lördag 18 april 2009

- Det var David som mördade mig!

Jag noterar med viss lättnad att jag inte är ensam om att drömma mardrömmar var och varannan natt. I helgen var vi på Torpet och där väckte den lille mannen mig med ett hyschande för att jag låg där på rygg i sängen och vrålade rakt ut. Jag drömde att "dom" var efter mig och skulle ta kål på mig. Igårkväll somnade jag som vanligt framför en film (Porco Rosso) och gick in och la mig före lille mannen. En stund senare får han gå in och väcka mig när jag ligger och vrålar in i kudden att

- DET VAR DAVID SOM MÖRDADE MIG! DET VAR DAVID SOM MÖRDADE MIG!
Till saken hör att jag inte känner någon David. Alls. Den senaste David jag "känt" var förmodligen en fyllegubbe som hängde vid Kronoparkens centrum i Karlstad på 1970-talet. Kanske hade min farfar en kompis som hette så också?

Men i drömmen höll jag på att bli mördad igen. Mycket realistiskt och jag skrek för att mördaren kanske skulle låta bli om alla hörde vem han var.

Är det kanske våren? Eller håller jag på att bli som min far och farfar. Dom drömde ofta mardrömmar. Pappa väckte ofta mamma med sina oartikulerade vrål och kvidanden. Det handlade alltid om att det var några som var "elake ve han" (elaka mot honom). Som den gången då han for upp stående i sängen och stirrar vildsint på mamma och ryter:
- Här ska fan i mig ingen grävling bita mig!

Han hade drömt om hur han dagen innan varit ute på Torpet och försökt täppa till under huset så att grävlingen inte skulle komma in där. När han är klar vänder han sig till Reja (vår beagle) och säger att nu du, Reja, nu har vi stängt ute den jäveln. Bara att det i drömmen inte var Reja som gick där utan grävlingen. Som hugger sig fast i Pappas ben.

kl.

4 kommentarer:

  1. Valleymountain18 april 2009 kl. 16:56

    Vansinnigt roligt!

    SvaraRadera
  2. Bloggerskan18 april 2009 kl. 17:53

    Ja du Valleymontain,
    Det tycker jag, och tyckte min far, också. När vi är/var vakna. ;)

    SvaraRadera
  3. Sara19 april 2009 kl. 10:25

    Du kanske har sett för mycket britcrime? =) Tänker att du löser ditt eget mord innan det händer så att säga...
    För min del blandas det just nu vilt mellan ren skräck och såna där drömmar som bara ger ångest, fast riktig ångest som gärna biter sig kvar en stund, trots att jag inte längre minns det snurriga som skulle kunna kallas handling i drömmen... Är det en vårföreteelse eller vad? Skumt.

    SvaraRadera
  4. Bloggerskan19 april 2009 kl. 11:00

    Hehe, ja på sistone har det varit mindre Britcrime än vanligt så kanske det handlar om att jag måste ha en viss dos för att inte själv börja drömma? ;)

    SvaraRadera

Se detta kommentarsforum som en insändarsida i en papperstidning. Jag tar oftast in inlägg som följer punkterna nedan, men förbehåller mig rätten att själv välja vad jag publicerar på denna blogg.

1. Helt anonyma kommentarer kommer inte att publiceras. En etablerad blogg bakom inlägget räcker bra.

2. Du som tycker att jag borde skriva om något annat än det jag gör. Skriv själv på din egen blogg! Här bestämmer bara jag vad jag väljer att ta upp, och ur vilket perspektiv. Detta föranleder bl a punkt 3.

3. Kommentarer som inte har med ämnet att göra ignoreras.

4. Inlägg med rasistiskt, homofobt och/eller sexistiskt innehåll släpps inte igenom. Ej heller personpåhopp eller generaliserande, illa underbyggda ommälen om olika grupper t ex feminister. Här håller vi en vänlig ton gentemot varandra och diskuterar innehåll, inte person.

5. Detta är en blogg, d v s en lång räcka av inlägg från min sida. Om du läser ett inlägg och blir fundersam över var jag står i en fråga så kan det ibland hjälpa att läsa några till för att bilda sig en uppfattning. Att medvetet misstolka mina inlägg leder till att jag inte ids bemöta dem. Och jag publicerar bara inlägg jag bemöter.

Att inte följa en eller flera av ovanstående punkter leder alltså till att jag inte släpper igenom inlägget.