onsdagen den 31:e augusti 2011

Besök från S-län. S som i Södern?

I helgen som gick var jag och ett par släktingar på släktauktion hos Morbror Evald. Evald dog för över tre år sedan och nu skall äntligen arvet skiftas. Eftersom jag släktforskar tog jag hand om alla brev och bilder. Evald hade som vana att alltid fotografera folk innan dom for hem. Folk kom och gick där hemma i Småland. Släktgemenskapen verkar ha varit unik och Evald och hans syskon ringde och skrev brev till varandra trots att de var spridda över landet.

På bilden ser vi Evalds syster Dally och hennes man Otto. Paret till vänster är deras son och svärdotter, mina föräldrar. Pojken heter Kent och är Pappas då 8-årige kusin. Året är 1964 och Mamma och Pappa hade just gift sig. Semestern tillbringade dom, som så ofta, i Mellbystrand utanför Laholm. Där låg dom på stranden från klockan 10-16 varje dag. På den tiden fanns inte malignt melanom. Pappas och Kents kusin Hans, då tio år gammal, lär ha frågat sin mamma, Moster Sonja:
- Mor, är dom utlänningar?

Fortarande till salu

Minns ni den osålda lägenheten på Mörsilsgatan 8? Nu gör dom ett nytt försök, med en tredje (minst) mäklare. Till ett lite lägre pris än sist. Och med hjälp av home staging. Nog är lägenheten lite attraktivare ur detta perspektiv men faktum kvarstår ju att dom renoverat sönder den. Enligt Hemnet skall den ha legat ute i en dag. Senast den annonserades ut påstod Hemnet att den legat ute i sju dagar. Vilket redan då snarare närmade sig sju månader...

Det är dock inte den enda sönderrenoverade lägenheten i Vällingby. I maj var jag på visning i en fantastisk gammal lägenhet på Abiskovägen 6. Tyvärr låg den för nära tunnelbanan annars hade vi slagit till direkt. Hade ju varit en alldeles särskild känsla att få bo i en av 50-talets mer välplanerade lägenheter med hel garderobsvägg, originalluckor och fina fönster mellan vardagsrum och hall. Lägenheten köptes och renoverades i somras. In med fula, vita spegeldörrar. Bort med glaspartiet. Riv ut alla garderober, kläder har vi ju inga. Byt ut det fina gamla köket mot ett apfult schabrak. Nu är den till salu för 400 000 mer. Försäljningen verkar gå långsamt. Suits you right!

söndagen den 28:e augusti 2011

Att pissa på andra skapar inte demokrati

Repris på P1:s Medierna. Lyssnade på det redan igår men blir lika arg när jag hör det idag. Och ledsen. För hur kunde yttrandefrihet komma att handla om rätten för vissa att hata och skrika, när effekten blir att så många, många fler håller käften. När kom yttrandefrihet att handla om rätten att skrika högst?

Som en av dem som ofta tar för sig i ett samtal har jag ofta fått höra att jag borde tona ner mig så att andra får komma till tals. Jag har jobbat med detta och försöker alltid ta upp andras åsikter. Ibland så mycket att jag till och med avbryter det jag har att säga själv för att urskuldande låta den som just avbrutit mig komma till tals. Ofta pratar jag dock på och den som kanske pratat i min tystnad förblir tyst.

De hänsyn som jag försöker ta tas inte på tidningarnas kommentarsforum. Medierna berättar om mamman som ställde upp på intervju då hennes dotter somnat och blivit kvar på tåget på grund av att Kustpendelns personal vägrat söka igenom tåget ordentligt. Mamman visste att barnet var på tåget eftersom mormor och morfar satt henne där i Helsingborg. I Halmstad vägrade personalen ropa efter barnet. Vilket fick till följd att 9-åringen rullade vidare, mamman blev rädd och mormor och morfar började gråta av oro nere i Helsingborg.

På kvällstidningarnas kommentarsforum var mamman en dålig mamma, dottern en ful unge och hela historien var nog påhittad för att dom skulle få skadestånd eller åtminstone en rubrik i kvällstidningen. 500 kommentarer om hur vidriga de människor var som låtit sig intervjuas i medierna om tågbolagets sätt att behandla ensamresande barn.

Tack, säger tågbolagen. Varsågod säger mobben. Gråter gör inte bara mormor utan även yttrandefriheten.

På Twitter kapade ett gäng Sverigedemokrater med hangarounds ett forum för att "nyansera" debatten. Med hårda ord och aggressiv hållning tog dom över varpå 80 procent av dem som annars hölls där (från vänster till höger) drog. Timbros VD blev, tillsammans med alla andra som sa emot, kallad kulturmarxist av Sverigedemokraterna som anser sig vara nyanserade.

Tack säger Jimmie Åkesson. Varsågod säger mobben. Och yttrandefriheten den är någon annanstans.

Nej, det är inte OK att några få skall få skrämma bort den stora majoriteten. Och nej, det beror inte, som en av Sverigedemokraterna ovan påstod i radio, på att alla andra är känsliga och inte kan ta debatten. Det beror på att mobben är okänslig och inte kan debattera. Och att nätforumen låter dem fortsätta mobbas.

Tills mobben lär sig att uppföra sig får dom hålla käften, tycker jag. Eller skriva en insändare. Att kräva namn på den som kommenterar kan givetvis vara en idé men själva idén med kommentarsforum är ju att det skall vara enkelt och det är det sällan med inloggning. Att kräva inloggning blir därför detsamma som att stänga dessa forum helt. Vilket jag alltså anser att man skall. Mobben får börja lära sig skriva insändare, under signatur men med namn och adress angiven och med ansvarige utgivares ansvar för innehållet i insändaren.

Med ett sådant system hade mamman i Halmstad sluppit att höra att hon var en idiot eller hennes 9-åring var så ful att det inte gjorde nåt att hon försvann. För ingen av dessa fega anonyma hade vågat säga det rakt upp i ansiktet på dem. Frågan är om de fega anonyma ens tyckt så om dom inte varit just anonyma.

torsdagen den 25:e augusti 2011

Moderat kulturcensur i Småland

Ett antal moderater i Småland har gått i taket. Anledningen? Biblioteket i Växjö har haft fräckheten att bjuda in Jan Myrdal för att föreläsa om sin nya bok om en maoistisk gerillarörelse i Indien. Oemotsagd! Karln får inte bara ge ut böcker om kommunistiska rörelser. Han får dessutom föreläsa om dem på bibblan. Och vet ni, biblioteket i fråga kanske till och med kommer att låna ut hans bok!

Nä, så kan vi inte ha det i konungariket Sverige. Moderaterna får nog anlita Timbro eller Axess eller någon annan sanningssägande organisation och trycka upp små pamfletter att blada in i Myrdals bok. Om den alls skall få lånas ut. Kanske det vore bättre om hyllorna enbart innehöll böcker av Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt och kanske Göran Skytte. Även om Skytte inte är Moderat.

Frågan är vem som är mest totalitär av Myrdal eller herrar moderater i Småland.

PS: Förresten, regeringens propagandaminister Per Schlingmann kanske kan göra nåt utspel mot det nedriga biblioteket!

tisdagen den 23:e augusti 2011

Att möta ont med gott

"Jeg er ikke sint. Jeg frykter deg ikke. Du kan ikke røre oss, vi er større enn deg. Vi svarer ikke ondt med ondt, slik som du ville det. Vi bekjemper det onde med det gode. Og vi vinner."
Dessa ord kommer från 16-årige Ivar Benjamin Østebø och riktas till han massmördaren. Jag önskar att jag kunde vara lika storsint gentemot massmördarens tankebröder på Internet. Som delar, om inte hans metoder, så åtminstone hans människosyn. Någon skrev efter den 22 juli att massmördaren levde i en ekokammare där bara likasinnade fick plats och där hatet förstärktes av att de aldrig fick mothugg. Denna ekokammare finns på nätet, eftersom ingen av hatbärarna vågar stå upp för det IRL. Förutom massmördaren då. Som likasinnade nu tävlar om att ta avstånd ifrån. "Vi framställer gärna muslimer som parasiter på samhällskroppen, t ex i TV-reklam inför valet, men vi delar inte ABB:s tankegods." Duh!

Själv tycker jag det är dags för Jan Helin, Lena K Samuelsson och deras kollegor chefredaktörerna att följa Värmlands Folkblads och Peter Frankes exempel och helt enkelt stänga sina kommentarsforum. Dessa forum används ju till största delen bara av samma islamofobiska, sexistiska grupp människor dag ut och dag in. Dom som sedan ringer till Ring P1 och beklagar sig över att "PK-samhället" inte låter dem komma till tals. Det är kanske dags för detta samhälle att inte upplåta sina sajter till hat.

Som Peter Franke sa när han stängde igen dyngspridarnas tummelplats på VF.se. Skriv en insändare. Du kan vara anonym men måste ange namn och adress. Det tror jag skulle få en hel del av dessa människor att tänka efter både en och två gånger innan deras ekon ljuder över internejden.

fredagen den 19:e augusti 2011

Fack och fack

Dom fack som låter arbetsgivaren sätta lönen, efter att ha förhandlat fram nollavtal, och endast ställer krav på att arbetsgivaren skall tala till den anställde före lönesättning. Dom är bra fack. Medan dom fack som faktiskt ställer krav på arbetsgivaren att öka inkomsten för medlemmarna är dåliga fack. Självklart tycker Svenska Dagbladets ledarsida så. Som fackförbundsmedlem blir jag väldigt misstänksam när just dessa ledarskribenter hyllar mitt fack.

Och man skulle ju gärna vilja veta hur köpkraften skall öka i ett samhälle där alla är tillfälligt anställda. Om jag går in på min bank för att ordna huslån och säger att nä, något fast jobb har jag inte men jag hoppas få vara kvar mer än 11 månader. Vad svarar min bank då?

Kanske är det så att det är andra än högerpolitikerna (i regering eller på ledarsidor) som skall ha dessa nollpåslag och tillfälliga anställningar. Det är väl det fina i kråksången, att det man föreslår inte drabbar en själv. Å andra sidan är ju var fjärde journalist tillfälligt anställd. Om man inte räknar frilansarna. Av någon anledning är det dock inget dom brukar lyfta som det mest positiva med yrket.

torsdagen den 18:e augusti 2011

Snopet.

Så här nära har vi nog inte varit att slå till på ett annat boende. Visning på söndag av ett helt fantastiskt boende i Hässelby. Jag hade anmält mig till visningen för att markera intresset. Det räckte tydligen inte. Säljarna valde att sälja före visning. Enligt Svensk Fastighetsförmedling fick dom "ett snabbt bud" och valde att sälja. Utan att bry sig om att lyssna med anmälda intressenter.

Så jävla surt! Känns som om någon stulit mitt drömboende, det där som man inte kommer att hitta igen även om någon i samma förening säljer.

Men det är klart, någon lägger ett bud samma dag som börsen störtdyker och säger att det gäller bara idag.


onsdagen den 17:e augusti 2011

Nobody messes with the Jesus

Tänker jag när jag läser Jesús Alcalás replik på Ted Ekeroths undanflykter. Ekeroth har av Alcalá anklagats för att vara en del av counter jihad-rörelsen. Är man det borde man stå för det. Vilket väl Ekeroth gör, men bara som privatperson. Trots att han åkt på konferenser under SD:s flagg och själv presenterat sig som representant för SD så var han där som privatperson. Det var inte jag det var Ursula.

Ekeroths försvar består av harm över att sammanblandas med andra med likadana åsikter samtidigt som han gladeligen buntar ihop personer som tror på Islam. Något som Alcalá givetvis slår ner på. För var ligger egentligen skillnaden i att som en av SD inbjuden föreläsare uppmana till mord på islamister till att från islamistiskt håll uppmana till mord på oliktänkande? Och på vilket sätt blir de senares vänner mer guilty by association än den förres?

Nej, det är nog dags, även för SD, att börja fundera över sin retorik. Så den inte träffar fläkten.

tisdagen den 16:e augusti 2011

Det är mobboffrets fel

Eller möjligen mobbarens, men förmodligen inte. Under alla omständigheter är det aldrig skolans fel. Särskilt inte rektorns.

När jag läser Svenska Dagbladets granskning av anmälningar till Barn- och Elevombudet blir jag lätt matt. Vuxna människor som skyller ifrån sig på barn. Vuxna människor som letar fel på barn för att dölja sina egna tillkortakommanden.

Om adhd funnits* när jag gick i mellanstadiet är jag ganska säker på att min klasslärare (det som idag kallas mentor) skulle ha greppat efter detta för att definiera mig. Han var nämligen helt övertygad om att det skulle gå illa för mig i livet eftersom jag aldrig höll käften och alltid ifrågasatte honom och hans arbetsinsatser. (Eftersom han vid sidan av jobbet som lärare också jobbade som journalist tyckte jag att hans närvaro och uppmärksamhet brast, något jag inte höll inne med.) Att jag, liksom tjejen i Svenskans artikel, klarade målen med glans var liksom inte det viktiga.
- Du kommer att hamna i OBS-klass på högstadiet!
Var hans spådom. Vid ett tillfälle skickade han mig till skolans kurator. Som verkade mer intresserad av om jag hade klasskompisar i behov av samtalsterapi. Vilket jag hade. Mitt, och lärarens, problem var ju mest att jag inte kunde hålla tyst.

Och jo, det gick bra i högstadiet. Jag lyckades med ytterligare tolv års studier efter mellanstadiemajjens dom. Idag försöker jag dock vänta med kritiken av chefen till medarbetarsamtalet.

Men hur går det för elvaåriga "Elizabeth" i artikeln? Utpekad av skolan som roten till det onda, orsaken till sin egen otrivsel. Och hur skall man kunna undvika att autism-diagnoser missbrukas? Där det för föräldrar med autistiska barn oftast är skönt att få en diagnos och verktyg att hantera barnets funktionsnedsättning verkar det också vara lätt att rikta diagnosen mot barnet, för att flytta fokus från det egna ansvaret, som lärare och rektor. För det kan ju aldrig vara skolan det är fel på!

* Självklart fanns det, även om det då kallades damp, det var bara inte så att var och varannan unge blev diagnostiserad av sina lärare med det.

onsdagen den 10:e augusti 2011

Klarna – en berättelse om dunkel girighet

Varje månad betalar jag räkningar till Klarna AB, ett företag som bildats av några Handelsstudenter med affärsidén att ta över andra företags fordringar. Adlibris, där jag är stamkund, är ett av de företag som använder sig av Klarnas tjänster. I juni betalade jag minst 3-4 räkningar till Klarna där köpeavtalet egentligen träffats med ett annat företag. Som kund hos säljföretaget är det Klarna man blir skyldig pengar.

Denna berättelse börjar med att jag köpte ett nytt batteri till min mobiltelefon från ett företag som heter My Trendy Phone AB. Detta företag har överfört sin fordran till Klarna. Det beställda batteriet anlände som utlovat i slutet av juni. När fakturan anlänt från Klarna la jag omgående upp en betalningsorder. Tyvärr missade jag att fakturan hade 14 dagars betalning och lade in betalningen att genomföras vid nästa räkningsbetalningstillfälle den 25 juli, 11 dagar efter betaldatum. (Fakturan anlände sent, den 6 juli var jag i kontakt med My Trendy Phone för att fakturan inte följt med batteriet. Denna skickades sedan från Klarna, med ca en veckas betalningsfrist.)

Den 11 juli åkte jag på semester och lät eftersända posten till grannen på landet. Denna historia skall visa att mitt beslut att eftersända posten var mycket klokt. Återkommen till landet efter en veckas utlandsvistelse kom min private semesterbrevbärare den 4 augusti med en betalningspåminnelse daterad den 21 juli. Klarna hade inte fått betalt och lade på en påminnelseavgift på 50 kr på ursprungskravet på 171,37 kr. Att betala inom en vecka, senast den 28 juli. I brist på internetuppkoppling körde vi genast de tre milen till Karlstad och kopplade upp oss på banken från en hamburgerrestaurang. Räkningen var betald den 25 juli så jag tänkte att Klarna nu hunnit registrera detta. Jag hade ju trots allt betalat.

Den 3 augusti, sju dagar efter att min bank satt in pengarna på Klarnas konto, skickar inkassoföretaget Segoria (ägt av Nordea) ett inkassokrav som når mig på kvällen den 8 augusti med Postens långsamma eftersändning. (Som i sommar tagit upp till 14 dagar.) Jag ringer Segoria på morgonen den 9 augusti och pratar med Axel på deras kundtjänst. Han berättar att någon betalning inte finns registrerad hos dem. Men jag vet ju att den gått iväg, säger jag, och vill lämna både betaldatum och exakt summa. Det hjälper inte, Axel måste ha OCR-numret också och det kan jag inte utantill. Axel erbjuder sig att ’pausa’ kravet. Jag ringer mitt alltid lika kundorienterade bankkontor som genast plockar fram OCR-numret. Jag ringer tillbaka till Segoria och får prata med Ema. Ema behöver inte OCR-numret för att hitta betalningen utan använder mitt personnummer. Varför Axel inte funnit betalningen en halvtimme tidigare utan tvingat mig leta reda på OCR-numret till ingen nytta beats me men uppenbarligen finns betalningen registrerad på mitt personnummer som Klarna verkar ha registrerat mot mina personuppgifter.

Det räcker dock inte att räkningen är betald sedan två veckor tillbaka. Jag måste betala påminnelseavgiften och en inkassoavgift på 160 kr kr inom två dagar. Annars kommer det resterande kravet på 50 kr + inkassoavgift skickas till Kronofogden, berättar Ema. Att Klarna bevisligen fått betalt den 25 juli och inte hade anledning att skicka grundkravet till inkasso har ingen betydelse. Ett batteri som från början kostade 109 kr + avgifter är nu uppe i 381 kr. Inte på grund av mitt misstag att inte betala i tid utan på grund av att Klarna missat att jag betalat. Annars borde väl inkassokravet varit på 50 kr + inkassoavgift? Ett krav som jag dagen för inkassobrevet var fem dagar sen med.

Den 11 augusti, som enligt Ema är det datum jag måste betala för att inte ärendet skall skickas till Kronofogden, har det gått exakt två veckor från förfallodatum på påminnelseavgiften. Klarna och Segoria skickar alltså folk till Kronofogden för krav som inte är äldre än två veckor. Mitt i semestertider.

Men det hela slutar inte där. Ovanstående hade jag möjligen kunnat tugga i mig, även om jag anser att Klarna, medvetet eller på grund av slarv, skickat en felaktig faktura till inkasso. Ema på Segoria upplyser mig nämligen om att jag har pengar till godo hos Klarna. Känn på den. När dom fattade sitt beslut om att skicka inkassokrav för att jag var skyldig dem 50 kr och hota mig med Kronofogden var dom, skall det visa sig, i själva verket skyldiga mig fem gånger mer än jag var skyldig dem.

I mars 2006 beställde jag ringar från ett företag som hette Vigselbutiken. Inget ont om dem, de var oerhört tillmötesgående och kundorienterade och vi trivs både med våra ringar. Tydligen betalade jag 314 kr för mycket som Klarna nu legat på i över fem år.

Men vänta nu! Klarna har alltså, utan att meddela mig, legat på 314 kr av mina penningar i över fem års tid. Varje gång jag betalat en räkning till dem har de suttit där med mina tillgodopengar. Borde jag kanske skicka inkassokrav med krav på ränta? Men så går det inte till, förklarade Ema bistert, för att jag betalat för mycket har jag endast mig själv att skylla. Man undrar i sitt inte längre så stilla sinne hur många kunder som lånar ut pengar räntefritt till Klarna i åratal, utan att veta om det?

Vi tar det igen, för detta är nog bland det mer kuriösa jag stött på och det tål att upprepas. För 11 dagars försening med 171,37 kr skulle jag betala 50 kr (29 procent extra). När jag inte betalade de 50 kronorna inom en vecka skickade Klarna via Segoria ett felaktigt inkassokrav och plussade på notan med ytterligare 160 kr (tre gånger pengarna extra ). Klarna å sin sida har i närmare 285 veckor legat på fem gånger så mycket av mina pengar. För detta får jag, enligt Klarnas inkassobyrå Segoria, skylla mig själv. (Hmmm… 314 kr x 285 x ränta...)

Med två dagar på mig att betala, med tre mil till närmaste bank/internetuppkoppling och under hot att det hela skickas till Kronofogden på torsdag gav jag med mig. Klarna och Segoria/Nordea vinner. Jag förlorar. Lille mannen muttrar från bygget av uteplats att jag blott är en fysisk person som strider mot en juridisk dito. My Trendy Phone behöver jag inte göra några fler affärer med. Dessvärre verkar vi få leva med Klarna. Dom är som Fortum, äger liksom nätet och går inte att bli av med. Såvida man inte nästa gång det skall shoppas böcker, datorprylar eller skor kollar upp om företaget använder sig av Klarna. Och i så fall köper sina varor annorstädes. Varför inte direkt, över disk?