Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår domen i Värmlands tingsrätt där den norska konstnärinnan frias för mord på en manlig bekant i Molkom i somras. Bevisat är att de två åkt ut till hans stuga tillsammans, bevisat är att hon slagit ihjäl honom med en yxhammare. Det är också bevisat att hon efteråt klätt ut sig och åkt iväg och tömt hans konto i en bankomat. (Något hon förnekat och sagt att det i själva verket var en polis som gjorde (!), men som hon nu dömts för.) Hon kallade inte på hjälp eller ambulans och hon sa ingenting till någon efteråt, då alla letade efter mannen i över en vecka. Mannens ruttnande kropp hittades i stället av en bekant och hennes barn i stugan.
Kvinnan har hävdat nödvärn p g a att hon säger att mannen försökt våldta henne. Men det är ju hennes berättelse, som jag förstått inte finns någon bevisning för annat än hennes egna ord, som tingsrätten anser att åklagaren inte kunnat motbevisa. Med tanke på att mannen var så mycket större än kvinnan så anser tingsrätten att hon måste ha en mycket långtgående rätt till självförsvar. Rätten finner å andra sidan att en hel del omständigheter styrker åklagarens teori att kvinnan i själva verket planerade att döda mannen för att komma över pengar, men de omständigheterna är inte så starka att de motbevisar kvinnans version av händelsen.
Så då är det alltså bara att hävda nödvärn om man skulle få för sig att döda någon som är större än man själv. Så länge ingen finns som kan motbevisa ens historia så slipper man straff. Trots att man bevisligen dödat personen i fråga med avsevärt våld. Jag trodde att åklagarens sak var att bevisa att hon dödat mannen och att hennes sak som åtalad var att bevisa att hon handlat i nödvärn. Där räcker det tydligen att bara säga att det var så utan att behöva styrka detta, för att bevisbördan faller tillbaka på åklagaren. Det är alltså inte ens dråp eller vållande till annans död utan hon hade helt enkelt rätt att slå ihjäl honom med en yxhammare för att det inte går att bevisa att hon inte handlade i nödvärn. Är det bara jag som tycker att det här är konstigt?
Mannen i fråga, han är död och nu har också tingsrätten kommit fram till att han var en våldtäktsman, helt utan andra bevis än hans banekvinnas ord. Jag kan förstå att mannens sambo, som dessutom var god man till kvinnan, känner en viss frustration.
vmm, föreslår, inte särskilt överraskande, att tingsrätten säkert gått en kurs i könsmaktsteori. Men det förklarar ändå inte det faktum att man tycks anse att våldtäktsförsök ger en rätt att döda gärningsmannen, bara han är större än man själv.
SvaraRaderaOch visst kan det vara så att tingsrätten haft könsstereotypa uppfattningar när de dömt, men det är snarare så att de då skulle behövt en kurs i genusteori i stället. Dessa kurser kommer till för att det sitter en massa idioter till domare i våra domstolar som fortfarande anser att kvinnor får skylla sig själva om de blir våldtagna, som fastnar i kön i stället för att titta på vad som faktiskt hänt.
Här är det nog snarare en fråga om var man lägger bevisbördan, och det vore intressant att höra någon utveckla detta i stället. Kanske domstolen resonerat helt riktigt. Jag är inte insatt i straffrätt så jag vet inte.