tisdag 17 februari 2009

Den hycklande socialministern

Socialminister Göran Hägglund är upprörd över att flickor värderas lägre än pojkar, att en mamma i Eskilstuna valt att göra abort två gånger för att barnen haft flickkön.

Detta kommer från socialministern som med sin politik gör allt för att hålla kvinnor borta från arbetsmarknaden, ignorant inför att detta bidrar till att kvinnor värderas lägre än män. Men han är väl en av dessa särartsvurmare som anser att män och kvinnor är bra på olika saker, kvinnor att vara hemma med vårdnadsbidrag och ta hand om barnen och män att vara ute och dra in pengarna till familjen på arbetsmarknaden. I socialministerns värld är dessa två förmodligen lika mycket värda. Men i den verkliga världen, utanför Rosenbad så leder det bl a till att pappor sällan får vårdnaden om sina barn när kvinnorna tröttnat på att leva men en man där fördelningen betalt-obetalt arbete är så omodern. (Jo, dessa par skiljer sig oftare enligt statistik från Försäkringskassan). Det leder också till att kvinnor av arbetsgivare betraktas som föräldrafällor som ändå bara kommer jobba deltid, vabba, föda fler barn, vara hemma 1,5 år till. Vilket arbetsgivarna ju har rätt i, om man skall se till genomsnittskvinnan. (Men som drabbar alla oss som inte är genomsnittskvinnor.)

Om socialministern är upprörd över att kvinnor värderas lägre och vill göra något åt det så är han per definition feminist. Men jag tror att det brister i det senare ledet. Det räcker nog för honom att uppröras sådär lite lagom i Svenska Dagbladet. Nästa förslag lär väl bli att inskränka aborträtten...

2 kommentarer:

  1. Åh jag blir så arg! Klart han är en särartsvurmare. Det passar att ropa om att flickor ska värderas lika högt som pojkar när det passar KD:s "Ja till livet"-filosofi. Blä. Klart flickor har rätt att födas i samma utsträckning som pojkar. Vi måste ju ha underbetalda avelskossor och hemmafruar. Typ.

    SvaraRadera
  2. Ja, jag finner det hela ganska unket...

    SvaraRadera

Se detta kommentarsforum som en insändarsida i en papperstidning. Jag tar oftast in inlägg som följer punkterna nedan, men förbehåller mig rätten att själv välja vad jag publicerar på denna blogg.

1. Helt anonyma kommentarer kommer inte att publiceras. En etablerad blogg bakom inlägget räcker bra.

2. Du som tycker att jag borde skriva om något annat än det jag gör. Skriv själv på din egen blogg! Här bestämmer bara jag vad jag väljer att ta upp, och ur vilket perspektiv. Detta föranleder bl a punkt 3.

3. Kommentarer som inte har med ämnet att göra ignoreras.

4. Inlägg med rasistiskt, homofobt och/eller sexistiskt innehåll släpps inte igenom. Ej heller personpåhopp eller generaliserande, illa underbyggda ommälen om olika grupper t ex feminister. Här håller vi en vänlig ton gentemot varandra och diskuterar innehåll, inte person.

5. Detta är en blogg, d v s en lång räcka av inlägg från min sida. Om du läser ett inlägg och blir fundersam över var jag står i en fråga så kan det ibland hjälpa att läsa några till för att bilda sig en uppfattning. Att medvetet misstolka mina inlägg leder till att jag inte ids bemöta dem. Och jag publicerar bara inlägg jag bemöter.

Att inte följa en eller flera av ovanstående punkter leder alltså till att jag inte släpper igenom inlägget.