Läser Joyce Carol Oates Dödgrävarens dotter (finns i pocket i en dagligvaruhandel nära dig). Boken handlar om Rebecka vars föräldrar och äldre bröder flyr undan nazisterna till USA på 1930-talet. När båten lägger till i New Yorks hamn föds Rebecka. Det nya landet leder dock inte till lycka och välgång för familjen. Fadern, läraren, får jobb som dödgrävare och går sakta men säkert under. Något som för familjen mot katastrofen. Dottern Rebecka träffar en man som för henne bara innebär ett upprepande av katastrofen. När jag läser hur denne man bryter ner och misshandlar Rebecka blir jag nästan lite skeptisk. Berättelsen känns lite too much, lite för mallad. Ända tills jag på sidan 352 (mitten av boken) drabbas av en insikt som slår som ett slag i magen. När Rebeckas attraktive men försupne och lögnaktige man försöker få deras treårige son att skvallra på sin mamma. Visst är det så att Rebecka är otrogen med andra män när pappa är ute på vägarna? Berätta nu för pappa, visst träffar mamma en annan man! Har du inte hört hur mamma har någon annan här på kvällarna?
Mitt i denna upptrappning inför ännu en brutal misshandel inser jag att Joyce Carol Oates berättar min mormors historia. Och så många mormödrars och mödrars bredvid henne. Berättelsen känns mallad just för att den är typisk. Ända ner till hur han använder barnet för att ge sig på mamman. Det är så här dom beter sig, männen som misshandlar sina partners och sina barn. Ju mer jag läser ju mer känner jag igen mig i mormors egen berättelse om sitt liv med en sjukligt svartsjuk, svårt alkoholiserad misshandlande man. Mormor bröt sig också loss till sist, liksom Rebecka i bokens andra del.
Den del jag nu skall påbörja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Se detta kommentarsforum som en insändarsida i en papperstidning. Jag tar oftast in inlägg som följer punkterna nedan, men förbehåller mig rätten att själv välja vad jag publicerar på denna blogg.
1. Helt anonyma kommentarer kommer inte att publiceras. En etablerad blogg bakom inlägget räcker bra.
2. Du som tycker att jag borde skriva om något annat än det jag gör. Skriv själv på din egen blogg! Här bestämmer bara jag vad jag väljer att ta upp, och ur vilket perspektiv. Detta föranleder bl a punkt 3.
3. Kommentarer som inte har med ämnet att göra ignoreras.
4. Inlägg med rasistiskt, homofobt och/eller sexistiskt innehåll släpps inte igenom. Ej heller personpåhopp eller generaliserande, illa underbyggda ommälen om olika grupper t ex feminister. Här håller vi en vänlig ton gentemot varandra och diskuterar innehåll, inte person.
5. Detta är en blogg, d v s en lång räcka av inlägg från min sida. Om du läser ett inlägg och blir fundersam över var jag står i en fråga så kan det ibland hjälpa att läsa några till för att bilda sig en uppfattning. Att medvetet misstolka mina inlägg leder till att jag inte ids bemöta dem. Och jag publicerar bara inlägg jag bemöter.
Att inte följa en eller flera av ovanstående punkter leder alltså till att jag inte släpper igenom inlägget.