Folkopinionen ett uselt argument mot förändring

Tanja Bergkvist är doktor i matematik och arg över att en forskare beviljats medel för att studera genus i det tämligen macho och manliga yrket trumpetare. Hon har fått plats på Brännpunkt för att vädra sina personliga åsikter i frågan. Det bästa svaret kom från en musikforskare i Växjö men publicerades på insändarsidan några dagar senare. Istället lät man Birger Schalug skriva ett förvirrat inlägg om jämställdhet som svar på Bergkvists inlägg. Vetenskapsrådet fick också försvara sitt beslut. Ett ganska lamt försvar. Och idag var det alltså dags för replik för Bergkvist. Hon anser att eftersom tidsandan och den folkliga opinionen inte är för genusvetenskap och "merparten av alla forskare" inte heller anser att det är viktigt så skall man inte ägna sig åt det.

No shit! Innan jag går in på vad det får för effekter om man skall använda så pass populistiska argument för vilka som skall få forskningsmedel eller ej så kan man väl konstatera att matematikforskningen ligger pyrt till... Nåt så sanslöst trist! (Detta uttalande är ungefär lika väl underbyggt som när matematikern Bergkvist ger sig på att analysera musikvetenskap eller genusvetenskap.) Dessutom visade ju Maria Abrahamsson i en intervju med professorn i histologi och neurobiologi Annica Dahlström att kvinnor som är intresserade av matematik har små bröst och eftersom de flesta vill ha stora bröst numera så lär det ju åtminstone inte finnas så många kvinnliga kollegor till Bergkvist i framtiden.

Men det gör henne förmodligen ingenting, för hon tillhör väl dem som hävdar att om inga kvinnor finns i ett yrke så beror det helt och enbart på kvinnorna själva. (Eller deras bröststorlek?)

Nå, nu till implikationerna för populismurval vid utdelandet av forskningsanslag.

När kvinnor, och några män, drev på för rösträtt för alla i början av förra seklet i Sverige så var större delen av befolkningen emot detta, även många kvinnor som ansåg att deras män var bättre lämpade för såna där politiska ställningstaganden. Ett av argumenten var att kvinnor väl skulle kunna få en halv röst eftersom de annars bara skulle få för sig att rösta för trams som motbok. (Då man insåg att även kvinnor och barn drabbades hårt av uppsupna löner.)

Om lagstiftaren slickat på fingret och satt upp det i luften för att känna av Bergkvists "tidsanda" och "fokliga opinion" så hade vi fått vänta bra mycket längre än till 1921 för att få rösträtt.

1965 blev det förbjudet att våldta sin fru. Tidigare existerade inte begreppet våldtäkt inom äktenskapet, det var mannens lagliga rätt att ta sig lite sex ibland utan att behöva gå ut på stan och betala för det. Senare kom hela våldtäktsbegreppet att förändrades genom ny lagstifning. Argumenten mot förändringarna lät inte vänta på sig men det genomfördes ändå.

När förbud mot barnaga infördes i Sverige 1979 var opinionen emot. Det måste väl ändå vara tillåtet för föräldrar att uppfostra sina barn med slag och luggningar?! Staten skall inte lägga sig i hur vi väljer att hantera detta inom hemmet fyra väggar! (Samma argument som vid våldtäkt av hustru och fördelning av föräldraledighet...)

Detta är jämförelser som illustrerar vad man kan ställas inför om man skall fatta politiska beslut inom forskningen, vilket är vad Tanja Bergkvist efterlyser. Hon anser att man skall känna av vad opinionen tycker och sedan avslå forskningsansökningar som inte ligger i linje med majoritetens tyckanden. För när matematiker uttalar sig om musikvetenskap och behoven av forskning inom detta område som "galenskap" då är det ju rent tyckande.

En snabb sökning i Svenskans arkiv ger f ö vid handen att Bergkvist blivit någon slags ny tyckare i just genusfrågor. Senast i december 2008 fick hon tycka till på Brännpunkt om pedagogiken på förskolor, nu som "mamma till förskolebarn". Börjar det bli ont om antifeminister?

Uppdatering: När jag skrev detta inlägg i morse funderade jag över en disclaimer för dem som av någon anledning inte förstått det här med representativ demokrati som något annorlunda än direktdemokrati. Men så tänkte jag att nä fan, dessa anonyma (vilket dom ju i 99 procent av fallen är) får tro vad dom vill. Och se där kom det första inlägget som hävdar att det är odemokratiskt att inte alltid gissa sig till folkets vilja innan man fattar ett beslut. Det är dock inte odemokratiskt att inte vara populist, snarare är det att ta ansvar för HELA befolkningen. Och det bekräftar allt jag skrivit om att vi utan ett system med representativ demokrati förmodligen skulle fått vänta länge på rösträtt för kvinnor och hemfrid för barn. För att inte tala om hur det skulle sett ut med minoriteters rättigheter om populismen helt fick styre. Som i Italien förmodligen.

Uppdatering 2: Och här kommer ännu ett inlägg från en musikvetare. Och här har vi ett riktigt bra inlägg som tangerar mitt eget resonemang.