onsdagen den 30:e november 2011

Prussiluskorna och Slussen

När barn och barnbarn i framtiden frågar er vem som kom på idén att bygga igen Slussen, när dom ser gamla bilder på hur det såg ut förr när man kunde stå utanför tunnelbanan och se ut över både Riddarfjärden och Saltsjön. Då kan ni svara att det var prussiluskorna i dåvarande stadsstyret som bestämde detta.

Prussiluskan är som alla vet från början en dam från socialnämnden (?) i Astrid Lindgrens berättelser om Pippi Långstrump. En know-it-all som vet vad som är bäst för människor. En beskäftig människa som tillhör samhällets maktskikt och som inte drar sig för att skriva folk på näsan hur dom skall leva. Och som gärna talar om för folk vad som är snyggt eller inte.

Inom Alliansens i Stockholm vimlar det av prussiluskor. Här på bloggen har jag uppmärksammat dåvarande stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal (M), ni vet hon som sålde våra förortscentrum till skojarföretaget Boultbee och som ville riva Trygg-Hansa-huset för att hon tyckte det var fult. Prussiluskorna är särskilt aktiva när det är fråga om hur vi skall utforma vårt gemensamma stadsrum. Dom vet vad som är snyggast. Dom vet vad som är bäst för just dig och alla andra Stockholmare. Om någon skulle drista sig att ifrågasätta någon av prussiluskorna går dom i försvarsställning med att pöbeln, fast dom inte uttrycker sig så rakt på sak, inte förstått någonting och bara är bakåtsträvare som vill "gå tillbaka till Gå". Prussiluskorna har månne fått sin syn på förändring av staden från ivrigt spelande av Monopol eftersom dom ofta använder detta uttryck. Vill man sälja Slussen är det bara att göra det. Vill man bygga storhotell framför Stadshuset, kör i vind!

Nu senast är det Prussiluskan Per Ankersjö (C) som hävdar att kritikerna av Alliansens Slussenförslag egentligen bara sprider myter och lögner. Slussen idag är i själva verket bara "stadens största pissoar" och Alliansens förslag kommer bli helt fantastiskt bra. Med illa dolt förakt rider stadsmiljöborgarrådet till storms mot "vissa politiker" och "kultureliten". För de senare förstår ju inte vad som är bäst för dem och för stadsmiljön. Kompositörer skall ägna sig åt att komponera och lämna stadsbyggandet åt människor som Ankersjö, tidigare radiopratare i en reklamkanal, eller finansborgarrådet Sten Nordin (M), vilken verkar ha gått direkt från studierna i Uppsala till politiken. Översteprussiluskan Nordin säger till exempel att utsikten inte alls kommer förstöras eftersom husen skall byggas i glas (!).

Först låter man en plats förfalla genom dåligt underhåll. Man gör den till stans största pissoar. Sen löser man det hela genom att bygga över skiten med höga hus, en åttafilig bilväg och en solterass som vätter mot norr. Att lyssna på motförslag om andra lösningar ligger inte för prussiluskorna. Särskilt om kritiken kommer från andra kulturpersonligheter och andra politiker.

Ungefär som när man vill ta ner en gammal ek för att den står i vägen för nya vägbyggen.
Länk

lördagen den 26:e november 2011

Högern bryr sig inte mycket om individerna

Högern är lustig. Å ena sidan är valfrihet för individen det finaste som finns. Å andra sidan bryr man sig inte särskilt mycket om enskilda individers välfärd. Individens valfrihet är, i det borgerliga samhället, alltid kopplad till hur mycket pengar dessa har. Vilket tangerar en annan del av högerns ideologi, som dom inte vill prata så högt om längre, att individen själv skall stå för kostnaderna i allt större utsträckning. Du har ju fått jobbskatteavdrag!

När man läser Maria Ludvigssons ledarartikel i dagens SvD kan man kanske känna att, ja det är bra med en familj som ställer upp om man behöver hjälp vid till exempel sjukdom eller ålderdom. Men är det bra för de enskilda individerna i familjen? Eller för den som inte har någon familj som kan ställa upp?

Om vi nu gör som Högern vurmar för och bygger ett samhälle på privata och enskilda initiativ vem skall då ta hand om de fattiga och ensamma? Och vad skall kvinnan, för det är nära på alltid en kvinna, som tar hand om sina föräldrar/svärföräldrar/make på ålderns höst försörja sig på? Varför skall inte hon få fortsätta arbeta och tjäna egna pengar? (Oftast jobbar hon ju redan med att ta hand om sjuka och gamla, för att vi andra skall kunna arbeta och försörja oss.)

Vad är det med dessa socialkonservativa människor som gör att de hävdar individens valfrihet samtidigt som dom vurmar kollektivet familjen på ett nära nog besatt vis? Familjen skall ta hand om det "mellanmänskliga beroendet", inte staten. Absolut inte staten. Att familjen består av individer har man glömt bort. (Det märks om inte annat i diskussionen om en individuell föräldraförsäkring.)

Men frågan kvarstår. Vem bryr sig om de individer som inte har någon som tar hand om dem? Som inte själva kan betala för sig? Kommer ättestupan Carema och tar dem?

fredagen den 25:e november 2011

Rekommenderad lyssning

Sent omsider hittar jag till Publicistklubbens debatt om drevet mot Håkan Juholt.

Ulrika Knutsson är lysande i sin fråga om hur många "partitoppar" det behövs för Aftonbladet och DN att skriva en rubrik om att '"ledande socialdemokrater vill att Juholt avgår". Daniel Suhonen är lika lysande i sin replik om att man i stället "kunde skrivit 'jättebittra avpolletterade högersossar stöter kniven i ryggen på sin partiledare".

Yrsa Stenius ger ännu en bra kommentar. På det hela taget ger denna sändning visst hopp och jag ser fram emot att läsa om maktkampen inom S, såväl som inom andra partier. Räknar dock inte med Aftonbladet och DN i denna fråga.

Galet

"...hur tokig Solanas än var, vilket har påpekats flitigt i debatten, så föreföll hon ändå kunna skilja på verklighet och konst"
Skriver Kulturnytts Maria Edström. Frågan är vad det säger om Pär Ström, Moderatmännen m fl.

torsdagen den 24:e november 2011

Freddie forever ♥♥♥



Freddie Mercury 5 September 1946 - 24 November 1991

Cutting up scumbags

I samband med Evin Rubars och SVT:s tvivelaktiga hantverk i den tendentiösa skildringen av Sveriges kvinnojourer läste jag Valerie Solanas SCUM-manifestet*1. Jag var ju tvungen att själv se vad det nu var som fått positiva recensioner inte bara i ROKS medlemstidning utan i många svenska dagstidningar. (Det berättade dock inte Rubar, hon framställde det snarare som om Ireen von Wachenfeldt och ROKS själv skrivit inte bara recensionen utan också boken i en av de fulaste intervjuer i svensk TV-historia.)

Nu har boken satts upp som teater av TUR-teatern. Och antifeministerna går igång igen. På den ökända sajten F****back har en tråd startats med ett amerikanskt upprop att kartlägga ett gäng kvinnor i Göteborg som spelat in en film där dom skjuter en man och dansar runt liket, med tydliga kopplingar till Solanas bok. Varför dom skall kartläggas, forumet hostar snabbt upp deras namn, kan vi bara gissa. Förmodligen skall dom förföljas med hotfulla mejl och telefonsamtal från stackars förtryckta män. En grupp som kallar sig Moderatmännen blev så upprörda att dom kallade till demonstration utanför teatern i Kärrtorp. Denna ställdes dock in med kort varsel då man ansåg sig ha uppnått dialog med teatern. Hur många av männen som läst hela (den ganska tunna) boken från 1967 framgår dock inte. Förmodligen ganska få, får man gissa. Eller så är antifeminister, vilket jag länge trott, i högre grad drabbade av autismspektrumsyndrom och oförmögna att läsa mellan raderna. Dom tar helt enkelt allt dom ser och hör på blodigt allvar. (Så länge det passar deras syften så klart, att ta upprop att kartlägga kvinnliga filmskapare på allvar ingår liksom inte, det blir en kul grej, inte så allvarligt menat.)

Camilla Wagner på Veckans Affärer konstaterar att


"En grupp, som kallar sig Moderatmännen, har alltså blivit så upprörda över ett litterärt mordhot mot män som grupp att man väljer att mordhota specifika personer i verkliga livet?"
Det skall sägas att jag är osäker på om just de som ligger bakom Facebookgruppen Moderatmännen ägnat sig åt mordhot, klart är dock att teaterns personal fått motta sådana. Wagner räknar även upp en rad manliga ikoner som uttryckt sig minst sagt nedsättande om kvinnor som grupp. Aristoteles, Martin Luther, August Strindberg bland andra. Man kan invända med att dessa är döda sedan länge och deras verk skrivna för länge sen men det får man nog säga om det snart 44 år gamla SCUM-manifestet också. Solnas har varit död i närmare 25 år. Och det är ju inte direkt så att Strindbergs verk slutat spelas på svenska teatrar. Hans kvinnoförakt är till och med hugget i Drottninggatan för oss Stockholmare att läsa varje dag. Aristoteles lär fortfarande vara ett stående inslag i kurser i t ex politisk teori och filosofi.

Kan vi förvänta oss att Moderatmännen demonstrerar utanför Dramaten nästa gång dom sätter upp Fadern? Nej, det kan vi inte. För kvinnoförakt är ju liksom nedärvt sen de gamla grekerna, inget att uppröras över. Och det blir aldrig så starkt som när en kvinna, dessutom prostituerad och utsatt för övergrepp och stöld*2, slår tillbaka med ord.

---

*1 SCUM - Society for Cutting up Men kan översättas med Föreningen för att skära upp män eller Föreningen för att kritiskt skärskåda män.

*2 Solanas skrev sin bok efter att ha levt ett liv som hemlöst, prostituerat incestoffer. Hon försökte döda Andy Warhol efter att han snott ett manus till en pjäs hon skrivit,
Up Your Ass, om en manshatande kvinna som tiggde och prostituerade sig.

måndagen den 21:e november 2011

Uppskruvat om rättssäkerhet

Meh! Nu börjar det gå helt över styr i debatten om Säpo:s arkiv över Stasimisstänkta. I förra veckan försvarade JK Anna Skarhed möjligheten till förundersökning och menade att detta var ett sätt att utreda vad som hänt och i själva verket en del av ett öppet samhälle. Det skulle man ju kunna hålla med om, det är ju en del av rättssamhället att misstänkta brott utreds och att den misstänkte endera frikänns eller döms. Men icke så, enligt forskaren Wilhelm Agrell. Det skall nämligen finnas en grupp höjd över varje misstanke, stående utanför rättssystemet. Nej, det är varken svenska spioner eller Hell's Angels jag pratar om utan Agrell och hans forskarkollegor.

Att inleda förundersökning mot en forskare är enligt Agrell att jämföra med Stasimetoder. (Jo, tonläget är uppskruvat.) Läser man Agrells inlägg kan man få bilden av att frågan rör tillgång till allmänna handlingar. Så är inte fallet. Författaren Birgitta Almgren fick tillåtelse att forska på hemligstämplat material med vissa förbehåll. Det kan man tycka vad man vill om men det var domstolens beslut. En av anledningarna var att domstolen såg en risk för att personer, kanske rent oförskyllt, skulle hängas ut som Stasiagenter utan att kunna försvara sig. Almgren fick sålunda inte skriva om forskningsobjekten så att dessa gick att identifiera.

Så kom då Almgrens bok och flera personer vände sig till Säpo, vars arkiv det alltså rör sig om, och påstod att dom var lätt identifierbara i Almgrens bok. Tydligen är det inte så att samtliga svenskar är (typ) tysklärare som jobbat i Östtyskland utan det var lätt för grannar och bekanta att förstå vilka Almqvist skrev om. När så Säpo fick veta detta skulle dom alltså enligt Agrells sätt att resonera blundat för att Almgren faktiskt kan ha brutit mot domstolens direktiv. Bara därför att Almgren är forskare och för att Agrell tycker att direktiven är dumma och att han egentligen tycker att arkiven inte skulle varit hemligstämplade alls.

DET låter i mina öron som ett rättsosäkert samhälle där vissa grupper bara utifrån sin position har rätt att hänga ut andra. Om nu Almgren handlat korrekt och inte brutit mot någon lag borde väl varken hon eller Agrell ha något att frukta? (Sen kan man undra om Agrell är den man helst vill hålla i handen när det blåser, han har ju fått ändra sig tidigare.)

söndagen den 20:e november 2011

Första gången

- Det tar sig inte första gången.
Det sa min svärfar till min svärmor när dom skulle till första gången och hon föreslog att dom kanske skulle skydda sig. Nio månader senare kom beviset på att svärfar hade fel. Det kan visst ta sig första gången. Och som det tog sig!

Idag har det gått 56 år sedan Lille mannen kom till världen. Och jag sänder en tacksamhetens tanke till hans föräldrar, oavsett om han är resultatet av att dom hade dålig koll på människans fortplantningsförmåga eller om dom bara valde att strunta i det. Resultatet av den där första gången blev ju alldeles strålande.

torsdagen den 17:e november 2011

Propagandaministeriet

"Skolverket avvisar Juholts påstående" påstår Dagens Nyheter på nyhetsplats.

Rubriken vill få oss att tro att Juholt helt och hållet hittar på när han säger att den svenska skolan blivit lika segregerad som den amerikanska, kanske mer. Därför intervjuar man några personer på Skolverket. Det är där det blir svårt att få till det. För Skolverket säger mycket riktigt att när man mätt segregation genom förhållandet mellan föräldrarnas socioekonomiska bakgrund och barnens läsförståelse så ligger Sverige på samma nivå som USA. Och det är tydligen det man mätt, inte studieresultat generellt. Vilket DN:s artikel ändå försöker vrida det till genom rubriksättning och genom att låta Skolverket svepande hänvisa till "mycket forskning som i viss mån slår fast" att betydelsen av socioekonomisk bakgrund inte spelar så stor roll.

Så, när Håkan Juholt påstår att "betydelsen av föräldrarnas socioekonomiska bakgrund för barnens skolresultat är i dag lika viktig i Sverige som i USA, kanske till och med viktigare. Det är skolsegregation och ett resultat av regeringens politik" så har han ju rätt. Om möjligt kan begreppet skolresultat tolkas som vidare än enbart läsförståelse. Han säger dessutom 'kanske' om den är större än i USA, vilket PISA-rapporten tydligen inte visar.

Men Håkan Juholt hittar givetvis på. Till skillnad mot Jan Björklund (FP) som brukar använda PISA-studier på ett bra mycket mer kreativt sätt än så. (Men det skriver ju inte DN så mycket om.)

Man vill riktigt försäkra sig om att läsarna skall förstå att Juholt är ute och cyklar när han säger att PISA-rapporten visar att Sverige hamnat på samma nivå som USA. Och om det nu är så att Juholt inte alls hittat på så har han åtminstone hittat på att det är regeringens fel. Den har bara suttit i fem år och Skolverkets enhetschef får en ledande fråga av TT:s medarbetare som slår fast att segregationen, som ju inte finns, kan ha startat redan för 15 år sen.

Men, vill man veta, vad har Alliansregeringen gjort för att stoppa denna utveckling? Vill man alls stoppa den? Artikeln innehåller ingen kommentar från utbildningsministern utan handlar enbart om oppositionsledarens uttalande. Man kan konstatera att det börjat gå så lång tid av borgerligt regeringsinnehav att det är svårt för Björklund att i vanlig opportunistisk anda kritisera skolan utan att det slår tillbaka mot honom själv. Det är kanske därför DN/TT riktar in sig på att kritisera dem som kritiserar Björklund i stället för att diskutera själva frågan om segregation i skolan.

onsdagen den 16:e november 2011

Vem är tanten?

Fnissar fortfarande över min stackars väns status på Facebook igår. Hon, 39 år, hennes fru, 40, och dottern, snart 1 år, befann sig ute tillsammans när en för dem okänd person plötsligt kände behov av att få ihop deras inbördes relation. Två kvinnor och en liten tjej. Kvinnorna är inte kompisar för dom verkar så familjära gentemot lilltjejen och varandra båda två. Hmmm... Klurigt! Vederbörande kommer slutligen fram till den enda möjliga slutsatsen och säger till 39-åringen:

- Är det din dotter och ditt barnbarn?
*ridå*

Världens sämsta flygplats

Frankfurts flygplats har en särskilt plats i den mörkaste delen av mitt hjärta, den där minnet av dåliga flygplatser bor. Stort, dåligt skyltat och hopplöst krångligt att ta sig mellan flygen. Men vinner gör nog ändå Sheremetyevo i Moskva, detta gudsförgätna ställe där du får sitta på golvet eller leva med att bli illa behandlad i de usla barerna. Där dom påstår att du kan betala med kort men när du sedan skall betala får veta att rubel only är vad som gäller. Varpå du får springa runt och leta efter växlingsmaskiner på flygplatsen för att alls kunna betala dina 150 kr för två koppar kaffe. Efter vårt möte med denna flygplats har vi vägrat flyga Aeroflot till Mongoliet. Hellre ett par dagars extra resande via Beijing. (Till sommaren avser vi testa MIAT:s flyg mellan Berlin-UB för första gången.)

Kastrup har alltid haft en motsatt ställning som en av de flygplatser där jag trivts bäst. Det var fram till mars 2009 då en SAS-tjänsteman på flygplatsen i fråga tvingade oss hälla ut 2 liter Laphroaigh eftersom han var för lat för att låta oss packa om dem till handbagaget och checka in det. I stället påstod han att våra whiskyrör riskerade orsaka eldsvåda i bagageutrymmet för att vi inte hade hårda väskor. När vi försökte få svar från SAS kundservice om var någonstans man kan läsa om dessa regler om hur ens väskor måste se ut blev vi ignorerade. Efter det har vi inte satt vår fot på ett SAS-flyg heller. Det går rätt bra då man tar sig fram utmärkt utan SAS och Aeroflot.

Positionen som bästa flygplats är dock för närvarande vakant.

tisdagen den 15:e november 2011

Allianshycklarna

På Brännpunkt ser jag att två Folkpartister kräver lagstiftning om meddelarskydd. Samtidigt har Folkpartiet just beslutat att slopa den enda lag som ger lite skydd för personer som anses vara obekväma i arbetsgivarens ögon, LAS. Vi skall våga kritisera men inte ha något anställningsskydd. Eller vill dom slopa LAS för gravida, sjukskrivna och funktionsnedsatta och återskapa den för vårdpersonal som slår larm om missförhållanden i vården?

I LO-tidningen läser jag hur Sofia Arkelsten är igång igen. Jag börjar undra om hon är väldigt smart eller om hon helt enkelt inte har en susning om vare sig sitt eget partis historia eller om effekterna av partiets politik. Om man låter vinstintresse råda är det väl rätt självklart att detta intresse styr över kostnaderna i företaget. Det är väl själva tanken med valfriheten? Att kunna välja att investera, även för riskkapitalister? Eller trodde Moderaterna att det bara skulle vara sjuksköterskor som skulle starta eget i vårdbranschen och driva vårdhem under mer altruistiska former, vana som dom är vid låg lön?

Nej, det får vara slut på hyckleriet snart. Slut på det schlingmanska dubbelspelet där man gör en sak och låtsas som om man menade att göra något helt annat. Alla tänkande människor borde ju fråga sig hur det står till med kompetensen hos en regering som gång på gång får konstatera att "så här var det inte tänkt". Make till misslyckad politik får man väl leta efter. Om det nu inte är så att det var just så här det var tänkt från första början. (Bara lite jobbigt att stå för.)

fredagen den 11:e november 2011

#stuffmoderaternadid - återblick och framtid

År 2001. Carl Bildt, då handelsresande i olja och värre, kommenterar Silvio Berlusconis valseger med att han omger sig av ”förstklassiga ekonomiska team”.

År 2011. Carl Bildt är handelsresande i twitterinlägg och utrikesminister. Silvio Berlusconi har meddelat att han tänker avgå. Italiens skulder utgör 120 procent av BNP.

År 2021: Silvio Berlusconi avlider, 85 år gammal, under en backanal med unga flickor i Rom. Carl Bildt, åter handelsresande i olja och värre, kommenterar med att det var Moderaterna som en gång avskaffade Berlusconi och återställde Europas ekonomi.

torsdagen den 10:e november 2011

Sluta ringa mig, försäljare!

Svensk fondservice. Dom har på något sätt fått tag i mitt mobilnummer. Nu ringer dom igen. Senast det begav sig förklarade jag för en kvinna att jag inte var intresserad. Hon blev förbannad och otrevlig eftersom hon inte fått förklara sitt erbjudande och jag ju inte kunde veta om jag var intresserad eller inte.

Read my lips: JAG ÄR INTE INTRESSERAD AV ATT GÖRA AFFÄRER MED TELEMARKETINGFÖRETAG!!!

Nu ringer dom alltså igen. Till min mobil. Varje dag. I förrgår svarade jag då jag väntade på ett samtal. En lismande man ville veta hur det var med mig.

FYI: DET SKALL DU SKITA I!

Man får inte ringa till mobiler med annat än att
- konsumenten aktivt valt att ange sitt mobiltelefonnummer för kundkontakt
- om det föreligger ett etablerat kundförhållande mellan konsumenten och marknadsföraren och erbjudandet avser samma typ av varor eller tjänster.
På vilket sätt jag och Svensk fondservice har ett kundförhållande beats me.

Nå, jag avbryter i alla fall den påflugne mannen med att det där är jag inte intresserad av och lägger på luren innan han hinner säga att det kan jag inte veta.

Dagen därpå ringer dom igen.

När jag söker på Vem Ringde och andra sajter förstår jag att jag inte är ensam. Vare sig om att bli terroriserad av deras försäljare eller ifrågasatt när man inte är intresserad.

Så vi tar det igen:

1. OM JAG VILL KÖPA NÅGOT SÖKER JAG SJÄLV UPP EN FÖRSÄLJARE. NÄR JAG HAR TID OCH LUST.
2. JAG HANDLAR AV PRINCIP ALDRIG AV TELEFONFÖRSÄLJARE, OAVSETT HUR BRA ER PRODUKT ÄR.
3. DENNA PRINCIP GRUNDAS PÅ ATT JAG GILLAR INTE FÖRETAG SOM RINGER PÅ MIN MOBIL OCH VILL SÄLJA. FÖRETAG SOM JAG INTE GILLAR HANDLAR JAG HELLER INTE AV.

Fotnot: Här kommer ett antal av de nummer företaget använder sig av i sin telemarketing: 0850112030, 0164040673, 0317806839, 0850000424, 0317806837, 0317806830, 085507021, 0757600045, 0850009034, 0853525400. (Gissar att jag kommer slå rekord i träffar nu med dessa nummer...)

Konkurrera ut dina konkurrenter för att skapa sund konkurrens

Konkurrensverkets generaldirektör försvarar verkets beslut om att Arla skall få köpa Milko. Att läsa hans artikel känns lätt surrealistiskt. Om inte Konkurrensverket godkänt Arlas köp av konkurrenten Milko så hade Milko gått i konkurs. Känns inte ett sådant resonemang oerhört uppgivet? Arla har alltså redan konkurrerat ut Milko och det är inget vi kan göra något åt. Om inte Arla fått ta över Milko så hade en annan konkurrent förvärvat Milko. Då kan lika gärna Arla få köpa. Duh!

Och om Milko gått i konkurs hade det varit jobbigt för mjölkbönderna. Så Konkurrensverket sätter mjölkböndernas problem före sund konkurrens.

Frågan man ställer sig är hur Arla alls kunde bli så stora. Konkurrensverket har ju tidigare noterat att Arla verkar ha som strategi att "så gott som fullständigt utestänga konkurrerande företag från marknaden".

Nu väntar vi på Gunnar Lindstedts replik. :)

Fotonot: Igår var det Arla som försvarade sig på Brännpunkt och menade att dom självklart är superduperbra.

Kafka och Stasi

På Svenska Dagbladets ledarsida kallar Claes Arvidsson turerna kring Säpos arkiv rörande misstänkt stasianstrukna för Kafkaliknande. (Artikeln ännu inte på nätet.) Jag håller med. Fast förmodligen inte alls på samma grunder och med samma betydelse som Arvidsson. Arvidsson menar att Kafkaliknande ligger i att det går att JK-anmäla en forskare som misstänks ha brutit mot de regler en domstol satt upp för hennes forskning. Ja, det må vara ett hot mot den fria forskningen att domstolar styr vad man skriver och hur. Men i just detta fall beror det ju på att forskaren är den enda som fått läsa det hemligstämplade arkivet, att arkivet innehåller uppgifter om personer som enbart utgör misstankar, inte fastställda domar. Domstolen ansåg därför att det var viktigt att ingen skulle hängas ut genom att man kan identifiera dem. Nu har inte forskaren i fråga lyckats med detta. Frågan är hur mycket hon alls brytt sig. När jag hör henne får jag känslan av att hon anser att hennes forskning går före människors integritet. Sanningen skall fram! Säpos sanning, alltså.

Nu har justitieminister Beatrice Ask (M) backat och vill föra samtal med de andra partierna om hur arkivet skall kunna öppnas. På Svenskans ledarsida fattar man inte alls varför någon tvekar, varför arkivet inte skall öppnas och de misstänkta föras ut i ljuset.

Jag antar att vi nästa gång tidningarna skriver om Ingvar Kamprads nazistiska förflutna kan vänta oss hejarop från Svenska Dagbladets hemsida.

onsdagen den 9:e november 2011

Ingen anledning att andas ut än, föräldrar

Dan Eliasson, GD på Försäkringskassan framställs nu som klarsynt då han vill ta bort de famösa vab-intygen där förskolan tvingats intyga att barnen verkligen är hemma när föräldrarna anmält vab. Det kan därför vara på sin plats att påminna om varför denna regel infördes och vilka som var för och emot.

Det var regeringen som misstrodde svenska småbarnsföräldrar så till den milda grad att de gick emot Försäkringskassans remissyttrande. Kommunerna (där förskolans personal ofta är anställda) och F-kassan ifrågasatte idén från första början men regeringen lyssnar inte på experter, dom är själva experterna.

Så blev det som det blev. Nu säger sig regeringen vara öppna för att ta bort intygen. Någon gång i framtiden. Det verkar alltså inte vara F-kassan som förfogar över frågan bara för att nye GD har samma åsikt i frågan som sin företrädare.

Varför då?

Stasiarkiven. Ibland till och med Stasis arkiv. På senare tid har debatt blossat upp kring ett eventuellt öppnande av Säpos arkiv, den del som rör säkerhetspolisens anteckningar om vilka som misstänkts spionerat åt den östtyska säkerhetspolisen. Det rör sig alltså inte om Stasis arkiv utan om en annan stats myndighetsarkiv.

Offentlighetsprincipen i Sverige betyder att medborgarna skall kunna få ut handlingar från svenska myndigheter. Jag jobbar med detta i princip dagligen där jag sekretessgranskar dokument som lämnas ut till journalister. Det är mycket sällan som jag maskar något i ett dokument men när det sker beror det till exempel på att en persons sjukdomsdiagnos angivits i dokumentet eller att en person anklagas för att ha begått ett brott och nu plötsligt kommer den anklagelsen att bli offentlig och spridd till alla landets nyhetsredaktioner. Om en journalist ändå vill veta vilken diagnos det rör sig om eller vad personen som anklagas heter går det bra att överklaga sekretessbeslutet så får vi helt enkelt göra en omprövning. Det har hittills inte hänt mig, eftersom det sällan är relevant för den journalistiska rapporteringen.

Vad alla partier i riksdagen utom Moderaterna verkar tycka är relevant är dock att hänga ut vad Säpo tror hände för 20+ år sedan. Vilka var de svenskar som Säpo misstänkte samlade uppgifter till Stasi? Det rör sig alltså inte om ett register över personer som bevisats ha spionerat åt annan makt utan om utredningsmaterial. Vi kommer, liksom i Aftonbladets drev mot Juholt, kunna vara både undersökande journalister och poliser lite till mans, och undersöka om inte grannen faktiskt var Stasiagent ändå. Sen kan vi (eller de som har en plattform för det) även ta på sig rollen som åklagare, skriva artiklar, böcker, blogginlägg om personer de anser bevisats varit Stasiagenter, fast det inte bevisats i domstol utan bara av författaren/journalisten/bloggaren i fråga.

I veckan gick en av de utpekade (av den enda forskare som fått tillgång till materialet och som skulle garantera att identiteter inte röjdes men inte var så noga med det) ut i Svenska Dagbladet och förklarade att hon inte alls spionerat åt Stasi utan åt svenska SSI (tidigare IB). I kulturbilagan kan man läsa om hur människor idag, 20 år senare, blir av med sina jobb i Tyskland på grund av sitt mörka förflutna. För där gäller inga preskriptionsregler ännu, där är du för evigt dömd oavsett vad du sysslat med under kanske halva ditt liv. Och så skall du förbli i åtminstone tio år till.

Vad vill de svenska partier som vill offentliggöra arkiven över misstänkta Stasiagenter? Att folk skall få veta om dom finns där och nu, 20+ år senare, försöka rentvå sig? Och hur värjer man sig mot att folk ringer hem till en och kallar en jävla spion? (Som har hänt med någon av de andra bland forskarens forskningsobjekt, som hon inte heller lyckats dölja identiteten på.) Eller handlar det om att vi är nyfikna över vilka dom är, dom som Säpo ansåg samarbeta med Stasi? Vilka högdjur kan inte dölja sig där?

Nej, på något sätt känns det som att det här handlar om att jaga reda på misstänkta landsförrädare och rulla dem i tjära och fjädrar offentligt. (Det finns åtskilliga sådana uttryck i nätdebatten.) Frågan är om rättsprocesser ens är möjliga, jag har ärligt talat inte koll på preskriptionsreglerna i sådana fall. Hur rentvår man sig då om det visar sig att Säpo antecknat ens namn som Stasiagent? Tror vi på kvinnan i Svenska Dagbladets artikel?

Truth and reconciliation. Först sanning, sen möjlighet att förlåta och gå vidare. Om man eftersträvar detta så måste man vara beredd även på det senare och jag är faktiskt inte säker på att så är fallet bland många av dem som förespråkar ett öppnande av arkiven.

tisdagen den 8:e november 2011

Om mjölkmonopolet

Sprit är inte den enda dryck som är monopoliserad i Sverige. Det gäller nu, i princip, även mjölken. Bortsett från Skånemejerier och några få småmejerier dominerar danska Arla svensk mejerimarknad.

Det har dock varit mycket tyst om Arlas köp av Milko. I före detta Milkoland har fokus mest legat på böndernas framtid. Den närmaste framtiden vill säga. Konkurrensverkets okej till att Arla lägger under sig ännu en bit av den svenska mejerimarknaden har passerat med en axelryckning. Idag tar dock Gunnar Lindstedt till orda på Brännpunkt. Vad händer om Skånemejerier blir det enda mejeriet i Sverige som inte ägs av danska Arla?

Igår kunde jag i Värmlands Folkblad läsa en helsideannons från Arla där dom försäkrade värmländska mjölkdrickare om att mjölken även framöver kommer komma från Värmland, Gävle- och Dalaregionen. Hur länge då? Lindstedt skriver:
"Men att Arla i längden ska hämta mjölk på långa avstånd och i små volymer från Norrlands inland, samtidigt som Arla i Danmark har ett stort mjölköverskott som man behöver exportera, är helt osannolikt. Precis som man redan gjort med ost och smör kommer snart alltmer mjölk tas in från Danmark."
Då kan Arla i Sverige fortsätta med sin reklam om hur miljövänliga dom är medan danskarna fortsätter mata sina mjölkkor med genmodifierat foder.

Är det rimligt att ett enda företag skall ha ett sådant monopol på svensk marknad? Enligt Konkurrensverket är det tydligen det.

Själv dricker jag mjölk från Emåmejeriet när jag är i Jönköping och från Änglamark i Stockholm. I Karlstad är det svårt att undvika Milkomjölken, som numera åker från Värmland till Arla i Göteborg för att paketeras och sedan köras tillbaka igen. När jag googlar visar det sig att Änglamarks mjölk är Milkomjölk som tas om hand av Grådö mejeri. Det vill säga det mejeri som Konkurrensverket krävt att Arla skall sälja för att få köpa Milko. Och som Lindstedt ovan tror är dödsdömt.

Svenskan frågar sina läsare om de kan tänka sig att betala mer för närproducerad mjölk, vilket 71 procent svarar ja på. Frågan är om de står för det, och om det är representativt för en majoritet av svenskarna eller bara för dem som läser SvD på nätet klockan sju på morgonen.

Dagens rekommendation måste ändå bli denna blogg, skriven av två mejerifantaster. Underbart!

måndagen den 7:e november 2011

Papandreou avgår

Såja. Då var allt bra igen då i Grekland. Den amerikanske agenten, Gaddafis kompis avgår.

En stilla bön till Svenska Dagbladet: Snälla, sluta framställa grekerna som lidande av Tourettes hela gänget. Det måste väl finnas någon att intervjua som inte pratar först och tänker... inte alls.

lördagen den 5:e november 2011

Papandreou sitter kvar

För övrigt tycker jag att de som anser att Papandreou skall bytas ut bör föreslå en efterträdare. Lämpligen någon som inte var hans företrädare. (Apropå att avgå-pöbeln på tidningarnas kommentarsforum flyttat blicken från Juholt till Grekland.)

onsdagen den 2:e november 2011

Nyfikenhet förväxlat med allmänintresse

Samtliga partier utom Moderaterna vill offentliggöra Säpos så kallade Stasiarkiv över påstådda spioner. Tanken är att Aftonbladet och Expressen skall kunna göra stora uppslag med bilder och namn på människor som för upp till femtio år sedan kanske spionerade åt Östtyskland. Det handlar alltså inte om människor som är dömda spioner utan sådana som av en eller annan anledning ansetts misstänkta som detta av säkerhetspolisen.

Aftonbladet kan ju göra som med Juholts alla reseräkningar, lägga ut listorna på sin sajt så att läsarna får gå igenom och höra av sig om dom hittar något namn som dom vet mer om. Men då borde vi väl rimligtvis lägga ut listor på vilka människor som misstänkts ha stött Hitlertyskland ett par år tidigare. Men dem kanske inte Säkerhetstjänsten oroade sig tillräckligt över för att föra listor. (Den svenska polisen använde sig ju av Gestapo för att ta hand om misshagliga medborgare.)

Som Per Wirtén säger i den här länkade artikeln i Dagens Arena, här riskerar nyfikenhet att förväxlas med allmänintresse om man inte kan förklara exakt varför dessa uppgifter är intressanta och vad de skall användas till.

tisdagen den 1:e november 2011

Folkpartiets anti-Palestinapolitik får styra i Alliansen

Det här med diplomati och smidighet ligger inte för Jan Björklund (FP). När han vet att UNESCO kommer fatta beslut att bevilja Palestina medlemskap i UNESCO. Då röstar Björklund och regeringen nej. Rakt i strid mot vad UD rekommenderat. På UD är man nämligen något mer diplomatiska än Major Björklund. Där insåg man förmodligen att vad Björklund och hans regeringskollegor än tycker så kommer medlemskapet beviljas och då är det enbart dumt att rösta nej. Ett nej som kommer tolkas som en arrogant provokation. Med rätta.