Dags för jobb igen. Och ett stilla konstaterande att Sverige blivit en Idolmonarki där media tycks ha tagit över rollen från partimedlemmar om vem som skall leda eller inte leda ett parti. Aftonbladet fortsätter sin kampanj mot Håkan Juholt där Lena Mellin idag konstaterar att klockan klämtar för S-ledaren. Först skriver tidningen lögner om partiledaren i fråga. I veckor jagar man honom för brott han inte begått. Sen ringer man upp ca 900 personer veckan före jul och frågar vilket förtroende dom har för den som fått löpa gatlopp i media jämfört med partiledaren som aldrig ifrågasätts, vare sig i media eller internt. Efter det gör man en stor sak av att Juholt saknar förtroende hos en majoritet av Aftonbladet/Sifos respondenter. När han uppenbarligen har förtroende hos dem som skulle kunnat avsätta honom.
Samtidigt har plötsligt Mona Sahlins synpunkter blivit intressanta. Hela helgen har man pumpat ut hennes illa dolda budskap att det var fel att välja Juholt på det sätt som skedde. (Samma sätt som hon själv valdes på, för övrigt.) Detta intresse för hennes synpunkter fanns ju knappast medan hon var S-ledare då handlade det mer om priset på hennes väska. (Långt lägre än priset på Fredrik Reinfeldts klocka.)
Och folket sätter sitt betyg genom att klicka på tumme upp eller tumme ner på nätet. Sen går dom och röstar så som Aftonbladet talat om för dem att de skall rösta, på den mest populäre. Ungefär som i Idol.
Frågan är om jag inte hellre levde i en bananrepublik än i en idolmonarki.
Samtidigt har plötsligt Mona Sahlins synpunkter blivit intressanta. Hela helgen har man pumpat ut hennes illa dolda budskap att det var fel att välja Juholt på det sätt som skedde. (Samma sätt som hon själv valdes på, för övrigt.) Detta intresse för hennes synpunkter fanns ju knappast medan hon var S-ledare då handlade det mer om priset på hennes väska. (Långt lägre än priset på Fredrik Reinfeldts klocka.)
Och folket sätter sitt betyg genom att klicka på tumme upp eller tumme ner på nätet. Sen går dom och röstar så som Aftonbladet talat om för dem att de skall rösta, på den mest populäre. Ungefär som i Idol.
Frågan är om jag inte hellre levde i en bananrepublik än i en idolmonarki.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Se detta kommentarsforum som en insändarsida i en papperstidning. Jag tar oftast in inlägg som följer punkterna nedan, men förbehåller mig rätten att själv välja vad jag publicerar på denna blogg.
1. Helt anonyma kommentarer kommer inte att publiceras. En etablerad blogg bakom inlägget räcker bra.
2. Du som tycker att jag borde skriva om något annat än det jag gör. Skriv själv på din egen blogg! Här bestämmer bara jag vad jag väljer att ta upp, och ur vilket perspektiv. Detta föranleder bl a punkt 3.
3. Kommentarer som inte har med ämnet att göra ignoreras.
4. Inlägg med rasistiskt, homofobt och/eller sexistiskt innehåll släpps inte igenom. Ej heller personpåhopp eller generaliserande, illa underbyggda ommälen om olika grupper t ex feminister. Här håller vi en vänlig ton gentemot varandra och diskuterar innehåll, inte person.
5. Detta är en blogg, d v s en lång räcka av inlägg från min sida. Om du läser ett inlägg och blir fundersam över var jag står i en fråga så kan det ibland hjälpa att läsa några till för att bilda sig en uppfattning. Att medvetet misstolka mina inlägg leder till att jag inte ids bemöta dem. Och jag publicerar bara inlägg jag bemöter.
Att inte följa en eller flera av ovanstående punkter leder alltså till att jag inte släpper igenom inlägget.