Lätt depression är vad jag känner efter att ha tagit mig igenom dagens tidning. Homofober i öster* och abortmotståndare i väster. Och hatare på nätet. Allt detta i Sverige, EU eller vår direkta närhet. Och så har hatarna mage att påstå att hotet mot allas vår frihet kommer från Somalia, Nordafrika och Mellanöstern. När det är dom själva och deras meningsfränder bland rasister, homofober och sexister som utgör det högst påtagliga hotet/hindret för människors frihet att vara dem dom är.
Mer betablockerare åt folket, tänker man.
* SvD har idag en artikel i pappersupplagan om hur Ryssland inskränker homosexuellas rättigheter samt hur rysk polis slentrianmässigt låter hatfyllda flåbusar misshandla gayaktivister på öppen gata. Eller hur fotbollsklubbar tillåter rent rasistiska uttryck på sina läktare.
onsdag 23 januari 2013
fredag 18 januari 2013
Bryr sig väljarna?
"Jag önskar mig en lista över de politiker i staden och i landstinget som röstat ja till dessa utförsäljningar av gemensam egendom. Eftersom de inte har handlat trolöst måste det rimligen handla om okunnighet och naivitet. Med en sådan lista kan vi bättre veta hur vi ska rösta i nästa val."Skriver en kommentator på DN:s hemsida idag. Det är ganska enkelt. Låt bli att stoppa ner en lapp som det står Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet eller Kristdemokraterna på i kuvertet vid nästa val. Rösta i stället på t ex Vänsterpartiet eller Miljöpartiet som gjorde vad dom kunde för att stoppa galenskaperna kring Serafen i landstingsfullmäktige. (På länken kan man se hur Filippa Reinfeldts närmaste man i landstinget försvarar försäljningen av Serafen, innan den ägde rum.)
Tyvärr tror jag inte att väljarna bryr sig tillräckligt mycket om en fråga som denna. RUT-avdrag och jobbskatteavdrag är viktigare för det märks i den egna plånboken. Hur det märks i den gemensamma plånboken när någon mer eller mindre försnillar ens tillgångar, det är för komplicerat att greppa för den enskilde väljaren. Eller så håller man helt enkelt med om att det var ett bra drag av Alliansen i landstinget och Stadshuset.
Att det f ö handlar om ren dumhet har ju chefsåklagare Johansson redan slagit fast. Och dumma kan inte straffas, särskilt inte om dom agerar utifrån ideologi.
tisdag 15 januari 2013
Straffa näthatarna!
I dagens SvD går alltid läsvärde Ola Wong till storms mot näthatarna. Han citerar kolumnistkollegan Jenny Nordberg som rest en hel del i Afghanistan och andra länder med starkt kvinnoförtryck men bara i Sverige utsätts för hatkampanjer på grund av att hon använder sig av sina mänskliga fri- och rättigheter, som att skriva krönikor i tidningen. Det är svenska, vita män med rasistiska åsikter som anser att Nordberg inte ska få använda sig av sin yttrandefrihet, att hon ska hotas till tystnad. Det är samma svenska män som försöker hota Lisa Bjurwald och Åsa Linderborg till tystnad. Hoten innehåller ofta önskningar om att journalisterna i fråga ska våldtas i sina egna hem. Våldtäkt, kan man läsa på hatforumet Flashback, är bara något som icke-svenska män håller på med. De svenska ägnar sig uppenbarligen mest åt att hota med våldtäkt. Själva skulle dom väl beskriva det som att dom bara i all vänlighet, kryddad med könsord och invektiv, upplyser journalisterna om vad som kommer hända när de vita svenska männen inte längre är normen i samhället.
Ola Wong tror att nolltolerans mot näthat är en lösning. Snabba straff skulle få pli på näthatarna. Polisen borde inte ha särskilt svårt att ta fram vem som ligger bakom många av hoten mot kvinnliga journalister och skribenter. (Har någonsin Per Gudmundsson eller Peter Wolodarski fått mejl där de hotas med att de ska sexmördas i sina egna hem?)
Förbud mot att t ex blogga/kommentera på detta sätt skulle givetvis vara ett ingrepp i yttrandefriheten. Men ärligt talat, vad fyller skiten för funktion i ett samhälle, mer än att ge en flåsande, anonym (för det är dom trots allt oftast) kränkt vit man direkt tillfredsställelse? Där fick hon den fittan! Höhöhö!
Något säger mig att om dom riskerar att dras fram i ljuset spricker trollen redan bakom tangentbordet.
Fotnot: Antar att Ola Wong inspirerats till sin krönika av Datainspektionens förslag om att införa straff för kränkningar på nätet.
Ola Wong tror att nolltolerans mot näthat är en lösning. Snabba straff skulle få pli på näthatarna. Polisen borde inte ha särskilt svårt att ta fram vem som ligger bakom många av hoten mot kvinnliga journalister och skribenter. (Har någonsin Per Gudmundsson eller Peter Wolodarski fått mejl där de hotas med att de ska sexmördas i sina egna hem?)
Förbud mot att t ex blogga/kommentera på detta sätt skulle givetvis vara ett ingrepp i yttrandefriheten. Men ärligt talat, vad fyller skiten för funktion i ett samhälle, mer än att ge en flåsande, anonym (för det är dom trots allt oftast) kränkt vit man direkt tillfredsställelse? Där fick hon den fittan! Höhöhö!
Något säger mig att om dom riskerar att dras fram i ljuset spricker trollen redan bakom tangentbordet.
Fotnot: Antar att Ola Wong inspirerats till sin krönika av Datainspektionens förslag om att införa straff för kränkningar på nätet.
söndag 13 januari 2013
Hur många rena fel kan en SvD-krönika innehålla?
Nytt år och nya krönikörer i morgontidningen. Det är dessutom uppenbart att Svenska Dagbladet gjort sig av med alla korrekturläsare eftersom man släpper igenom krönikor med så många rena faktafel (alternativt lögnaktigheter) att en påläst läsare sätter morgonkaffet i vrångstrupen.
Marika Formgren är journalist och "borgerlig ledarskribent" på Smålandsposten. Idag tar hon i en op-ed-krönika sig an tanken om normkritiskt perspektiv i skolan. Normer är bra för mobboffer, tycker Formgren. Hon tänker då på normer som något läraren slår fast i klassrummet.
Om det är hennes upplevelse så ska jag inte ta den ifrån henne. Dock så har hon helt missuppfattat svensk lagstiftning på området och sprider därmed rena felaktigheter i sin krönika. Jag hoppas och tror att hon helt enkelt är dåligt påläst och skriver om något hon inte förstått. En annan tolkning skulle nämligen innebära att hon medvetet ljuger för att lura på läsarna en bild som av någon anledning gynnar Formgrens (och Svenskans?) politiska linje.
Skolornas arbete mot trakasserier på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder regleras i diskrimineringslagen. Formgren har alltså fel även angående vilka grunder som omfattas.
Så, med tanke på hur mycket Formgren fått om bakfoten (vi tolkar det så) är det kanske inte så konstigt att hon inte förstår vilken slags normer det är vi som arbetar mot kränkande behandling och trakasserier i skolan vill komma åt.
Marika Formgren är journalist och "borgerlig ledarskribent" på Smålandsposten. Idag tar hon i en op-ed-krönika sig an tanken om normkritiskt perspektiv i skolan. Normer är bra för mobboffer, tycker Formgren. Hon tänker då på normer som något läraren slår fast i klassrummet.
Om det är hennes upplevelse så ska jag inte ta den ifrån henne. Dock så har hon helt missuppfattat svensk lagstiftning på området och sprider därmed rena felaktigheter i sin krönika. Jag hoppas och tror att hon helt enkelt är dåligt påläst och skriver om något hon inte förstått. En annan tolkning skulle nämligen innebära att hon medvetet ljuger för att lura på läsarna en bild som av någon anledning gynnar Formgrens (och Svenskans?) politiska linje.
"Skolornas antimobbningsarbete ska utgå från diskrimineringslagen. Man kan alltså bara bli mobbad om man är underordnad enligt någon av diskrimineringsgrunderna: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnicitet, religion, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. Skolverket gör således en marxistiskt influerad maktanalys av varje diskrimineringsgrund – man är överordnad kvinna, vit är överordnad svart och så vidare."
Fel. Skolornas antimobbningsarbete ska utgå från skollagen.
Skollagen 6 kap 3§: "I detta kapitel avses med- elev: utöver vad som anges i 1 kap. 3 § den som söker annan utbildning än förskola enligt denna lag,- barn: den som deltar i eller söker plats i förskolan eller annan pedagogisk verksamhet enligt 25 kap.,- personal: anställda och uppdragstagare i verksamhet enligt denna lag, och- kränkande behandling: ett uppträdande som utan att vara diskriminering enligt diskrimineringslagen (2008:567) kränker ett barns eller en elevs värdighet."
I skollagen slås fast att skolorna ska bedriva ett målinriktat arbete mot kränkande behandling av barn och elever, bland annat genom att upprätta en plan mot kränkande behandling. Över detta arbete har Skolinspektionen (inte Skolverket som Formgren hävdar) tillsyn. BEO - Barn och elevombudet är en del av Skolinspektionen och arbetar även dom för att motverka kränkningar av elever i skolan. Mobbning är per definition en form av kränkande behandling där kränkningarna upprepas över tid. Alla elever omfattas av detta arbete och det har, tvärtemot Formgrens inbillningar, inga begränsningar vad avser diskrimineringsgrunder.
Skolornas arbete mot trakasserier på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder regleras i diskrimineringslagen. Formgren har alltså fel även angående vilka grunder som omfattas.
Diskrimineringslagen 3 kap 15§: "En utbildningsanordnare som avses i 14 § ska vidta åtgärder för att förebygga och förhindra att något barn eller någon elev eller student som deltar i eller söker till verksamheten utsätts för trakasserier som har samband med kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder eller sexuell läggning eller för sexuella trakasserier."Här räcker det att man trakasseras vid ett enda tillfälle för att det ska kunna definieras som trakasserier. Skolorna ska bedriva ett främjande och förebyggande arbete för att främja mångfald och förhindra att trakasserier sker. Detta arbete tillsynas av Diskrimineringsombudsmannen.
"Är du vit, heterosexuell pojke är det alltså kört. Du kan inte bli mobbad, och du är vad företagare var på 1970-talet: något ont, som man måste ta allt värde ifrån för att stärka de utsatta."
Fel. Vita omfattas av såväl skollagen som diskrimineringslagen. Liksom pojkar. I skollagen definieras alltså inte detta. Diskrimineringslagen är inte någon minoritetslagstiftning, hur mycket än borgerliga ledarskribenter fortsätter att påstå det. Vita pojkar kan alltså drabbas av såväl kränkande behandling som trakasserier och sexuella trakasserier, vilket alla vet. Ett exempel på när Skolinspektionen tillsynat är granskningen av Lundsbergs skola, där de enda påståenden om trakasserier som hittills framkommit (och som därmed hamnar på DO:s bord) är sexuella trakasserier av både flickor och pojkar.
Så, med tanke på hur mycket Formgren fått om bakfoten (vi tolkar det så) är det kanske inte så konstigt att hon inte förstår vilken slags normer det är vi som arbetar mot kränkande behandling och trakasserier i skolan vill komma åt.
söndag 6 januari 2013
Korkade politiker kan inte straffas
Stadsdelsnämnden i Enskede-Årsta-Vantör sålde två hemtjänstenheter och fyra förskolor för sammanlagt 700 000 kr. De blev utredda av åklagare för trolöshet mot huvudman. Något som även Filippa Reinfeldts styre i Stockholms läns landsting utreds för i samband med att dom sålde Serafen för en spottstyver till hennes närmaste mans gode vän Ulf.
Jag har väntat på vilket kryphål åklagaren ska tänkas hitta, om det månne kan tänkas vara så att uppsåt saknas om man gör något på grund av en ideologi som man gått till val på. D v s att om väljarna röstat fram ett parti som lovat sälja ut våra gemensamma tillgångar så får detta parti carte blanche att sälja hur billigt som helst, om det går att visa att dom tror att det var för det allmännas bästa. Ett sådant resonemang skulle kunna leda till väldigt intressanta frågeställningar. Måste man ha blivit vald för att det ska vara OK eller är det alltid OK att göra saker p g a politisk övertygelse? Kanske räcker det det att man helt enkelt gör något för vad man tror är det allmännas bästa i det långa loppet? Vi säljer billigt för att vi ska slippa ha kostnader för allmän vård och därmed kan vi spara pengar. (De totala kostnaderna för samhället för privatiserad välfärd är dock svårare att mäta.) I så fall torde ju Anders Behring Breivik ha haft en poäng med sitt försvar i rättegången i Oslo i somras. Jag dödade dessa människor för att världen ska slippa lida under islamismens och mångkulturalismens ok. En del kan tycka att liknelsen är osmaklig men jag vill hävda att Filippa Reinfeldts ideologi är lika mycket en ideologi som Anders Behring Breiviks och de bör därmed kunna ifrågasättas från andra ideologiska utgångspunkter. Fast det kanske inte är rättsväsendets sak att göra? Att det är vettigt att sälja ut våra allmänna tillgångar, eller att försvara världen mot mångkulturalism, är nämligen inte en sanning, det är en politisk uppfattning. Jag menar att om vårt rättsväsende börjar väga in sådana politiska uppfattningar som sanningar när dom ska avgöra uppsåt så är vi illa ute. (Att jag alls kommit in på detta spår beror på att jag läst att åklagaren i fallet med Serafen fört ett resonemang kring just frågan om att den kan ha sålts för att man tror sig vinna mer på det.)
Nu verkar åklagare Alf Johansson dock ha funnit ett annat sätt att inte finna något uppsåt. Dumhet. Politikerna i Enskede-Årsta-Vantör är helt enkelt för korkade för att fatta att det är för billigt att sälja fyra daghem och två hemtjänster för en summa lägre än någon lägenhet i det aktuella området.* Det handlar inte om uppsåt att vara trolös mot huvudman (i förlängningen alla vi ägare av dessa daghem och hemtjänster) utan om "viss bristande ekonomisk insikt".
Herregud, det är verkligen så dumt så man knappt orkar kommentera eller försöka fatta vad detta skulle innebära om det tillämpades på andra områden. Men man kan ju se hur nuvarande politiska majoritet gärna jagar fuskande småbarnsföräldrar som tar ut VAB trots att ungarna är på förskolan. De föräldrarna ska känna till vad lagen säger, men politikerna själva slipper undan. Principen om ignorantia juris non excusat gäller tydligen inte politiker i stadsdelsnämnder. Den regel om straffrättsvillfarelse i brottsbalken som sällan tillämpas för att vi alla antas känna till vad som är rätt eller fel, verkar nu gälla. Eller så är det helt enkelt inte ett brott när man är dum nog att tro att det är helt rätt och riktigt att sälja någon annans egendom för en spottstyver. Det kallas väl i stället Allianspolitik.
Källa: SvD Näringsliv 5/1 2013, pappersupplagan s 23)
* Gör en sökning på Enskede/Årsta/Skarpnäck på Hemnet på objekt under 750 000 kr och får svaret: "Din sökning på bostäder matchade tyvärr inte någon bostad."
Jag har väntat på vilket kryphål åklagaren ska tänkas hitta, om det månne kan tänkas vara så att uppsåt saknas om man gör något på grund av en ideologi som man gått till val på. D v s att om väljarna röstat fram ett parti som lovat sälja ut våra gemensamma tillgångar så får detta parti carte blanche att sälja hur billigt som helst, om det går att visa att dom tror att det var för det allmännas bästa. Ett sådant resonemang skulle kunna leda till väldigt intressanta frågeställningar. Måste man ha blivit vald för att det ska vara OK eller är det alltid OK att göra saker p g a politisk övertygelse? Kanske räcker det det att man helt enkelt gör något för vad man tror är det allmännas bästa i det långa loppet? Vi säljer billigt för att vi ska slippa ha kostnader för allmän vård och därmed kan vi spara pengar. (De totala kostnaderna för samhället för privatiserad välfärd är dock svårare att mäta.) I så fall torde ju Anders Behring Breivik ha haft en poäng med sitt försvar i rättegången i Oslo i somras. Jag dödade dessa människor för att världen ska slippa lida under islamismens och mångkulturalismens ok. En del kan tycka att liknelsen är osmaklig men jag vill hävda att Filippa Reinfeldts ideologi är lika mycket en ideologi som Anders Behring Breiviks och de bör därmed kunna ifrågasättas från andra ideologiska utgångspunkter. Fast det kanske inte är rättsväsendets sak att göra? Att det är vettigt att sälja ut våra allmänna tillgångar, eller att försvara världen mot mångkulturalism, är nämligen inte en sanning, det är en politisk uppfattning. Jag menar att om vårt rättsväsende börjar väga in sådana politiska uppfattningar som sanningar när dom ska avgöra uppsåt så är vi illa ute. (Att jag alls kommit in på detta spår beror på att jag läst att åklagaren i fallet med Serafen fört ett resonemang kring just frågan om att den kan ha sålts för att man tror sig vinna mer på det.)
Nu verkar åklagare Alf Johansson dock ha funnit ett annat sätt att inte finna något uppsåt. Dumhet. Politikerna i Enskede-Årsta-Vantör är helt enkelt för korkade för att fatta att det är för billigt att sälja fyra daghem och två hemtjänster för en summa lägre än någon lägenhet i det aktuella området.* Det handlar inte om uppsåt att vara trolös mot huvudman (i förlängningen alla vi ägare av dessa daghem och hemtjänster) utan om "viss bristande ekonomisk insikt".
Herregud, det är verkligen så dumt så man knappt orkar kommentera eller försöka fatta vad detta skulle innebära om det tillämpades på andra områden. Men man kan ju se hur nuvarande politiska majoritet gärna jagar fuskande småbarnsföräldrar som tar ut VAB trots att ungarna är på förskolan. De föräldrarna ska känna till vad lagen säger, men politikerna själva slipper undan. Principen om ignorantia juris non excusat gäller tydligen inte politiker i stadsdelsnämnder. Den regel om straffrättsvillfarelse i brottsbalken som sällan tillämpas för att vi alla antas känna till vad som är rätt eller fel, verkar nu gälla. Eller så är det helt enkelt inte ett brott när man är dum nog att tro att det är helt rätt och riktigt att sälja någon annans egendom för en spottstyver. Det kallas väl i stället Allianspolitik.
Källa: SvD Näringsliv 5/1 2013, pappersupplagan s 23)
* Gör en sökning på Enskede/Årsta/Skarpnäck på Hemnet på objekt under 750 000 kr och får svaret: "Din sökning på bostäder matchade tyvärr inte någon bostad."
lördag 5 januari 2013
Gott att dricka enligt Fritidsresor
"Vid det ena poolområdet finns en nedsänkt bar, kom hit under eftermiddagen när vädret är som skönast, beställ in något gott att dricka och lyssna på den härliga kapverdianska musiken som spelas!" (Fritidsresors katalog på nätet.)
Bildtext: Två öl från poolbaren på Hotel Belorizonte i Santa Maria, Kap Verde. Själva påmindes vi om de gånger man suttit på toa på vårdcentralen med sådana här muggar.