Lismande krumbukter

Ibland undrar jag om jag bor i Sverige eller i något totalitärt samhälle med fjäskande journalister som slickar maktens röv. Det känns ibland som Kina-TV på riktigt när jag vänder första bladet i Svenska Dagbladet och får ögonen på den lismande ledarsidans krumbuktande inför makten. Idag är det socialborgarrådet i Stockholm, Ulf Kristersson (M), som är "mänsklig" och som "det finns flera anledningar att gilla". (P g a tekniska problem läggs de idag ut på Ledarbloggen.) För han säger att vi måste lita på Stockholmarnas medmänsklighet när det gäller bostadslösheten i Stockholm. Detta gör tydligen såväl honom som hans politik till just medmänsklig.

Detta påstår man dagen efter att UR-programmet Hemlös sänt en intervju (16.29 in i inslaget) med socialborgarrådet om hur försäljningen av allmännyttans lägenheter till bostadsrättsföreningar kan leda till minskat hemlöshet. Reportern dristade sig också att ta upp frågan om Ulf Kristerssons eget boende. Genom kontakter lyckades han ju 2007 smita förbi den 24 år långa bostadskön och få en stor våning på Folkungagatan i Stockholm. En våning som ägs av Ersta Diakoni som har som uppdrag att ge bostäder till hemlösa kvinnor. Det var alltså fullt relevant att programmet Hemlös frågar socialborgarrådet om varför han själv bor på 125 kvadrat, utan att behöva köa, i ett hus som skall vara till för hemlösa. Det tyckte dock inte Kristersson och hans handgångne man som fick ett hysteriskt utbrott och skrek åt reportrarna att detta får inte journalister i Sverige fråga om då de "pratar om helt fel saker". (Kristersson måste blivit tröstad när han öppnade Svenskan idag.) Varpå herrarna sprang ut ur rummet och slog igen dörren efter sig, lämnande kvar två snopna reportrar.

Men det verkar ju vara något Moderata politiker satt i system, att skaffa sig hyreskontrakt i stället för att köpa bostadsrätter, samtidigt som de vill att vi andra skall skuldsätta oss för att få någonstans att bo. Finansminister Anders Borg bor ju i studentlägenhet. Något han själv suttit hos Skavlan och skrutit om. Minsann, han slösar inte med sina pengar, han bor påvert. I en lägenehet som en student skulle haft.

Men medierna dom ägnar sig inte åt att granska korrupta politiker (annat än på Utbildningsradion då). Istället gör dom hela uppslag om att Gudrun Schyman vägrar berätta om hon skall vara med i nöjesprogrammet Lets Dance eller inte, och låter sin politiska kommentator Lena Mellin kommentera det hela med att Schyman minsann ljuger om att hon varit där och tränat för programmet, och att det varit förskräckligt om hon varit ledare för ett större parti. (Tydligen är Schyman viktig nog för att ge henne ett helt uppslag och kalla in Lena Mellin att kommentera ett nöjesprogram.) Det sorgliga är att denna granskning av Schymans dansvanor får så stor plats. Alltmedan politikerna i de större partierna fixar sig lägenheter tänkta för studenter och hemlösa kvinnor och kommer undan med det.

Nu invänder kanske någon att de 125 kvadrat som socialborgarrådet sprider ut sig och sin familj på inte skulle gått till hemlösa kvinnor, men då kan man även ifrågasätta Ersta Diakonis uppfyllande av sitt uppdrag. Två fel gör inte ett rätt. Sen har vi den lilla frågan om trovärdighet. Laila Freivalds fick avgå som justitieminsiter när det kom fram att hon ville köpa sin hyresrätt trots att hon företrädde ett parti som var emot sådana utförsäljningar. Det borde ju rimligen innebära att herrar Borg och Kristersson skall köpa sina lägenheter, nu när de tillhör ett parti som så ivrigt företräder en sådan linje. Men icke, de hyr. På bekostnad av hemösa och studenter.

Det är en högst relevant fråga att konfrontera dem med hur de ser på detta. Att Kristersson och hans entourage då springer skrikande ur lokalen är även detta mycket talande. Inslaget borde sändas i Rapport och fördjupas i Uppdrag Granskning. Men det kommer inte att ske, för i Sverige är deras beteende uppenbarligen helt OK. Så länge dom inte ljuger om huruvida dom skall dansa tango i TV, eller inte.