Senaste dygnet har ordet empati snurrat i mitt medvetande. Eller bristen på den. Till exempel hos migrationsminister Tobias Billström. Hans uttalande i Expressen idag är nog något slags rekord. 91-åriga, dementa och blinda Ganna Chyzhevska skall utvisas till Ukraina. Det finns inte några särskilt ömmande skäl enligt lagen för att den gamla kvinnan skall få stanna i Sverige där hon har sin dotter, dotterdotter och dennas son. Migrationsverket tycker det är lämpligt att dotterdottern och den tremånaders bäbisen flyger med Ganna så hon slipper åka ensam. Ja, för annars kanske personalen på flyget inte släpper ombord damen i fråga.
Det vore ju en sak om Ganna hade någon som mötte henne i Kiev men det har hon inte. På radion hörde jag Migrationsverkets jurist förklara att det finns äldreboenden även i Ukraina. Så bra, då mår säkert den gamla dementa damen bättre bland alla främmande människor.
Och Billström då? Han vill inte uttala sig. (Känner vi igen den?) Sen gör han det ändå men skulle kanske ha hållit tyst nu när han inte har förmågan att säga nåt i stil med vad Migrationsverkets jurist sagt, att "det kan synas för jävligt men så ser lagen ut". I stället säger Billström att nu när Migrationsverket fattat beslut "måste man respektera beskedet och återvända hem". No shit, Sherlock! Samt att "alla har rätt att få sin ansökan prövad. Men synnerligen ömmande omständigheter är endast i undantagsfall. Det ska till mycket starka skäl för det. Har man inte gjort den bedömningen i det här fallet så har man inte gjort det." Really?
Men vad bra, då vet vi att den svenska lagen inte ger utrymme för att 91-åriga, blinda, dementa tanter med alla sina släktingar i Sverige har särskilt ömmande skäl att stanna här. Vad fan gnäller Sverigedemokraterna om då?
Nå, näste man som visar att empati nog är överskattat är Erik. Erik och hans sambo Emma är med i SVT:s serie Barn till varje pris. För Erik handlar det om exakt detta. Erik har inga fungerande spermier. Hans sambo har svårt att bli gravid. Erik är rätt fet, det är även hans sambo. Sådant kan påverka möjligheten att bli gravid. Därför tvingas Emma banta, inte Erik. Erik sitter med armarna i kors och vägrar att ens prata om att adoptera ett barn. Om nu inte han kan få barn skall åtminstone en av dem vara genetisk förälder åt barnet. Annars? Ja, man får känslan av att Erik annars inte skulle kunna knyta an till barnet. Emma hon försöker springa ifrån sina extra kilon och ser allt olyckligare ut ju längre serien framskrider. IVF-försöken misslyckas och Emma sitter i en park i Barcelona och gråter. Men Erik han fortsätter framhärda i att Emma skall fungera äggkläckningsmaskin. Så nu skall hon gå igenom ännu ett IVF-försök med donerad sperma. Fast hon själv hellre skulle ha adopterat.
Och det gör mig fullkomligt galen att se. Jag sitter framför TV:n och skriker åt Emma att dumpa Erik och skaffa sig en riktig man som älskar henne för den hon är och som lyssnar på hennes önskemål och, elakt jag vet, som har fungerande spermier. Då kanske barnen kommer på naturlig väg.
Det är möjligt att parets vedermödor vinklats av SVT men tydligt är att hon kan tänka sig adoptera men inte han. När det konstaterade felet ligger hos honom. Det är hennes kropp som blir experimentmaskinen. Fast jag läste att man transplanterat en livmoder på någon. Kanske det kan bli en lösning i framtiden för män som gärna vill ha barn, att själva föda dem? Av någon anledning tror jag det skulle förändra deras inställning. Men innan dess kan Emma ha fått nog.
Fotnot: Jag förstår absolut att man vill ha barn med samma gener som en själv. Det hade jag också gärna velat ha. Däremot har jag lite förståelse för att om man nu inte kan få det så skall man tvinga den man älskar till det i stället.
Det vore ju en sak om Ganna hade någon som mötte henne i Kiev men det har hon inte. På radion hörde jag Migrationsverkets jurist förklara att det finns äldreboenden även i Ukraina. Så bra, då mår säkert den gamla dementa damen bättre bland alla främmande människor.
Och Billström då? Han vill inte uttala sig. (Känner vi igen den?) Sen gör han det ändå men skulle kanske ha hållit tyst nu när han inte har förmågan att säga nåt i stil med vad Migrationsverkets jurist sagt, att "det kan synas för jävligt men så ser lagen ut". I stället säger Billström att nu när Migrationsverket fattat beslut "måste man respektera beskedet och återvända hem". No shit, Sherlock! Samt att "alla har rätt att få sin ansökan prövad. Men synnerligen ömmande omständigheter är endast i undantagsfall. Det ska till mycket starka skäl för det. Har man inte gjort den bedömningen i det här fallet så har man inte gjort det." Really?
Men vad bra, då vet vi att den svenska lagen inte ger utrymme för att 91-åriga, blinda, dementa tanter med alla sina släktingar i Sverige har särskilt ömmande skäl att stanna här. Vad fan gnäller Sverigedemokraterna om då?
Nå, näste man som visar att empati nog är överskattat är Erik. Erik och hans sambo Emma är med i SVT:s serie Barn till varje pris. För Erik handlar det om exakt detta. Erik har inga fungerande spermier. Hans sambo har svårt att bli gravid. Erik är rätt fet, det är även hans sambo. Sådant kan påverka möjligheten att bli gravid. Därför tvingas Emma banta, inte Erik. Erik sitter med armarna i kors och vägrar att ens prata om att adoptera ett barn. Om nu inte han kan få barn skall åtminstone en av dem vara genetisk förälder åt barnet. Annars? Ja, man får känslan av att Erik annars inte skulle kunna knyta an till barnet. Emma hon försöker springa ifrån sina extra kilon och ser allt olyckligare ut ju längre serien framskrider. IVF-försöken misslyckas och Emma sitter i en park i Barcelona och gråter. Men Erik han fortsätter framhärda i att Emma skall fungera äggkläckningsmaskin. Så nu skall hon gå igenom ännu ett IVF-försök med donerad sperma. Fast hon själv hellre skulle ha adopterat.
Och det gör mig fullkomligt galen att se. Jag sitter framför TV:n och skriker åt Emma att dumpa Erik och skaffa sig en riktig man som älskar henne för den hon är och som lyssnar på hennes önskemål och, elakt jag vet, som har fungerande spermier. Då kanske barnen kommer på naturlig väg.
Det är möjligt att parets vedermödor vinklats av SVT men tydligt är att hon kan tänka sig adoptera men inte han. När det konstaterade felet ligger hos honom. Det är hennes kropp som blir experimentmaskinen. Fast jag läste att man transplanterat en livmoder på någon. Kanske det kan bli en lösning i framtiden för män som gärna vill ha barn, att själva föda dem? Av någon anledning tror jag det skulle förändra deras inställning. Men innan dess kan Emma ha fått nog.
Fotnot: Jag förstår absolut att man vill ha barn med samma gener som en själv. Det hade jag också gärna velat ha. Däremot har jag lite förståelse för att om man nu inte kan få det så skall man tvinga den man älskar till det i stället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar