söndag 25 januari 2009

Sexfixerade puritaner

Läser en fråga till Katerina Janouch om en kvinna som oroar sig för att hennes sambo sover naken med sin tolvåriga dotter, kliar sig på pungen inför familjen, nattar dottern endast iklädd kalsonger och ger dottern en klapp "där bak" (utan att det preciseras hur detta görs). Genast börjar kommentarerna hagla om övergrepp och att han borde polisanmälas. Även Janouch anser att det hela inte är ett normalt beteende.

Dock börjar jag fundera lite över om det inte är dessa självpåtagna "sextreapeuter" som är de verkligt sexfixerade. Vad är det egentligen för sexuellt i att vara naken inför sina barn? Det trodde jag var mest amerikaner som var skräckslagna inför. Minns min kurskamrat i Frankrike som delade boende med en amerikansk tjej och ganska snart blev varse att minsta lilla nakenhet, som att gå i trosor och t-shirt hemma, var något otroligt tabubelagt, även om det gällde två jämnåriga tjejer som bodde tillsammans. Mina finländska vänner har den totalt motsatta uppfattningen och beteendet. Inte fan är det något sexuellt över att sitta tätt, tätt i en vedeldad bastu och daska varandra med nyknoppade björkris.

Minns att pappa aldrig drog sig särskilt för att visa sig naken inför mig och min syster. Enligt en av de s k "terapeuterna" i tråden ovan är detta snudd på ett övergrepp.

"OCH det är något så otroligt hemskt och skamfullt för en tonåring att få råka se sin förälder naken..."
Skriver signaturen Ann som påstår sig vara utbildad inom barns sexuella utveckling. Gud bevare oss... Enda gången jag har upplevt detta som något skamfyllt är när min klasskompis missbrukande mamma gick runt naken hemma hos dem när vi var där och lekte, som 10-åringar. Är det inte snarare den egna kroppen den unga tonåringen är generad över?

Och jag var väl rätt fysisk med pappa (från kramar till brottningsmatcher), upp till puberteten när jag själva markerade väldigt tydligt var gränsen gick. Pappa tyckte nog att det var lite tidigt, han såg mig väl fortfarande som en litet barn, men respekterade dessa gränssättningar. Däremot var det ofta som han tog om mamma om dom möttes hemma, ett uttryck för affektion som jag själv har tagit med mig in i mitt eget förhållande, där vi är väldigt kramiga med varandra. Nu vet vi ju inget om hur flickan som frågan gäller uppfattar det hela, kanske ser hon sig själv som ett barn med behov av fysisk närhet från sin pappa. Kanske kommer hon snart att ändra beteende gentemot pappa, varpå han, som de flesta pappor, finner sig i detta.

Varför måste man utgå från att en ung tonårsdotter och en pappa inte kan skilja mellan pappa-dotter-relationen och en sexuell relation? Det ska fan vara pappa till flickor om man hela tiden måste sätta sig själv i en sexuell roll gentemot dottern, bara för att inte göra det. Ställer vi samma krav på mammor? Får de natta sina barn i bara trosorna, eller är det också ett uttryck för incest?

4 kommentarer:

  1. Ja, det var verkligen en svår nöt att knäcka. Jag vet i ärlighetens namn fortfarande inte vad jag tycker. Jag vet att jag blev illa till mods när jag läste frågan. Jag vet att det skulle kännas helt galet hemma hos mig. Men det är ju MINA preferenser.

    Jag vill ju inte heller lägga "skamkänslor" på en pappa och hans dotter för något som DE tycker känns okej och som inte på något sätt är olagligt.

    Jag känner mig sällan som en moralkärring, men just nu pendlar jag... Skitsvårt!

    SvaraRadera
  2. Framförallt är det svårt att veta om jag skulle reagera som denna kvinna på den faktiska situationen. Vi har ju bara hennes beskrivning att bilda oss en uppfattning utifrån, och den är ju rätt oprecis...

    Tycker dock att diskussionen i tråden är bra.

    SvaraRadera
  3. När jag läste artiklen/svaret tänkte jag precis på samma sätt som dig.

    SvaraRadera
  4. Steve,
    Jag tycker att diskussionen i anslutning till artikeln är förhållandevis mångsidig för en gångs skulle. Många har tydligen reagerat på det kategoriska i både fråga och svar.

    SvaraRadera

Se detta kommentarsforum som en insändarsida i en papperstidning. Jag tar oftast in inlägg som följer punkterna nedan, men förbehåller mig rätten att själv välja vad jag publicerar på denna blogg.

1. Helt anonyma kommentarer kommer inte att publiceras. En etablerad blogg bakom inlägget räcker bra.

2. Du som tycker att jag borde skriva om något annat än det jag gör. Skriv själv på din egen blogg! Här bestämmer bara jag vad jag väljer att ta upp, och ur vilket perspektiv. Detta föranleder bl a punkt 3.

3. Kommentarer som inte har med ämnet att göra ignoreras.

4. Inlägg med rasistiskt, homofobt och/eller sexistiskt innehåll släpps inte igenom. Ej heller personpåhopp eller generaliserande, illa underbyggda ommälen om olika grupper t ex feminister. Här håller vi en vänlig ton gentemot varandra och diskuterar innehåll, inte person.

5. Detta är en blogg, d v s en lång räcka av inlägg från min sida. Om du läser ett inlägg och blir fundersam över var jag står i en fråga så kan det ibland hjälpa att läsa några till för att bilda sig en uppfattning. Att medvetet misstolka mina inlägg leder till att jag inte ids bemöta dem. Och jag publicerar bara inlägg jag bemöter.

Att inte följa en eller flera av ovanstående punkter leder alltså till att jag inte släpper igenom inlägget.