När jag gick i grundskolan hemma i Karlstad brukade våra lärare med jämna mellanrum köra övningar i ödmjukhet med oss elever. Övningar där vi skulle lära oss hur det kändes att inte ha någon mat. Någon gång handlade det om att fem av klasskamraterna fick en glass medan vi andra fjärdeklassare fick skorpor. (Gissa om vi med skorporna var förbannade!) Andra gånger handlade det om att vi i hemkunskapen delades in i olika länder och fick mat att laga utifrån BNP i dessa länder. Då hamnade man givetvis i Bangladesh-gruppen medan klasskompisarna i gruppen bredvid hamnade i USA och fick frossa i korvstroganoff med ris medan vi fick en korvstrimla var och tre risgryn, typ. (Och gissa om vi var förbannade då också.)
Om det var så pedagogiskt vet jag inte. Vi blev ju mest sårade, arga och frustrerade och missade nog själva poängen. Men dessa händelser dyker åter upp i huvudet, mer än trettio år senare, när jag ser människor som skulle kunnat vara mina klasskompisar då köa för rent vatten på Stora Torget i Karlstad. Och som en av mina jämnåriga Karlstadkompisar uttryckte det idag på förmiddagen:
"Det är inte alls kul, märker hur vattenberoende vi är!"
Ja, det är nästan så jag skäms över att jag drog igång duschen i morse och sedan gick ut i köket och satte på kaffe och skar om tulpanerna innan jag klev in i den... Uppenbarligen funkade inte mellanstadiets experiment på mig...
Om det var så pedagogiskt vet jag inte. Vi blev ju mest sårade, arga och frustrerade och missade nog själva poängen. Men dessa händelser dyker åter upp i huvudet, mer än trettio år senare, när jag ser människor som skulle kunnat vara mina klasskompisar då köa för rent vatten på Stora Torget i Karlstad. Och som en av mina jämnåriga Karlstadkompisar uttryckte det idag på förmiddagen:
"Det är inte alls kul, märker hur vattenberoende vi är!"
Ja, det är nästan så jag skäms över att jag drog igång duschen i morse och sedan gick ut i köket och satte på kaffe och skar om tulpanerna innan jag klev in i den... Uppenbarligen funkade inte mellanstadiets experiment på mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Se detta kommentarsforum som en insändarsida i en papperstidning. Jag tar oftast in inlägg som följer punkterna nedan, men förbehåller mig rätten att själv välja vad jag publicerar på denna blogg.
1. Helt anonyma kommentarer kommer inte att publiceras. En etablerad blogg bakom inlägget räcker bra.
2. Du som tycker att jag borde skriva om något annat än det jag gör. Skriv själv på din egen blogg! Här bestämmer bara jag vad jag väljer att ta upp, och ur vilket perspektiv. Detta föranleder bl a punkt 3.
3. Kommentarer som inte har med ämnet att göra ignoreras.
4. Inlägg med rasistiskt, homofobt och/eller sexistiskt innehåll släpps inte igenom. Ej heller personpåhopp eller generaliserande, illa underbyggda ommälen om olika grupper t ex feminister. Här håller vi en vänlig ton gentemot varandra och diskuterar innehåll, inte person.
5. Detta är en blogg, d v s en lång räcka av inlägg från min sida. Om du läser ett inlägg och blir fundersam över var jag står i en fråga så kan det ibland hjälpa att läsa några till för att bilda sig en uppfattning. Att medvetet misstolka mina inlägg leder till att jag inte ids bemöta dem. Och jag publicerar bara inlägg jag bemöter.
Att inte följa en eller flera av ovanstående punkter leder alltså till att jag inte släpper igenom inlägget.