Sara skriver så klokt om att man ibland behöver hatfria dagar. Och därför inte alltid läser bloggkommentarer. Härom dagen raderade jag en blogg från min läslista för att bloggerskan i fråga plötsligt visade sig vara väldigt kategorisk i en fråga och därmed drog till sig lika kategoriska och hatfyllda kommentatorer. Jag ids helt enkelt inte ta del av deras spyor och detta fanatiska svart-eller-vitt-tänkande diskvalificerar liksom bloggen som läsvärd. Inga argument, bara en massa affekterat skitkastande.
Läste i tidningen idag att Caroline af Ugglas slutade surfa på sidor där hon själv förekom för att hon inte stod ut med att läsa alla kommentarer om hur ful hon är. Att hon inte tycker att hon är ful men att hon kanske gör fula grimaser men att ingen anklagar Mick Jagger för att vara ful p g a detta.
När jag stängde min blogg för anonyma kommentarer upphörde genast alla inlägg som bröt mot kommentatorsreglerna. Det verkar finnas ett direkt samband mellan dem som fejsar med sin blogg/sitt namn och förmågan att iakta normalt hyfs när man kommenterar. Å ena sidan saknar jag kommentarer från syrran och alla andra som inte har en egen blogg, men jag mår bättre av att inte behöva jiddra med icke läskunniga hela tiden.
När Anders Sparring skrev att han tagit med sig valsedlar från rasistpartierna (för att kolla vilka dom är som ställer upp för dessa partier) blev han polisanmäld (eller hotad om det) av en anonym kommentatör. Denne förstod inte skillnaden mellan valsedlar och valsedlarna. Som så ofta är de som ropar på språktest av invandrare icke själva läskunniga. Särskilt inte när det gäller att läsa mellan raderna.
Nä, ibland känner jag att jag vill stänga igen och flytta ut i internetfritt land. Eller tillbaka till en tid där politik handlade om fördelning av resurser och hur man fördelar välfärden, snarare än vem som har rätt att ladda ner gratis film på nätet eller vem som skall göra minst i EU-parlamentet.
Min blogg är så liten att jag inte behövt fundera över hat personligen men jag häpnar och ryser när jag läser vissa bloggar ute i sfären, och än mer när jag ser kommentarerna som lämnas, helt anonymt. Även jag låter bli att besöka den typen av siter, jag vill läsa sådant som antingen väcker tankar eller bygger upp. Där det väcker tankar vill jag att det ska provocera mig till positiv förändring och en lust att påverka. Det får jag inte av hat eller ens av att läsa om det... Väl skrivet!
SvaraRaderaAnn-Katrin,
SvaraRaderaPrecis så. Det behöver inte handla om att alla måste tycka som jag men att föra vänliga samtal är A och O tycker jag. Jobbar ju som förhandlare och hur skulle det se ut om man satt och smädade motparten hela tiden? Jo, visst träffar jag motparter som beter sig så men det är ju inte särskilt uppbyggligt.