tisdagen den 24:e augusti 2010

Kära Bonnier tidskrifter

Hej Bonnier tidskrifter,
Idag när jag kom hem från jobbet fann jag ett reklamutskick från er på hallmattan. Det är adresserat direkt till mig men dessvärre kan jag inte finna vilken adresskälla ni använt. Kanske har ni skickat det till alla gifta kvinnor i min ålder (42 år).

Ert utskick erbjuder mig att prenumerera på tidningen Mama. När jag öppnar det finner jag följande hälsningsfras:

"Hej! Ditt liv med barn liknar såklart ingen annans."

Sen en lång text om hur det är att vara förälder/mamma och vilka premier jag kommer få om jag köper en prenumeration. Det är bara det att mitt och min mans liv skiljer sig från de flestas på så sätt att vi inte kan få barn. Visst finns det barn i vårt liv men inga egna. Det är förvisso inte helt ovanligt med ofrivilligt barnlösa människor heller. Varför jag nu skulle vilja veta hur ni gör ert urval. Skickar ni bara på måfå till alla 42-åriga kvinnor i tron om att vi alla är mammor?

Jag finner ert utskick lite påfluget och ni får gärna stryka mig från era sändlistor då jag inte har behov av er tidning.

Med vänliga hälsningar

måndagen den 23:e augusti 2010

Tur man är rik...

Idag har jag anmält mig till höstens kvällskurser. Eftersom lille mannen envisas med att bo på annan ort får man ju sysselsätta sig bäst man kan, gärna i regi av någon kursarrangör. Letade därför efter en bra möbelomklädningskurs. Där skulle jag kunna klä om min fina fåtölj på Torpet, tänkte jag. I ett mjukare, inte fullt så stickigt tyg. Konsulterade en möbeltapetserare jag känner. Hon tyckte att man kanske skulle börja med något liiite enklare, och fick tydligen medhåll av kursarrangören. Jag känner mig just nu som en sjuåring som vill börja spela gitarr och fått veta att här börjar alla med blockflöjt. Då jag inte har lust att köpa begagnade möbler bara för att klä om gav jag mig i stället på två gamla godingar: Foto och keramik.

Så nu blir den en kurs i 'utvecklande fotografi' och en i vanlig hederlig keramik. På så sätt får jag göra det jag tycker är roligast,fota och analysera foto. Plus att hela släkten kan vänta sig skeva fat i julklapp. Utom lilla Frans-Astrid då förstås, som förväntas anlända vilken dag som helst och inte bara kommer bli världens finaste syskonbarn utan förmodligen också världens mest bortskämda. Välkommenpresenterna växer på hög och kanske får jag lov att portionera ut dem på julaftnar och födelsedagar i stället. Vilket får mig att komma på att det nog blir en möbelomklädningskurs till våren ändå. ;)

söndagen den 22:e augusti 2010

Med lite lögner och apartheid kommer man långt.

Läser i Svenska Dagbladets intervju med Mona Sahlin att hon varit i Piteå. Där fick hon oroliga frågor om fastighetsskatten. I Piteå kommer en (1) person att få höjd fastighetsskatt. Reinfeldt och gänget lyckas bra med att skrämma folk med sin falska propaganda om fastighetsskatt och bensinskatt. Och Folkpartiet har tydligen lyckats sno åt sig en extra procent medan Sverigedemokraterna förlorat en. Hm, undrar om det finns något samband?

DN var storstilade nog att låta (S) förklara förslaget för Stockholmsväljarna. Här kommer 7,5 procent få högre skatt, de som bor i villor värda över 6 miljoner kronor. Det gör inte 92,5 procent av Stockholmarna och alltså endast 1 familj i Piteå. I hela Norrbotten är det 23 fastigheter som berörs. Så, i stället för att skrämmas med att alla villaägare kommer få gå från hus och hem kanske man skulle säga att typ 95 procent i hela landet inte får höjd skatt?

Nej, just det, det är ju snart val och med lite lögner, apartheid och ett medielandskap ägt av borgerligheten kommer man långt.

lördagen den 21:e augusti 2010

När man på TV hör vuxna kvinnor klädda i kungakronor stå i ösregn och kvittra om hur 'treeevliga' knugligheterna är. Då känner man att det endera är dags för lobotomi eller omyndigförklaring. Idag skäms vi över Örebro.

Smålänningar att minnas

Läser på bloggen Glitterfittorna om en morfar som låter som om han var smålänning. Han påminner åtminstone väldigt om den småländskaste person jag känt, min fars morbror Evald. Trädgårdshandlaren. När min syster besökte honom sista gången innan han gick bort, satt han på hemmet i Göteryd och såg ut över kyrkogården och menade att där skulle han snart ligga. Han hade då passerat 90 år och det var första gången han fick träffa min systers sambo. Han plirade och tittade på Andreas som bara Evald kunde och frågade vad Andreas jobbade med. Andreas försökte förklara och Evalds kommentar kom reptilsnabbt:

- Va tjäna du på dä da?



Hur man känner igen en Folkpopulist (FP)

Genom att dom slänger ut beten, i en fråga som dom tror engagerar många, och som mindre eftertänksamma personer gärna nappar på. Därmed räknar dom med att få fler röster. Vi kan ta Nyamko Sabunis förslag om slopad föräldraförsäkring på grund av ras som exempel. Ett antal kvinnor som kommer till Sverige som flyktingar väljer att vara hemma med sina barn och hamnar därmed utanför arbetsmarknaden, understödda av staten. Sedan 2003 ungefär är vi många som lobbat för en delad föräldraförsäkring som i praktiken skulle minska kvinnors del av föräldraledigheten från nära 80 procent till 50 procent. Mot detta har de flesta Alliansrepresentanter (utom Birgitta Ohlson, FP) argumenterat med att det är valfrihet som skall gälla. Särskilt aktiva i denna debatt har Kristdemokraterna, KD, varit som vill förbjuda förbud och kräver att Verklighetens Folk själva skall få avgöra att män bara tar ca 20 procent av ledigheten och var fjärde till femte man inte tar ut en enda dags ledigt med sina barn. Folkpartiet har till exempel varit med och drivit igenom vårdnadsbidrag, där kvinnor skall kunna vara hemma och ta hand om man, barn och familj i stället för att jobba. Något som särskilt nyttjats av de kvinnor som står längst från arbetsmarknaden, invandrade kvinnor.

Men Nyamko Sabuni verkar tycka att denna valfrihet, detta vårdnadsbidrag bara skall användas av svenska, vita (främst i socioekonomisk mening, se fotnot) kvinnor. De där utländska svartingarna (också främst i socioekonomisk mening) borde ju jobba, inte gå hemma och åtnjuta föräldrapenning. Dessutom borde dom utföra tjänster till oss andra för väldigt låga priser och skall därför ha extra låg lön. (Det blir ännu billigare för oss i och med att staten via skatten finanserierar en viss del av hushållshållsnära tjänster.)

Så vad är det nu Nyamko Sabuni antyder att de där invandrarkvinnorna får av staten för att göra ingenting? Det låter som det är ett liv i sus och dus dom för dom där mammorna. Sitter dom kanske och dricker latte med sina väninnor hela dagarna? Nja, så är det nog bara i internetpöbelväldets fantasivärld. Eftersom ingen av dem lär ha någon sjuklönegrundande inkomst (SGI), på vilken föräldrapenningen grundas, så får dom minsta möjliga ersättning, 180 kr om dagen. Det räcker alldeles precis till hyran och ingenting mer. Inga latte alltså. Det går liksom inte ihop när man antar att människor hellre försörjer sig och sina familjer på 180 kr om dagen än jobbar. Då handlar det kanske snarare om svårigheten att få jobb... När man dessutom i olika utspel försöker reta upp den stora massan med beskrivningar som inte stämmer med verkligheten, då blir det riktigt läskigt.

När någon påpekar att Folkpartiet fiskar i grumliga vatten brukar en hord av unga Folkpartister gå till attack och skriva bloggar, kommentarer och ibland även kontakta debattörernas arbetsgivare för att ifrågasätta om de som anställda på detta verk/fackförbund/företag verkligen får uttrycka dessa åsikter. Det intressanta är att det senast idag är en person inom partiet som säger samma sak, att Folkpartiet svartmålar invandrare. Hur åsiktsmaffian skall agera mot denne återstår att se.

Fotnot: Jag använder här svart, vit och ras i den mening som alltmer kommit att bli vanlig i samhället. Inte främst som en beskrivning av hudfärg utan också inbegripande vilken ekonomisk och social status du har i det svenska samhället. För att gå till USA, där whiteness studies är vanligt, så kan vi ta ett exempel. Den sittande presidenten har egentligen en mörk(are) hudfärg men är i alla andra meningar rätt vit. Han har inte särskilt mycket gemensamt med Precious och Precious mamma, för att ta två fiktiva figurer. Däremot finns det många fattiga vita som bor i trailers och tvingas jobba på tre olika ställen för att alls ha råd att betala husvagnshyran. Läs gärna Barbara Erenreichs Nickled and Dimed för en bild av denna, ofta ljushyad, underklass.

fredagen den 20:e augusti 2010

Likheten inför lagen i landet där korruption inte finns

Idag fattade överåklagare Gunnar Stetler beslut om att inte inleda förundersökning om mutbrott vad avser blivande statschefen Victoria Bernadottes och hennes make Daniel f d Westlings bröllopsresa.

"Kronprinsessan har [---] ärvt sin funktion och det framstår därför som främmande att jämställa hennes uppgifter med de uppdrag som någon valts eller förordnats till att utföra."

Säger Stetler.

Den gudomligt tillsatta (eller om man inte är kreationist, biologiskt tillsatta) tog emot en bröllopsresa till ett värde av flera miljoner kronor från en enskild företagare som i samband med detta fick massor av gratisreklam och goodwill i svenska medier. Företagaren är god vän till kungafamiljen och lät paret Bernadotte/f d Westling flyga i sitt privatjet, kryssa med sin lyxbåt och bo i sitt lyxhus under bröllopsresan. Bernadotte har tidigare vid ett flertal tillfällen ställt upp och gjort PR för företagaren och hans företag i samband med att han delar ut ett egetinstiftat pris. Sådant kan man göra när man ärvt sin position. Alla vi andra dock, hade nog blivit föremål för förundersökning. Där skulle till exempel den goodwill som givaren får av att ge en gåva till just mig, kunna vara en muta.

Inga-Britt Ahlénius, min idol efter Bosse Ringholm-affären, sa en gång att

"Korruption är enligt gammalt svenskt synsätt avgränsad och konkret, det är helt enkelt mutor - en bunt sedlar under bordet för en given tjänst. Man kan i Sverige ställas till mutansvar men inte till ansvar för förtroendemissbruk. Bedrägeri och trolöshet mot huvudman är de rubriker som skulle kunna komma till användning - med strafflagens skarpa krav på uppsåt och skada. Åtal för korruption existerar inte. Alltså har vi ingen korruption i Sverige! "

Vi lever i en bananmonarki där likhet inför lagen bara är en illusion. Men där undersåtarna på diskussionsforum överallt på nätet gladeligen viftar på svansen och hänger med tungan och är såååå glada över att vara just undersåtar. För dom är ju så fiiina och alla som kommer dragande med att anti-korruption är egentligen bara avundsjuka. As if. Vad finns det att vara avundsjuk på? En människa som är utbildad diplomat på UD men inte har vett nog att avstå från presenter som den ovanstående framstår ärligt talat inte som den skarpaste kniven i lådan. Eller så var hon hela tiden medveten om att hon är just untouchable och att hennes man och alla hennes vänner också är det. Det är bara att muta på och förse sig.

Andra betraktelser: Sagan om kronprinsessan som ville åka till Söderhavet, Om hur paret Bernadotte/f d Westling gick före bostadskön, om det bisarra i statschefens immunitet.

Gissa vilken politisk färg den här tidningen har

Så här är det varje dag. Alliansregeringen sitter nu på Harpsund och strider om hur dom skall kunna komma överens. Deras valmanifest är sent, det verkar som de har svårt att komma överens. Vad väljer då 'journalisterna' på Svenska Dagbladet att skriva som toppnyheter... Eller är det ledarsidan som väljer material och skriver rubriker nu i valtider?

torsdagen den 19:e augusti 2010

Om Alliansen vinner valet tvingas alla lyssna på Linda Bengtzing

Nä, lugn, jag testar bara att göra likadana halmdockor som Maria Eriksson, ledarskribent i SvD.

Och så hoppar hon över den lilla detaljen att Linda Bengtzing inte bara spelat för Centerpartiet utan också offentligt lobbat för partiet och Alliansen genom att berätta att dom är bäst och att hon skall rösta på dem. Men sådana små detaljer kan vi ju strunta i. Det är ju snart val.

Fotnot: Detta inlägg fick en felvinkling och har redigerats, om någon skulle hunnit läsa det på morgonen...

Hur är det med Alliansens regeringsduglighet?

Man skulle kunna tro det, eftersom det enda dom gör är att kritisera oppositionen som om rollerna varit de motsatta. Om man blundar och visslar kanske väljarna inte märker att dom är oense på tiotalet viktiga punkter, som LAS och A-kassan. För att inte tala om hur man skulle vilja veta hur samtliga fyra partier ser på Nyamko Sabunis apartheidförslag om att ta ifrån kvinnor deras föräldraledighet, för att dom inte är etniska svenskar. Kristina Alvendal (M) som satt upp små bänkar för barn i Stockholm, som stått sorgligt tomma i sommarsolen, kanske skulle ha större succé med bänkar för bara vita?

onsdagen den 18:e augusti 2010

Men då så,

då vet jag hur jag skall rösta då... Kolla era resultat på Valpejl. (Klicka för större bild.)

När tänker Alliansen ge besked om hur de skall regera om de vinner valet?

Svenska medier präglas av en följsamhet mot den sittande regeringen som tar alltmer explicita uttryck. Att 59 av 72 tidningar är borgerliga på ledarplats visar sig även på nyhetsplats. Ibland är det genom att man anlitar Allianspolitiker som 'oberoende' experter, men det visar sig även i det man inte skriver. Igår använde sig TV4:s nyheter (22.00) av finansministern som någon slags ekonomisk expert, och lät därmed Moderaterna framstå som något slags oberoende specialister. Hur man alls kan komma på idén att låta en regeringspolitiker kommentera det ekonomiska läget, i stället för en ekonomijournalist, och utan att någon från oppositionen fick uttala sig, beats me.

Just nu är det skriande tyst i alla medier, även de S-märkta, om det faktum att Allianspartierna inte lyckas presentera sitt valmanifest. Detta skulle presenteras i början i augusti men så har inte skett. Minns hur den stöddige och arrogante statsministern själv krävde besked av oppositionen redan i våras om hur de skall kunna komma överens. Men några sådana krav finns inte på honom själv och hans högerkompisar. Svenska Dagbladets förstanyhet är just nu hur de rödgröna skall göra med fastighetsskatten. Förvisso en viktig fråga för många av tidningens läsare men det torde ju även Alliansens politik vara. Kommer de alls kunna genomföra något under mandatperioden? Hur skall de komma överens kring a-kassan, LAS, skolan, aprartheid mot invandrare (som Folkpartiets integrationsminister föreslagit), jämställdheten, försvaret. Ja, det är mycket som (M), (C), (FP) och (KD) verkar oense om och väljarna borde få besked om. Hur ser de andra regeringspartierna på att (KD) vill riva upp äktenskapslagstiftningen, så att bara Verklighetens Folk (läs: kristna heterosexuella som lever i kärnfamilj) får gifta sig? Vad erbjuder Alliansen oss overkliga som inte lever som Göran Hägglund och hans familj?

Varför frågar sig ingen journalist detta? Eller gör dom det men får inte skriva om det för sina ägare? När skall vi få höra att Reinfeldt och (M) är valhänta? Är detta Ryssland eller Italien?

tisdagen den 17:e augusti 2010

Mitt liv som prenumerant

Det händer att jag överväger att säga upp min prenumeration på Svenska Dagbladet. Särskilt när man om morgonen möts av skribenter som Per Gudmundsson och Johan Folin. Det blir helt enkelt för löjligt med människor som vanligen förespråkar hushållsnära tjänster men bara när inte (S) föreslår dem och de ligger för långt från hemmet. Särskilt inte om de ligger nära tunnelbanan där de rika, vita männen inte visar sig.

Men vanligen brukar jag lugna mig när jag kommer längre in i tidningen där det redaktionella materialet ofta håller hög journalistisk klass. Särskilt i arbetslivsrapporteringen. Det är då man blir så djupt besviken av att höra att tidningen anlitar retorikexperter som är medlemmar i särskilda partier, här Folkpartiet. Och som inte begriper att det är ett problem, att dom som medlemmar inte kan vara objektiva i bedömingen av sin egen partiledare, bara för att dom inte fått betalt av honom. "Jan Björklund var jättebra och det säger jag inte för att jag betalt medlemsavgiften till FP och står på kommunlistan i Sumpan utan för att jag inte fått betalt av FP för att säga det." Typ. Lyckligtvis hade hon inte fått betalt av Svenskan heller.

Det är sådana dagar jag vacklar kring mitt beslut att vara prenumerant. Men så når jag fram till Ola Wongs krönika (det kan lika gärna vara Anna Leastadius Larssons) och genast förlåter jag Svenskan allt och hoppas att Ola (och Anna) får riktigt bra betalt för sina krönikor. Jag tror nästan jag är lite kär i Ola. Eller åtminstone i hans penna. (Och när man läser kommentarsdräggens inlägg blir Olas fråga än mer viktig.)

"Skillnaderna mot Afghanistan är naturligtvis också många, men jag funderar efter denna djupdykning i det allra svenskaste Dalarna: Vilken del av den svenska kulturen är det som Sverigedemokraterna vill bevara/återuppliva?"

fredagen den 13:e augusti 2010

De glada djuren i Värmland

- För guds skull, det är ju Bambi!

Kommenterade A denna bild på Facebook häromdagen. Anledningen var att jag under bilden skrivit att här har vi en fin rådjurssadel. A menar att man som förälder plötsligt börjar se djuren i annan dager när man skall förklara att det är Bambi eller Halta Lotta som ligger på tallriken. Men ungarna verkar inte lika blödiga. När A själv var liten såg hon hönor nackas och harar flås och led inte närmelsevis så mycket av det som av att tvingas äta fisk av nån 'elak' tant på lekis. När jag själv var liten pratade jag glatt om att pappa var i skogen och sköt ’ällsött’, själva älgen var sekundär även om man ju såg dem på kvällarna vid Torpet. M berättar på Facebook om följande diskussion vid deras köksbord:

Dottern, snart 6: - Vad är det för kött?
Fadern: - Biff. Från en ko.
Dottern: - Jaha, det är nötkött alltså.


Idag är det dags att grilla revbensspjäll igen. Det är ju så otroligt gôtt. När revbenen skulle ner i grytan för kokning föll blicken på Konsum Värmlands runda och glada Värmlandsgris på paketet. Men hur var det nu med denna gris? Var den så glad som man skulle kunna hoppas? Den där djurrättsorganisationen som vill få oss att sluta äta skinka pekade ju ut flera värmländska gårdar som skurkaktiga i behandlingen av sina grisar. De polisanmälde en Arvika-gård som annars setts som en av landets bästa grisfarmar, så vem skall man tro på? Konsum Värmland såg givetvis en badwill av gigantiska proportioner under uppsegling. Därför utsåg man snabbt Hushållningssällskapet som oberoende granskare. Inom tre veckor hade Hushållningssällskapet besökt 18 värmländska gårdar och kunde ge dem godkänt. Att gårdarna skulle hunnit fixa undan djur som inte behandlats enligt djurskyddslagens och Konsum Värmlands regler trodde inte inspektörerna.

Lugnande för oss som tycker om att äta griskött men samtidigt gärna ser att grisarna har det bra innan de slaktas för att vi skall kunna grilla våra revbensspjäll. Värmlandsgrismärket känns hyfsat säkert som kvalitetsmärkning, kanske mer än tidigare. Och nej, jag är inte sponsrad av Konsum Värmland, jag bara gillar deras köttutbud på Coop Forum ute på Bergvik. Där av denna gratisreklam.

Och ja, jag tror nog att en gris som bor med sin familj på en liten bondgård och får gå ute och böka i marken och rulla sig i leran i sig förmodligen upplever större livskvalitet under sitt liv. Men dit kommer ju inte grisen som föds upp för att säljas som revbensspjäll via Konsum. Vem som är gladast över sin livslott är dock svårt att sia om. De senaste dagarna har vi till exempel sett en av bondens mjölkkor stå och bröla vid staketet upp mot bondgården som om hon är djupt missnöjd med att behöva gå ute med sina KOllegor. (Ursäkta Göteborgshumorn.) Vad som fattas henne vet vi inte, men korna ser åtminstone väldigt välmående ut.

Sexblogg

Här har vi två bärfisar i kvällningen på min motorhuv.
Frågan är om dom gör det vi tror att dom gör.
Ja, va fasen, lite motorhuvssex då och då är ju inte dumt.

tisdagen den 10:e augusti 2010

Fler lärare, färre kungligheter

Ovanstående trodde man skulle vara varje liberals våta dröm. Men så är ju inte Jan Björklund och hans Folkparti liberala längre. Monica Sundberg skriver bra igen om att Björklund, också igen, gör huvudsak av bisak. (Som när han nyss gjorde huvudsak av huvudduk, typ.) Man skulle ju kunna tycka att det snarare är fler lärare som behövs i skolan, inte fler föräldrar. Och när Björklund föreslår att bara föräldrar till bråkiga barn som är bråkiga bara sådär allmänt, inte på grund av bråkiga hemförhållanden, skall tvingas till skolan så undrar man hur vanligt förekommande detta är. Dessa bråkiga men samtidigt välartade barn som ingen lärare rår på är kanske ett lika stort problem som burkabärande kvinnor i den svenska skolan. En hel hönsfarm av en fjäder igen, alltså. Och frågan infinner sig också om Björklund tror att föräldrarna till dessa barn har massor av ledig tid att sitta i skolan och skrämma sina barn från att "spela Allan". (Björklunds ordval visar verkligen att han är kvar i 1950-talet, eller tror att hans potentiella väljare är det.) Hur gör ensamstående föräldrar när de nu också skall tvingas, det är självklart ett tvång Folkpartiet lanserar, sköta lärarnas jobb. Helene Sigfridsson, Miljöpartist och grundare av föreningen Makalösa Föräldrar skrev härförleden en mycket bra artikel om ensamstående föräldrars svårighet att även göra lärarnas jobb. Vilken genast bemöttes mycket föraktfullt från Alliansrepresentanter som tyckte att dåliga mammor som Sigfridsson alls inte borde skaffat barn.

Apropå att vi skulle behöva färre kungligheter så är Victoria Bernadotte och Daniel f d Westling nu anmälda för bestickning efter att ha tagit emot en bröllopsresa från Europeiska Ferieskolans VD Bertil Hult, till ett värde någonstans mellan två och tre miljoner kronor. Den UD-utbildade blivande statschefen och hennes hov verkar inte medvetna om att det kan vara problematiskt att som statligt tillsatt (även om vissa verkar tro att kungligheterna är gudomligt tillsatta) ta emot stora gåvor av personer man har professionella relationer med. Hovet har svarat med att det inte kan vara bestickning eller muta då presenten gavs och togs emot privat. Som om Bertil Hult varit kompis med Bernadottarna om han inte varit rik som ett troll och VD för ett stort svenskt företag. Som om det inte är något värt för Hults företag att nämnas i varenda artikel om brudparets resa. Betyder det att om ett företag jag utreder i mitt jobb som statsanställd vill ge mig en gåva på 2,5 miljoner så räcker det att jag använder pengarna för privata ändamål?

Andra invänder emot att Bernadotte och f d Westling inte har någon makt. Och verkar då mena att den enda makt som utövas är den från Fredrik Reinfeldt och hans merry men i riksdagen och regeringen. Då rekommenderar jag läsning om hur nuvarande statschefen utövar sin makt. Det kan väl inte vara så att företag drar nytta av kungahuset bara när dom ställer upp gratis? Var slutar och börjar Victoria Bernadottes PR för Bertil Hult och EF? När den blivande statschefen tackar nej till andra förfrågningar men ställer upp för Bertil Hult (årligen genom utdelning av hans egeninstiftade pris) i framtiden, gör hon det för att Hovet bedömer att det är viktigare än de andra, eller för att Hult är en privat vän som just bjussat på en 2,5-miljonersresa?

Den som inte tycker att detta är problematiskt är mer än lovligt naiv. Som många svenskar när det gäller korruption. Peter Wolodarski har, för första gången, helt rätt i sin kritik av det aningslösa folket.

Uppdatering: Eva-Lena ställer en rad relevanta frågor med anledning av Björklunds senaste utspel.

Uppdatering 2: Dagens Nyheter anger att den summa som Bernadotte och hennes man rest för på Bertil Hults bekostnad snarare tangerar fyra miljoner kronor, inräknat flyg, båt och villa i Colorado. Hovet slingrar sig och säger att man måste tillåta prinsessan att ha en privat sfär där hon kan ta emot fyramiljonerspresenter från privata företagare för vilka hon, när hon inte är privat, bedriver välgörenhets- och PR-arbete. Kan en blivande statschef vara privat i detta hänseende?

tisdagen den 3:e augusti 2010

Dagens krönikörer

är Ola Wong och Monica Sundberg. Ola Wong för att han sätter fingret på det vansinniga i Alliansens privatiseringshets. I Vällingby har vi nu tre apotek medan alla småföretagare som tidigare fanns i den tänkta saluhallen har fått slå igen. Fiskrestaurangen, charkuteristen, mezebaren, brödboden, ja ingen av dem klarade av Svenska Bostäders höga hyror. Samma sak med restaurangerna i Vällingehus där varannan restaurang numera är igenbommad. Men apotek, det förväntas vi behöva. Men vi har ju i allafall nära mellan dem. Och Systembolaget är ju fortfarande i statens ägo, så där kan man fortfarande få tips om var det där vinet som dom inte tagit in just i min butik finns.

Monica Sundberg frågar sig hur Folkpartiets förslag om att skriva in skolk i betyget skall bidra till att skolket minskar. Som om den som skolkar mycket skulle bry sig om att Jan Björklund upprörs över att de inte är i skolan. I kombination med neddragningen av Komvux och ökade svårigheterna att komma in på universitetet för äldre personer kommer det försvåra för folk att ta sig vidare i livet. Men det är kanske det Jan Björklund (FP) och Ylva Johansson (S) vill. Att bara de som presterar riktigt bra från början skall få bli något här i livet. De andra kan väl sopa gator eller tömma sopor. Bara att även dessa arbetsgivare lär dra öronen åt sig om man visar upp en betyg där det framgår att man skolkat sig genom skolan. Så frågan är vem som vinner på FP:s förslag, förutom de populistiska poäng som Björklund och Johansson lyckas plocka?