrolean har jag för mig) hade extra korta säkerhetsbälten spelade ju just då inte så stor roll.

Jag kan mycket väl föreställa mig hur det känns för en person som går ner i ett normalt flygsäte att bli nekad att flyga. Endera för att flyget har små säten, eller för att incheckningspersonalen har en konstig syn på vem som är för överviktig eller inte. När hela samhället lägger skulden hos den karaktärslöse fete.

Uppdatering: Fick ett mejl där det sägs att easyJet beskriver händelsen som en nyhetsanka. Enligt mejlet skall de ha gått ut med följande klarläggande.

"Med anledning av att en storväxt passagerare sägs ha nekats resa och hotat med att stämma flygbolaget har easyJet genomfört en utredning av ärendet och funnit att incidenten inte har ägt rum. Det rör sig om en bluff som har inrapporterats till media av en privatperson. För eventuell vidare information, kontakta Andrew på easyJets pressoffice: Andrew McConnell, press.office@easyJet.com, +44 (0)1582 52 52 52"

När jag söker på EasyJets brittiska sajt hittar jag dock inte något om detta. I kvalitetstidningen (OBS! Ironi) Daily Mail kan man dock läsa om det hela. Samt ta del av RyanAirs syn på sina större passagerare. Vilket fint bolag RyanAir är. De verkligen tänker på sina passagerares hälsa och tror att de kommer gå ner i vikt om de får betala lite mer. Ja, om man nu inte redan bojkottar RyanAir för deras sunkiga syn på fackliga frågor eller deras medeltida syn på sin kvinnliga personal så har man ännu ett skäl att välja ett annat bolag. easyJet kanske?

Två ampuller Stesolid à 17,60 kr

Det är vad Anna Odell kostat skattebetalarna. Då hette det att hon kostat oss massor av pengar. Sjukhusets polisanmälan har kostat oss väsentligt mer. Till vilken nytta?

Bensprattel och skrik. Det är vad sjukvårdspersonalen nu säger att Anna Odell ägnat sig åt med bakbundna händer, under omhändertagandet, innan hon lades i bälte. Då hette det att hon spottat, bitit och sparkat. Men det är ju en sak vad man säger i stundens hetta och en annan när man skall vittna under ed. Stundens hetta förresten, det tog fem dagar innan man lämnade in polisanmälan.

Tydligen tror ingen att det blir något av anklagelserna om oredligt förfarande och falsklarm (Odell har ju inte larmat). Så, vi har här alltså en rättegång angående huruvida en person har rätt att sprattla med benen eller inte. Hur kan det ens ha hamnat i rätten?

Bara att sprätta upp honom igen?

Nu har jag funderat hela dagen över dessa människor som avfärdar Donald Boströms berättelse om den döde pojken med att familjen skulle begärt en andra obduktion, alt själva sprättat upp sin son igen. För det verkar vara vad Cordelia Edvardsson efterlyser. Och hon är inte ensam efter att jag läst en del bloggkommentarer.

Pojken vars begravning Donald Boström bevistade var som jag förstått det muslim. Inom islam finns en negativ inställning till obduktioner av avlidna muslimer. Man kan göra undantag när det gäller sjukdomar där en obduktion skulle kunna hjälpa medicinsk forskning eller vid mordfall då man måste kunna fastställa den exakta dödsorsaken. Annars föredrar man ofta att kroppen lämnas orörd.

Att rutinmässigt obducera muslimer som man skjutit till döds är alltså ett övergrepp redan det och ingen skall få mig att tro att Israel inte känner till denna syn på obduktioner inom Islam. Ändå sprättar dom upp sina offer från midjan till hakan innan de lämnar dem åter till familjen. Utan obduktionsprotokoll får man anta. Och jag förutsätter att man från israeliskt håll vet dödsorsaken liksom man inte anser att personen i fråga blivit mördad.

Till detta kommer att en avliden muslim helst skall begravas så snart som möjligt. Helst inom ett dygn. I det aktuella fallet sägs det ha dröjt upp till fem dagar innan de anhöriga fick kroppen åter.

Cordelia Edvardsson verkar tycka att de anhöriga där, mitt i natten, inför begravningen av sin skjutne son skulle ha kallat på hjälp för att få en obduktion utförd. Att så inte skedde är tydligen tillräckligt för att avfärda alla frågor om vad som egentligen skett som antisemitiska. (Logiken är för mig obefintlig här.)

Här efterfrågar man en andra obduktion som om det handlar om en skjutning som inträffat på Östermalm i Stockholm. Inte under intifadan på Västbanken 1992. När problemet egentligen uppstår redan i det övergrepp själva obduktionerna (erkända av israeliska regeringsföreträdare som rutinmässiga) innebär för de drabbade familjerna.

Pravda

Israels utrikesminister kommer från Ryssland. Han verkar ha tagit med sig sin syn på fria medier därifrån. Han påstår nämligen att pressfrihet är att berätta sanningen. Om sanningen är densamma som Israels högerextrema regerings politik så kan jag inte skriva ett ord utan att ljuga. Förmodligen får de flesta svenska tidningar samma problem, med undantag för några krönikörer på Svenskan och en och annan moderat EU-parlamentariker.

F d ambassadören i Stockholm, Zvi Mazel, han som när han var ambassadör roade sig med att slå sönder konstverk som han inte gillade, påstår dessutom att Svenskan och DN och Expressen och flera hundra landsortstidningar ägs av Socialdemokraterna och facken som ju, enligt Mazel, är antisemiter per definition. (Man skulle väl kunna säga att Sveriges ambassadör Borsiin Bonnier i Israel bara fallit in i samma förakt för det fria ordet som f d israeliske ambassadören i Stockholm.)

Jag skulle kunna skriva massor om detta men mycket har redan sagts. Motbilder sammanfattar hela debatten väl. Han avslöjar dessutom dubbelmoralen hos en av Svenskans krönikörer, ja han drar faktiskt ner byxorna på henne. Cordelia Edvardsson skriver om hur Donald Boström aldrig pulicerat sina uppgifter tidigare när han i själva verket gjort det i boken Inshalla 2001 (Ordfront). En bok där Cordelia Edvardsson själv bidragit med två texter om intifadan. Andra skribenter i boken är Jan Guillou, Göran Rosenberg, Natan Shachar, Cecilia Uddén m fl. Dessutom anklagar Cordelia Edvardsson Donald Boström för att bygga berättelsen om begravningen på hörsägen, när han i deraas gemensamma bok visar sina bilder från begravningen av den unge palestiniern. Det finns liksom ingen måtta på hur långt från sanningen Svenskans krönikörer får hålla sig, så länge det är en israelisk "sanning".

Läs gärna också Helle Klein igår i Aftonbladet.

Eller Jan Helins klargöranden i morgon-TV:

Över min axel

Jan Berglin måste ha stått bakom ryggen på mig på Elgiganten (eller El Gigantico som det heter i vår familj) igår. När jag fick betala 529 kr för färgpatroner till min skrivare. Idag i Svenskan har han nämligen en liten ruta om hur många patroner man kan köpa innan det lönar sig att köpa ny skrivare. I mitt fall rör det sig inte ens om en gång.