onsdagen den 29:e juni 2011

Min fru är nöjd och glad

Läser Svenskans artikelserie om mansroller. Idag publiceras reaktioner från läsarna och en man som kallar sig Holyfield skriver
"Jag är man och lever i ett traditionellt förhållande med uppdelade hemsysslor. Min fru är nöjd och glad och tycker att vi är jämställda. Jag tar huvudansvaret för barnuppfostran för det är mannens uppgift."
Min fru är nöjd och glad. Känn på den formuleringen. Inte bara är det han som gör sig till talesperson för fruns känslor utan i formuleringen ligger en självgodhet som får feministen i mig att vilja kräkas. Vad sägs om glad, kåt och tacksam? Ser den nöjda och glada Laura Brown (Julianne Moore) i filmen Timmarna framför mig. Eller den nöjda och glada Betty Draper (January Jones) i Mad Men. Och känner att jag vill göra revolution.

tisdagen den 28:e juni 2011

Dags att förnya försäkringen

Idag fick jag halvårsräkningen för bilförsäkringen. I februari är det dags att teckna nytt. När jag ser denna film från mitt försäkringsbolag



och tänker på när jag senast ringde dem när min bil "gick sönder" blir jag rätt övertygad om att det är dags att byta försäkringsbolag. Sicket bullshit. När avgassystemet på min bil gick sönder ringde jag TryggHansa för att jag i min enfald tänkte att min tillköpta hyrbilsförsäkring skulle gälla. Icke så. Den gäller inte om bilen går sönder och det inte rör sig om

• brandskada
• glasruteskada
• stöldskada
• maskinskada
• vagnskada (även om vagnskadeförsäkring
saknas)

Att avgassystemet rasar i backen ingår inte i detta. Så den där dagen då jag stod i Jönköping med trasig bil och tvingades hyra bil för min vidare färd till Lerum då var min dag lite rörig. Men det fick jag klara av helt på egen hand.

Sila mygg och svälja kameler

Idag skriver Benjamin Katzeff Silberstein på Svenskans ledarsida om människor som stödde Röda Khmererna. Vänstermänniskor vill säga. De som förtjänat förakt är, inte helt överraskande och ganska uttjatat, Jan Myrdal och FNL-rörelsen.

Att Pol Pot och Röda Khmererna länge stöddes av USA och Storbritannien tiger ofta den svenska högern om. Deras lady Thatcher, senast förra veckan framlyft på nämnda ledarsida, talade om de moderata elementen inom Röda Khmererna, långt efter att folkmordet avslöjats. Hon nämns dock aldrig i dessa sammanhang.

Man kan fråga sig vad som är värst, att Jan Myrdal vägrar be om ursäkt eller att USA och Storbritannien bidrog med olika former av militära resurser till de Röda Khmererna. I FN fick Röda Khmererna genom en koalitionsregering fortsätta att representera Kambodja i tio år efter att de fördrivits från makten av vietnameserna.

tisdagen den 14:e juni 2011

Årets fashionista

Runar Filper är ordförande för Sverigedemokraterna i Värmland. Nyligen demonstrerade han och hans vänner i SD Värmland på Soltorget i Karlstad. För rätten, och kanske som en uppmaning till andra, att bära folkdräkt.Frågan är om alla skall börja med byxorna bakofram eller om detta bara är ett gammalt Kriss-Kross-fan som tittat fram där under stenen.

Bilderna är tagna av NWT.

måndagen den 13:e juni 2011

Bortskämda snorungar

Är min spontana tanke när jag läser om de grekiska ungdomar som demonstrerar i Aten. De möter krisen med yoga och har lyckats enas om ett krav: att inte genomföra någon svångremspolitik. Denna är "djupt omoralisk" enligt en av demonstranterna. Nä, fortsätt pensionera folk vid 50 vet ja! Pensionerna kan vi ju betala med yoga. Eller så betalar svenskar, tyskar och britter för dem?

Tanken på att jag skall vara med och betala utan uppoffring från den skuldsatte gör mig nästan lite Moderat så här på måndagsmorgonen.

Vad är det med Grekland som beter sig som en obstinat tonåring som tror att det bara är att hämta pengarna i bankomaten om dom tar slut? Där ingen räknar med att vara med och bidra om det blir svårt? Hur bortskämt kan ett land bli?

Eller så är det bara det ultimata tecknet på uppgivenhet.

Skillnaden i fokus

Till skillnad mot dig, Per Gudmundsson klarar vi feminister av att ha två tankar i huvudet samtidigt. Vi kan både fokusera på svårigheten för invandrade personer att få arbete och svårigheten för kvinnor att få styrelseposter. I stället för att börja intressera sig för jämställdhet enbart när det gäller invandrade personer. Vi kan fokusera på ojämställdhet oavsett klass eller etnisk tillhörighet. Men det är klart, det är väl svårt att förstå att det är lika illa för en kvinna att inte få sitta på en stol i ett styrelserum på grund av att den redan är tagen av en man som för en kvinna att inte få sitta på en parkbänk på grund av att män redan slagit sig ner där. Samma könsapartheid, i princip samma uttryck. Att bara fokusera på den könsapartheid som utövas av utlandsfödda män vore kanske att missa målet. Vilket förmodligen är själva tanken hos SvD:s ledarsida.

fredagen den 10:e juni 2011

Jag vill ha Värmlandsmjölk!

I våras lades mejeriet i Karlstad ner efter 52 år i värmlänningarnas tjänst. I helgen som gick träffades personalen för en sista fest, för att sätta sprätt på trivselkassan. Min trivsel, som deltidsvärmlänning, skulle dock öka avsevärt om jag fick dricka Värmlandsmjölk som inte varit nere i Göteborg och vänt. När Milko la ner verksamheten i Karlstad var tanken att mjölken skulle skickas till Falköping. Där var anläggningen inte tillräcklig så transporterna från platser som Torsby, Hagfors och Filipstad ställdes om till Arlas anläggning i Göteborg. Plötsligt var den värmländska mjölken berest. Fullständigt oacceptabelt med tanke på miljön.

När jag nu får höra att Milko tänker sälja till Arla, som därmed kommer utöka sitt monopol till 63 procent, och "Värmlandsmjölken" lika gärna kommer kunna vara dansk, då vill jag inte vara med längre. Då kan man ju lika gärna köpa sin mjölk från Finland eller Tyskland.

Det enda vi kan hoppas på är väl att Konkurrensverket säger nej till fusionen. Med tanke på Arlas metoder mot bönder och dagligvaruhandel så vore det enbart av godo. Konkurrensverket har ju tidigare reagerat mot Arlas utestängning av konkurrenter. En prövning av EU-kommissionen kanske också skulle vara på sin plats.

Som konsument känner jag mig nästan desperat. I Småland har vi Emåmejeriets mjölk att tillgå men i Stockholm och Karlstad... Nästan så man får lust att starta mejeri!

onsdagen den 8:e juni 2011

Barnen väljer inte utanförskapet

Sitter på min balkong i Vällingby, ett område där ytterligare 70 hushåll kommit i behov av försörjningsstöd sedan årsskiftet, något som helt tagit Moderaterna på sängen,. Herregud, vi har ju sänkt skatten för dem som jobbar! Varför jobbar inte folk då? Över morgonkaffet läser jag ännu en drapa om att barnfattigdom egentligen är ett påhitt av Rädda Barnen och Håkan Juholt. Juholt försöker bara plocka inrikespolitiska poäng och Rädda Barnen kunde i stället sänka lönen för generalsekreteraren med hälften så skulle den relativa fattigdomen för svenska barn minska. (Visst är dom ena lustigkurrar där på Svenskans ledarsida?!)

Relativ fattigdom är högerns nya inneord som används för att bevisa att i Sverige är inga barn fattiga. (Följ diskussionen under ledarartikeln ovan för en inblick i cynismens värld.) För om Alliansen gjort de rika rikare och klyftorna ökat så ligger priserna helt still, anpassade till nivåer som passar ensamstående föräldrar på bidrag. Senast igår läste jag hur en debattör försökte sig på en jämförelse med Polen där barnen ju är ännu fattigare. Som om svenska föräldrar kunde handla mjölk och smörgåspålägg till polska priser.

Och om det nu är så att något svenskt barn har föräldrar som lever på försörjningsstöd eller föräldrar som har en disponibel inkomst som hamnar under den nivå som SCB räknar som skälig levnadsstandard (220 000 om man skall tro statistiken) så får ungen faktiskt skylla sig själv som valde en förälder som hellre lyfter bidrag än jobbar. För om man fötts in en familj där inkomsten är 11 000 kr/månad för ensamstående eller 18 000/månad för två vuxna och två barn så är det bara för barnet att se till att ens föräldrar kammar sig och skaffar ett jobb. Dessutom borde dom tänka på barnen i Afrika.

Men det här är ju egentligen ett ickeproblem. Barnen som Aftonbladet skrivit om de senaste veckorna är egentligen bara bortskämda glin som är sura för att de inte får den senaste I-phonen. Och hur som helst så kan dom ju alltid gå till Frälsis. För de ideella hjälporganisationerna är bra. Om dom ägnar sig åt att badda pannor och bjuda på mackor. Inte, som Rädda Barnen, skriva misshagliga artiklar om påstådd barnfattigdom i Alliansens fina land, där alla lever i välstånd och lycka.

tisdagen den 7:e juni 2011

- Kan inte dom vara hemma hos sig?

Så brukade, enligt Lille mannen, hans mor säga om personer med ett annat etniskt ursprung än svenskt. Hon såg liksom inte poängen varför dom skulle komma hit när dom väl kunde vara hemma där dom kom ifrån. Idag manifesterar Roland Poirer Martinsson, krönikör i SvD och anställd av Timbro, samma tankesätt, fast om bögar och flator. Som höger anser han att KD borde avstå från att delta i Pride. Sexualitet är nämligen något privat. 'Kinky och uttryck för olika sexuella identiteter' skall stanna i det privata, enligt Poirer Martinsson. Bögar och flator är ju sexuella på helt andra sätt än Poirer Martinsson, det vet man ju att dom bara 'uttrycker' sig hela tiden, särskilt på Pride. Dessutom är dom vänsterextremister alla dessa homosexuella och deras vänner. Som Fredrick Federlay (C) and Birgitta Ohlsson (FP) till exempel.

Hela denna sorgliga sexualiserade syn på vissa sexuella läggningar, som Poirer Martinsson förmodligen inte har på heterosexuella, en annan sexuell läggning, får mig att tänka på en artikel som jag läste i veckan. Två kvinnor från Vitryssland söker asyl i Sverige. 'Hemma hos sig' trakasserades dom av främmande män på stan och av polisen. Efter att ha hållit varandra i hand i en park. Den ena kvinnan fick sparken från sitt jobb efter att polisen tipsat hennes arbetsgivare om att hon gått på gayklubb. Migrationsverket tycker dock att kvinnorna kan åka 'hem till sig'. Jag menar Vitryssland är ju bara ett av de tre mest homofoba länderna i världen, enligt ILGA-Europe. (Tillsammans med Iran och Saudiarabien?) Jag vet inte vad Migrationsverket anser att kvinnorna, som är utstötta ur sina familjer, sparkade från sina jobb, uppsagda från sina lägenheter, skall göra. Kanske kan dom tona ner sin homosexualitet lite, låta bli att vara så vänster och snuska sig offentligt genom att hålla varandra i handen eller ge varandra en puss? Det är ju så typiskt med dessa homosexuella att dom alltid skall ta på varandra offentligt, pussas utanför hemmets fyra väggar, hålla handen. Prata om sina partners vid fikabordet på jobbet, gå på nattklubb. Sånt som heterosar aldrig gör.

På Pride riskerar KD enligt Poirer Martinsson att bli 'freaken i sammanhanget'. Där ligger förmodligen hela kärnan i Poirer Martinssons resonemang. Han, och KD:arna, är ju de normala, de som gud skapade. Dessa perfekta heterohögermänniskor skall inte låta sig förnedras och ifrågasättas av någon normomstörande verksamhet, särskilt inte om denna innehåller vänsterelement. Bäst vore kanske om man skickade hela HBT-gänget till Vitryssland där dom fick lära sig veta hut.