I mitt jobb händer det så gott som dagligen att medlemmar ringer och frågar om det verkligen är OK att arbetsgivaren som de brukar jobba hos tvingar dem att anställas av ett bemanningsföretag för att de skall få jobbet. Detta leder till att de aldrig kan bli s k inlasade på den egentliga arbetsplatsen. Givetvis så är det arbetsgivarens syfte med den nya modellen, att kringgå lag och kollektivavtal så att de anställda inte skall få någon förtur till anställningar eller t o m en fast anställning när de jobbat två eller tre år i företaget. Det är just därför som arbetsgivaren kommit på att det är bättre att hyra in arbetskraften i stället för att anställa dem.
Detta innebär alltså att du går på anställningsintervju på företaget där du skall jobba och sedan, när ni är överens, skickas du till ett bemanningsföretag, inte sällan startat av folk på företaget du verkligen skall jobba på, för att där skriva anställningskontrakt med bemanningsföretaget.
Tycker du att detta är fel? Tycker du att anställningar borde baseras på viss anställningstrygghet där den arbetsgivare du verkligen jobbar hos måste se till någorlunda objektiva kriterier innan han/hon säger upp er? Glöm det! Det är nämligen ute med objektivitet i arbetslivet. Du är bara en del av arbetsgivarens för feta kroppshydda. Som företaget måste ha rätt att banta/skära bort när det känner för det. Sanna Rayman
förklarar idag på Svenskans ledarsida hur det förhåller sig.
När det gäller den vilda strejken på Lagena så skrev jag igår ett inlägg som jag aldrig publicerade. Där jag visade viss förståelse för Handelsklubbens ilska. Efter att ha läst Sanna Raymans ledare idag inser jag att vi alla måste protestera mot det godtycke som högern förespråkar. Det är inte bara Jan Björklund som för skolan tillbaka till 1950-talet. Högerns ledarsidor jobbar hårt för ett arbetsliv där ingen vet från dag till dag om man har jobbet kvar i morgon. Hur dom får ihop detta med ett behov av ökad efterfrågan beats me.
När det gäller Lagena i Jordbro har jag faktiskt varit där en gång, i jobbet som förhandlande ombudsman. Det är så länge sen att jag åkte pendeltåg och fotvandrade länge och väl på ett industriområde. Följaktligen var det innan jag skaffade bil, alltså någon gång i slutet på 1990-talet. Minns att mötet var föranlett av problem med gränsdragningar kring vilket fack vissa i personalen skulle höra till. Minns att Handelsklubben var ganska militanta, ur våra tjänstemannaögon sett.
Att Handels medlemmar på Lagena har starka åsikter om arbetsgivarens sätt att säga upp dem för att ersätta dem med personal från bemanningsföretag har jag dock full förståelse för. Jag har i många år jobbat på det förbund som organiserar personalen på Systembolaget, och dess dotterbolag Lagena, och vet hur Systemet bygger sin verksamhet på deltidsanställda. Vad varje journalist borde veta en hel del om är hur svårt och otryggt det kan vara att försörja sig på en lön som frilansare, deltidsanställd eller visstidsanställd. En riktig deltidsfälla där man blir helt beroende av någon annan för sin försörjning. (Inom HTF var 90 procent av alla deltidare kvinnor.)
Nu har Lagena alltså gjort som
många medieföretag och försöker runda LAS genom att hyra in personal samtidigt som man säger upp fast anställd personal. Tro fan att det lokala facket lackat ur. Sanna Rayman, hon skriver att detta intet har att göra med marknadskrafter eller kapitalism. Nähä? Så anledningen till att Lagena vill kunna sparka vem dom vill, kunna ändra sin personalstyrka från dag till dag, det är inte vinstintresse, det är inte att tjäna pengar! Vad är det då? Ren illvilja? Tron att daglönare handlar mer sprit från monopolet inför midsommar och därmed ökar efterfrågan i krisens Sverige?
Att hota med inställda spritleveranser inför midsommar är naturligtvis provocerande. Både gentemot arbetsgivarna som räknar med att alla deltidare och visstidare skall dränka sina sorger i midsommar, som för de privatpersoner som inte redan hunnit köpa sin sprit från Danmark, Polen eller Tyskland.
Det finns dock ett stort problem med det lokala fackets agerande. Det råder nämligen fredplikt under innevarande avtalsperiod och den strejk de genomfört är därför att betrakta som vild. Å andra sidan har ju EU-domstolen gjort sitt till för att luckra upp våra kollektivavtal, ivrigt påhejade av Svenska Dagbladets ledarsida. Möjligen får ledarskribenterna se fler sådana här vilda strejker i framtiden. Det kan vi nog räkna med om vi skall gå ifrån anställningstrygghet och kollektivavtal. Raskt åter till 1930-talet alltså.
Detta sagt måste jag alltså ge de strejkande en eloge för att de sätter fokus på ett fenomen där svenska företagare (statligt ägda i detta fall) kringgår svensk lagstiftning och anser att det är bättre att hyra in sin personal än att anställa den. Det är inte anställningsskyddets fel att nubben riskeras i midsommar, det är det kortsiktiga vinstintressets fel. Där man tror att man i det långa loppet skall tjäna mer på daglönare än på egen anställd personal. Där en månads uppsägningstid (det högern kallar 'svårt att anställa') är för dyrt när man i stället kan skicka ut den inhyrde på dagen.
Att tro att människor skall sluta strejka om de får sämre anställningsskydd och inte omfattas av hela kollektivatalen är mer än naivt. Det är rent dumt. Det var det arbetsgivare och fack förstod efter storstrejken för hundra år sedan. Det som senare ledde fram till Saltsjöbadsavtalet och den svenska modellen. Nu är vi på väg att göra om samma misstag som då.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaredundans,
SvaraRaderaDin blogg verkar spärrad så jag inte kan se den. Därför tvingas jag hänvisa till kommentarsreglerna. Även om ditt inlägg var uppmuntrande. :)
Sedan vill jag poängtera att det jag anser bör spridas är kunskapen om vad det egentligen är arbetsgivarna vill med sina åtgärder. Det handlar inte främst om att kunna anställa utan om att kunna säga upp när man behagar.