Traditioner

Jag älskar ål! Det är en tradition för mig att äta ål på julbordet! Nu äter jag iofs inte ål men det är fan i mig en tradition att äta ål och ingen ska komma och ta ifrån mig ålen! Jag måste nog bilda en grupp på Facebook i stil med nedanstående där jag kräver att få äta ål och anser att kulturmarxisterna på WWF ska hålla tassarna borta från min tradition!

Det här är gruppen Ta inte våra traditioner ifrån oss. Den har gillats av nära 9 000 personer på Facebook och många fler gillar deras bilder som de med jämna mellanrum postar. Till exempel den här.

En ung flicka har alltså ritat en pickaninnydocka för att illustrera att vi (d v s de 18 000+ som gillat bilden) vill fortsätta skratta åt rasistiska stereotyper på julafton. Jag är osäker på om alla 18 000 verkligen ser Kalle på TV på julafton, men de lånar icke desto mindre sitt namn till denna kampanj. Utan att veta vem som ligger bakom den. Att göra det kan man bara göra om man anser sig eller "muslimska hårfrissor" ha tolkningsföreträde över svarta människor när det gäller nidbilder av svarta människor. Vilket illustreras av Beriths och Birgittas kommentarer vid bilden. 

Bloggaren Hannah Lemoine skriver:

"Själva SYFTET med dessa bilder är att de ska porträttera vissa människor på ett negativt sätt. Och ibland får dessa bilder mycket stor spridning, via ord eller via bild eller i en kombination av dessa båda. /.../ Det kan aldrig, aldrig, vara den grupp människor som skapade de förtryckande bilderna från början, som får lov att bestämma om de är kränkande eller ej, ur vårt perspektiv. Det enda vi, som vita och eventuellt icke-judiska, kan göra, är att acceptera att dessa bilder har en historia av förtryck, och att vi inte vill ha med dem att göra. Att vi väljer bort att reproducera dem."

Som extra illustration om vad det handlar om kommer här en jämförelse mellan hur olika tecknare framställt svarta barn.

Ser man inte skillnaden mellan Pija Lindenbaums bild och Stina Wirséns bör man verkligen läsa Lemoines artikel. (Och jo, jag är övertygad om att Wirséns syfte var mycket gott, men tyvärr blev det fel.)

Alla kan se Kalle Anka på Youtube. Det dom med sina klickanden på Facebook kräver är att  få har kvar figurerna i Kalles program som det sänds på TV kl 15.00 på julafton. De jag känner som hittills lånat sina namn till denna propagandakampanj är mellan 45-70 år gamla så det här med dockor och tecknade serier är verkligen ingen barnlek. Dessa tecknade figurer verkar vara en stor del av vuxna människors traditionella identitet. Jag är dock säker på att min tvåårige systerson kommer klara sig bra utan att ha fått se dessa sexistiska och rasistiska schabloner på jul. 

Thor Rutgersson på ABF beskriver den kampanj som nu pågår och som "vanligt folk" numera stödjer. För den som är van att bara läsa propagandistiska enmeningsbudskap som "behåll våra traditioner" och "det heter negerboll" kan det vara jobbigt att läsa en så lång text, men jag rekommenderar alla att försöka. 

"Det handlar återigen om de riktigt radikala; ni vet de som vill skicka hem varenda människa som kanske är släkt med någon som ser ut som att de kanske känner någon som inte riktigt kommer härifrån. Det handlar om de ”realistiska”, som Sverigedemokraterna själva, som försöker framställa sig som ”folkets röst”, och som vågar prata om de verkliga problemen. Och det handlar om aktörer som målar upp nya hotbilder – i den nu pågående debatten gäller det våra svenska traditioner; det är skolavslutningar, luciatåg och rätten att få kalla sina sötsaker för vad man vill (för så har vi alltid gjort!). De här ”orosmolnen” planteras ut, och i kombination med det vi hör från ”de radikala” och det vi hör från ”de realistiska” så flyttas ramen för samhällsdebatten åt ett mer främlingsfientligt håll.

Vill man vara den som köper de uppmålade hotbilderna rakt av utan eftertanke? Uppenbarligen vill väldigt många människor det. 

Fotnot: Nä, jag är inte särskilt förtjust i ål men se detta som ett exempel...