Idag var jag på seminarium på TCO. Med anledning av att det är World Day for Decent Work, samordnat av ITUC, så hade TCO bjudit in till diskussion om papperslösas villkor och arbetsinvandring. Talade gjorde Samuel Engblom, jurist på TCO och Kristina Mattson, journalist och författare till boken De papperslösa och de aningslösa. Ett mycket nyttigt seminarium som väckte många tankar. Särskilt en som anknyter till min egen mastersuppsats i internationell politik. Den handlade om den mänskliga rättigheten att organisera sig fackligt. Då handlade uppsatsen om facklig organisering i en alltmer globaliserad värld. Om själva rätten att gå med. Men vad man skulle kunna studera närmare är hur denna rätt samspelar, eller inte, med den svenska modellen.
Hur ser vi på papperslösas rättigheter? Argumenten varierar. När LO och TCO diskuterade frågan i Malmö möttes de utanför lokalerna av flygblad med en bild på Usama bin Laden och texten "Papperslöss" med de båda centralorganisationernas loggor ditklistrade. Andra, inte fullt så explicita, använder sig av argumentet att papperslösa och deras arbetsgivare begår en brottslig handling och att hjälpa den papperslöse skulle vara detsamma som att sanktionera dennes brott. Kristina Mattson invände mot denna syn. Hon har i sin bok intervjuat papperslösa och hennes uppfattning är att det enda brott dessa människor begår är att de vill skapa sig en dräglig tillvaro för sig och sina anhöriga. Och att allt beror på att det finns en efterfrågan av deras tjänster.
- Vilket är priset för en billig limpa i tunnelbanan, undrade Kristina.
Handlar det inte mycket om vår egen bekvämlighet? Håller vi på att bygga ett samhälle av herrskap och tjänstefolk. Frågorna var många när jag åkte därifrån.
Väl hemma igen landade Mitt i Västerort i brevlådan. Huvudnyheten den här veckan är hur det gick till när man rev i Vällingby Centrum för att bygga min klädleverantör K:fem. Två bolivianska män berättar hur de nattetid kördes till Vällingby, efter att ha jobbat hela dagen på Söder, för att riva asbest med knivar, utan skyddskläder. Tre miljarder har det kostat att bygga Sveriges modernaste köpcentrum. Men man har inte råd att följa arbetsmiljölagen. Männen hackade asbest i en vecka utan att veta vad det var.
Bygget är beställt av allmännyttiga Svenska Bostäder. Firman som utförde jobbet med att hacka asbest befinner sig dock mycket långt ner i leverantörskedjan. Ett inte ovanligt scenario enligt Kristina Mattson.
Byggettan driver männens ärende och kallar arbetsgivaren i fråga för asgam. Det är nog dags för facken att sluta bry sig om personnummer och arbetstillstånd och, som Samuel Engblom framhöll, se till vad intentionen med t ex arbetsmiljölagen egentligen är. Att skydda arbetare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Se detta kommentarsforum som en insändarsida i en papperstidning. Jag tar oftast in inlägg som följer punkterna nedan, men förbehåller mig rätten att själv välja vad jag publicerar på denna blogg.
1. Helt anonyma kommentarer kommer inte att publiceras. En etablerad blogg bakom inlägget räcker bra.
2. Du som tycker att jag borde skriva om något annat än det jag gör. Skriv själv på din egen blogg! Här bestämmer bara jag vad jag väljer att ta upp, och ur vilket perspektiv. Detta föranleder bl a punkt 3.
3. Kommentarer som inte har med ämnet att göra ignoreras.
4. Inlägg med rasistiskt, homofobt och/eller sexistiskt innehåll släpps inte igenom. Ej heller personpåhopp eller generaliserande, illa underbyggda ommälen om olika grupper t ex feminister. Här håller vi en vänlig ton gentemot varandra och diskuterar innehåll, inte person.
5. Detta är en blogg, d v s en lång räcka av inlägg från min sida. Om du läser ett inlägg och blir fundersam över var jag står i en fråga så kan det ibland hjälpa att läsa några till för att bilda sig en uppfattning. Att medvetet misstolka mina inlägg leder till att jag inte ids bemöta dem. Och jag publicerar bara inlägg jag bemöter.
Att inte följa en eller flera av ovanstående punkter leder alltså till att jag inte släpper igenom inlägget.