Sitter på min balkong i Vällingby, ett område där ytterligare 70 hushåll kommit i behov av försörjningsstöd sedan årsskiftet, något som helt tagit Moderaterna på sängen,. Herregud, vi har ju sänkt skatten för dem som jobbar! Varför jobbar inte folk då? Över morgonkaffet läser jag ännu en drapa om att barnfattigdom egentligen är ett påhitt av Rädda Barnen och Håkan Juholt. Juholt försöker bara plocka inrikespolitiska poäng och Rädda Barnen kunde i stället sänka lönen för generalsekreteraren med hälften så skulle den relativa fattigdomen för svenska barn minska. (Visst är dom ena lustigkurrar där på Svenskans ledarsida?!)
Relativ fattigdom är högerns nya inneord som används för att bevisa att i Sverige är inga barn fattiga. (Följ diskussionen under ledarartikeln ovan för en inblick i cynismens värld.) För om Alliansen gjort de rika rikare och klyftorna ökat så ligger priserna helt still, anpassade till nivåer som passar ensamstående föräldrar på bidrag. Senast igår läste jag hur en debattör försökte sig på en jämförelse med Polen där barnen ju är ännu fattigare. Som om svenska föräldrar kunde handla mjölk och smörgåspålägg till polska priser.
Och om det nu är så att något svenskt barn har föräldrar som lever på försörjningsstöd eller föräldrar som har en disponibel inkomst som hamnar under den nivå som SCB räknar som skälig levnadsstandard (220 000 om man skall tro statistiken) så får ungen faktiskt skylla sig själv som valde en förälder som hellre lyfter bidrag än jobbar. För om man fötts in en familj där inkomsten är 11 000 kr/månad för ensamstående eller 18 000/månad för två vuxna och två barn så är det bara för barnet att se till att ens föräldrar kammar sig och skaffar ett jobb. Dessutom borde dom tänka på barnen i Afrika.
Men det här är ju egentligen ett ickeproblem. Barnen som Aftonbladet skrivit om de senaste veckorna är egentligen bara bortskämda glin som är sura för att de inte får den senaste I-phonen. Och hur som helst så kan dom ju alltid gå till Frälsis. För de ideella hjälporganisationerna är bra. Om dom ägnar sig åt att badda pannor och bjuda på mackor. Inte, som Rädda Barnen, skriva misshagliga artiklar om påstådd barnfattigdom i Alliansens fina land, där alla lever i välstånd och lycka.
Relativ fattigdom är högerns nya inneord som används för att bevisa att i Sverige är inga barn fattiga. (Följ diskussionen under ledarartikeln ovan för en inblick i cynismens värld.) För om Alliansen gjort de rika rikare och klyftorna ökat så ligger priserna helt still, anpassade till nivåer som passar ensamstående föräldrar på bidrag. Senast igår läste jag hur en debattör försökte sig på en jämförelse med Polen där barnen ju är ännu fattigare. Som om svenska föräldrar kunde handla mjölk och smörgåspålägg till polska priser.
Och om det nu är så att något svenskt barn har föräldrar som lever på försörjningsstöd eller föräldrar som har en disponibel inkomst som hamnar under den nivå som SCB räknar som skälig levnadsstandard (220 000 om man skall tro statistiken) så får ungen faktiskt skylla sig själv som valde en förälder som hellre lyfter bidrag än jobbar. För om man fötts in en familj där inkomsten är 11 000 kr/månad för ensamstående eller 18 000/månad för två vuxna och två barn så är det bara för barnet att se till att ens föräldrar kammar sig och skaffar ett jobb. Dessutom borde dom tänka på barnen i Afrika.
Men det här är ju egentligen ett ickeproblem. Barnen som Aftonbladet skrivit om de senaste veckorna är egentligen bara bortskämda glin som är sura för att de inte får den senaste I-phonen. Och hur som helst så kan dom ju alltid gå till Frälsis. För de ideella hjälporganisationerna är bra. Om dom ägnar sig åt att badda pannor och bjuda på mackor. Inte, som Rädda Barnen, skriva misshagliga artiklar om påstådd barnfattigdom i Alliansens fina land, där alla lever i välstånd och lycka.
Jag har funderat på det där om vi är "fattiga". Vi har en disponibel inkomst på 17500 kr/månad + barnbidraget på två vuxna och ett barn. Ibland får jag timvick, då kan vi få, en bra månad, 2000 kr till. Jag tycker det funkar bra. Det är mest nu när det vankas semester man inser att det kostar en del pengar att ha semester.
SvaraRaderaAntar att ni, enligt RB:s definition, skulle vara fattiga om ni hade ännu ett barn. Vet inte om dom räknar in barnbidrag och ev bostadsbidrag i siffrorna ovan. Sen tror jag absolut att det går att gå runt på denna nivå, om man budgeterar och lite beroende på var i landet man bor och hur långt från jobbet man bor. Men min främsta poäng är att det aldrig är barnens fel om föräldrarna inte får det att gå ihop.
SvaraRadera