Skitungarna i Rosenbad

Glytte nummer 1: Jan ”Stridskuken” Björklund, skolminister

Glytte nr 1 intervjuas i radions P1 angående att högerregeringen avser införa "skriftliga betygsliknande omdömen" från första klass, med siffror för de skolor som så önskar. Enligt Björklund är lärarna mycket dåliga på att hålla utvecklingssamtal och skall nu beordras att lämna skriftliga omdömen om 7-åringarna. Som om detta skulle öka kvaliteten på omdömena.

Björklund vill inte att man skall kunna ”ludda till det” utan man skall i stället såga 7-åringarna om det nu behövs. Ludd och flum är annars två ord som är frekvent förekommande i skolministerns vokabulär. Man undrar vad hans gamla svensklärare tycker om det.

En forskare i pedagogik, Christian Lundahl, med specialinriktning på betyg och bedömning intervjuas och berättar att sjuåringar inte förmår att skilja på person och prestation. De kommer att uppfatta ett dåligt omdöme/betyg som att de själva är dåliga människor. Det finns heller ingen forskning som visar att betyg i sig främjar lärandet. Sossarnas taleskvinna i skolfrågor, Marie Granlund, håller med forskaren, och tycker att det är bedrövligt att betygsätta 7-åringar.

Glytte Björklund blir, som vanligt, aggressiv över att möta motstånd och använder i stället för att besvara reporterns fråga om barnen är mogna nog att ta emot dessa omdömen, ordval som ”hela diskussionen är helt absurd” och ”alla inlägg i den här dikussionen hittills har gått ut på att det skall riktas i barnen, det här är till för föräldrarna”. Han menar alltså att forskarens och sossarnas kritik är felaktig, då det inte rör sig om betyg utan om ”betygsliknande skriftliga omdömen” där föräldrarna har rätt att få veta hur ungarna ligger till. Han ignorerar helt att barnen självklart kommer få reda på det betygsliknande skriftliga omdömet. Det handlar inte om barnens rättigheter att vara just barn utan om föräldrarnas rättigheter.

Undrar om man kan vänta sig Jan Myrdalska uppgörelser med föräldrarna från Björklunds barn i framtiden? Empati verkar nämligen inte vara hans starka sida, vare sig det är med skolbarnen eller med sina motdebattörer.

Glytte nummer 2: Anders ”Teoretikern” Borg, finansminister
Tomas Östros intervjuas i Aktuellt och framför åsikten att regeringen har viss skuld i den galopperande inflationen. Östros menar att regeringen inte kan anklagas för de stigande oljepriserna men däremot att de sänkt skatterna rejält för dem som redan har pengar, trots Riksbankens varningar, och att detta lett till ökad inflation.

Glytte nr 2 blir sur och besvarar lite raljerande kritiken med att säga något i stil med att Tomas Östros inte skall anklaga dem för de stigande bensinpriserna. Doh!

Glytte nummer 3: Göran ”Heja Bullmammorna” Hägglund, socialminister
Hägglund intervjuas tillsammans med Veronica Palm (s) i P1 angående vårdnadsbidraget. När Hägglunds argument tryter går han över till att hånskrattande anklaga Palms argument för att vårdnadsbidraget är en kvinnofälla för att vara skrattretande. (Trots att ingenting visar att just vårdnadsbidraget skulle få fler män att stanna hemma. Det är det väl ingen som tror heller syftet är ju, som Hägglund sa i intervjun, inte att öka jämställdheten utan att värna barnen, som om det fanns en motsättning här.)

Glytte nummer 4: Carl ”Mobbinggeneralen” Bildt, utrikesminister
Glytte nr 4 vägrar att låta sin medarbetare vara med och leka. När medarbetaren ringer på dörren gömmer sig Glytt-Bildt. När folk uppmanar till folkmord på utrikesministerns blogg vägrar han halsstarrigt att plocka bort inläggen under flera månader, ingen skall tala om för honom vad han skall göra. Kritiserar man honom svarar han alltid i samma raljanta, överlägsna tonfall som framställer reportern eller oppositionen som idioter som egentligen ingenting vet.

Glytte nr 5: Sven Otto ”Feglorten” Littorin, arbetsmarknadsminister
Glytte nr 5 ger av princip inga intervjuer. Oavsett vem som försöker få en intervju med arbetsmarknadsministern så vägrar han att svara på frågor. Han blir skitsur om han får frågor i Riksdagen och tycker det är pest och pina att behöva bemöta dessa interpellationer. När Kajsa Ekis Ekman skall skriva en artikel för Ordfront om att unga har svårt att komma in på arbetsmarknaden, om deras utanförskap, en fråga som Högerregeringen gick till val på, så har ministern inte ens 10 minuter till henne. När Ekman frågar om hon kan träffa någon annan på ministeriet per telefon i 10 minuter får hon veta att det inte finns någon på arbetsmarknadsdepartementet som kan svara på hennes inte ett dugg kontroversiella frågor. (Hela mejlkorrespondensen går att läsa i senaste numret av Ordfront Magasin.)

Har Glytte nr 5 gömt sig under skrivbordet?

Glytte nummer 6: Fredrik ”Cockerspanieln” Reinfeldt, statsminister
Om möjligt ännu mer osynlig än Glytte nr 5. Gosar med gamla tanter på pensionärshemmet eller med sjuksköterskor så länge media är där och fotar men vägrar sänka skatten för pensionärer, trots att deras pension inte är något annat än uppskjuten lön. Tycker heller inte att det är ett problem med en utrikesminister som torgför uppmaningar till folkmord, eller som äger aktier i statliga företag i andra länder. Ej heller med en arbetsmarknadsminister som gömmer sig under skrivbordet.

Man kan undra om det är ett gäng tonåringar som flyttat in i Rosenbad. Truliga, arroganta, motvalls. Som blir sura och slår i dörren om någon ifrågasätter dem. Deras politik är dessutom ungefär lika långsiktig som en tonårings perspektiv.

Fotnot: Glytte, från Glyttig - skånsk slang för löjlig, barnslig, omogen.