fredag 26 juni 2009

I förgrunden

En av mina bloggvänner säger på Facebook att Michael Jacksons Thriller stod i bakgrunden under livet i början av 1980-talet. Medan andra grupper stod i förgrunden. Och fortfarande står.



Mina två mest spelade vinylskivor alla kategorier är Depeche Modes A Broken Frame och U2:s War.


Aaaahhh, hur många gånger har man inte hört det där, this song is not a rebel song, this song is... Jag tror det är svårt att uppskatta hur mycket Depeche, U2 och deras musik betydde för mig och den människa jag blev. De hjälpte liksom till att skapa mitt eget liv, min egen stil, min egen smak. Ingen av mina kompisar i Karlstad förstod deras storhet. De lyssnade endera på svensk pop eller hårdrock. Så jag letade mig utanför stan, genom brevvänner och vänner träffade på annat håll och kunde inte vänta på att få flytta därifrån. London, Stockholm. Bort.

Ja, den här musiken har verkligen varit min förgrund.
kl.

3 kommentarer:

  1. Sara26 juni 2009 kl. 22:23

    Jag hör till dem som upptäckte dessa lite senare. De fanns allt med men deras storhet kom nog på mig först efter min allra mest intensiva musikperiod.
    Men det är väldigt väldigt bra. Fortfarande.

    SvaraRadera
  2. Malinka26 juni 2009 kl. 23:02

    Sommaren 1983 eller 1984 – jag vet inte, för det finns inga andra riktmärken i den sommaren att fästa sig på – bestod av War i min silverbandare, i solen på min morbrors brygga, tillsammans med min landetkompis Camilla.

    Antagligen utspelade sig just den scenen bara någon gång, men det var där som War fastnade. För gott. Så jag tänker alltid brygga och sol när jag hör den (mycket förvirrande, eftersom snöiga videon till New Years Day också sitter som berget i huvudet).

    Förresten upptäckte jag idag att War är en utmärkt skiva att springa till. Svårt bara när man inte kan sjunga med.

    SvaraRadera
  3. Bloggerskan27 juni 2009 kl. 00:04

    Sara,
    Jag det är det som är det spännande, att det håller än.

    Malinka,
    Sommaren 1983 var jag på språkresa i Eastbourne. Lyssnade på Heaven 17och Depeche Mode och Visage. Skulle börja 9:an. Sverige vann Davis Cup i just Eastbourne. Betraktade mig själv som synthare...

    Sommaren 1984 jobbade jag på Gustaf Frödings födelsehem som är muuseum samt på mammas jobb. Började gymnasiet på hösten. Alltså mycket som hände men jag minns inga stora händelser i Sverige eller världen... Det var nog mycket Simple Minds och Human League och sånt, tror jag. Duran Duran. Utöver ovanstående grupper då.

    SvaraRadera

Se detta kommentarsforum som en insändarsida i en papperstidning. Jag tar oftast in inlägg som följer punkterna nedan, men förbehåller mig rätten att själv välja vad jag publicerar på denna blogg.

1. Helt anonyma kommentarer kommer inte att publiceras. En etablerad blogg bakom inlägget räcker bra.

2. Du som tycker att jag borde skriva om något annat än det jag gör. Skriv själv på din egen blogg! Här bestämmer bara jag vad jag väljer att ta upp, och ur vilket perspektiv. Detta föranleder bl a punkt 3.

3. Kommentarer som inte har med ämnet att göra ignoreras.

4. Inlägg med rasistiskt, homofobt och/eller sexistiskt innehåll släpps inte igenom. Ej heller personpåhopp eller generaliserande, illa underbyggda ommälen om olika grupper t ex feminister. Här håller vi en vänlig ton gentemot varandra och diskuterar innehåll, inte person.

5. Detta är en blogg, d v s en lång räcka av inlägg från min sida. Om du läser ett inlägg och blir fundersam över var jag står i en fråga så kan det ibland hjälpa att läsa några till för att bilda sig en uppfattning. Att medvetet misstolka mina inlägg leder till att jag inte ids bemöta dem. Och jag publicerar bara inlägg jag bemöter.

Att inte följa en eller flera av ovanstående punkter leder alltså till att jag inte släpper igenom inlägget.