oo-talet: Drevjournalistikens årtionde

Dreven var många under 00-talet med tydlig dramaturgi. Voiceovers, inklippta bilder och tendentiösa reportage som skapade mediedrev, folkstormar och som etablerade bilder av människor och organisationer som ibland stod ganska långt från verkligheten. Årtiondets mest vinklade reportage var Dokument Inifråns och journalisten Evin Rubars radionämndsfällda ’dokumentär’ Könskriget våren 2005. På bloggen har jag skrivit en hel del om detta ämne och hur 'avslöjandena' kom till.

Jag kommer inte upprepa det redan skrivna, detta inlägg blir ändå dubbelt så långt som tänkt. Istället tänker jag inom detta ämne lyfta ett samband jag tyckt mig se i Evin Rubars journalistik under 00-talet. Till skillnad mot kollegorna i Uppdrag Granskning som ofta skildrat rättsröta inom stat, kommun och landsting, tjänstemän och politiskt tillsatta, granskade Rubar civilsamhället, med ideellt arbetande människor som på sin fritid engagerar sig i föreningslivet. Minst tre av Rubars dokumentärer var skildringar av ideella organisationer och stiftelser drivna av medlemmar för särskilda syften. Kvinnojourer, muslimska friskolor och muslimska intresseföreningar.

Man kan fråga sig om skildrandet av feministers och muslimers organisering syftade till att påvisa ett samband mellan människor som tillhör dessa grupper. Att det faktum att vissa feminister säger sig ha svårt för män eller att muslimska män säger sig vilja bestämma över sina fruar inte är enskilda företeelser utan i själva verket grundat i en ideologi/religion. Evin Rubar verkade dra sådana paralleller mellan ideologi och ideellt arbete. Eller så var hennes budskap så tendentiöst paketerat att tittarna själva lämnades att dra sådana slutsatser. Som att ROKS inte styrs av medlemsjourernas intresse att stoppa och lindra våld mot kvinnor utan i själva verket av ett ideologiskt grundat hat mot män.* Som att muslimska organisationer styrs av ideologiskt färgad politisk islamism med syftet att ta makten i samhället.

Om man ser bortom de mycket verkliga och konkreta problem som Rubars TV-dokumentärer skapat även för jämställdhetssträvande feminister och sekulära muslimer i Sverige, så är det intressant att hon om och om igen väljer att granska just civilsamhället. (Medvetet eller ej skall jag låta vara osagt.) Hos borgerligheten brukar civilsamhället ses som något bra, något gott i ett samhälle där man gärna lyfter fram enskilda ideellt engagerade framför statens inblandning. Så länge det inte rör sig om socialistiska, feministiska eller icke-kristna föreningar. Här verkar de få hjälp av SVT:s Dokument inifrån. De organsiationer som granskats är de som förknippats med en 'felaktig' ideologisk uppfattning. Eller är det statsstödet som kritisteras? Är det månne så att de ideella föreningarna skall finnas som en del av civilsamhället bara om de klarar sig på bidrag från välvilliga medborgare, d v s om det finns tillräckligt många och tillräckligt rika som sympatiserar med dem. Så länge pengarna kommer från det svenska näringslivet, inte från en rik oljeshejk.

Därför kan man kanske under 2010-talet förvänta sig fortsatt icke-granskning av Stadsmissionen, Fredrika Bremerförbundet och Svenskt Näringsliv. Och fortsatt bashande av feminsitiska och muslimska organisationer. Kommer vi kanske under 2010-talet få se en dokumentär om det 'rasistiska facket' (som vill värna svenska lönenivåer och arbetsmiljöavtal) som bygger sin verksamhet på ideologisk indoktrinering (facklig grundkurs) av förtroendevalda. Där man med wallraffande metoder filmar förtroendevalda på kurs på Runö, Rönneberga och Djurö för att bevisa hur fackets apostlar (ombudsmän) sprider sin aggressiva ideologi om att kriga (strejka) mot arbetsgivarna? Där ombudsmännen filmas i mörka källare medan före detta medlemmar som lämnat facket filmas ute i solljuset. Där en ombudsman som inte säger exakt det man vill höra tystas med en voiceover från reportern där hon säger det hon vill att vi skall tro att ombudsmannen säger.

Hoppas jag har fel.

Samtidigt som jag skrivit på detta blogginlägg bloggar Niklas Hellgren också om civilsamhället. Läs gärna hans inlägg och kommentarerna därefter.

* SVT 'påvisade' till exempel detta i Könskriget genom att klippa så att en affisch bakom två unga kvinnor som intervjuades såg ut att förespråka "KRIG!" när det på affischen i stället stod "KVINNOR MOT KRIG!"