Jag har inte lagt mig i debatten om nämndemännens vara eller icke vara. Jag anser att det finns en poäng med maktdelning och att den dömande makten skall vara skiljd från den lagstiftande och den verkställande. Där är politiskt utsedda nämndemän kanske inte idealt. Å andra sidan verkar inte jurysystem som i USA funka helt bra de heller. Ur demokratisk synvinkel så finns det dock en poäng med att inte alla domare i tingsrätterna är jurister. Men vad gör man då nämndemännen visar sig vara fullständigt inkompetenta för uppgiften? Som moderaten i Arboga? Eller som i det fall som jag själv bevittnat i Stockholms tingsrätt där den ene försov sig och en annan fick kallas in, och där domskälen sedan visade att man inte ens lyssnat på vad vittnena eller offret sagt. Där det fanns direkta felaktigheter. Där det varit helt uppenbart att nämndemännen suttit och sovit under rättegången, eller bildat sig en uppfattning redan från början och därför inte lyssnat.
Eller som i det här fallet i Malmö. Där vi har en man som erkänner att kvinnan han legat med sagt nej. Som erkänner att han bänt isär hennes ben mot hennes vilja. Men där tingsrätten kommit fram till att eftersom hon själv lagt sig bredvid honom i bh och trosor så ville hon såklart ha sex. Den stackars ap-mannen kunde i allafall inte förstå att hon inte ville. (Och att försäkra sig om att en kvinna vill ingår inte i tingsrättens tankesätt.) Fast han själv säger iofs att han förstod att hon inte ville. Men män är ju offer för sina lustar och kan svårligen behärska sig. Det är egentligen mannen som är offret här. Stackarn.
Och jag frågar åter, varför ser vi inte ett mansuppror mot antagandet att män är predestinerade våldtäktsmän och otrogna fähundar (som vi kunde läsa i morgontidningarna igår)? Var är Pär Ström nu? Varför reagerar ni inte mot att bli hopbuntade i dessa fall, alla ni män som tycker det är rasism att säga "mäns våld mot kvinnor"? Att gång på gång få höra av vår dömande makt att män inte klarar av att skilja ja från nej, att män inte klarar av att behärska sig, borde ju vara minst lika illa som att få höra att män slår kvinnor...
Ett mansuppror hade inte suttit fel nä! Det känns som att vi kvinnor redan har sagt och gjort allt nu, vad finns det mer för oss att säga och göra? Något mer måste till.
SvaraRaderaAvskyvärt fall, för övrigt. Finns inga ord, och man blir rasande på att se YTTERLIGARE en sån här grej..
Nä, man blir lätt matt. Det är ju som om rätten säger att nej, man, du har fel när du anser att du haft sex med henne mot hennes vilja. Egentligen ville hon det.
SvaraRaderaVEM buntar ihop män efter en sådan här dom? VEM tolkar det som att män är otrogna fähundar, ap-människor och gud vet vad? Jag har inte läst domen så jag har svårt att uttala mig om den men jag gillar inte tolkningen av den som att den pekar ut alla män som ap-människor.
SvaraRaderaJag anser att Mölndals tingsrätts lekmannadomare kommit fram till att mannen ifråga inte förstått alt inte kunnat hejda sina lustar. Detta vittnar om en biologistisk syn på män som om dom inte kan behärska sig även då dom vet att tjejen i fråga inte vill. Som var fallet i Mölndal.
SvaraRaderaTill och med Maria Abrahamsson verkar ju upprörd av domen i fråga. (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_1663865.svd)
När våra tingsrätter resonerar som om män inte har sans och vett och är oskyldiga även när de bekänner sig skyldiga så finns all anledning för män att känna sig utpekade.
Domen verkar konstig, det tycker också jag. Vi får väl se vad hovrätten säger.
SvaraRaderaMen visst har du rätt i att det finns en uppfattning om att män är ap-människor som ingenting begriper. Kanske är den här domen ett uttryck för den uppfattningen. Då kan vi antingen klaga på domen eller kämpa emot att det ska finnas en sådan här uppfattning om män som ap-människor. När du säger att den här domen borde få män att känna sig utpekade som ap-människor så blir jag mer upprörd av att du tolkar den så och sprider den här uppfattningen som jag vill bekämpa än av domen i sig.
Sedan känns din upprördhet en smula hycklande. Är det verkligen männen du tycker synd om? Du är ju helt öppen med din feminism och då brukar omsorgen vara större om kvinnor än om män. Så jag kan faktiskt inte slå bort tanken att du inte är upprörd över den här friande våldtäktsdomen å mäns vägnar utan å kvinnors vägnar men sedan använder en hycklande retorik. Bevisa gärna att jag har fel.
vmm,
SvaraRaderaInnan jag bevisar att du har fel skulle jag vilja veta var jag gett uttryck för att bry mig mer om kvinnor än om män? Min största omsorg ligger i jämställdhet, snarare än i att haussa ena könet. Du får nog leta länge innan du finner något särartstänkande på denna blogg. Det är just därför jag reagerar starkt på att män framställs som dom gör i många av våra tingsrätter. Jag tror nämligen inte att det går att generalisera ur biologisk synvinkel.
A-K: Okej, det var kanske mina fördomar om feminister som talade där. Jag upplever att de flesta feminister inte är för jämställdhet i största allmänhet så där, utan dom vill ha jämställdhet genom att stötta kvinnor i första hand. Det beror på att de bekänner sig till åskådningen att kvinnor är underordnade män och att dom vill göra något åt det (vilket är den definition av feminism som dom flesta använder). Är man feminist så är det därför självklart att främst stötta kvinnor - och därför upplever jag inte engagemanget för synen på män i det här våldtäktsfallet som att det handlar om männen utan bara är ett sätt att kämpa för kvinnor.
SvaraRaderaMen jag kan såklart ha fel i ditt fall och det vet du säkert bättre än jag.
Den definition som alla feminister jag känner använder, och jag känner ju ett par, är att man anser att det finns en könsmaktsordning i samhället där män i de allra flesta fall är överordnade kvinnor. Och att man vill ändra på detta. Jag skulle nog våga påstå att de allra flesta feminister bara vill ändra såpass långt att det blir jämställt. Men det är klart, en och annan finns kanske som vill ha ett matriarkat i stället. Jag har dock aldrig träffat på någon som på fullt allvar förespråkar detta.
SvaraRaderaJust denna syn på män som slavar under sina lustar gör mig ganska ilsken. Mitt inlägg var alltså inte särskilt retoriskt utan bara uppgivet och undrande. Jag anser, som de flesta feminister, att könsmaktsordningen slår lika mycket åt båda hållen. Den drabbar oss alla på så sätt att det blir svårt att göra och vara som man som individ känner för, p g a förväntningar och förutsättningar på oss utifrån våra kön.
Ett exempel. Kvinnor väljer att stanna hemma mycket mer med barnen. Detta får till följd att arbetsgivare anser att ALLA kvinnor är riskarbetskraft. (Då arbetsgivare vill att man är på jobbet.)Många enskilda kvinnors val blir till ett mönster som pådyvlas oss alla. Dessutom förväntas män INTE vara hemma, fast dom kanske jättegärna vill. Alltså förutsätts också alla män vara på ett visst sätt.
Det är detta jag, Fi och flertalet feminister (vågar jag säga) stör oss på.
I själva begreppet feminist ingår att man tycker att kvinnor är dom som ligger underst i könsmaktsordningen och då vore det högst ologiskt att inte kämpa mest för kvinnor och mer eller mindre aktivt förbise ifall män vore negativt drabbade. Vissa feminister säger också uttalat att det krävs att män får mindre makt (halkar ner på könsmaktsordningsskalan) för att kvinnor ska kunna få mer.
SvaraRaderaMed den grundinställningen är det ju rätt svårt att vara objektiv i jämställdhetsfrågor, eller hur?
Så när du skriver att det är "ap-mannen" här som är det stackars offret när han friades så fick jag för mig att du var ironisk och att du egentligen inte tyckte synd om honom, men okej då, du vet själv bäst vad du menade. Men när du sa att alla män skulle känna sig utpekade för den här domen då kände jag igen dom feministiska takterna igen ;) ( = ge män en könskollektiv egenskap utifrån det här fallet)
Det sista stycket du skriver där om föräldraledigheten visar just hur det kan gå om vi (be)dömer enskilda människor utifrån könskollektiva egenskaper. Jag tycker feminister gör det ständigt. Tänk om alla skulle låta bli att döma enskilda människor utifrån könskollektiva egenskaper och tänk om enskilda människors egenskaper inte skulle göras könskollektiva...
Endera tycker vi att vi skall vara jämställda, och då kämpar vi för en utjämning. (T ex mer i lön för samma jobb till kvinnor, eller fler föräldraledighetsdagar till män.) Eller så tycker vi att det är OK som det är och då skiter vi i det. Feminsiter återfinns bland e förra.
SvaraRadera