Ibland undrar jag över det här med familjerelationer och hur man exponerar dessa. På Facebook får jag ta del av rätt mycket som jag ibland blir lite generad över att få läsa. Där avsändaren inte filtrerar vem som kan läsa vad och uppdateringarna känns lite som att dras till en trafikolycka. Man sitter där och läser och förfasas men kan inte riktigt ta sig för att dölja bekantingens uppdateringar då de på något sätt ger en direkt inblick i värsta Norénsåpan. Ack ni ondskefulla människor som sprider falska rykten om mig på bygden, skall jag behöva flytta härifrån? Så.
Facebook är dock bara ett sätt att outa sitt familjeliv; gammalt hederligt skvaller är ett annat. Där olika personers historier väver en illuster väv av små anekdoter, från olika perspektiv. Ibland när jag får höra dessa små smakbitar av skvaller tänker jag att här finns ju material för en riktig långkörare. En slags starkt realistisk såpa om kriminella ungdomar, utanförskap och familjerivalitet. Jag hatar dig, du usla ursäkt för en kvinna, och önskar att du vore aska i en urna på spiselhyllan. Typ.
Om jag inte just börjat på ett jobb som jag tror mig komma trivas mycket bra med så skulle manusförfattare ha kunnat vara något. Hela materialet finns ju där ute, i verkligheten, med färdiga repliker och allt. Ingmar Bergman eat your heart out!
Facebook är dock bara ett sätt att outa sitt familjeliv; gammalt hederligt skvaller är ett annat. Där olika personers historier väver en illuster väv av små anekdoter, från olika perspektiv. Ibland när jag får höra dessa små smakbitar av skvaller tänker jag att här finns ju material för en riktig långkörare. En slags starkt realistisk såpa om kriminella ungdomar, utanförskap och familjerivalitet. Jag hatar dig, du usla ursäkt för en kvinna, och önskar att du vore aska i en urna på spiselhyllan. Typ.
Om jag inte just börjat på ett jobb som jag tror mig komma trivas mycket bra med så skulle manusförfattare ha kunnat vara något. Hela materialet finns ju där ute, i verkligheten, med färdiga repliker och allt. Ingmar Bergman eat your heart out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Se detta kommentarsforum som en insändarsida i en papperstidning. Jag tar oftast in inlägg som följer punkterna nedan, men förbehåller mig rätten att själv välja vad jag publicerar på denna blogg.
1. Helt anonyma kommentarer kommer inte att publiceras. En etablerad blogg bakom inlägget räcker bra.
2. Du som tycker att jag borde skriva om något annat än det jag gör. Skriv själv på din egen blogg! Här bestämmer bara jag vad jag väljer att ta upp, och ur vilket perspektiv. Detta föranleder bl a punkt 3.
3. Kommentarer som inte har med ämnet att göra ignoreras.
4. Inlägg med rasistiskt, homofobt och/eller sexistiskt innehåll släpps inte igenom. Ej heller personpåhopp eller generaliserande, illa underbyggda ommälen om olika grupper t ex feminister. Här håller vi en vänlig ton gentemot varandra och diskuterar innehåll, inte person.
5. Detta är en blogg, d v s en lång räcka av inlägg från min sida. Om du läser ett inlägg och blir fundersam över var jag står i en fråga så kan det ibland hjälpa att läsa några till för att bilda sig en uppfattning. Att medvetet misstolka mina inlägg leder till att jag inte ids bemöta dem. Och jag publicerar bara inlägg jag bemöter.
Att inte följa en eller flera av ovanstående punkter leder alltså till att jag inte släpper igenom inlägget.