Sitter här och misströstar. Vi lever i ett samhälle präglat av rasism, sexism och en maktelit som köper 'kaffeflickor' och bjuds på resor till 'tråkiga' sydfranska byar. Och det tycker medborgarna är helt i sin ordning. Alla makthavare är enskilda privatpersoner, oavsett vad vi betalar dem eller vilket uppdrag vi givit dem. De skall tillförsäkras ett privatliv som inte får granskas. Det stora hotet mot Sverige är journalisterna, inte mutor, bestickning och gubbsjuka 'gubbtolvor'.
Till att börja med var min reaktion på avslöjandena om knugen, what's new? Ju mer jag tänker på det så är det här dock något nytt. För första gången har tre journalister verkligen skrivit om vad som försiggår bakom säpovakterna och kungens grabbvänner. Åsa Lindeborg sätter, som ofta, fingret rakt på problemet. Känns som om det är jag, Lille mannen och Aftonbladets kulturredaktion... Och kanske ledarsidans Katrine Kielos också. Och Sanna Lundell som idag skriver en lysande krönika om hur det skulle sett ut om det var drottningen som varje måndag samlats med sin kärringtolva i den jugoslaviska maffians lokal för att nyttja 'kaffepojkar' som avec. Vilket även leder mig till Karin Ahlborgs krönika idag, eller Karin Magnussons.
Det som förvånar mig mest är nog ändå de antimonarkistiska feminister och jämlikhetsinvrare som tar kungen i försvar och sparkar mot journalister som Karin, Åsa, Karin och Katrine, som vägrar tiga.
Till att börja med var min reaktion på avslöjandena om knugen, what's new? Ju mer jag tänker på det så är det här dock något nytt. För första gången har tre journalister verkligen skrivit om vad som försiggår bakom säpovakterna och kungens grabbvänner. Åsa Lindeborg sätter, som ofta, fingret rakt på problemet. Känns som om det är jag, Lille mannen och Aftonbladets kulturredaktion... Och kanske ledarsidans Katrine Kielos också. Och Sanna Lundell som idag skriver en lysande krönika om hur det skulle sett ut om det var drottningen som varje måndag samlats med sin kärringtolva i den jugoslaviska maffians lokal för att nyttja 'kaffepojkar' som avec. Vilket även leder mig till Karin Ahlborgs krönika idag, eller Karin Magnussons.
Det som förvånar mig mest är nog ändå de antimonarkistiska feminister och jämlikhetsinvrare som tar kungen i försvar och sparkar mot journalister som Karin, Åsa, Karin och Katrine, som vägrar tiga.
Jag tar åt mig lite och vet att jag borde agera eller uppröras mera. För jag håller ju med dig. Men samtidigt så kände jag också "what's new" och slog det ifrån mig.
SvaraRaderaUtan att göra det till någon ursäkt så tror jag att det finns två starka skäl till varför jag inte ids uppröras; 1) jag vill inte och orkar inte bry mig om monarkin i andra ordalag än att jag tycker det ska bort. Naivt och ofruktbart, jag vet. 2) jag har mättats enormt av alla "skandaler", "avslöjanden" och "drev" som skett i, framför allt, kvällspress den senaste tiden. Jag orkar inte med det längre. Jag blir bara irriterad, föraktsfull och misstroende om jag gnor ner mig i det. Så lite självbevarelsedrift ligger nog bakom mitt 'ointresse'.
Men jag vet att du har rätt och håller med, som sagt. Och tycker inte alls att det är fel att granska, även om jag tycker det är märkligt med en bok av alla val.
Kan trösta dig med att jag inte direkt tänkte på dig när jag skrev, vet ju att vi tycker lika om såväl knughuset som om kvinnors lika rättigheter. Det är mer 40-talistfeministerna jag förvånas över. Som tycker att journalististerna går för långt men samtidigt ser mellan fingrarna med sin egen generations snuskgubbar.
SvaraRaderaOch jag reagerade PRECIS som du när jag hörde om vad avslöjandena handlade om. Som Flashback-junkie förvånas man ju inte. Men sen började jag fundera över det här med att kungen skall vara vårt stora PR-riktmärke. Sverige som givit sexköpslagen ett ansikte. Typ.
Jag förstår precis och jag beundrar din ork. Och nej, jag tog inte åt mig på så vis. Men visst känner jag nånstans att jag borde bry mig mer. Men mättnaden är stor just nu.
SvaraRadera