Rabiatfeminism

Inte läst, inte förstått eller ljuger socialförsäkringsministern helt enkelt?

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Mon, 07 Dec 2009 10:52:00 +0000

Igår började det bubbla av ilska i min Facebook-feed. Detta efter att socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson (M) suttit och skarvat i Agenda. Socialförsäkringsministern fick träffa två kvinnor med cancerdiagnos och sade i direktsänding att remissinstanserna inte varnat för risken att människor blir utförsäkrade med Alliansregeringens nya sjukförsäkringsregler.

Ursäkta? Förutom att det inte är sant, det socialförsäkringsminister Husmark Pehrsson sitter i TV och säger, så uppstår genast ett par andra frågor.

Sedan när bryr sig Alliansregeringen om vad remissinstanserna, särskilt facket, tycker? Vi talar ju här om regeringen som det första dom gjorde kortade remisstiderna, skar ner på de parlamentariskt sammansatta utredningarna och ibland inte ens skickar frågor på remiss. Har Husmark Pehrsson ens läst t ex TCO:s remissvar, och om så, hur kan hon då sitta och säga som hon gör i TV? För att hon är van att inte bli granskad när hon ljuger?

Har inte Alliansregeringen egna sakkunniga, eftersom dom uppenbarligen förlitar sig på remissinstanser (vars svar dom inte läser)? Eller har de bara anställt personer ur ungdomsförbunden och från Timbro med rätt politisk agenda som säger det regeringen vill höra? Så som att den nu genomförda förändringen är hellyckad och bara kommer leda till positiva resultat för såväl individer som samhället. Piska dom cancersjuka lite så blir dom nog bättre!

Jag kan bara dra slutsatsen att regeringen visst fått höra invändningar mot sitt förslag men att de skitit högaktningsfullt i dessa, för att de inte har någon verklighetsförankring och inte förstår att när skiten de kastar till sist träffar fläkten blir det inte så mysigt. För dem.

Att då sitta i TV och försöka slingra sig är bara dumt. När det finns utredare som i länken ovan, som snabbt kan göra det jobb jag tycker att även journalisterna skulle göra, nämligen plocka fram de underlag som visar att socialförsäkringsministern endera är okunnig eller lögnaktig.

Uppdatering: Än en gång hittar man de bästa redogörelserna för vilka som sagt vad och gjort vad, eller inte, i bloggosfären. Här hos Ett hjärta rött och Eva-Lena Jansson.

Tuves och Luvas jul - dags att kalla in förstärkning

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Mon, 07 Dec 2009 09:36:00 +0000

På måndagsmorgonen begav sig landladyn och hennes lille man in till stan. När de gick låg skumtomtarna och sov i köksfönstret och ingen av människorna brydde sig om att väcka dem för att ta dem med.

Knappt hade ytterdörren hunnit slå igen innan Luva lyfte på ena ögonlocket. Kusten var klar. Det var dags att börja undersöka den mystiska burken på spiselhyllan, från vilken både Tuve och Luva och deras nyfunna vänner Saltus och Peppra trott sig höra ljud.

De två skumtomtarna slank ner på en köksstol och lyckades därifrån ta sig upp på spisen. Bredvid spisen förvarade landladyn sina köksredskap i trä i en stor Höganäskruka. Via denna kruka lyckades tomtarna baxa sig upp på spisfläkten. Man skulle inte kunna tro det men skumtomtar är ganska viga och klättrar riktigt bra.

Från burken hördes inte ett pip. Tuve gick fram och knackade på porslinsburken.

- Hallå! Är det nån där?

Plötsligt hördes ett mummel inifrån burken. Det var dock omöjligt att höra vem det kom ifrån och vad denne sa, då burken var alldeles för tjock och locket alldeles för välisolerat. Men det stod klart att någon var instängd i porslinsburken. Luva ställde sig på axlarna på Tuve och började trycka mot lockets kant för att få upp det. Hon tryckte och puttade, puttade och tryckte, utan att locket rörde sig en enda millimeter. De två insåg att de var tvungna att skaffa hjälp.

En stund senare satt de och dinglade med benen från fönsterbrädan och resonerade om vad de skulle göra. Luva suckade och sa till sist

- Det är nog dags att kontakta tomtedetektiven Ture Tomton.

Plötsligt föll deras blick på något nere på bänken vid köksbordet. Vad var det där för rosa sak som låg där nere?

- Herregud, sa Tuve, det är en skumtomteluva!

Plötsligt rasslade det i dörrlåset. Landladyn var på ingående. De två skumtomtarna kastade sig raskt på rygg och låtsades sova.

Tuves och Luvas jul - källarförrådet som gud glömde

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Sun, 06 Dec 2009 11:17:00 +0000

Tuve och Luva hade knappt hämtat sig från den stressiga julshoppingen innan det var dags för nästa prövning. De skulle följa med landladyn ner i källaren för att hämta fram julsakerna. Källarförrådet består av ett antal väl packade kartonger som landladyns packningsexpert till yngre syster tetris-packat in i förrådet. Utanför detta har landladyns lille man tryckt in några stolar, ett vinställ och en balkongmöbel.

När man tittar på bilden kan man undra om han egentligen är ute efter att ta kål på sin ömma hustru. Den övre stolen skulle mycket väl kunnat farit ut och dekapiterat henne när hon öppnade dörren.

Tuve och Luva däremot tyckte förrådet var väldigt spännande och kilade raskt in för att undersöka vad som kunde finnas där. På bilden håller de precis på att försvinna in i förrådets inre. Om inte landladyn snabbt som en vessla gripit tag i dem båda och raskt stoppat ner dem i fickan på hennes lila plyschoverall.

- Där skall inte ni vara, muttrade hon och låste snabbt dörren.

Vad döljer sig egentligen i förrådet? Försöker landladyns man göra sig av med sin fru? Eller är källarförrådet egentligen byggt på en gammal indiansk gravplats?

Och när skall tomtarna få tid och möjlighet att undersöka burken på spiselhyllan?

Tuves och Luvas jul - julshopping

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Sat, 05 Dec 2009 15:29:00 +0000

Ssssshhhhh! Skumtomtarna sover! Dom är helt färdiga efter en dag på stan i julruschen. Ur en skumtomtes perspektiv kan Kungsgatan-Stureplan framstå som väldigt läskigt med alla ben som rusar förbi. Här håller Tuve i kameran där han sökt skydd i ett hörn på Kungsgatan.

I Sturegallerian fick de två nog och sprang in och gömde sig under en gran. Där stod de och pustade ut tills Landladyn förbarmade sig över dem och lyfte upp dem på en bänk där de kunde luta sig tillbaka mot en brödpåse och vila lite.

När dom väl kom hem igen sov dom redan gott i Landladyns jackficka. Och några undersökningar av den mystiska burken i köket har dom helt enkelt inte hunnit med.

Verklighetens frukostbord

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Sat, 05 Dec 2009 09:03:00 +0000

Om Göran Hägglund kom på besök skulle han få sitta här, vid pilen. På våra kuddar med dalahästar på.

Då skulle han få höra oss fundera över vad Sanna Raymans cancersjuka släktings sjukdomsprognos har med regeringens förändrade sjukförsäkringsregler att göra. Jag har också en nära person som haft cancer i över tio år men förstår inte hur detta faktum fritar regeringen från ansvar för att deras lagförslag skulle tvingat ut dessa cancersjuka i heltidsarbete. (Oavsett om det varit avsikten eller inte.) Eller varför det skulle vara ovärdigt att ett antal cancerläkare, av Rayman misstänkliggjorda utifrån partifärg, lyfter fram detta problem.

Om Göran Hägglund kom på besök skulle han få lyssna på Spanarna med oss. Huruvida älgen har en eller fyra magar. Han skulle få höra oss svära över att vårt nya trådlösa internet med Tele2 är segare än kola och inte ens klarar att köra hela Spanarna.

Han skulle få en kopp kaffe och några pepparkakor, för sådana blir man snäll av. Något vi själva förmodligen skulle behöva just nu med tanke på hur svårt det är med en schysst internetuppkoppling i det här landet.

Tuves och Luvas jul - skumtomtarna träffar nya vänner

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Fri, 04 Dec 2009 11:42:00 +0000

Landladyns lille man kom hem från sitt jobb i Jönköping då de hade olika ärenden att utföra i Stockholm. När de begav sig in till stan stannade Tuve och Luva kvar i lägenheten. Knappt hade dom hört ytterdörren slå igen innan dom gav sig ut på upptäcksfärd. Det skulle visa sig att lägenheten var fylld av små kompisar. I vardagsrumsfönstret hängde två små flugsvampsbarn.

Tuve bröstade upp sig inför den söta flugsvampsflickan och Luva drog några lustiga anekdoter från skumtomtevärlden som svampbarnen hade väldigt roligt åt.

Plötsligt tyckte dom sig höra röster. Det kom inte från grannen ovanpå utan lät som om någon var instängd. Tuve och Luva började söka i lägenheten. Kunde det kanske komma från garderoben i sovrummet? Med hjälp av ett skärp till en morgonrock lyckades dom fira sig upp till överskåpet och med stora krafter få upp luckan.

Där tittade en yrvaken tomte fram. Men den stackarn hade tappat sin mustasch! Det visade sig att denne tomte hade funnits i landladyns familj i generationer. Han började nu bli gammal och lomhörd så skumtomtarna fick placera sig riktigt nära hans öron för att kunna göra sig förstådda. Men nej, det var inte han som pratat. Såvida han inte pratat i sömnen. Han gick i ide uppe i skåpet kring Tjugondag Knut och brukade inte vakna förrän kring den 20 december igen då granen skulle bäras in och hemmet pyntas inför julafton.

Skumtomtarna fick leta vidare efter det mystiska ljudet.

Ute i köket fick dom syn på två små figurer som stod och kramades i köksfönstret. Tomtarna gick fram och frågade om dom skulle köra en gruppkram. Något som Saltus och Peppra, som de två hette, gärna ville vara med om. Så stod de där en stund och kramades och njöt av värmen från stearinljuset. (Som Landladyn och hennes make glömt att släcka! Farligt, farligt!) Luva frågade Saltus och Peppra om de hade hört några röster där i köket.

- Ja, sa Saltus. Vi tror att det kommer från den där burken på spiselhyllan men den är stängd med ett rejält lock som ingen av oss lyckats få upp. Det är bara Landladyn som vet hur man gör.

Vad var det för burk? Kom rösterna inifrån burken? Hade Landladyn hemligheter som inte tålde dagens ljus? Det var där och då som Tuve och Luva började smida en plan för hur dom skulle komma in i burken.

Tuves och Luvas jul - skumtomtarna tar ställning i Elitserien

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Thu, 03 Dec 2009 12:46:00 +0000

Som ni minns så träffade vi Luve och Tuva på Coop Forum i Jönköping första gången. Där lämnade dom tusentals släktingar bakom sig när dom rymde från en säker död i jul.

Nu är det ju inte så att släktingarna bara ligger där i sina lådor och påsar och väntar på att tuggas, sväljas och skitas ut. Nä, på nätterna får varushuset liv. Det är då skumtomtar, chokladkaniner och hallonlakritsskallar kryper upp ur sina lådor och hittar på en massa sattyg. Som att t ex märka om alla HV 71-glöggflaskor. Coop Forum på A6 säljer något dom kallar Mästarglögg. Måste vara gamla kvarlämnade icke sålda flaskor från 2007, som väl börjat smaka som vinäger. Våra vänner i godisdisken tyckte helt enkelt att detta var falsk marknadsföring och gjorde slag i saken.

Så där ja! Nu smakar säkert glöggen bättre!

Årets scoop?

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Thu, 03 Dec 2009 09:45:00 +0000

Svenska Dagbladets förstasida idag:

"Schyman fiskar röster i Let's Dance"

Nähä? Är det sant? Det hade jag ingen aaaning om att man gjorde i Let's Dance. Schyman själv svarar frankt att hon hoppas att de som röstar på henne i dansprogrammet kommer vänja sig och komma ihåg hur man gör i september.

Och kom igen, självklart skulle fler partiledare tackat ja, om dom nu fått frågan, inte är usla dansörer eller har en partistyrelse som säger nej. Och Gudrun Schyman har ju fått frågan ett antal gången, men som den strateg hon är självklart väntat till rätt tidpunkt.

Inte för att jag tror att Fi kommer dansa in i riksdagen enbart på grund av ett nöjesprogram i TV 4 men jag vet att Gudrun är en stor underhållare och ser jag fram emot att se henne i en tango.

Tuves och Luvas jul - om pepparkaksbak

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Wed, 02 Dec 2009 12:56:00 +0000

Pepparkakor. Detta knapriga bakverk med smak av julkryddor. Idag fick Tuve och Luva följa med till Coop Forum i Vinsta för att handla. Då det bara är dagar sedan dom flydde från skumtomteförintelsens fäste på Coop Forum i Jönköping var dom lite skeptiska och ville helst stanna i bilen på parkeringen. Landladyn lovade dock att de skulle få åka sig i hennes jackficka så att dom kunde krypa ner och gömma sig om någon människa kastade lystna blickar efter tomtesyskonen. Dessutom skulle dom få välja vilken sorts pepparkakor som skulle inhandlas.

Pepparkakor. Det finns många anekdoter kring framställandet av dessa små krispiga kakor. Som när landladyn inte alls var landlady utan själv hyrde våning i Montpellier, Frankrike. När hon och hennes co-locataire fick för sig att bjuda alla sina vänner på typiskt svenskt adventskaffe. Och tillbringade veckor med att försöka hitta alla ingredienserna i pepparkakor. Bara att komma på vad kryddnejlika och sirap heter på franska! (Detta var på tiden B.I. - Before Internet.)

Eller som den gången då vår landladys ömma moder i ett utbrott av huslig anda skulle baka pepparkakor och hade förberett en deg som skulle stå och vila över natten. Degen låg i en rostfri bunke med en handduk över. Vad den ömma kakbakande modern inte tänkt på var familjens fjärde medlem, som då ännu inte var den yngre systern, denna historia utspinner sig innan hon sett dagens ljus. Nej, den fjärde familjemedlemmen var beageln Reja. Värmlands glupskaste hund som kunde äta ett skrovmål på sekunder. För att inte tala om tårtor, hela paket med torkad fisk och grillade kycklingar. Beageln Reja fick nos på bunken med den sött kryddiga doften och liksom människobarn fann hon degen mums. Hela degen.

Det var så det kom sig att den ömma modern fick sätta en ny deg, och den luttrade hundägaren tillika fadern fick torka hunddiarré och sätta sin glupska jaktkompis på ännu en risdiet.

Vis av erfarenheten kring vilka problem som kan uppstå i samband med pepparkaksbak fann landladyn det bäst med köpepepparkakor.

På en blogg nära oss har för övrigt den koleriske tomtevännen Ambjörn Svinhufvud skådats igen, efter många år i förskingringen.

Tuves och Luvas jul - om tomtars uppkomst

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Tue, 01 Dec 2009 13:05:00 +0000

Idag är Tuve och Luva lite trötta i, ja just luvan. Det blev tydligen ett ordentligt partaj med glamourtomtarna i Kista Galleria igår. Nästan som den där gången då Onkel Kostja bevistade Tor och Lisas bröllop i Tomteskogen. Men om det får vi berätta nån annan gång.

Just nu ligger Tuve och Luva med neddragna persienner, ojar sig och ropar efter pizza. Vi passar därför på att ställa lite frågor till dem från nyfikna läsare:

- Ni har ju lite udda namn, Tuve och Luva... Hur kommer det sig? Och är ni syskon, ja till och med tvillingar?

Tuve och Luva fnissar och tittar på varandra. Tuve nickar åt Luva att berätta.

- Jo, vi är tvillingar. Tuve är nog mer lik mamma. Det var så att...

Här inflikar Tuve:

- Och Luva är lik Onkel Bengan!

Luva ler inåtvänt, men nickar sen eftertänksamt.

- Jo, och våra namn har en alldeles särskild historia. Vi blev till efter en stor fest hos gårdstomtarna i Väse. Våra föräldrar var ditbjudna och blev väl till slut lite på kanelen, lite i luvan, som vi brukar säga hos oss. Och när dom skulle hem från festen ville det sig inte bättre än att pappa snubblade på en tuva... Så det var där vi blev till och så vi fick våra namn.

Nu tror förstås alla att Tuves och Luvas föräldrar gick hem och kramade varann riktigt länge den där kvällen, som dom brukar göra i seriemagasinet Bamse. Men det finns flera teorier om tomtars fortplantning. Om detta kunde vi läsa i vår landladys makes julkalender julen 2004. Tyvärr är den inte tillgänglig för länkning. Kanske kan det bli en bok om detta nån gång, men nu får vi nöja oss med följande genomgång av tomtars och tomtors fortplantingsprocess.

Först har vi småknyttskännaren och professorn Ambjörn Svinhufvud, som hämtar stöd i sexologen och professorn Puke Womit. Dessa herrar förespråkar teorin om att tomtar fortökar sig som människor, genom att ha sex med varandra. Denna teori har ifrågasatts av Victor G Mjältbrand och hans själsfrände mykologen och alkoholforskaren professor Enarus Tolvfingertarm som istället företräder teorin om knoppning, att tomtar liksom svampar och smurfer förökar sig utan att ha sex med varandra. Det här är en ganska infekterad debatt där Mjältbrand anklagat Svinhufvud för att vara en 'degenererad snuskpelle' medan Svinhufvud kallat Mjältbrand är en 'jävla bondfångare'.

Det faktum att Tuve och Luva kallar sig tvillingar skulle kunna tänkas stödja Svinhufvuds teori, då inga svampar eller smurfer är tvillingar medan vi känner till flera tomtetvillingpar som till exempel skogstomtarna Tim och Tina i Tomteskogen. Å andra sidan vet vi ju inte riktigt vad som hände där i mossan, när Tuves och Luvas pappa snubblade. Kanske började två små knoppar växa på honom i detta ögonblick?

Kanske vi får en uppdatering i denna deabatt av tomtefanet själv.

Tuves och Luvas jul - ett akvarium av glas och neonljus

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Mon, 30 Nov 2009 10:39:00 +0000

Tuve och Luva hade knappt hunnit anlända till Vällingby innan deras landlady erbjöd dem att följa med till Kista Galleria. Där fördrev dom tiden med fika och shopping medan den nu mera nytvättade Peugeoten fick en ny ruta. Inte bara fanns det människor där ute i världen som bedrev trafficking med skumtomtar, de slog sönder varandras bilrutor också. Bara på kul sådär. Det här var andra gången på ett år det skett, berättade landladyn bittert.

Men biltvätten var kul, tyckte både Tuve och Luva. Så mycket skum (!) och vatten; som att sitta i ett akvarium fast tvärtom! Kista Centrum var också som en samling akvarier, med en massa fiskar i kulörta färger och varierande mönster som simmar omkring i skarp belysning. Glitter, kulor och girlanger gnistrade ikapp för att locka till julshopping.

Men Tuve och Luva hittade strax ett gäng glammiga kusiner, Glamourtomtar, som hade party i ett akvarium, tillsammans med en ganska stiff snubbe i jeans och palestinasjal. Kanske påminner det landladyns ömma moder om hur det brukade gå till när hon och hennes då betydligt mindre men desto hyperaktivare dotter besökte Karlstads klädbutiker på 1970-talet. Man kan ha mycket kul i skyltfönster!

Tuves och Luvas jul - lift till Stockholm

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Sun, 29 Nov 2009 10:18:00 +0000

På Statoil vid Rosenlund stod två små skumtomtar och liftade. Dom var på väg norrut sa dom till kvinnan i den smutsgråa Peugeoten, som stannat för att tanka. Det var hon också och hon hade ingenting emot sällskap längs vägen. Vad hon inte berättade för Tuve och Luva var att hon under de senaste två veckorna säkert satt i sig en hel låda med skumtomtar. Det skulle ha känts lite som att berätta för en kambodjan att man tjänstgjort vid fängelset S-21 på 1970-talet.

- Buckle up, nu kör vi!

Sa kvinnan och så drog dom iväg norrut längs E4:an. Solen sken och Vättern glittrade i vinterljuset långt där nere. Ur radion ljöd Melody Gardots ljuva stämma. Tuve och Luva lutade sig tillbaka och kände sig nöjda, på det här sättet skulle dom komma till Stockholm före kvällen. Den snälla kvinnan hade till och med erbjudit husrum i Vällingby.

Rabiatfeminism proudly presents: Årets julkalender - Tuves & Luvas jul

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Sat, 28 Nov 2009 12:35:00 +0000

Det här är Tuve och Luva. Tuve och Luva är två av de 170 miljoner skumtomtar som varje år tvingas gå ett dystert öde till mötes. Det som är speciellt med just dessa två filurer är att dom fått nog. Nog av att klämmas ner i påsar och kartonger inför jul, helt utan några regleringar om tomteskydd, bara för att sedan bli uppätna av glupska svenskar som varje år sätter i sig 1 000 ton skumtomtar. Tuve och Luva har fått nog. Det var därför dom en dag gläntade på locket till sin plastlåda på Coop Forum på A6 i Jönköping, sa hejdå till släkt och vänner och gav sig ut på vägarna för att finna lyckan.

Bilden här ovan är tagen i samma ögonblick som Tuve och Luva lämnat sina släktingar och vänner på Coop Forum, klättrat ner på golvet och gett sig av mot utgången. Vår fotograf lyckades fånga dem på bild precis innan de smet iväg genom en av de obemannade Shop Express-kassorna och försvann bakom en annan hotad varelse, en SAAB, ute på parkeringen.

Lyckligtvis har vi fått möjligheten att under december månad fram till julafton få följa Tuve och Luva på deras road trip runt mellersta delen av södra halvan av Sverige.

Häng på för nu bär det av!

Rabiatfeminism turns skvallersajt

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Fri, 27 Nov 2009 22:21:00 +0000

Ena dagen får man läsa att Tiger Woods länge varit otrogen mot sin fru, Elin. Nästa dag har han kört iväg i sin nya SUV mitt i natten och krockat med ett antal brandposter för att sedan fortsätta in i ett träd. Hmmm, hur många är vi som kan se framför oss vad som föregått den scenen?

Uppdatering: Vad gjorde Elin med golfklubban? Dunkade hon klubban i bilen före eller efter kraschen? Var syftet att rädda maken eller klubba ner honom? Mystiken tätnar. Annars hade det varit spännande för alla rubriksättare out there att kunna skriva rubriker som

"Golfstjärna misshandlad av bedragen hustru med golfklubba."

Lismande krumbukter

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Thu, 26 Nov 2009 08:32:00 +0000

Ibland undrar jag om jag bor i Sverige eller i något totalitärt samhälle med fjäskande journalister som slickar maktens röv. Det känns ibland som Kina-TV på riktigt när jag vänder första bladet i Svenska Dagbladet och får ögonen på den lismande ledarsidans krumbuktande inför makten. Idag är det socialborgarrådet i Stockholm, Ulf Kristersson (M), som är "mänsklig" och som "det finns flera anledningar att gilla". (P g a tekniska problem läggs de idag ut på Ledarbloggen.) För han säger att vi måste lita på Stockholmarnas medmänsklighet när det gäller bostadslösheten i Stockholm. Detta gör tydligen såväl honom som hans politik till just medmänsklig.

Detta påstår man dagen efter att UR-programmet Hemlös sänt en intervju (16.29 in i inslaget) med socialborgarrådet om hur försäljningen av allmännyttans lägenheter till bostadsrättsföreningar kan leda till minskat hemlöshet. Reportern dristade sig också att ta upp frågan om Ulf Kristerssons eget boende. Genom kontakter lyckades han ju 2007 smita förbi den 24 år långa bostadskön och få en stor våning på Folkungagatan i Stockholm. En våning som ägs av Ersta Diakoni som har som uppdrag att ge bostäder till hemlösa kvinnor. Det var alltså fullt relevant att programmet Hemlös frågar socialborgarrådet om varför han själv bor på 125 kvadrat, utan att behöva köa, i ett hus som skall vara till för hemlösa. Det tyckte dock inte Kristersson och hans handgångne man som fick ett hysteriskt utbrott och skrek åt reportrarna att detta får inte journalister i Sverige fråga om då de "pratar om helt fel saker". (Kristersson måste blivit tröstad när han öppnade Svenskan idag.) Varpå herrarna sprang ut ur rummet och slog igen dörren efter sig, lämnande kvar två snopna reportrar.

Men det verkar ju vara något Moderata politiker satt i system, att skaffa sig hyreskontrakt i stället för att köpa bostadsrätter, samtidigt som de vill att vi andra skall skuldsätta oss för att få någonstans att bo. Finansminister Anders Borg bor ju i studentlägenhet. Något han själv suttit hos Skavlan och skrutit om. Minsann, han slösar inte med sina pengar, han bor påvert. I en lägenehet som en student skulle haft.

Men medierna dom ägnar sig inte åt att granska korrupta politiker (annat än på Utbildningsradion då). Istället gör dom hela uppslag om att Gudrun Schyman vägrar berätta om hon skall vara med i nöjesprogrammet Lets Dance eller inte, och låter sin politiska kommentator Lena Mellin kommentera det hela med att Schyman minsann ljuger om att hon varit där och tränat för programmet, och att det varit förskräckligt om hon varit ledare för ett större parti. (Tydligen är Schyman viktig nog för att ge henne ett helt uppslag och kalla in Lena Mellin att kommentera ett nöjesprogram.) Det sorgliga är att denna granskning av Schymans dansvanor får så stor plats. Alltmedan politikerna i de större partierna fixar sig lägenheter tänkta för studenter och hemlösa kvinnor och kommer undan med det.

Nu invänder kanske någon att de 125 kvadrat som socialborgarrådet sprider ut sig och sin familj på inte skulle gått till hemlösa kvinnor, men då kan man även ifrågasätta Ersta Diakonis uppfyllande av sitt uppdrag. Två fel gör inte ett rätt. Sen har vi den lilla frågan om trovärdighet. Laila Freivalds fick avgå som justitieminsiter när det kom fram att hon ville köpa sin hyresrätt trots att hon företrädde ett parti som var emot sådana utförsäljningar. Det borde ju rimligen innebära att herrar Borg och Kristersson skall köpa sina lägenheter, nu när de tillhör ett parti som så ivrigt företräder en sådan linje. Men icke, de hyr. På bekostnad av hemösa och studenter.

Det är en högst relevant fråga att konfrontera dem med hur de ser på detta. Att Kristersson och hans entourage då springer skrikande ur lokalen är även detta mycket talande. Inslaget borde sändas i Rapport och fördjupas i Uppdrag Granskning. Men det kommer inte att ske, för i Sverige är deras beteende uppenbarligen helt OK. Så länge dom inte ljuger om huruvida dom skall dansa tango i TV, eller inte.

Pepparkaksgatan 10

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Wed, 25 Nov 2009 21:27:00 +0000

Pepparkaksgatan 10 - Hemnet 558995

Nyheter från Småland

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Wed, 25 Nov 2009 16:40:00 +0000

Här på bloggen har jag tidigare berättat om den stackars kvinnan i Jönköping som inte längre kunde tvätta i sin tvättmaskin då de fastklistrade siffrorna utanpå maskinen lossnat. Hon kunde inte trycka på knappen där det tidigare stått 60 grader eftersom hon nu inte såg just siffrorna 6 och 0. Jönköpingsnytt ryckte ut och ställde allt till rätta så Elektrolux fick betala en ny front till kvinnans maskin.

Månadens nyhet på Smålandsnytt, dit Jönköpingsnytt hör, är annars att bussen struntade i Siv, 80 år. Siv hade gått in och satt sig i busskuren och då hon inte gjorde några som helst tecken att villja åka med körde bussen förbi. Detta blir sedan månadens nyhet och tipsaren (Sivs dotter får vi anta) belönades med 3 000 kr. Detta scoop har man nu rullat i två veckors tid på nyheterna med uppmaningen att tipsa om nyheter för att tjäna pengar.

Hmmmm, idag brände kycklingen fast i wokpannan. Undrar om jag inte skall ringa nyheterna så dom får kräva en ny panna åt mig. Och igår var de jeans jag brukar köpa ovanligt trånga när jag provade dem i butiken. Det måste vara fel på hur dom är sydda! Jag tror jag ringer nyheterna! För att inte tala om den fläkt som bullrade så på caféet igår att jag fick flytta mig med min dator, och sätta mig vid ett annat bord där det inte fanns eluttag! Horribelt!

Rätten till heltid

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Wed, 25 Nov 2009 12:35:00 +0000

Rätten till heltid är en ständigt omdebatterad fråga. Senast ut i debatten är Handels ordförande Lars-Anders Häggström som tänker kräva rätt till heltid för sina medlemmar i avtalsrörelsen 2010 och Svensk Handels vd Dag Klackenberg som tycker att rätt till heltid snedvrider konkurrensen. I veckan som gick fick vi även läsa att arbetsmarknadsminsiter Sven-Otto Littorin fräst till åt Eskilstuna kommun att det är skamligt att de som arbetsgivare inte kan erbjuda sina anställda heltid. Vi talar här om ministern som slängde förslaget om lagstadgad rätt till heltid på sophögen. Skälla på kommunerna kan han göra, arbetsmarknadsministern, men något eget ansvar för en situation där deltidsarbetslösa tvingas säga upp sina deltidsjobb för att stämpla på heltid, det har han inte.

Vi kan konstatera att lika velig som arbetsmarknadsministern är i frågan, lika veliga är arbetsgivarna. Å ena sidan skall parterna inte tvingas ta ansvar i avtalsrörelsen, å andra sidan skall lagstiftaren inte göra det genom lag om heltid. Här har även facket velat. Jag var själv med och drev på för rätt till heltid, en given jämställdhetsfråga, när remissvaret på utredningen skulle lämnas. Ett inte helt enkelt jobb.

Veligheten är givetvis högst medveten. De deltidsarbetslösa skall fortsätta vara en reservarbetskraftsarmé bestående av kvinnor som kan rycka in när arbetsgivarna behöver fylla hålen i sina scheman. Annars riskerar man att jobb försvinner. (Något som Handels nu säger sig vara villiga att riskera, det är dags att syna motpartens argument.) Det intressanta i sammanhanget är annars att dessa schemahål bara uppstår i företag där kvinnor är i majoritet. Som t ex i företag som säljer kläder till kvinnor. I företag med fler män bland de anställda, som försäljare av kläder till män eller sportartiklar, är heltid en självklarhet.

Tjänstemannaförbundet HTF, som organiserade anställda tjänstemän inom bl a handeln, genomförde 2003 en undersökning som kallades Tid i balans. Syftet med undersökningen var bland annat att fördjupa förbundets kunskaper om medlemmarnas arbetstid med särskild inriktning på deltidsarbetande och visstidsanställda. I undersökningen visades att 24 procent av HTF:s medlemmar arbetade deltid. Av dessa var nio av tio kvinnor. Det innebar att 32,5 procent av kvinnorna och sju procent av männen inom HTF arbetade deltid. (Det finns ingen anledning att tro att detta förändrats de senaste åren.)

Av dem som arbetade deltid uppgav 32 procent, eller nästan var tredje person, att de gör det ofrivilligt, att de var deltidsarbetslösa och egentligen ville ha högre arbetstid. Av dem som angett att dom jobbar frivillig deltid anger många familj och barn som skäl för detta. Mammorna hinner helt enkelt inte ha ett heltidsjobb.

Det är ett problem att kvinnor arbetar deltid för att hinna med det obetalda arbetet i hemmet, medan deras män arbetar heltid, och även övertid efter att man skaffat barn. Denna sneda fördelning av betalt och obetalt arbete leder till lägre löner, sämre karriärmöjligheter och sämre pensioner för kvinnorna. Regeringens mål för jämställdhetspolitiken att kvinnor och män skall ha samma möjlighet till ekonomiskt oberoende uppfylls inte. Om vi vill att kvinnor och män skall ha samma möjligheter på arbetsmarknaden och om vi vill upprätthålla arbetslinjen så måste vi finna lösningar på deltidsarbetet. Rätt till heltid är en väg.

Självinsiktens mästare

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Tue, 24 Nov 2009 14:40:00 +0000

”Jag är en i övrigt ostraffad och exemplarisk medborgare med hög integritet och moral, en god och omtyckt make och far i en stabil och glädjerik familjesituation.”

Sa mannen som betalade 2 500 kr för att ligga med en rysk prostituerad på ett hotell i Stockholm medan hans fru var gravid. Integritet och moral var det ja.

Pär Ström, en manlighetens Anna Anka

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Tue, 24 Nov 2009 08:10:00 +0000

Fick nästan lust att använda rubriken i föregående bloggpost även här. När jag läser om att Pär Ström vill få utnämningen av Cecilia Malmström till kommissionärskandidat som ett uttryck för mansförtryck. Tänker inte länka till Ströms förvirrade artikel utan nöjer mig i stället med att, för ovanlighetens skull, hålla med Sanna Rayman som i sin tur citerar Gustav Almestad. Å ena verkar Ström tycka (eftersom han skriver denna artikel) att det är förskräckligt att åter utse en, förvisso kompetent, kvinna som kommissionär, å andra sidan är det feministiska konspirationsteorier om man kritiserar att män utnämns tre gånger i rad.

Pär Ström börjar mer och mer avlöja sig som en manlighetens Anna Anka som inte fattat att han själv är inkovterad under facket "tokiga antifeministister som vi slänger in på debattplats för att röra om lite i bloggosfären kring deras galna, men inte särskilt vederhäftiga, idéer". Varför skulle han annars få komma till tals hela tiden? Han kan ju inte direkt visa upp några formella meriter inom området genus, kön eller jämställdhet än sina egna tyckanden. På vilka kunskapsgrunder gör han sina analyser? För att vara någon som förespråkar kompetens för olika uppdrag, kan Pär Ström förefalla kasta sten i glashus.

Camilla Lindberg (FP), Göran Skytte, Elise Claeson, Rigmor Robèrt och Anna Anka lär också stå på redaktörernas lista. Gemensamt för dessa är att jag, som rört mig rätt länge bland feminister, aldrig träffat de feminister som debattörerna i fråga målar upp i sina illustra skildringar av mansförtrycket. Men det kan ju helt enkelt bero på att det mansförtryckande matriarkatet bara existerar i skribenternas egna hjärnor, mest för att det ger dem utrymme på debattsidorna.

Även Trollhare och Sleepless analyserar fenomenet Pär Ström.

Sinnesslöa losers

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Mon, 23 Nov 2009 07:51:00 +0000

Det kallade en polis, enligt VG, de sinnesslöa losers som vandaliserat en pepparkaksstad i Bergen i Norge. Barn hade tillsammans med sina föräldrar byggt upp en pepparkaksstad med 650 hus.

Pepparkakshusen är krossade. Bergen är i chock. På Pepparkaksbyens sida på Facebook varnas för starka scener.

Valfrihet i praktiken

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Sun, 22 Nov 2009 20:00:00 +0000

Det är väl det här folk kallar för valfrihet? Valfrihet för familjen att välja att leva som dom själva vill.

Kommer CNN-faktorn att bli en Svt-faktor?

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Sun, 22 Nov 2009 15:16:00 +0000

CNN-faktorn. När hemmaopinionen styr sin stats aktiviteter på bortaplan. Begreppet lär ha myntats i samband med USA:s s k humanitära intervention i Somalia 1992 - Operation Restore Hope. CNN (och andra kanaler) visade bilder på döende människor i södra Somalia och det amerikanska folket ropade på handling. Något måste göras. George Bush d ä såg ett tillfälle att stärka hemmaopinionen och satte in styrkor i Somalia för att återupprätta de stackars somaliernas hopp genom att förse dem med mat och andra förnödenheter. Det var bara det att rebellerna i Somalia inte var med på tåget utan började döda amerikaner inför CNN:s kameror. Plötsligt vände opinionen där hemma i USA, infödingarna dödade ju amerikaner som kommit för att rädda dem! Rop på återdragande, vilket president Bush åter hörsammade och lämnade somalierna att restaurera sitt hopp på egen hand i sitt av inbördeskrig härjade land.

Sedan dess har CNN-faktorn blivit ett begrepp i debatten om humanitära interventioner. Frågan är om vi har att vänta oss något liknande här i Sverige i framtiden. Det har nämligen beslutats att de svenska styrkorna i Afghanistan skall trappa upp sin militära närvaro, inte bara genom att värna civilbefolkningen utan också genom att direkt delta i den afghanska arméns kamp mot drogkarteller och kriminella element. En sakkunnig varnade i TV i veckan som gick för att den svenska styrkan knappast har tillräcklig erfarenhet för sådana uppdrag. Vi kan alltså räkna med att det blir fler än inhemska tolkar som stryker med framöver.

Det har varit mycket tyst i medierna om denna militära upptrappning förutom inslaget i Aktuellt i veckan. Peter Kadhammar har skrivit en krönika i Aftonbladet, som inte ens nådde ut på deras web. Enskilda bloggare frågar sig vad vi gör i Afghanistan.

Och hur villiga blir svenska folket att vara med och betala en insats om TV börjar sända bilder på svenska soldater som fraktas hem i kistor prydda med den svenska flaggan? Hur mycket känner vi för det afghanska folket, hur mycket tror vi på att vår insats kommer göra skillnad? Och hur kommer Tomhyls... förlåt... försvarsminister Tolgfors att motivera dessa insatser om han får en hemmaopinion emot sig, som vill veta vad som berättigar att svenskar dör i ett krig som vi inte ens varit med om att starta?

Idag verkar det emellertid som om svenska medier skiter fullständigt i att Sverige krigar i Afghanistan. Frågan är vad som skall till för att det skall börja uppmärksammas mer, och om vi kommer kunna se en svensk Svt-faktor framöver?

Samma köksbord, olika användningsområden

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Sun, 22 Nov 2009 11:44:00 +0000

Födelsedagsmiddag för lille mannen: Kycklingfilé med tomatfyllning, risotto med portabellasvamp. Samt mycket parmesan.

Söndagsfrukost med Svenskans söndagskryss, kaffe och skumma tomtar.

Vilse i Tyresta

noreply@blogger.com (Rabiatfeminism) — Sat, 21 Nov 2009 18:17:00 +0000

När jag och lille mannen var nyträffade bestämde vi oss på påsken för att åka ut till Tyrestareservatet för en skogspromenad.

Solen sken, det var varmt och skönt och vi hade med oss lättare fika och en lammfäll.

Väl ute i skogen bestämde sig lille mannen för att vi skulle ta en annan väg. Han är mästare på att hitta genvägar som senare visar sig vara senvägar. Men det visste jag ju inte då.

Det hela ledde till att vi fick pulsa i meterdjup snö, i skuggan i skogen där det alls inte var så varmt och skönt som det varit ute på fältet innan. För sådana strapatser var vi ju inte riktigt rustade. Dock hade vi inte gett oss av alltför långt in i skogen utan klarade oss utan att behöva ringa Räddningstjänsten. Vilket dessa två herrar fick göra idag. Bara att konstatera att urskogen i Tyresta inte är att leka med. Särskilt inte tillsammans med våghalsiga stigfinnare.