Att välja att inte vara med sina barn

Aktuellt november 2009: Karin Hübinette och Margit Silberstein diskuterar Folkpartiets avsaknad av jämställdhetsperspektiv. De två journalisterna konstaterar rått att det knappast är troligt att Jan Björklund skulle utnämnas till Årets Kvinna, som en gång Bengt Westerberg. Partiet har ju övergivit "snällismen" och driver inte längre frågor som jämställdhet, pappaledigt och eget rum på långvården. Istället är det hårdare tag, rätten för lärare att ta i med hårdhandskarna mot sina elever och pappors absoluta rätt till sina barn oavsett om de aktivt tagit hand om sina barn tidigare eller inte som drivs av Folkpartisterna.

HTF november 2003: Vi diskuterade frågan om delad föräldraförsäkring och bestämmer oss för att det är en självklar jämställdhetsfråga att driva. Det var dags för män att ta ansvar för sina barn och dela med sig av möjligheten till en kul karriär till sina barns mamma. Dessutom borde delad föräldraförsäkring vara det självklara greppet om man vill uppfylla den del av jämställdhetsmålen som innebär att män skall få större möjligheter att ta del av sina barns vardag. Vi gav bland annat ut boken Vems valfrihet där till exempel Bengt Westerberg medverkade. Titeln anspelar på att valfrihet verkar vara det stående argumentet mot en delad föräldraförsäkring. Valfriheten att inte dela lika. Valfriheten att få en rutten pension. Valfriheten att riskera att mamman får vårdnaden om man skiljs åt för att hon kan bevisa att det är hon som vet mest om barnens praktiska behov. Valfriheten att hon skall stå tillbaka karriärmässigt. Folket vill ju ha ojämställdhet. Åtminstone om man ställer frågan på rätt sätt: "Vill du kunna välja själv?"

Var är antifeministerna Pär Ström och Camilla Lindberg (FP) när denna fråga disktueras? De som annars anser att männen diskrimineras och inte får ansvara för barnen i samma utsträckning som mammorna. Varför förespråkar inte dessa debattörer delad föräldraförsäkring? För att de män de säger sig företräda mycket hellre aktivt skriver över sin rätt till att vara med barnen och går till jobbet än är med barnen i deras vardag? För att dessa män bara upphäver sin stämma när frun får nog, vill skiljas och kräver vårdnaden om barnen? (Föräldrar som delar mer lika på föräldraledigheten skiljer sig nämligen i mindre utsträckning enligt Försäkringskassans statistik.)

Det intressanta är dock detta med valfrihet och att en tredelning, eller delning av föräldraförsäkringen, inte skulle erbjuda valfrihet. Det är intressant när man hör sådana argument från högerdebattörer som Svenska Dagbladets ledarskribenter. De som annars är emot allt vad bidrag heter vurmar nu för föräldraförsäkringen, betald av staten. När det gäller uttag av VAB skall denna kontrolleras, när det gäller uttag av föräldraförsäkring skall den inte kontrolleras. Men, som vi vet står det ju alla fritt att leva precis så ojämställt som dom önskar. Frågan är bara om det är meningen att samhället skall betala för det?

De flesta socialförsäkringar och statliga bidrag utgår till individen. Utom föräldraförsäkringen. Är du sjuk kan du inte överlåta pengarna på frun och gå till jobbet, är du arbetslös kan du inte överlåta pengarna på frun och gå till hennes jobb, pluggar du är det du, inte frun, som får studiebidrag. Men när det gäller föräldraförsäkringen är det, i praktiken, familjen som får bidraget att förvalta som dom vill. Med undantag för två ynka månader.

När jag skulle skriva HTF:s remissvar på föräldraförsäkringsutredningen lämnade jag mitt förslag till styrelsen. Det kom tillbaka med en ändring direkt från förbundsordförande Holger Eriksson. Jag hade föreslagit att HTF skulle förorda utredningens förslag om tredelning. Holger lät meddela att det vi ville ha var en delad föräldraförsäkring, inget annat. Han hade givetvis rätt. Frågan är om vi får höra pappornas försvarare Camilla Lindberg göra gemensam sak med Birgitta Ohlson på Folkpartiets landsmöte?

Fotnot: Den som tänkte invända med ekonomiska argument kan spara sig den mödan. Forskningen visar nämligen att ekonomin endast är ett svepskäl för att pappan inte skall stanna hemma med barnen. Om familjerna satt sig ner och verkligen räknat på hur mycket de skulle förlora på att han är hemma 2-3 månader extra så brukar det visa sig att det inte alls är några stora summor. Dessutom så motsägs det ekonomiska argumentet av det faktum att det i familjer där hon tjänar mer, eller där han är arbetslös alternativt studerar, ändå är hon som tar större delen av föräldraledigheten.

SvD