torsdagen den 25:e november 2010

Trapphus här och där

För femton år sedan dog Osmo Vallo efter ett polisingripande i ett trapphus på Kronoparken i Karlstad. I lördags hände det igen. Gripen man lades på mage av polisen och avled senare på det närliggande sjukhuset. Den gången uttalade sig en av de aktuella poliserna i Uppdrag granskning och sa, om vittnena till gripandet av Vallo, att det vet man ju vad det är för folk som bor på Kronoparken. Kan man gissa att det den här gången inte kommer sägas att det vet man ju vad det är för folk som bor på Sommarro. (För er utsocknes kan jag berätta att Kronoparken är ett miljonprogramområde utanför stan och Sommarro ligger rätt centralt och består av Centralsjukhuset, villor och något punkthus. De socioekonomiska förhållandena lär också skilja sig åt.)

(Själv tillbringade jag ett par dagar i det aktuella huset julen 2004. Den som för många andra är förknippad med en flodvåg men för mig med att jag just träffat mannen i mitt liv. På riktigt.)

Nu får vi se hur Karlstadpolisen agerar så här femton år senare.

tisdagen den 23:e november 2010

Alvendalskan revisited

"Inte allt man avtalar finns skriftligt. Det är tydligen ingen här som läst juridik."
Förra bostads- och stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendals svar på fråga från oppositionen i kommunfullmäktige. Oppositionen ville veta varför Moderaterna i kommunen skrivit på ett avtal med fastighetsföretaget Boultbee utan att skriva in en klausul om åtagande om centrumutveckling. Köpcentrum står nu tomma på grund av chockhöjda hyror och kommunen kan inte kräva av Boultbee att dom skall följa principerna om centrumutveckling. Juristen Alvendal verkar dock ha missat den lilla detaljen att vid fastighets- och bostadsrättsaffärer gäller endast skriftliga avtal. Enligt Juristbloggen skulle man förvisso kunna göra ett muntligt tillägg om centrumutveckling men kvarstår gör ändå problemet för kommunpolitikerna att, om dom nu alls bryr sig, bevisa att ett sådant avtal existerar. Särskilt som man lär ha detaljreglerat allt annat i avtalet.

Personligen tror jag inte att juridiken fått styra Alvendal och hennes Allianskollegor. Det är snarare personligt tyckande och ideologi som ligger till grund för den utförsäljning av allt från gallerior till hyresrätter.

Och jo, jag har tidigare haft åsikter om just Alvendals tveksamma bidrag till vår stad.

onsdagen den 17:e november 2010

måndagen den 15:e november 2010

Dagen då Högermedierna vände på en femöring

Så var inte Mona Sahlin något hot längre. Och se, då ändrades journalisternas beskrivningar av henne. I Svenska Dagbladet får man se henne skämta med journalisterna på väg till Paris. och senare på dagen fina bilder på henne i internationell samvaro. I Expressen får vi veta att hon fått flera jobberbjudanden och kramar av den grekiske premiärministern. I Rapport får vi se henne klappas om av socialdemokratiska kollegor. Uppskattad, respekterad, leeende. Bloggen In your face konstaterar detsamma. Vad skall ekokammaren nu hitta på för att misskreditera alla utmanare till Alliansen?

Dagens mest lättade

När man har fattat sitt beslut och äntligen berättat det för sina kollegor, att man skall sluta. Det är då den där sköna känslan av frihet infinner sig. Så uppfattar jag Mona Sahlin när hon nu på morgonen skämtar med de journalister som åter flockats utanför hennes hus i Nacka. Sen drar hon iväg och träffar kompisar från hela världen i Paris. Kan man gissa att Mona Sahlin är dagens mest lättade människa? Som jag unnar henne en riktigt lång och skön semester och kanske ett kul jobb inom den ideella sektorn när hon kommer hem igen.

Lättade borde dock inte de gubbar som i går utstötte frustanden av triumf vara. Vare sig dom är Sossar, Allianspolitiker eller Bonnieranställda journalister. För ingen av dem vet vad dom får i stället. "Margot!" ropade någon igår. Margot vem? Många S-märkta har de senaste fyra åren, i stället för att sluta upp bakom sin valda ledare, gapat efter en kvinna som inte funnits i den svenska politiken på många år, som när hon fanns här inte direkt var någon tungviktare inom partiet, som ingen vet vad hon står för. Annat än att hon pratar trevlig norrländska, till skillnad mot Mona Sahlins släpiga stockholmska. I mina elaka stunder kan jag tänka att de som ropat efter Margot i stället kanske vaknar en dag med Pär Nuder eller Thomas Östros. Moahahaha!

Förlorare på den här soppan är förutom Socialdemokraterna även Alliansregeringen, som ju skall försöka regera i minoritet utan stöd av SD. För vad händer när folk skall börja positionera sig inom (S)? Vad händer med riksdagspolitiken om Bonniermedias ständiga opinionsundersökningar börjar visa att folket stödjer en S-ledare som är för ett snabbare återdragande från Afghanistan (om någon sådan nu finns, det här är ett exempel)? (När jag tänker på det, borde det inte finnas en majoritet i riksdagen som har ett rejält grudge mot Bonniermedierna och deras monopolställning som stärktes av regeringen den förra mandatperioden? Hmm, en liten motion om ägarstrukturen i TV4 kanske?)

Och Sossarna själva kommer få mycket lite kraft kvar till att utveckla partiet inför framtiden. Nästan så man tror att det var det dom ville, när dom stack knivarna i ryggen på Sahlin.

Ni kan dessutom bespara er kommentarer kring Mona Sahlins kvaliteter. Detta är en betraktelse av ett parti som petar ut sin ordförande utan att ha ett enda vettigt och genomarbetat alternativ.

lördagen den 13:e november 2010

Folk är i sanning inte kloka

Rektorn vid Örebro universitet vill att en anställd på läkarutbildningen skall få gå före alla andra i kön till att få en villatomt i Örebro. En hel del av Nerikes Allehandas läsare anser på fullaste allvar att myndigheterna skall ta hänsyn till inkomst och utbildning när de fördelar tomter, inte till köplats. Man tar sig för pannan och funderar över om inte de rika akademikerna skall få gå före i operationskön, före i dagiskön, före överallt. För de är ju i själva verket mycket mer värda än sina fattigare bröder och systrar. Fy fan säger jag.

Idétorka

Dagarna försvinner med stormsteg. Snart är det advent och mina idéer inför årets julkalender är... lika försvinnande som dagarna. Tuve och Luva har inte hörts av sedan dom skickade vykort från Thomtland. Landladyn äter fortfarande skumtomtar men med mycket dåligt samvete... Konsumtionen kommer säkerligen att minska i år jämfört med tidigare år.

Därför skulle jag vara mycket tacksam för idéer om vad som vore kul att läsa om på bloggen i december. Allt är välkommet, personligt, politiskt, barnsligt, allvarligt. Bara jag får idéer!

fredagen den 12:e november 2010

Det nationella stänger inne

Läser om en dansk poet och visdiktare i tidningen. Som tydligen är någon slags nationalhjälte. Men numera mycket motvilligt då han skäms över att vara dansk i ett land där en majoritet är för att poliser går in i kyrkor och slänger ut gömda flyktingar. Han sammanfattar min syn på nationen och nationalism på ett strålande sätt.

"Nu skäms jag för att vara dansk och vill inte vara folklig längre, hellre mellanfolklig. Det nationella stänger inne."

torsdagen den 11:e november 2010

Ni ska äta, vi ska laga

När jag gick i mellan- och högstadiet (1978-1984) var jag en hejare på att fylla i blindkartor. Blindkartor var enligt LGR 80 det sätt som skolan testade elevernas geografikunskaper på. Man lärde sig ramsor och memorerade vilken plupp som var Bonn och vilken som var Berlin. Vi kanske inte lärde oss så mycket om hur människor levde i Tyskland eller hur dom styrdes eller om det fanns några förbindelser mellan detta folk och vårt eget. Men vi blev ena jävlar på att memorera kartor. Betyget i geografidelen i samhällskunskapen sattes därmed mer efter hur bra minne vi hade än några egentliga kunskaper i ämnet geografi. (Geografi är vetenskapen som beskriver hur jordytan ser ut, förklarar varför den ser ut som den gör och sätter detta i relation till hur mänsklig aktivitet påverkar och påverkas av jorden. Källa: Wikipedia, lätt åtkomligt även från Regeringskansliet.)

Kommer ni ihåg partiet som i valrörelsen ville att Sverige skulle "vinna fler nobelpris". Jo, så skrev Folkpartiet på sina valaffischer i tunnelbanan där partiledaren och dåvarande högskoleministern blickade ner på oss. Nu har folkpartiledaren, tillika utbildningsministern, anpassat Skolverkets förslag till ny läroplan för grundskolan efter sitt eget huvud och sin egen världsbild. Han har presenterat hur vi skall "vinna" fler nobelpris. Olyckligtvis verkar Jan Björklunds brist på ödmjukhet inför Skolverkets experter ligga på en lika erbarmerlig nivå som hans kunskaper om geografiämnet och Folkpartiets svenskkunskaper (man vinner som bekant inte nobelpris).

Utbildningsministern och hans folk har helt enkelt strukit i Skolverkets förslag till geografiutbildning och gått tillbaka till 1960- och 70-talets etnocentriska geografiutbildning. Folkpartiet verkar i praktiken föra en politik som är mer hembygdsvurmande än Sverigedemokraternas. Man kan åtminstone inte anklaga Björklund för att vara oikofob. De som trodde att Alliansregeringen och Folkpartiet var globaliseringsivrare har nog misstagit sig.

På Brännpunkt idag går en lång rad geografiforskare och -lärare till storms mot utbildningsdepartementets okunniga klåfingrighet. De menar att ämnet utvecklats de senaste hundra åren och att det vore olyckligt att dagens elever, som lever i en globaliserad värld, skall tvingas tillbaka till den tid då upprabblandet av Hallands fyra åar var viktigare än en helhetssyn på jorden och insikt i hur ens närområde interagerar med resten av världen.

Det kommer sannolikt inte bli något ökat antal svenska nobelpristagare med Jan Björklunds och Alliansregeringens skola. Utbildningsministern kokar ihop en egenkomponerad soppa och tvingar i eleverna. Vilket förmodligen kommer få till följd att det enda svenska elever kommer vinna i framtiden är Trivial Pursuit.

måndagen den 8:e november 2010

Årets alternativa julbord

Har just bokat bord på Martin Wishart i Edinburgh. Kommer kosta mer än flygbiljetten dit... Why be mean?

Utilitarist javisst

Föreställ er att det skulle komma fram att Kina, Kuba, Nordkorea eller för all del Sovjet på sin tid skulle ha spionerat på svenska medborgare i Sverige. Utan att regeringen känt till det (möjligen för att dom valt att inte göra det) och med eller utan tyst godkännande från Säpo. Skulle det bemötas av Alliansens justiteminister med orden "beklagligt" och av Svenska Dagbladets ledarsida med kommentaren att landet i fråga kan ha ett legitimt skyddsbehov och att spioneriet kan gagna svenska medborgare? Självklart inte. Men nu är det ju USA som anklagas för att ha spionerat på svenska och norska medborgare och registrerat ålder, kön, hudfärg osv på intet ont anande flanörer på norra Djurgården.

Men så länge detta gagnar Moderata intressen och den så kallade 'kampen mot terrorismen' så kan det ju inte vara fel. Den personliga integriteten får ge vika för utilitarismen. John Rawls bor inte här.

söndagen den 7:e november 2010

PR-effekt?

Svenska Dagbladet är i alla fall lydiga Moderater och rojalister. När kritik uppstår mot Alliansregeringens krig i Afghanistan och riksdagen diskuterar ett eventuellt avslut på Sveriges insats fixar SvD genast fram en artikel med lokalbefolkning som får ge pratminus om hur ovärderlig de svenska soldaternas närvaro är. Ena dagen hängs den svenske kungen ut i internationell media som en sexgalen fylltratt som vill rymma med popsångerska och leva på öde ö ätande kokosnötter. Andra dagen så publicerar SvD en hyllningsartikel om vilken fin PR hans dotter gör för Sverige, som skulle få Sara Trus att bli grön av avund. Det enda förmildrande är kanske, alltid lika läsvärde, Ola Wongs artikel om vilken PR kungligheterna egentligen bidrar med för svenskt näringsliv.

Wong menar att PR-effekten i Kina begränsas av att kungligheterna vägrar prata med andra journalister än svenska och knappt det. En anledning till Hovets ovilja att prata med journalister kan ju vara att de inte får uttala sig i någon större omfattning. Om Victoria Bernadotte hade varit folkvald president hade hon kanske haft större möjlighet att verkligen göra PR? Att annars framstående människor beter sig som småbarn inför kronprinsessan är ju för övrigt mest pinsamt och bekräftar Wilhelm Mobergs bild av att kungligheterna får undersåtarna att förnedra sig själva.

Sen undrar jag över uppgiften från Hovet om att de själva betalt för Victorias och Daniels resa till Kina, och att det därmed inte är en officiell resa. (Om det är detta som avses.) Vems konto belastas när dom gör mer officiella resor? UD:s? I slutändan är det ju vi alla som betalar oavsett men frågan är om inte Hovet har en resebudget för annat än nöjesresor. Det är ju i så fall en intressant upplysning för oss som redan tycker att monarkin kostar för mycket.

lördagen den 6:e november 2010

Boxer - nej tack

När ni tycker att era bredbandsleverantörer är njugga. Säg hej till Boxer. Inte så man direkt känner för att teckna abonnemang...

fredagen den 5:e november 2010

Därför är jag republikan

"Jag har sett högt bildade personer, som i andra sammanhang har ådagalagt intelligens, mista sin mänskliga värdighet inför en kunglig person: I närvaro av en medlem av kungahuset har de alldeles tappat koncepterna och stått där som förvandlade och stammat i förvirring och betett sig på ett sätt som närmast kan kallas fjantigt. Kungadömet frammanar och utvecklar några av människans mest förödmjukande egenskaper: begäret att stå i gunst hos de höga, ivern att få umgås med dem, tjänstvilligheten till varje pris, den böja ryggen inför överheten. Kungligheten får undersåtarna att förnedra sig själva även om det inte är deras avsikt."
Ur Vilhelm Mobergs "Därför är jag republikan" från 1955

Om att skjuta budbärarna

Sitter här och misströstar. Vi lever i ett samhälle präglat av rasism, sexism och en maktelit som köper 'kaffeflickor' och bjuds på resor till 'tråkiga' sydfranska byar. Och det tycker medborgarna är helt i sin ordning. Alla makthavare är enskilda privatpersoner, oavsett vad vi betalar dem eller vilket uppdrag vi givit dem. De skall tillförsäkras ett privatliv som inte får granskas. Det stora hotet mot Sverige är journalisterna, inte mutor, bestickning och gubbsjuka 'gubbtolvor'.

Till att börja med var min reaktion på avslöjandena om knugen, what's new? Ju mer jag tänker på det så är det här dock något nytt. För första gången har tre journalister verkligen skrivit om vad som försiggår bakom säpovakterna och kungens grabbvänner. Åsa Lindeborg sätter, som ofta, fingret rakt på problemet. Känns som om det är jag, Lille mannen och Aftonbladets kulturredaktion... Och kanske ledarsidans Katrine Kielos också. Och Sanna Lundell som idag skriver en lysande krönika om hur det skulle sett ut om det var drottningen som varje måndag samlats med sin kärringtolva i den jugoslaviska maffians lokal för att nyttja 'kaffepojkar' som avec. Vilket även leder mig till Karin Ahlborgs krönika idag, eller Karin Magnussons.

Det som förvånar mig mest är nog ändå de antimonarkistiska feminister och jämlikhetsinvrare som tar kungen i försvar och sparkar mot journalister som Karin, Åsa, Karin och Katrine, som vägrar tiga.

The Royal Pimp

Från Adlibris får jag veta att den omtalade boken om kungens liv är på väg. Det kommer göra det lättare att uttala sig om boken, precis som kungen själv framförde på gårdagens presskonferens. En presskonferens som för övrigt var mycket underlig. Varför alls uttala sig om något man inte läst. Varför inte låta någon anställd läsa och sedan uttala sig? Vad hände med "inga kommentarer"?

Av det man kunnat läsa sig till i pressen verkar det mesta vara gammal skåpmat, från kungens kompisgängs faiblesse för unga kvinnor till relationen med den f d Army of Lovers-sångerskan. Vad som däremot verkar nytt är hur hela apparaten kring kungen agerat för att skydda monarken från medborgarnas insyn i hans leverne. Om jag förstått det hela rätt har Säpo genom åren agerat filter genom att slå en mur kring kungen och hans gäng. De skall till och med ha gjort inbrott hos folk för att stjäla bilder på kungen i komprometterande situationer. (Vilket ju iofs inte är något nytt. Det har ju hänt förr i världshistorien att statschefer låtit sina handgångna män göra inbrott för att komma åt dokument.)

DET skulle jag vilja ha en diskussion om. Vad går våra pengar till, förutom hallickverksamhet och prostitution? En säkerhetspolis som springer och städar upp efter denna verksamhet? Under Andra världskriget skickade man iväg Gustaf V's älskare, Kurt Haijby, till Gestapo, idag verkar man nöja sig med hot, inbrott och stöld.

Har den svenska säkerhetspolisen under många år underlättat för prostitution? Medan alla talar om förtalsrättegångar, PO och mediernas skriverier skulle jag snarare vilja ha en JK-granskning.

onsdagen den 3:e november 2010

Möt Frans

Det här är Frans Åke August, sex veckor, och hans moster, 2 217 veckor. Frans är en skön liten kille som bor med sin mamma och pappa utanför Göteborg. Frans familj är utspridd lite här och där. Mormor och svärmorfar Göran bor i ett land som heter Thailand. Där är det jättevarmt och maten smakar starkt. Det låter lite läskigt tycker Frans. Han dricker helst mjölk, annars får han ont i magen. Frans morfar Åke bor i himlen där han skjuter älgkött och håller ett vakande öga på dottersonen.

På dagarna brukar Frans äta, bajsa och sova. När han inte gosar han med pappa eller skrattar åt sin skojiga mamma när hon busar med Frans.

Mamma och pappa är jättesnälla. Snart skall Frans börja på babysim. Där får man träffa andra barn i samma ålder och simma under vattnet som en liten groda. Det kan vara bra att ha tränat lite när man får bada i sjön i sommar.

måndagen den 1:e november 2010

Å ena sidan...

... och å den andra.

Idag får jag på ledarplats läsa att Nordstan i Göteborg förmodligen hade sprängts i luften om inte svenska regeringen sett till att svenska trupper finns på plats i Afghanistan. För utan de svenska soldaterna i Afghanistan så kommer terroristerna och tar oss. Skribenten kopplar i sin artikel ihop 'bombhotet' i Göteborg med insatsen i Afghanistan och en uigur i norskt fängelse som ställer alldeles för höga krav på mathållningen, högre än vad såna som han har 'rätt' att kräva.

Sen bläddrar man en bit in i tidningen och finner att ledarskribenten förmodligen vet något som hans kollegor på nyhetsredaktionen inte vet. Nämligen att de gripna, och numera frisläppta, männen i Göteborg verkligen planerat att genomföra en terroristattack där dom skulle spränga Nordstan. Men endast hindrades av... Ja, exakt vad som hindrade det hela framgår inte, inte heller hur. Men att det har med vår insats i Afghanistan verkar vara klart. På vilket sätt har fyra palestinska göteborgsfamiljer koppling till terroristerna i Afghanistan, vilket är deras motiv?

På nyhetsplats i SvD och andra tidningar kan man läsa sig till att det uppenbarligen inte fanns några som helst skäl till att kvarhålla männen för förhör. Än mindre några häktningsskäl Männen är fortfarande 'misstänkta' säger polisen men bombhotet är tydligen över, trots att männen är släppta på fri fot. Den ene mannens advokat säger att bevisningen är i det närmaste 'obefintlig'.

Vad vi dock vet är att tungt beväpnad polis rusat in och gripit fyra män inför deras familjer. På misstankar som uppenbart inte räcker till mer än några timmars anhållande. För mig låter det inte som om polisen avvärjt en bombattack mot Nordstan. För mig låter det som om polisen fått ett löst tips från utländsk säkerhetstjänst och agerat för att, om det skulle hänt något, inte betraktats som om man iggat tips från utländsk säkerhetstjänst.

Vad tipset/uppgifterna baseras på vet man inte men avlyssning verkar ha förekommit då en av männen förhörts om telefonsamtal han fört med en släkting. Men avlyssning av människor är väl också något som behövs för att inte Nordstan skall bli en "fristad för terror".