fredag 15 januari 2010

Om att vilja ändra på andra

Läser ett brev till Svenska Dagbladets psykolog där en kvinna beskriver hur hon ständigt kritiseras av sin man. Hon duger inte till någonting, själv är han perfekt, både i sina och andras ögon. Försöker hon tala med honom om hans översittartendenser får hon höra att det är hennes fel eftersom hon är så oduglig.

Hur talar man med en sådan person? Hur får man en sådan person att följa med på parterapi? Skulle han ens förstå om hon begärde skilsmässa? Förmodligen inte. Han skulle väl bara skaffa en ny kvinna att förminska och försöka stöpa om efter sin egen bild av hur man skall vara.

Och nej, jag tror inte nödvändigtvis att detta enbart har med kön att göra. Även om jag tror att det är vanligt att kvinnor ifrågasätts, av sig själva och andra, om dom inte automatiskt är sådär "naturligt" husliga. Däremot tror jag att vi alla skulle må bättre av att försöka acceptera att vi inte kan ändra på andra människor. Att var och en är som dom är och att man istället för att tro att man kan stöpa om folk från början söker reda på en partner som är som man vill ha honom/henne.

Och tänka på det där som är så svårt, att kritisera beteenden, inte personlighet. Kritisera det folk gör, inte hur dom är. Och att förstå skillnaden däremellan.
kl.

2 kommentarer:

  1. Ms Spider15 januari 2010 kl. 17:00

    Själv erkänner jag mig skyldig till att ibland försöka ändra på andra... Inte på dem som person, men på det de gör, speciellt i mitt hem. Tycker dock att man måste försöka visa lite respekt när man är i andras hem och inte bara leva rövare. Det är inte klart för alla dock. Och ja, jag kommer alltid tjata om att toalettlocket ska vara stängt, men jag försöker i alla fall motivera mitt tjatande. Det finns liksom ett lock av en anledning, jag har ingen lust att fiska efter alla saker som jag regelbundet tappar...
    Men jag förstår vad du menar... Och att alla gör det någon gång är väl en sak, illa nog, men när det går på rutin och blir vardag? Suck! Jag har dock sett betydligt fler män som blivit förminskade av sina kvinnor än tvärs om. Men det hänger nog ihop med vilka kretsar jag rör mig i mer än att det skulle vara mer vanligt hos den ena eller den andra...

    SvaraRadera
  2. Bloggerskan15 januari 2010 kl. 17:14

    Det där med toan är ett av mina tjatområden också, men då rör det ringen. Hatar att alltid behöva fälla ner ringen innan jag sätter mig. Tycker han kan sitta och kissa! Å andra sidan har han liten förståelse för att det alltid är han som får diska och dammsuga...

    SvaraRadera

Se detta kommentarsforum som en insändarsida i en papperstidning. Jag tar oftast in inlägg som följer punkterna nedan, men förbehåller mig rätten att själv välja vad jag publicerar på denna blogg.

1. Helt anonyma kommentarer kommer inte att publiceras. En etablerad blogg bakom inlägget räcker bra.

2. Du som tycker att jag borde skriva om något annat än det jag gör. Skriv själv på din egen blogg! Här bestämmer bara jag vad jag väljer att ta upp, och ur vilket perspektiv. Detta föranleder bl a punkt 3.

3. Kommentarer som inte har med ämnet att göra ignoreras.

4. Inlägg med rasistiskt, homofobt och/eller sexistiskt innehåll släpps inte igenom. Ej heller personpåhopp eller generaliserande, illa underbyggda ommälen om olika grupper t ex feminister. Här håller vi en vänlig ton gentemot varandra och diskuterar innehåll, inte person.

5. Detta är en blogg, d v s en lång räcka av inlägg från min sida. Om du läser ett inlägg och blir fundersam över var jag står i en fråga så kan det ibland hjälpa att läsa några till för att bilda sig en uppfattning. Att medvetet misstolka mina inlägg leder till att jag inte ids bemöta dem. Och jag publicerar bara inlägg jag bemöter.

Att inte följa en eller flera av ovanstående punkter leder alltså till att jag inte släpper igenom inlägget.