Tryter argumenten? Ljug!

Bill O'Reilly är amerikansk journalist. Kanske kan han utgöra en varning för att vara försiktig med att tro på vad man hör på TV...

Hur kul som helst

Läser i Aftonbladet om experimentet att leta reda på gamla bilder på sig själv och ta nya i samma ställning. Nu vet jag vad jag skall pyssla med nästa helg när jag är ensam hemma!

Fotnot: Bilden t v är tagen 1971 på Kiwa Foto i Karlstad, bilden till höger är tagen vid köksbordet idag, 37 år senare.

Skillnad på behörig och obehörig

Skillnaden mellan en behörig lärare och en obehörig lärare kan vara hårfin. För behörighet krävs dokumentation på följande:

- Avslutad lärarexamen dokumenterad med examensbevis och ämnesförteckning.
- Tillräckliga kunskaper i svenska språket.

Hur man bedömer det senare vet jag inte, förhoppningsvis med ett test som alla, oavsett bakgrund, får genomgå. (Tvivlar...)

Sen det där med examensbevis. Jag har t ex inget examensbevis från P-linjen. Ändå har jag läst 137,5 av de 140 poängen som krävs. 2,5 poäng statistik saknas. I stället har jag en fil kand-examen i Rättsvetenskap då mitt huvudämne var arbetsrätt. En lärare som t ex saknar några poäng pedagogik kan ju ändå vara mycket kunnig i sitt huvudämne samt en god pedagog. Det senare är inte alltid beroende av hur många poäng man läst i ämnet, skall gudarna veta.

Ändå svarar Svenska Dagbladets läsare såhär på frågan om obehöriga lärare inte skall ges fast jobb (en idé från Högerregeringen, antar jag):

Man skall alltså inte ge samma arbetsrättsliga skydd till människor som inte fått det där lilla examensbeviset. Det senare bevisar ju egentligen ingenting annat än att man lyckats ta sig igenom alla kurserna, och inte saknar ett par poäng.

Jag tycker detta förslag är populistiskt, vilket svaret på SvD:s fråga pekar mot. Men Major Björklund har kanske så många examinerade lärare i sin reserv att det inte är ett problem att nobba de icke examinerade?

Hångel

Det är alldeles för länge sedan jag senast träffade min väninnas barn. Ja, jag hinner knappt träffa henne heller så som livet rusar fram som man upplevde TGV-tågen på 1980-talet. Senast jag träffade hennes barn var när vi bjöd på middag i förra lägenheten och hennes äldste son (då 8,5 år) rotade igenom alla våra video- och DVD-filmer för att se om där fanns nåt sevärt. Han fann dessvärre en gammal bortglömd VHS-film i erotikgenren som vi glömt plocka undan inför barnens besök. Med mycket explicita bilder på fodralet. Den unge herrn utbrister:

- Usch vad äckligt! Nu kommer jag drömma mardrömmar!

Igår berättade en av hans mors och mina vänner hur hon råkat komma på besök hem till dem samma dag som killen i fråga skulle ha sitt 11-årskalas (ja, jag SA ju att det är sjukt länge sedan vi såg dem, och då bor vi ändå i samma stad...). Han var ordentligt uppe i varv inför sitt party, som skulle ske i hyrd lokal, och berättade upphetsad för väninnan om vad han skulle ha på sig, hur han skulle stå och ta emot alla när dom kom.

- Och klockan åtta blir det hångelstund!

Hans mor undrade om det var så vettigt att schemalägga denna stund, om inte folk skulle få välja själva när dom vill hånglas.

- Nä, för man vill ju vara säker på att det blir av!

Söndag i Vällingby VII

Ännu en söndag i Vällingby. Den lille mannen är satt på tåget mot Jönköping och själv skall jag försöka rensa i lite bilder innan jag åker i morgon igen. Lunch med Helena och seminarium om jämställda löner skall jag hinna med också.

I morgon flyttar jag ut till Torpet och kommer med undantag för resan till Mongoliet och några veckor i juli att bo där hela sommaren. Skall bli så otroligt skönt! Det funkar t o m att sova själv där ute numera. Det är väl så länge kvällarna är ljusa, vill säga. Sedan blir det mörkt som i säcken när man skall ut och kissa innan läggdags. Då ser man inte handen framför sig.

På bilden ovan är det ljust dock. Den föreställer vår balkong och gård här i Vällingby. (Och nej, eventuella inbrottstjuvar som scannar nätet inför sommaren göre sig icke besvär, om de inte särskilt är intresserade av gamla loppisglas och massor av böcker, men då vore det nog snarare en välgärning.) Vi stomrtrivs här på gården. Jag bodde på en liknande gård fram tills vi flyttade till villa då jag var åtta år. Möjligen är det något sentimentalt minne från barndomen som spökar men jag tror inte det. Inte med tanke på att jag alltid fick stryk av dom andra ungarna på gården. Bara för att jag alltid grinande sprang in till mamma var det förmodligensom att trycka på en knapp. Bang! Buhuuu! Typ.

Nej, det hela handlar nog om att jag de senaste 32 åren bott på platser där det knappt varit något folkliv alls. Där grannarna varit som klonade och där man, bortsett från villaområdet vi flyttade till 1976, undvikit varandra i trappen, väntat tills grannen gått förbi innan man gått ut ur lägenheten. Det senaste stället vi bodde på, i Riksby, var otroligt segregerat. I stort sett bara 30+-par med ett barn och kanske ett till på väg. Ungefär som vännerna beskriver sin nya tillvaro då dom flyttat från Söder till Sickla.

Här på gården rör sig alla sorters människor i alla åldrar, barn, tonåringar, 20-nånting upp till gamla tanter. Alltid är det någon som rör sig och låter här utanför. Igår var det grillning som gällde och jag som älskar grillos sög i mig. Sen är det heller inte så segregerat som Bromma. Här bor alla sorters människor, både klassmässigt och vad gäller etnisk bakgrund.

Balkongen står ständigt på glänt och vi trivs!

Kommer de svenska Eurovisionsschlagerfantasterna någonsin att förstå?

Tillåt mig tvivla. Att folket i pressklicken nere i Belgrad lät sig ryckas med av uppmärksamheten kring Charlotte Perrelli är ju en sak, deras vyer är ju inte de vidaste. Men att någon annan kunde tro att det skulle gå bättre för Perrellis låt än The Arks förra året... Det är nog dags för svenska schlagerfans att vakna när det gäller vilka bidrag som skall skickas till finalen, eller semifinalen som det ju rör sig om i Sveriges fall numera.

"Ingen skugga faller heller över Perrelli. En artist kan knappast anstränga sig mer eller jobba hårdare än hon gjort i år. "

Skriver Markus Larsson i Aftonbladet om Perellis insats. Men det dessa schlagermänniskor inte begriper är ju att det är just det som är problemet. Perrelli ansträngde sig helt enkelt för mycket, Sverige skickade fel bidrag. Europa vill inte ha genomstajlade fullblodsproffs med sångröst och tillrättalagda låtar. Europa vill ha hjärta och smärta, inte kyliga discodivor. Det gör inget om sångarna sjunger lite falskt eller om man tar det hela mer med en klackspark, det attraherar snarare röstarna där hemma i TV-sofforna.

Linda Bengtzing hade gått mycket längre!

Bomullsbröllop

firar vi idag, jag och den lille mannen. Igår var det två år sedan vi gifte oss och det firar vi tillsammans med ett par vänner här i Vällingby ikväll.

Saker jag gjort idag:

* Vägt mig
* Cyklat till centrum tillsammans med lille mannen och handlat
* Ätit två av fyra "stagioni" (skinka och svamp) till lunch, den lille mannen åt resten
* Skivat jordgubbar till jordgubbs- och rabarberpajen
* Stekt lammfilé i ugnen
* Borstat färskpotatis
* Grillat rödbetor (i själva verket är dom fortfarande kvar i ugnen, det var ena hårdingar!)
* Mixat en salsa verde med persilja, vitlök, sardeller, jalapeños m m
* Dukat bordet

Jo, jag såg "Niklas mat" i veckan...

Så nu är det dags att skiva upp filén och arrangera lite innan vi kan börja fundera över vad vi skall ha på oss.

Lille mannen har storstädat. Vi lyssnar på Anthony and the Johnsons.

Sansa er!

Tänk dig att du är en helt vanlig människa som går till jobbet en morgon och i säkerhetskontrollen blir stoppad för att man hittar något mystiskt ämne på din kollegas konsumkasse. Du blir gripen av polisen, förhörd och husrannsakan genomförs i ditt hem. Dagen därpå släpps du för att det inte finns bevis för att hålla dig kvar. Det finns alltså inget bevis för att du skulle ha planerat något brottsligt. Du har tidigare aldrig varit i klammeri med rättvisan.

Dagen därpå får du läsa följande i en av de större rikstidningarna:

"Någon måste ha gjort en miss, de borde aldrig ha kommit in överhuvudtaget!"

Personen som yttrar sig har förmodligen fått felaktiga uppgifter om dig, något som Svenska Dagbladet skamlöst utnyttjar för att kunna skriva sensationsrubriker. Det måste kännas för jävligt.

Ej heller så är tidigare brottslighet ett bevis för att man skulle ha planerat ett sprängattentat mot ett kärnkraftsverk.

Om det visar sig att Oskarshamns Kärnkraftsverk haft fel på sin utrustning och att de två männen i det här fallet bara är två män som var på väg till jobbet så bör en ursäkt vara på sin plats för att man dömt dem på förhand. Gärna publicerad utan kostnad i Svenska Dagbladet.

Populism på SVT

Ja, att sända Englas begravning i TV har väl inte direkt bidragit till ett annat resultat på denna fråga.

Jösses Amalia!

Björn Elmbrant är kul i Dagens Arena idag. Och visst kan man skratta åt utrikesministern. Med galghumor. Om det är så kul för t ex Lars Danielsson vet jag inte. Carl Bildts vuxenmobbning och försök att få Danielsson att säga upp sig borde tas vidare av facket. Nu vill inte Danielsson detta enligt intervju med St-folket på Regeringskansliet och Utrikesförvaltningen i P1 i tisdags men frågan är om han inte borde tänka om.

Jag tror inte Lars Danielssons hantering av tsunamin är det verkliga skälet till att hans chef Carl Bildt fryser ut honom. Det lär nog finnas andra bakomliggande skäl till detta. (Både i Bildts psyke - halsstarrig kallade Maria Abrahamsson honom i radioprogrammet - och i herrarnas gemensamma historia.) Rent faktiskt så går det knappast att ifrågasätta Danielssons kompetens för en ambassadörspost i Bryssel. Där är han förmodligen en av de mest kompetenta personer vi har här i landet. Han har tydligen deltagit i vartenda EU-ministermöte från 1994-2006.

Så, om nu Danielsson som enda sökande till posten som EU-ambassadör i Bryssel skulle bli ratad av utrikesministern så kan jag faktiskt inte tolka detta som något annat än rena trakasserier från arbetsgivarens sida. Så uppenbara att man i stort sett skulle kunna se det som att Carl Bildt driver Danielsson till uppsägning. Provocerad uppsägning kan vara att jämställa med uppsägning p g a personliga skäl eller avsked.

Det förekommer inte helt sällan att arbetsgivare behandlar en arbetstagare illa i syfte att få dessa att självmant säga upp sig (provocerad uppsägning). Att göra så är inte lagligt. Arbetsdomstolen har i sin praxis funnit att en uppsägning från en arbetstagares sida under vissa omständigheter kan jämställas med den situation att den anställde blivit uppsagd. En sådan situation har varit då en arbetsgivare vidtagit trakasserande åtgärder för att förmå den anställde att självmant lämna sin anställning. Att en arbetsgivare alltså försökt framkalla en uppsägning har ansetts strida mot god sed inom arbetsrätten och har därför bedömts vara möjlig att angripa på rättslig väg.

Den arbetstagare som anser sig ha blivit provocerad att säga upp sig kan kräva att AD ogiltigförklarar hans uppsägning. Om domstolen gör detta med hänvisning till att arbetsgivaren provocerat fram uppsägningen kan arbetsgivaren dessutom ådömas skadestånd.

Det skulle ju vara intressant om utrikesministern även fick en AD-process att tampas med, utöver till exempel det faktum att han anmälts för att på sin blogg låtit människor som anser att alla palestinier skall utrotas komma till tals, utan att moderera dessa inlägg.

Enligt AD behöver arbetsgivaren inte ha agerat i direkt syfte att förmå den anställde att lämna anställningen. Det är tillräckligt att han med hänsyn till omständigheterna inte kunnat undgå att inse att hans åtgärder/handlande varit ägnade att framkalla en svår situation för arbetstagaren och att det därmed funnits en risk för att denne skulle lämna anställningen. Det är alltså inte nödvändigt att arbetsgivaren lyckats provocera den anställde att lämna sin anställning. Det väsentliga ligger istället i att han (mer eller mindre medvetet) sökt göra detta.

Eller så gör Bildt det enda rätta, som Ingvar Carlsson gjorde när han utsåg moderaten Frank Belfrage till EU-ambassadör, och ger jobbet till den mest lämpade.

Källa

När verkligheten hinner ikapp

Idag har inte varit en av de roligare dagarna i livet. Dagen började med videokonferens där vår arbetsgivare berättade följande:

- Personalnedskärningen i förbundet kommer till största delen att ske på förbundskontoret, där jag har min egentliga tjänst. Vi är idag ca 900 anställda, varav hälften på förbundskansliet. Det skall bli 275 personer, enligt arbetsgivarens målsättning. Det innebär 160 personer färre än idag.

- Nästa information om hur man tänkt gå till väga sker den 20 augusti.

Jag har jobbat i de två förbund som nu bildat Unionen i stort sett hela mitt vuxna liv. Började jobba för Sif 1990 och har bl a jobbat sju år som förhandlande ombudsman i HTF. Detta innebär att jag har deltagit i otaliga övertalighetsförhandlingar när det gäller våra medlemmar. Men nu är det plötsligt verklighet för oss själva.

Rätt impad över vår egen klubbstyrelse är jag i alla fall. Lugna, tydliga och det känns som om de håller en schysst linje. Att företräda över fyrahundra personer där de flesta har full koll på sina rättigheter och många vet precis hur det skall gå till är inte lätt.

Nu följer tre månaders oro, hela semesterperioden kommer gå till att gå och fundera över vilka som inte får vara kvar, vilka som får vara kvar, hur vi skall få det hela att gå ihop, hur de som blir kvar skall kunna göra ett bra jobb.

Tack för den, Högerregeringen. Nu är mitt ogillande av er politik inte bara av ideologisk art, utan även av personlig.

JAG HATAR SNÖ I MAJ!

Nä nu runkar verkligen bävern blindlort! Snö i maj! Detta sabbade helt min plan att slå min lillasysters antal steg i stegtävlingen på jobbet. Har fått så sjukt få steg i helgen trots stressande mellan Torpet, Bergvik och Torgnys Trä, trots staplande av ved och lagande av mat, grillande och kokande av massa kaffe. Fnyyyys!

I torsdags satt jag och Axelsson och pratade jobb på Ankans uteservering i Karlstad och då såg det ut såhär:



I helgen har vi alltså staplat ved i snöglopp. Det ser nu ut såhär:



Min syster och Andreas har grävt avloppsdiken bakom huset för hand, ja med hjälp av spadar. I gummistövlar med risk för att tårna trillar av i kylan. Ett heroiskt arbete.



Men grönt har det varit där ute i allafall. Vad som inte syns på bilden, förutom farbrodern, lille mannen och fyra kubik ved, är snögloppet och de tre plugraderna.

Tvi vale! Vädergudarna är lika dumma som en feltrummad gris!

Nä nu runkar bävern blindlort!

Länsmansjäveln besöker Mor i Skutan och får veta ett och annat.

Vilda västernbrudar

Västervikstidningen har i ett antal veckor utmärkt sig med förklenande ommälen om Feministiskt initiativ. Nu är det en rescension av filmen Varg som innehåller en gliring till Gudrun Schyman om att det är OK att filmen inte innehåller några kvinnoporträtt då västernfilmen är ett mansdrama.

Den bästa västern jag sett, förutom Den onde, den gode, den fule är förmodligen den om Cat Ballou med vår Fi-påhejare Jane Fonda i huvudrollen.

Men självklart skall jag se Varg. Inte bara för kvinnan som skrivit boken som filmen bygger på, utan även för favoriten Peter Stormare.

Hot mot feminister

Såhär kan det gå till när vi ger oss ut på gator och torg för att prata jämställdhet. Under vår valturné 2006 stötte vi på många män och en och annan kvinna som kände sig provocerade av vårt budskap om att män och kvinnor skall vara jämställda. De påhopp vi fick uppleva kunde variera, men de hade alltid syftet att ifrågasätta vår rätt att vara där. I Kristinehamn blev jag inträngd i en port av en kvinna som undrade hur jag kunde vara så dum att jag höll på med "det där". I Mora var det en man med liten son som gick in på Systembolaget och köpte en flaska Rosita till Gudrun Schyman som han lämnade över inför alla då hon stod och talade. (Polisen fick sedan ta hand om flaskan.)

I Östersund, som artikeln ovan refererar till, var hoten inte bara sexistiska utan också homofoba.

Det är klart att man får vara beredd på att allsköns feministhatare dyker upp för att göra sina arga röster hörda. Men det är ju inte särskilt trevligt och riskerar att leda till att deras syfte blir uppfyllt, att det demokratiska utrymmet minskar. Att färre vågar stå upp och säga vad dom tycker.

Fast visst hade vi många sköna samtal också. Ett jag särskilt minns är det mellan Kristina Hultman och en man i snickarbyxor i Ö-vik som sa sig vara poet, precis som Kristina. De delade kanske inte samma politiska åsikter men detta hade dom gemensamt. :)

De empatistörda männen

Det måste väl ändå vara något fel i denna artikel om den 44-årige mannen som sålde sin 19-åriga fru som sexslav till över hundra män? När det står att det är frun som är förståndshandikappad?

Sniket

För någon vecka sedan frågade sig bloggkollegan Liv på Europaparlamentet i Bryssel om vilket stort mediaföretag det var som fått kommissionen att granska det svenska presstödet. Nu har vi fått svaret. Det var Bonniers. Någon som är förvånad?

S O L I D A R I T E T

Wanja Lundby-Wedin kritiserar i dag Vårdförbundets strejk för högre löner för sjuksyrrorna. Och att sjuksyrrornas fack inte fått stöd genom sympatiåtgärder från andra TCO-fack tolkar hon snarare som att Vårdförbundet är fel ute, än att de andra TCO-facken är flata. Men det är klart, LO-ordförandens solidaritet ligger såklart inte med medlemmarna i ett TCO-fack utan snarare med det egna kollektivet, där både undersköterskor och metallarbetare ingår. Grupper som skulle kunna drabbas negativt av ett högt lönelyft för sjuksköterskorna.

Sen kan man ju fråga sig om det gynnar facket som helhet att elda på en bild av splittring, i Dagens Nyheter av alla organ.

Internet - tillhåll för dårar av alla sorter

Vi har alla olika sätt att visa upp oss själva och våra liv i bloggosfären. Tror att bloggarna säger ganska mycket om vilka vi är. Frågan är vad Linda Rosings blogg säger om henne... Den är banne mig som en parodi över henne själv, det är kanske det som är meningen? Ännu roligare är det att läsa kommentarerna på hennes inlägg, som varierar mellan beundran, ömkan och rent förtryckande kommentarer, som denna, som en kommentar på inlägget jag länkat till i detta inlägg.

"Är fadde nöjd att du engagerar digså mycket i hans fall och inte med ditt utseende, vilket du redan har plastat sönder? Du har en fet röb btw, så skulle jag inte visat upp mig poå min blogg, träna träna träna, tjockis."

Det dåliga självförtroendet skiner igenom inte bara hos bloggaren, utan även hos hennes häcklare. Det hela blir nästan lite surrealistiskt.

Torpägarens klagan

Är egentligen inte en klagan, utan snarare en förundran över vad man får lära sig som Torpägare.

- Att Briggs & Stratton tydligen tillverkar gräsklipparmotorer som håller länge. Återstår att se när vi funnit oss en kondensator. Företagets hemsidemakare har i allafall gått kursen i jämställdhet och mångfald. Trevligt att se!

- Att Agergårds tydligen är stället man skall leta efter kondensatorer på. Återstår också att se om vi lyckas.

- Att man kan hyra sig en grävare och bli sin egen grävmaskinist. Om man inte har en syster som propsar på att gräva i lera själv. ;)