Tidigare i sommar var jag på fest. Stämningen var hög, maten god och vinet flödade. En av festdeltagarna fick fram på småtimmarna för sig att jag inte hade varit tillräckligt uppmärksam mot honom när vi anlänt till festen. Nu var det mitt i natten och personen i fråga hade druckit en del rosévin. På berusades vis fastnade han i vinkelvolten kring min ”oartighet” fem-sex timmar tidigare. Man kan säga att han med råge kompenserade genom att högljutt kommentera min personlighet. Tills värdinnan fick nog och fick honom att byta ämne. Framåt lunch dagen därpå, då när alkoholen ersätts av ångest som rider ens kropp kom en ursäkt per SMS.
När detta hände tog jag inte särskilt illa upp. Förmodligen för att hans tirad om min person innehöll en massa kodord som jag kände igen från andra inom den s k HBT-världen, där många (framförallt) killar kan uttrycka sig rätt tufft, utan att för den delen egentligen mena något illa. Det är bitch och slampa och slinka kombinerat med okynnesleenden. Det är helt enkelt en jargong som man accepterat hos bögar men aldrig skulle acceptera hos heterokillar. En slags omedveten (hittills) särbehandling.
Men jag har varit med om värre i HBT-världen. På forumet Qruiser till exempel. Där var jag fram till 2006 ganska aktiv på deras diskussionsforum. Men fick till slut erkänna mig besegrad av aggressiva bögar och MTF-personer. Som kvinna och feminist blev man mycket hårt åtgången även om man själv försökte diskutera sak, inte person. Det är anmärkningsvärt vad man fick höra om sig själv som feminist på en HBT-sajt. Helt klart ingenting som skulle varit accepterat att säga om bögar eller transpersoner och deras kamp för lika rättigheter. Forumets abusemasters ignorerade helt sexistiska kommentarer och lät dem passera i någon slags ”den som sig i leken ger”-anda. En efter en troppade de kvinnliga debattörerna av. Vi fann helt enkelt inte debattklimatet särskilt givande.
Och så undrar man inom HBT-världen varför lesbiska inte kliver fram och blir lika synliga som bögarna. Könsmaktsordning stavas det och är förmodligen en av flera orsaker till att Feministiskt initiativ har många väljare bland lesbiska tjejer. Den manliga normen är stark även bland dem som kämpar mot heteronormen.
Häromdagen kunde vi i Svenskan läsa Göran Skytte kalla Pride för avgrundsvänster. Antar att han med detta menade den vänster han själv var med i innan han blev självpåtagen riksevangelist, så även omnämnd av Ulf Ekman i Livets Ord, och avgrundshöger. Skytte är sur över att Pride får massor av uppmärksamhet när Livets Ords riksmöte (som han bevistat) inte får det. Det är knappast något jag sörjer. Livets Ord får väl helt enkelt bli lite mer moderna och sluta driva kristna avgrundshögerfrågor som förbud mot abort. Vad Göran Hägglund än drömmer om så är de vanliga människorna där ute förmodligen mer intresserade av att läsa om Prideparaden än om Livets Ords tungotal och urmodiga idéer.
Men Skytte citerade också Alexander Bard som tydligen skrivit en debattartikel på Newsmill. (Min internetuppkoppling på semestern består av snyltande på Mc Donalds och MAX trådlösa nät så jag har inte läst den.) Bard menar att gayvärlden tragiskt nog blivit en värld med en mycket konservativ kvinnosyn. Ungefär som vissa fraktioner inom 60-talets vänsterrörelse. (Efter att ha hört en intervju med Göran Skytte i radion förra veckan förstår vi ju att han haft sina familjekonservativa uppfattnignar hela livet.) Ungefär som Livets Ord.
Vi kan nog konstatera att inte ens HBT-världen går fri från könsmaktsordningen. Problemet är dock att som fria, moderna, öppna män så ser man inte alltid sin egen del i denna ordning.
I helgen var det Prideparad och själv firade jag med att besöka Rackstadmuseet i Arvika där man hängt ut alster av fantastiska Maja Fjaestads och hennes man, Gustaf. Därför är det lite tunnsått med arga inlägg på denna blogg. Men vem vet, kanske hinner Svenska Dagbladets ledarsida elda upp mig fler gånger under semestern.
Newsmillartikeln som jag skall läsa igenom bättre när jag inte sitter på MAX och bloggar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Se detta kommentarsforum som en insändarsida i en papperstidning. Jag tar oftast in inlägg som följer punkterna nedan, men förbehåller mig rätten att själv välja vad jag publicerar på denna blogg.
1. Helt anonyma kommentarer kommer inte att publiceras. En etablerad blogg bakom inlägget räcker bra.
2. Du som tycker att jag borde skriva om något annat än det jag gör. Skriv själv på din egen blogg! Här bestämmer bara jag vad jag väljer att ta upp, och ur vilket perspektiv. Detta föranleder bl a punkt 3.
3. Kommentarer som inte har med ämnet att göra ignoreras.
4. Inlägg med rasistiskt, homofobt och/eller sexistiskt innehåll släpps inte igenom. Ej heller personpåhopp eller generaliserande, illa underbyggda ommälen om olika grupper t ex feminister. Här håller vi en vänlig ton gentemot varandra och diskuterar innehåll, inte person.
5. Detta är en blogg, d v s en lång räcka av inlägg från min sida. Om du läser ett inlägg och blir fundersam över var jag står i en fråga så kan det ibland hjälpa att läsa några till för att bilda sig en uppfattning. Att medvetet misstolka mina inlägg leder till att jag inte ids bemöta dem. Och jag publicerar bara inlägg jag bemöter.
Att inte följa en eller flera av ovanstående punkter leder alltså till att jag inte släpper igenom inlägget.