fredag 31 december 2010

Årets konsumentbä

På nätet har på sistone poppat upp ett antal skräddare där man kan skräddarsy sin egen skjorta. Detta tänkte jag testa till Lille mannen inför hans födelsedag i november. Jag klickade mig fram till The Fair Tailors hemsida och valde och mätte. Lagom till makens födelsedag kom så skjortan, uppsydd av det sociala företaget Child Watabaran Center Nepal (CWCN), vars hela vinst går till att driva projekt för att hjälpa gatubarn tillbaka in i samhället.

Glad i hågen åkte jag ner till Lille mannen och på morgonen av hans födelsdag fick han prova den nya skjortan. Som var för trång över bröstet. Stor besvikelse! Och lite konstigt eftersom jag mätt en av hans andra skjortor, som stämde med måtten på denna skjorta. Men den var fortfarande för trång över bröstet. Kontaktade The Fair Tailor, inte för att jag trodde att det skulle hjälpa, det var ju jag själv som lämnat måtten. Döm om min förvåning när företagets kundtjänst lät meddela att dom skulle sy upp en ny skjorta utan kostnad. Lagom till jul. Med motiveringen att det är bra för dem att utveckla sin skräddarkonst.

Det kallar jag kundservice! Vilket givetvis sprids till alla som vill lyssna.

Ikväll kommer skjortan bäras för första gången och jag lovar att återkomma med foto. Tills dess kan jag dela med mig av en liten bit av den för trånga skjortan. Som på bilden bärs av systersonens far. Lite smärtare än Lille mannen och glad över att få en ny, snygg, skräddarsydd skjorta i julklapp. Gullefjunet på bilden tyckte att skjortan var skön att dregla på.

På så sätt har The Fair Tailor skaffat sig två snygga reklampelare och en väldigt nöjd kund. Smart och väldigt trevligt!

Årets konsumentbu

Det är dags att utse årets bästa och sämsta företag från ett konsumentperspektiv. Fortum brukar ligga bra till på den listan. I år har Fortum dock mest varit till glädje eftersom dom varit så långsamma att laga den åskkraschade elmätaren på Torpet. Ett halvårs gratis el blev effekten. Tack för det. :)

Och Comhem har vi ju sedan länge gjort slut med här i Vällingby.

Nej, i år måste nog årets BU gå till Telias kundtjänst. Inte helt enkelt då deras produkt, som jag just nu använder, är riktigt, riktigt bra. Deras fiberlan är något så ovanligt som ett verkligt bra bredband. Än så länge. Men deras kundtjänst... Tidigare hade jag mobilt internet från Tele 2 som har världens bästa kundtjänst men dålig täckning på Torpet. Telias dito funkar på Torpet men inte i Stockholm... Jag kontaktade därför Telia. Och hamnade i något slags goddag yxskaft-limbo. Det hela gick ut på att eftersom dom inte kunde leverera ett internet motsvarande det som utlovats så skulle jag betala två års abonnemang. När jag försökte protestera mot detta möttes jag till slut av beskedet att dom ansåg det hela färdigpratat och att jag skulle betala för något de inte kunde leverera.

Men nu har jag ju en blogg. Och Telia har en avdelning för sociala medier. Som läser min blogg. Alltså fick jag avsluta mitt abonnemang utan uppsägningstid.

Det kan ha påverkat mitt beslut att stanna som kund hos Telia. Men låt oss hoppas att jag slipper kontakt med Fanny på deras kundtjänst i framtiden. Det här var hennes sista meddelande och svar till mig:

"Anledningen till att vi bad dig genomföra felsökning av olika slag var just för att kunna se vars problemet ligger. Då du har genomfört ett modembyte och fortfarande inte får upp hastigheten är det mest troligt så som du själv misstänkte i ditt första mail, att du har radioskugga inne i din lägenhet. Det svar du tidigare fått är det svar vi kan ge dig i detta ärende. [Betala två år för något vi inte levererar] Jag ser därför ärendet som avslutat från vår sida."

Charmigt. Not.

söndag 26 december 2010

Varför vi inte saknat MediaMarkt under vår bojkott

Varan fanns inte på MediaMarkt! Är det sant? Det finns en anledning till att vi inte skulle sätta vår fot på detta elektronikens Fawlty Towers. Jag är förvånad att dom fortfarande går runt men konsumenternas minne är förmodligen kortare än hos undertecknad, som är sjukt långsint, särskilt när det gäller dålig kundvård. Dock verkar jag inte missat nåt.

fredag 24 december 2010

Dag 24 - ett livstecken

Det sista vi hörde från våra skumtomtevänner var ett vykort när dom befann sig på en segelbåt i Engelska kanalen. Nu har vi från en naturfotograf på Antarktis fått ett livstecken. Tuve och Luva verkar ha begett sig till varmare trakter där dom tar sig ett dopp med sina kompisar, pingvinerna.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!

Kan dom inte äta bakelser* där på tåget?

Wow! Inte ens Karl-Bertils hårde far eller julhataren Ebenezer Scrooge kommer upp i infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärds (M) klass. I Skottland fick transportministern nyligen avgå efter lite snö på motorvägen. Hade han uttryckt sig som Elmsäter Svärd hade han väl fått samma behandling som Braveheart i filmen med Mel Gibson. Själv åker hon Säpo-bil.

* Jo, jag vet att det inte var så Marie Antoinette sa.

torsdag 23 december 2010

Lite lugn och ro kan hon väl vara värd

Läser i Aftonbladet att Victoria Bernadotte kräver en lugn vår. Hon är inplanerad på sex offentliga aktiviteter och tänker tydligen varva ner av någon anledning. Möjligen är hon gravid. Frågan är om hon kommer vara sjukskriven eller tjänstledig utan lön. Eftersom hon inte betalar hyran själv så kommer det säkert att gå alldeles utmärkt!

tisdag 21 december 2010

Nationalromantik i folkhemmet

En konservativ statsminister håller tal till nationen från Högloftet på Skansen. Pratar i långa, invecklade meningar om folkhemmet. Är det bara jag som ser framför mig hur han senare till bjällrors klang sveper björnpälsen omkring sig och far iväg med häst och släde genom vinternatten? Anders Zorn möter Verner von Heidenstam. Typ.

Nationalromantik à la propagandaminister Schlingmann.

Och vad folkhemmet anbelangar kan jag påminna statsministern om en av hans föregångares, Per-Albin Hanssons, tal om just detta:
"Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ena ner på den andre, där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage."
Kanske kan det vara något att fundera över när pensioner, a-kassa och sjukförsäkring kommer upp till diskussion i Reinfeldts "folkhem". När vi som har jobb alltid sätts före dem som inte har det.

måndag 20 december 2010

Lars Ohly - högerns skräck

Vad vore det värsta som kunde hända för Alliansen i nästa val? Förmodligen att (S) börjar ta igen sina förlorade väljare. Att dom kryper tillbaka upp över 30-procentsstrecket samtidigt som KD ligger kvar på 2,9 procent och Centern rasar ner under fyra procent. Hu vad läskigt, det måste stoppas!

Då får ju inte Lars Ohly komma här och säga som det är. Att (S) förmodligen har fler röster att hämta till vänster om Mona Sahlin än till höger om henne. Millimeter till höger står ju Fredrik Reinfeldt och om (S) bara lägger sig tillräckligt nära honom så finns ju ingen som helst anledning att lägga sin röst på (S) i stället för på (M). Då lägger missnöjda sossar i stället sina röster på SD och för en Allianssupporter på ledarplats är det förmodligen bättre med tio procent öppna rasister i riksdagen än att Alliansen skulle förlora regeringsmakten.

Så låt oss fortsätta att förlöjliga Lars Ohly och de väljare som ligger längre till vänster än Mona och Fredrik. Alltid skrämmer vi väl någon populistisk sosse att inte våga uttala orden rättvisa och jämlikhet före orden tillväxt och jobbskatteavdrag.

söndag 19 december 2010

Tack från Mio och Jon



som skall åka till Rhodos tack vare alla röster dom fick i Apollos tävling, som jag skrev om här.

lördag 18 december 2010

Veckans boktips

Tuve och Luva verkar ha gått under jorden igen. Det senaste vi hörde från dem var när de mellanlandat på Guernsey i Engelska kanalen. Kanske är dom på väg västerut, kanske kommer julen att firas i Frankrike. Kanske får vi veta.

Under tiden kan man roa sig med att läsa en stark bok om två kvinnors möte. The Other Hand av Chris Cleave. Jag skall inte berätta om boken eftersom förlaget påstår att själva upplevelsen ligger i hur den utvecklas. Men så mycket kan jag säga att man inte blir direkt stolt över vår västerländska ankdamm när man läser om Little Bee från Nigeria och Sarah från Kingston upon Thames.

Läs, gråt och skratta!

fredag 17 december 2010

Glidningar

- Känner du att ni judar har något ansvar för att det finns israeliska soldater som terroriserar palestinier på ockuperad mark?
Sa inte Lennart Persson, nyhetsankare i Aktuellt.

För då hade han, inte helt ologiskt, blivit anklagad för antisemitism. Vad man nu skall anklaga Persson och SVT för, när det var muslimerna, inte de personer som eventuellt finns bakom, som skulle känna ansvar för en enskild självmordsbombares dåd, kan man ju fundera över.

Glidningarna mot ren rasism går som på bananskal i våra medier just nu. Med Expressens Ulf Nilson som sjukt exempel i en krönika där han oroar sig för att svenskarna håller på att avskaffa pursvenskheten. Expressen tyckte att det var lämpligt att publicera rasbiologism och tänker inte be om ursäkt.

Kom nu ihåg vilken tidning, och tidningsledning, det var som först bröt denna gräns. (Ivrigt påhejade av de 'politiskt inkorrekta'.)

tisdag 14 december 2010

14 december - London Eye

Borde Bildt lära Reinfeldt att twittra?

Utrikesministern är utsatt för skämtare på Twitter. Några personer har utgett sig för att heta "Bildt" och BildtCarl" och twittrat lustigheter med antydningar om lördagens bomber i Stockholm. Man skulle kunna tycka att om Carl Bildt (den verklige) lät bli att twittra så skulle dessa problem inte uppstå. I stället kräver UD att Twitter raderar skämtarnas konton. Känns ju liberalt.

Kanske kan Carl Bildt lära Fredrik Reinfeldt hur man twittrar så att den senare kan meddela sig med sina undersåtar när det händer stora saker i vår omvärld. Reinfeldt har säkert internet i mobilen och skulle kunna smita undan på toaletten eller nåt om han råkar vara på middag hos kungen nästa gång också.

måndag 13 december 2010

En ding, ding, ding värld

En god vän konstaterade för ett tag sedan att jag bloggar mer sällan nu för tiden. Det stämmer. Och beror förmodligen på att jag känner en viss uppgivenhet över sakernas tillstånd. Ibland känns det faktiskt som om Sverige blivit fullständigt galet, inrikespolitiskt och mediemässigt. Extra så känns det när man tillbringat ett par dagar i Storbritannien med deras fantastiska dagspress. I The Independent kunde vi till exempel läsa ett långt och välskrivet reportage om avhoppade israeliska soldater i lördags, som aldrig någonsin hade publicerats i någon svensk tidning, mer än möjligen på Aftonbladets kultursidor.

I söndags morse kom vi ner i hotellobbyn på Grassmarket i Edinburgh och nattportieren lät meddela att i Stockholm hade någon sprängt bomber. Han lät oss läsa nyheterna på sin dator bakom disken. Där kunde man läsa att utrikesminister Carl Bildt kommenterat det hela mitt i natten med att det rört sig om en terroristattack.

- Varför Carl Bildt, sa jag till Lille mannen. Varför inte statsministern eller justitieministern?

Hemma igen var det fortfarande tyst från regeringen. Fredrik Reinfeldt sov väl efter festen med kungen på lördagskvällen. Sverige hade just upplevt sin första självmordsbombare och statsministern och kungen festade på Slottet. Samme statsminister som när han bara var en simpel oppositionsledare hade starka synpunkter på regeringens hantering av tsunamin, då utrikesminister Laila Freivalds gick på teater i stället för att läsa på om vad en tsunami var och var Phuket ligger.

Nitton (19) timmar efter att en man sprängt sig till döds mitt bland människor i centrala Stockholm kallade statsministern till en kort presskonferens. Kritik mot denna senfärdighet anser han vara obefogad partipolitik. En krönikör i DN skrev kritiskt om det idag, men den artikeln nådde aldrig nätupplagan. Då skulle ju kritiken kunna spridas i sociala medier. I Expressen kan man läsa att överste Bo Pellnäs anser att en utrikesminister nog inte skall twittra sina egna personliga synpunkter. Är Pellnäs sosse? Aftonbladets Lena Mellin skriver om frågan men skyndar sig ängsligt att släta över med att svenskarna trots allt finner sig.

Och det gör dom. I Skottland fick transportministern avgå igår efter att ha undlåtit att stänga av M8:an mellan Edinburgh och Glasgow när snöstormen slog till i måndags för en vecka sedan. Bilister blev strandade på motorvägen i upp till 24 timmar. Att skylla på någon myndighet hade aldrig funkat, ansvaret var ytterst hans. I lördags höll Prins Charles och Camilla på att bli lynchade av förbannade studenter när de kördes i sin Rolls Royce genom uppretade folkmassor som demonstrerade mot höjning av terminsavgifterna till uppemot 100 000 kr per år. Vi kan nog räkna med att den som planerat deras rutt sitter löst. Om David Cameron skulle väntat 19 timmar efter ett terrordåd innan han gick ut och lugnade folket, skulle medierna förmodligen rullat honom i tjära och fjädrar.

Men inte här hemma, inte. Här kan utrikesministern fortsätta att köra sin enmansshow och statsministern kan fortsätta att två sina händer över vad enskilda ministrar gör eller inte gör. Och skulle någon av oss protestera får vi höra att vi borde lugna ner oss och njuta av livet lite i stället för att bry oss om politik. Så då gör vi det?

Uppdatering: Nej, Lena Mellin. Alla kände inte till att en självmordsbombare sprängt sig i luften i Stockholm. Inte när Carl Bildt privat-twittrade offentligt natten mot söndag. Jag fick t ex veta det från en skotsk hotelportier. Där den enda officiella infon verkade vara just Carl Bildts twitter. Fram till Fredrik Reinfeldt nedlät sig att ge sin officiella bild. Som då sades vara just regeringens bild. Att du Lena Mellin, som journalist, slätar över detta är allvarligt. Att du inte förstår allvaret i det själv utan förlöjligar kritiker är pinsamt. Du verkar tro att alla svenskar befinner sig i samma informationssituation som dig själv eller Carl Bildt. Sluta släta över att regeringen inte har koll på sitt pressarbete! Sluta behandla svenskarna som att vi är ständigt uppkopplade mot någon slags allmän regeringsinformationsbas rakt in i medvetandet!

13 december - tomt på hallgolvet

Idag saknades vykort på hallgolvet. Man skulle kunna tro att Tuve och Luva har det alldeles för trevligt i Skottland än att ha tid att skicka vykort. Landladyn själv är så stressad att hon knappt märker något. Skinkan skall griljeras, frysen skall frostas av, stickpropp monteras på nya ljusstaken, julklappen från arbetsgivaren (en olje- och vinägerspruta) invigas. Så idag firar vi Lucia med en bild från 1973, på dagis på Gruvlyckan i Karlstad. Yours truly syns i mitten av främre raden vänd mot fotografen, fem år gammal.

fredag 10 december 2010

10 december - dinner in Leith

Från Moskva verkar det ha burit iväg till Edinburgh där middag kan intas på the Shore i Leith. Mycket flottare nu än då.

torsdag 9 december 2010

9 december - mellanlandning

Några gjorde misstaget att flyga över Moskva men hann åtminstone med sightseeing. Vilket kanske kompenserar att man tvingas genomleva Moskvas flygplats.

onsdag 8 december 2010

8 december - ge fler möjlighten att resa


Till skillnad mot våra beresta vänner, Tuve och Luva, som på bilden prövar på djurlivet i Mongoliet, så har Jon och hans son aldrig varit utomlands. Nu har dom chansen att vinna en resa till Rhodos som Apollos gästrecensenter. Jag skulle gärna läsa deras recensioner! Håller du men så rösta här.

måndag 6 december 2010

6 december - byte av land och fordon

Peugeot må vara en riktig rallybil men på den mongoliska steppen står den sig slätt.

Människorna bakom Vaxholmsfallet

Undrar om Svenska Dagbladets ledarredaktion läst Svenska Dagbladets näringslivsredaktions artikelserie om gästarbetares arbets- och anställningsvillkor? Det är ju gästarbetare som dessa som Vaxholmsfallet rörde. Där den av tidningens ledarredaktion applåderade Lavaldomen lett till att facket har ännu mindre att säga till om, att anställda som är just gästarbetare endast skall omfattas av en liten kärna av det svenska kollektivavtalet, där ingår i princip lön, inte arbetsmiljö.

Man kan tycka att det är lite paradoxalt att en tidning som så ihärdigt hävdat att facket bara drivs av maktanspråk och rasism nu kör en artikelserie där man använder sig av just facket, och de anställda, som källa till berättelsen om slavarbete.

Och hur mycket är det värt att ha ett jobb när man blir av med det direkt om man blir sjuk?

torsdag 2 december 2010

Kunskapsluckor - verkliga och låtsade

Så lätt det är att raljant kalla ett juridiskt komplicerat utredande för 'funderande'. När man själv inte är juridiskt insatt i ärendet utan bara presenterar sina och sin tidnings åsikter på ledarplats. Och så praktiskt det är att låtsas som att man inte förstår skillnaden mellan en individs möjlighet att vinna i domstol och att uttala sig generellt om hur ett niqab-förbud skulle strida mot lagen. För att inte tala om hur otroligt lättvindigt vissa ledarskribenter avfärdar den juridiska expertis som utrett frågan, för att dom själva anser sig veta bättre.

Sen har vi skolborgarrådet i Stockholm, Lotta Edholm, som trott att det går att överklaga DO:s beslut. Edholm skriver på sin blogg att eleven skulle kunnat överklaga ett för henne negativt beslut, vilket är felaktigt. Vad Edholm, som representant för kommunen, och eleven skulle kunnat överklaga är en dom, inte DO:s beslut. Men Edholm verkar nästan besviken när DO nu beslutade att det inte gick att visa att kommunen diskriminerat kvinnan i det aktuella fallet. Så i stället får hon ur sig, i ett illa skrivet blogginlägg, att DO är feg. Och att det är fel på lagen. Och att Folkpartiet, de påstått liberala, kommer fortsätta motverka individers frihet att själva välja hur dom vill klä sig. Fortsätta motverka vissa kvinnors möjligheter att skaffa sig en utbildning i kommunala skolor. Sekularisera dig kvinna, annars stänger vi in dig i hemmet!

Upplyftande är att blogginlägget för en gångs skull följs av en riktigt bra debatt bland kommentarerna som visar att inte alla folkpartister är batongliberaler. Andra som skrivit bra om frågan är TCO:s Samuel Engblom och Kristina Persdotter. Samuel Engblom:

"Rekommendationen till de som har svårt att tolka DOs beslut, vare sig de är statsråd, rektorer eller lärare är att läsa det. DO skriver på föredömligt enkelt språk att det avgörande är 'om klädseln påverkar möjligheten att bedriva den aktuella utbildningen på ett meningsfullt sätt eller inte och om eventuella praktiska problem kan lösas'".
Den som vill få ett annat perspektiv på frågan kan följa den gode Svinhufvud som är tillbaka på en blogg nära oss. Hotet kommer inte från muslimer utan från någon mycket närmare.

2 december - Vykort från Mae Rehm Pung-stranden

Och vi som var i Thailand i vintras och inte såg skymten av några skumtomtar!

onsdag 1 december 2010

1 december - Det kom ett brev

Igår när landladyn kom hem från sin keramikkurs låg ett brev på hallmattan. Brevet var poststämplat i Bangkok och innehöll endast ett foto som verkade taget i närheten av Siam Square. Vem var avsändaren? Och vem är det egentligen som gömmer sig bakom busken till vänster?