Min farmor Dally och farfar Otto. Farfar utvandrade som 17-åring till Kanada där han blev kvar i nästan tjugo år. Grävde guld i "Alliaska". Han skulle bara åka hem och hälsa på sin gamla mor. Väl hemma skickades han på AK-arbete i Småland, på nåt vägbygge. Där mötte han två killar vid namn Kalle och Elmer. Vars syster jobbade i kantinen vid vägbygget. Hon var en pudding, tyckte farfar. Ömma känslor uppstod och i september 1935 gifte dom sig. En månad senare föddes min far. Drömmen om Amerikat blev till ett medlemskap i Amerikaordern i Björneborg. Farfar började på järnverket och blev kvar där. Fler söner föddes.
Min far skrev uppsats i skolan om sin bror indianen. Farmor fick förklara för fröken att pappas indianhalvbror nog bara fanns i pojkens fantasi. När pappa och hans kompis busat i skolmatsalen och blivit avstängda från skollunchen packade farmor smörgåsar även åt kompisen, som inte vågat berätta om avstängningen hemma.
Björneborg är annars känt för, förutom bruket, en hyfsad brottarklubb på 50-talet och att Helge Fossmo är uppvuxen där. Det kunde man ha gissat. "Han kommer från en bruksort utanför Kristinehamn" stod det i tidningarna. Kan bara vara en. Linda Bengtzing kommer nästan från Björneborg.
När jag var liten brukade jag få följa med farfar till kiosken. Han kunde inte för sitt liv förstå varför mina föräldrar och farmor tyckte att jag var busig. "Tösa är ju så snäll när ho ä med mig till kiosken." Sa farfar.
Farmor var hemmafru. Innan dess var hon piga och kokerska. Hennes pappa dog ung i spanskan och familjen fick flytta från storbondegården över vägen till ett mindre hem. Farmor fick plats hos en familj många mil hemifrån. Sen kom hon tillbaka hem, och träffade farfar. Flyttade till Värmland, födde fler barn. Var sällan långt ifrån spisen. På bilder på mig när jag var liten kan man se farmors blå tantklänning och päronformade rumpa i bakgrunden. Hon brukade spara stekflottet i margarinpaket i svalen. Sen sydde hon fina klänningar åt mig till skolavslutningarna.
Farmor hade förmodligen inte förstått ett dugg av det här med feminism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Se detta kommentarsforum som en insändarsida i en papperstidning. Jag tar oftast in inlägg som följer punkterna nedan, men förbehåller mig rätten att själv välja vad jag publicerar på denna blogg.
1. Helt anonyma kommentarer kommer inte att publiceras. En etablerad blogg bakom inlägget räcker bra.
2. Du som tycker att jag borde skriva om något annat än det jag gör. Skriv själv på din egen blogg! Här bestämmer bara jag vad jag väljer att ta upp, och ur vilket perspektiv. Detta föranleder bl a punkt 3.
3. Kommentarer som inte har med ämnet att göra ignoreras.
4. Inlägg med rasistiskt, homofobt och/eller sexistiskt innehåll släpps inte igenom. Ej heller personpåhopp eller generaliserande, illa underbyggda ommälen om olika grupper t ex feminister. Här håller vi en vänlig ton gentemot varandra och diskuterar innehåll, inte person.
5. Detta är en blogg, d v s en lång räcka av inlägg från min sida. Om du läser ett inlägg och blir fundersam över var jag står i en fråga så kan det ibland hjälpa att läsa några till för att bilda sig en uppfattning. Att medvetet misstolka mina inlägg leder till att jag inte ids bemöta dem. Och jag publicerar bara inlägg jag bemöter.
Att inte följa en eller flera av ovanstående punkter leder alltså till att jag inte släpper igenom inlägget.