söndagen den 31:e augusti 2008

Sommaren över

Långfrukost med favoritbladet, levererat av privata tidningsbudet


Helgen har tillbringats på Torpet. En av de sista helgerna innan vintern. Katten har varit där och kråmat sig och varit ovanligt kärlekstörstande. Ikväll inkom rapport att han sitter där och väntar på oss. Då har vi ändå varit väldigt strikta och inte matat honom och heller inte släppt in honom inomhus. (Eller snarare kört ut honom när han själv klivit in.) Men han verkar nöja sig med att bara få ligga nära och bli kliad bakom örat.



Vi har lite ångest över detta men det är ju inget som går att göra något åt. Att ta med honom till stan vore ju djurplågeri. Samtidigt är han inte direkt fet (trots den fina tjocka pälsen) och vi oroar oss ju för hur han klarar vintern. Fast det är klart, han har ju klarat åtminstone de tre senaste vintrarna utan vår hjälp. Förmodligen har han flera alternativa hem.


I morse väcktes vi av ett väldigt oväsen utanför sovrumsfönstret. Hade vi inte sett filmen Breaking and Entering på DVD härom kvällen hade vi nog trott det var en kråkfågel med talfel. Men nu förstod åtminstone jag att det var räven. Två rävar till och med. Precis utanför fönstret på gärdet. Och i diket låg en annan gul katt, en korthårig med randig svans. Så "vår" kelsjuke vän verkar i allafall ha sällskap.


Annars har vi varit på jakt efter svamp i helgen. Fast någon hade hunnit före oss. Kantarellerna räckte till varsin varm macka och vi hittade ett par nävar blåbär som fick pryda en kaka.


Mina växter är omhändertagna, pionerna och höstfloxen flyttade, dahliaknölarna upptagna, pelargonerna intagna, andra medplockade hem till stan. När vi lämnade idag var det med vetskapen att nu kvarstår bara en till två helger med höststädning. Det är med sorg i hjärtat man lämnar inför hösten.
Hoppas vintern går fort!

torsdagen den 28:e augusti 2008

Björklunds fusk med siffrorna

I morse åt jag frukost på Mc Donald's och fick därmed anledning att läsa Dagens Nyheter, ända fram till kultursidorna. Där blev det uppenbart vilken avgrund som skiljer dessa sidor från tidningens ledarsida. David Karlsson analyserar Jan Björklunds fusk och fabulerande om den svenska skolans kris.

"Vi har alltså en skolminister som antingen medvetet far med osanning eller så har vi en skolminister som inte kan räkna och läsa. Som själv lider av just de läs- och skrivsvårigheter han anklagar svenska skolelever för. Kan ingen be OECD göra en jämförande studie av kunskapsnivån hos skolministrar i olika länder?"


Bemöter Björklund gör även Sveriges radios reportrar på Svenska Dagbladets Brännpunkt idag. (Där Björklund tidigare i veckan försvarade sig genom att ännu en gång klippa och klistra bland rapporterna.)

Sveriges skolminister är pinsam.

Oprah

Skall inte detta inlägg handla om. Jag bara testar Malinkas tips för att se hur många som hittar hit för att man använder hennes namn. Och för att se vem som genererar felst träffar, hon eller den svenska kvinna jag skrev om igår.

I stället skall detta handla om hyllningar av Mikaela för att hon kom med ett så bra tips på reservfrissa, Madde på Unik. Även om jag hoppas att inte få anledning att vara "otrogen" mot min vanliga, Lotta, igen, så måste jag säga att jag är mycket nöjd.

Jobbar hemma i eftermiddag och på tunnelbanan hem satt dels en ung tjej och pratade i mobilen om hur hon tänkte planka på tåget för att komma till Värmland. Hur man gömde sig på toa när konduktören kom för att sedan smita in och se ut som om man suttit där hela tiden. Till Värmland åker jag ikväll för att hämta mina jobbprylar som jag inte fick med mig sist (då vi hade bilen full av mongoler). Om den unga kvinnan i fråga hade verkat det minsta trevlig hade jag kanske erbjudit henne lift. Nu var hon inte det. Arrogant ton och ett språk som till och med får mig att rodna. Tror inte vi haft så mycket att prata om, dessvärre.

- Ett sällsynt otrevligt exemplar, sa en äldre dam till sin väninna när den unga kvinnan släntrat av tåget vid Islandstorget.

Nu skall jag skriva en jobbartikel om mammor som ratas i karriären. TCO har frågat personalchefer varav de flesta helst väljer en ung svensk (man) utan barn. Inget nytt under solen. Dags för mammor att ändra beteende kanske? De kan börja med att dela mer lika på föräldraförsäkringen t ex.

onsdagen den 27:e augusti 2008

Vecko Revyn-läsare all over the world

Senaste veckan har jag ju blivit varse hur det är att bli länkad till från en verkligt populär sajt. Svenska Dagbladets länkar brukar leda till ca 100 besökare men Ebba von Sydows är nu uppe i över 800 sedan i fredags. Och hennes läsare finns över hela världen. Kazakhstan, Bangladesh, Finland (som klivit upp från lååångt ner i geo-tracking-listan till andra plats), USA, Spanien, Island, Chile med flera.

Som vår förrförrförrförra presschef tydligen konstaterat vid nåt tillfälle, att skall man nå ut med sitt budskap så är Amelia och dylika tidningar bra mycket bättre än DN Debatt. Jag börjar förstå vad hon menar. Och jag börjar inse vidden i Thomas Nordegrens misstag när han förminskade von Sydow till glamour girl (fast han uttalade det glejmår görl).

Jag är rätt impad, måste jag säga.

Glad på jobbet

Lille mannen tycker att jag ser ansträngd ut på bild allt som oftast, sällan ler som jag brukar IRL. Här har min kollega på kommunikationsenheten i allafall lyckats få mig att se ut som jag har kul på jobbet. Vilket jag har, trots våra omständigheter. Om drygt två veckor skall vi få veta hur många tjänster man planerat på varje enhet. Sedan vidtar arbetet med att berätta vilka som skall inneha dessa tjänster.

Och imorgon skall jag slippa alla pinsamma försök att dölja mitt risiga hår - för då skall det bort! Nu gäller att se om Mikaela haft rätt angående tipset på alternativ frissa. ;)

Och Dell har lovat att leverera min nya dator inom två veckor. Ännu en anledning att se glad ut.

Fortsättning på särskiljandet

Moderaterna fortsätter sin kamp för att särskilja invandrade personer, "dom", från "oss". I Svenska Dagbladet (pappersupplagan) idag är det Ulf Kristersson som försvarar sig mot anklagelserna om att han är främlingsfientlig. Han tycker det är "trams".

"Det går inte att vidröra den här frågan över huvud taget utan att man anklgas för att springa Sverigedemokraternas ärenden."

Men Ulf, det är inte ATT du och migrationsministern vidrör frågan som är problemet utan HUR. Jag tar här ett citat från Kristersson i Svenska Dagbladet och fyller i det som skulle stått där om t ex ett mer öppet rasistiskt/främlingsfientligt parti skulle sagt det.

"Så länge du [som invandrare] på lagliga [inte olagliga som du och din sort brukar] medel försörjer dig själv, då har vi [hederliga svenskar] inga andra synpunkter på var du ska bo än vad vi har på andra [hederligt arbetande] medborgare. Men när du [hutlöst] begär att vi [hederliga svenska skattebetalare] ska försörja dig då har vi [rättmätigt] väldigt starka synpunkter på var [fan] du skall bo."

Men nu är det ju redan så att arbetssökande måste flytta dit jobben finns, för att inte förlora sin ersättning. Även vi som redan finns här. Varför skriver då migrationsministern och Stockholms socialborgarråd en debattartikel på Sveriges mest uppblåsta debattsida om något som redan är infört? Om inte för att särskilja "dom" från "oss". Detta särskiljande är grundläggande i rasistiska tankesätt. Citatet ovan, även utan mina tillägg, implicerar ju att alla som kommer hit har svårt att lyda lagen och dessutom vill bli försörjda, medan alla som lever här (med etnisk svensk bakgrund) är laglydiga och hårt arbetande. Det är därför inte så konstigt att herrar ministern och borgarrådet anklagas för att springa Sverigedemokaternas ärenden.

Integrationsministern Nyamko Sabuni finner ingenting anmärkningsvärt i detta, enligt Svenskan. Förmodligen därför att hon delar Billströms och Kristerssons grundläggande värderingar.

Uppdatering: Katrine Kielos tar upp samma ämne i Dagens Arena. Där uppmanar hon Billström och co att sluta vissla på hunden (Sverigedemokratiska väljare) och börja jobba med det verkliga problemet, att invandrade personer diskrimineras på svensk arbetsmarknad, i stället.

Fotnot: Jag har just beslutat att bara publicera kommentarer där jag vet vem avsändaren är. Jag står öppet för mina åsikter och räknar med att de som vill kommentera dem gör det också. Då jag alltid bemöter dem som kommenterar vill jag dessutom veta vem det är jag svarar. Undantag görs för etablerade bloggare som valt att vara anonyma. Men avsändare "anonym" prioriteras bort.

tisdagen den 26:e augusti 2008

Hauss

Måste bara hylla Fredrik Sahlin! Så bra som intervjuare av Marie Richardsson ikväll. Malou von Siewers har mycket att lära där!

Lättnad

Är vad jag känner när jag inser att jag aldrig mer behöver oroa mig för att ha skrivit ett blogginlägg efter ett par glas vin. Gyllenhammar/Zandén fyllda med Retsina har liksom satt standarden. Vad jag däremot funderar över är om dom verkligen läst Guillous böcker om Carl Hamilton. Inte är väl han någon stor älskare? Mest frånvarande, väl?

I förra veckan tillbringade jag en kväll på krogen med två väninnor. Den ena nygift, den andra singel. Den nygifta har varit tillsammans med sin partner ett antal år, längre än jag och lille mannen. Singeln har varit det länge. Till vår egen förvåning fann vi "stadgade" att det där med sex inte längre är lika primärt. Snarare är det rätt skönt att inte behöva knulla jämt. Som man gärna får för sig att man behöver när man är singel. Då de där enstaka knullen utgör den enda värme och ömhet man får, och ibland ett rätt taskigt substitut för just detta. Det trodde vi väl aldrig att vi skulle sitta och tycka. Då när vi var singlar själva.

Men vad är då anledningen till att jag älskar lille mannen och faktiskt inte en enda gång har fått lust till någon annan, man eller kvinna, sedan vi sågs första gången den där gången på lillejulafton? Ja, inte är det att han slår mig på käften, eller jag honom, och inte är det några försoningsknull heller. Försonas när vi bråkat gör vi ofta genom att prata. Nä, det är snarare vetskapen om att vi båda hittat någon som passar oss som hand i handske, som det aldrig blir tråkigt med. Som delar på de uppgifter som uppstår, och gör det utan att man behöver be om det. Som diskar om den andre lagat maten.

Idag fick jag ta del av en undersökning som Unionen gjort om vad medlemmarna tycker utgör ett bra liv. Utan att avslöja för mycket så kan jag säga att centralt för att man skall uppleva att man har ett bra, komplett liv är att man upplever att man lever jämställt. Det påverkar så mycket mer än bara familjen; ens inre frid och ens arbetsliv. Olika undersökningar visar att de som upplever att de får kämpa för att vara jämställda skiljer sig i större utsträckning medan de som t ex delar lika på föräldraledigheten håller ihop längre. Att leva jämställt är en bra försäkring mot skilsmässa.

Men, nu är det ju inte långa lyckliga liv tillsammans som Zandén och Gyllenhammar drömmer om där nere över vinglasen i Grekland. Till detta verkar de vara alltför disillusionerade.

Och det jag känner, för egen del, är lättnad.

Rasisterna i regeringen

"I Sverige råder en utpräglad rädsla för att tydligt kommunicera helt fundamentala värderingar och värderingsburen lagstiftning till människor som kommer hit. Oron för att missförstås eller utpekas som främlingsfientlig gör att vi i praktiken helt avstår från att ge en realistisk bild av vilka krav som gäller för den som vill leva ett bra liv i Sverige.”
Skriver migrationsminister Tobias Billström m fl på DN Debatt. Bland annat. Inlägget skulle i princip kunna vara författat av Sverigedemokraterna eller Dansk Folkeparti (om det varit skrivet på danska då...). Varför skall någon som håller med dem rösta på Moderaterna i nästa val? Varför skall någon som inte håller med dem göra det?

Att peka ut alla som inte kommer från Sverige som idioter som inte fattar att anpassa sig efter ett lands lagar, att kräva att alla skall leva exakt som vi, att pådyvla folk exakt samma värderingar... Vad är det? Det snällaste ord jag kan komma på är kulturimperialism.

"Människan anpassar sig naturligtvis snabbare till rättigheter hon gillar och kan dra nytta av än till skyldigheter hon inte förstår eller ens accepterar. Men lyckas vi inte bättre än i dag att se till att alla som flyttar till Sverige både försörjer sig själva och respekterar grundläggande regler i samhället, skapas grogrund för allvarliga konflikter. Det räcker inte att lära sig halva sanningen om Sverige."
Din sanning, Tobias Billström, är fan ta mig inte min! Du och jag är båda svenska medborgare och, antar jag, etniska svenskar. Men jag kan lova dig att jag inte delar dina fundamentala värderingar hur mycket du än kommunicerar dem till mig på DN Debatt.

Åååååå, att det skall gå så långsamt! Snälla, låt det bli september 2010 snart!

See you in hovrätten

Det verkar gå som jag trodde. Tingsrätten i Köping ser ut att komma fram till en dom mot den tyska kvinnan för mord på de två barnen i Arboga. Beslutet idag är förvisso inte en dom men att de skulle döma annorlunda än till vård/fängelse för mord är väl i det närmaste uteslutet. Nu återstår att se om kvinnan i fråga är frisk eller inte. Någon slags personlighetsstörning verkar åtminstone föreligga men sådana klassas ju inte som sjukdom.

Hennes advokat sitter förmodligen redan och filar på ett överklagande. Även om hovrätten möjligen är hårdare i sin bedömning av bevis så ställs högre krav på den dömda att styrka sina utsagor då hon de facto skall kämpa för att bli friad. Vilka var vännerna som hon träffade i Köping? Vem var vännen som skjutsade henne från Arboga? När födde hon sitt barn? Det är förmodligen ingen avancerad gissning att både vännerna och barnet är rena fantasifoster (pun unintended).

Men, att vara mytoman och ha ett motiv är inte detsamma som att vara skyldig. Ej heller att man råkat befinna sig i närheten av brottsplatsen. I hovrätten tror jag att det hela kommer att stå och falla med om man väljer att tro på mammans utpekande eller inte. Såvida inte tyskan väljer att erkänna.


Det är ett underligt fall det här, som verkligen engagerar. Personligen måste jag säga att jag känner en viss lättnad idag. Trots att man kanske inte borde göra det rent juridiskt...

Pansartaxarna i borgerlig media

Per Wirtén kräver i Dagens Arena Jan Björklunds avgång. Björklund har ljugit, fuskat och förfalskat. Ungefär som Sven Otto Littorin med sin s k examen. Eller en rad högerministrar med sina TV-licenser eller barnflickor. Men manliga Allians-ministrar behöver ju inte avgå. Dom är liksom höjda över varje misstanke.

"Vad blir konsekvenserna? Klart han måste avgå. Man kan inte ha statsråd med nollkoll. Men kommer någon att kräva det? I sådana här lägen syns effekterna av en opinionsbildning helt dominerad av borgerliga medier. Tänk tanken att han varit socialdemokrat. Då hade drevet gått som tusen hungriga pansartaxar. Alla hade känt vittring av revansch på besserwissern. Men nu? År det nån som hör rasslet från taxarna?"

Nej, något sådant rassel hör vi inte. Snarare bekräftar man genast Wirténs teser genom att ihärdigt fortsätta trumma ut Björklunds budskap om den dåliga svenska skolan.

måndagen den 25:e augusti 2008

Mäns våld

Täker inte spamma Messerschmitt-morsans blogg mer med inlägg i ovanstående ämne. Men kan ändå inte låta bli att fundera över varför män blir upprörda av uttrycket "mäns våld mot kvinnor" men sällan kvinnor? Alltså, varför känner sig män som inte slår utpekade som förövare när inte kvinnor som inte blir slagna känner sig utpekade som offer?

Jag kommer nog aldrig att förstå hur vissa män kan tolka ordet "män" som "alla män".

Kärlek

Ibland vet barnen bäst!

söndagen den 24:e augusti 2008

FRA vs Jan Berglin

FRA, släng er i väggen! Jag tror att Jan Berglin, tecknaren, har hittat något sätt att övervaka våra liv. Hur kan det annars komma sig att han så mitt i prick lyckas skildra oss? Det där är inte hans fru, det är lille mannens!

Fällande dom?

I morgon är det sista dagen i rättegången mot den tyska kvinna som står åtalad för mord på två små barn i Arboga i våras. Inte ett spår har kunnat hittas efter henne där i hallen. Förutom vad man från åklagarhåll påstår är fotspår från ett par skor som man inte kunnit hitta. Skor som tyskan skall ha ägt ett par av.

Bevisläget verkar smått ansträngt, ärligt talat. Däremot tror jag att den indiciekedja som åklagarna presenterat kan få Köpings tingsrätt att döma den tyska kvinnan ändå. Då lär fallet gå upp i hovrätten vilket lär få två effekter. Dels så blir det svårare att döma kvinnan i fråga utan bindande bevis, men det kommer också bli svårare för den åtalade att bara sitta och flina i rätten, blåljuga och inte styrka sina uttalanden om hur hon rört sig och vilka hon träffat.

Sen läser jag i Expressen att de hårstrån som hittats i Arbogamammans hand inte har kunnat spåras men att de lär ska tillhöra en person med manligt kön. Man får väl förmoda att de inte tillhör sonen eller någon av räddningspersonalen eller poliserna som rörde sig i hallen. Eller sambon. Då det helt saknas motivbild för någon annan som skulle kunnat utfört detta brott så undar man ju hur hår från en vilt främmande, okänd man kunnat hamna där i mammans hand. Jag kan faktiskt bara komma på ett sätt. Det är att mördaren planerat detta dåd noga, genom att kartlägga familjen, rekognocera platsen i fråga, klä sig på ett sätt så att man lämnar så få spår som möjligt och på något sätt lämna kvar saker på brottsplatsen som leder polisen i fel riktning. Såsom en hårtuss från nån vilt främmande person som inte finns i något DNA-register. De flesta personer har förmodligen sett tillräckligt många deckare för att kunna komma på ett sådant tillvägagångssätt. Nu när man ändå bestämt sig för att göra sig av med dessa tre personer.

Där kommer vi tillbaka till att det faktiskt bara kommit fram en enda person i utredningen som har motiv nog för detta brott. Problemet är dock att ett motiv inte ensamt är bevis för att man begått brott. Ej heller att man blåljuger och fantiserar eller ens att man synts utanför brottsplatsen samma kväll. Dock tror jag att det senare tillsammans med Arbogamammans utpekande kommer leda till en fällande dom. Även om tvivel lär finnas hos rätten.

Aaaaaaaaaarghhhhhhhh!

Här kommer man hem från dagens styrelsemöte med Feministiskt initiativ och har lovat att fixa en massa grejer, med lite extra tid över. Slår på datorn och möts av en blå ruta som talar om att där kommer jag minsann inte in. Detta problem har vi haft förr. Då blev vi hjälpta av snälla Sara i ovan nämnda styrelse som räddade det som fanns på vår hårddisk. Nu har vi två hårddiskar. Men vad hjälper det när det är själva datorhelvetet det är fel på. Så i morgon blir det en tur för mig till lämplig datoraffär och införskaffande av en ny dator. Min gamla Dell sjunger nog på sista versen så det känns inte rimligt att göra ytterligare en ominstallation och råka ut för samma sak om ett par månader igen.

Lyckligtvis har vi min gamla laptop som går att komma ut på nätet med, annars skulle jag förmodligen tuggat fradga och legat och sparkat på golvet vid det här laget. Man är ju lite beroende ju... Men bara lite...

Skön söndagsfrukost i köket med tjocka tidningen

Näääää! Inte om man har med Pressens Morgontjänst och Svenska Dagbladet att göra. Frukost får intas vid datorn i stället. Premo har denna veckan lyckats komma upp i en leveransnivå på 60 procent. Det innebär ju förvisso att mitt 3-månaders abonnemang löper fram till jul men innan dess lär jag väl ha drabbats av brusten aorta p g a den blodtryckshöjning som uppstår varje gång man kommer ut i hallen utan att det sitter en tidning nedstucken i brevlådan.

"Att på ett initiativrikt och flexibelt sätt distribuera dagsfärsk information direkt i brevlådan är vår affärsidé." (Från Pressens Morgontjänsts hemsida)

Dom söker också tidningsbud. No shit!

lördagen den 23:e augusti 2008

Obamas strategiska misstag

Jag har ju tidigare konstaterat här på bloggen att jag tror demokraterna gjort ett misstag när dom valt Barack Obama som presidentkandidat i stället för Hillary Clinton. Idag får jag nästan medhåll från oväntat håll. Nu gäller det valet av vice president-kandidat. Att Obama nu väljer en gammal krigsveteran visar ju mycket tydligt att han oroar sig för kritiken mot honom att inte kunna matcha John Mc Cain. Problemet är nog bara att de väljare som ville ha Hillary Clinton som sin kandidat, och de väljare som Obama och Clinton tillsammans skulle kunnat jaga upp från sofflocken, nu kommer att strunta i hela valet.

Jag blir mer och mer övertygad om att Mc Cain kommer att stå som vinnare om två månader. Vilket fullständigt torde krossa Obamas chanser att komma igen till nästa val. Kanske är det då dags för USA:s första kvinnliga president?

Där borta på garderobsdörren

Om jag vänder mig om från datorn. Där hänger mina nya inköp. Lääängtar till första bästa tillfälle att få ha på mig den främre! Även om den iofs är snygg som dekoration där på dörren också.

Ont i håret


Har nog några ombudsmän idag. Själv tog jag det förhållandevis lugnt och åkte snällt hem samtidigt som ombudsmannen med den stora familjen. Känns skönt idag då det är upplagt för shopping i Vällingby Centrum. Mitt betalkort ligger och kvider i plånboken och oroar sig för vad som komma skall.


Och Michael hade som alltid gjort sin grymt goda cheescake, när den är som godast, med kiwi.



För övrigt söker jag en bra frissa i Stockholm. Tips mottages tacksamt. Min egen har haft den dåliga smaken att gå och bli gravid igen och skall nu vara föräldraledig ett halvår. Jag som egentligen borde varit där i början av sommaren kan inte vänta så länge. För även om jag inte har ont i håret så får jag ont i magen av att se mig själv i spegeln. Tror jag skall investera i något tyg att knyta runt huvudet. Det är nämligen inte bara kilon som försvunnit senaste året utan också hår. Mitt en gång så tjocka fina hår är just nu en tunn risbuske.


För övrigt är den stora gåtan efter gårdagskvällen hur stackars Michael lyckats hamna i ett kluster av grannar som alla är lika galna som hans fru. Koncentrationen av galningar är sannerligen väldigt hög där ute. Kanske är det något med vattnet. Eller whiskyn.

Och en liten extrabild till Mara, när hon hittar hit. Eller hem. :)

För övrigt upptäcker jag nu att jag slagit rekord i antal besökare igår med 432 st på en dag. Detta beror på att Ebba von Sydow på Vecko Revyn länkat till min blogg om Thomas Nordegrens bedrövliga intervju med henne i radion i början av sommaren.

fredagen den 22:e augusti 2008

Unga demokratier

Tenderar ibland att präglas av unga demokrater. Inte bara i ålder. Ett exempel som vi sett tidigare i sommar är Mongoliet med sin unga opposition som försöker sätta sig upp mot det 80-åriga socialistpartiet. Ett annat är Georgien. I dag gör Jan Blomgren på Svenska Dagbladet en lysande analys av konflikten i Georgien, eller det är väl snarare Jane's Defence Weekly som gjort analysen, till vilken Blomgren hänvisar. Två av de misstag som begicks av Saakasjvili, var att han dels trodde sig ha större militär styrka än vad som var fallet, dels missbedömde Rysslands gensvar.

Blomgren sammanfattar dock i Georgiske presidentens naiva tro på USA och dess stöd. Vilket jag tror sätter fingret rakt på.

Det hela leder mig till ett klokt gammalt ordspråk:


"What makes a shadow bend is the form that casts it; what makes an echo unclear is he voice it reflects. Those whose feelings leak out are easy to figure out inside." (The Tao of Politics: Lessons from the Masters of Huainan; mandarin: Huainanzi, quoted from Cleary 1992:: 87)

torsdagen den 21:e augusti 2008

Snakker dekkan norsk?

Läser i Svenska Dagbladet, som faktiskt damp ner i brevlådan idag, att svenska ungdomar har svårt med de nordiska språken, d v s inte bara finska utan också norska och danska.

Minns väninnan i Helsingborg som alltid talade engelska med norrmän. Vilket för mig, som kommer från gränslandet mellan Kilsbergen och Norge var ytterst kuriöst. Danskan hade hon dock lättare för, av samma skäl som jag är rätt bra på norsk hör- och läsförståelse.

Maken har däremot först nu fattat den verkliga innebörden i ordet "tysketös". Sådant lärde sig värmländska unga män ganska snabbt om dom tog sig över gränsen och försökte vara rara (på svenska) genom att kalla någon tjej för tös. Det upplevdes minst sagt rart (på norska) av norskorna att bli kallade för "tösa mi". Det är ju annars lätt att tycka att norskan är väldigt "snäll", särskilt om man tror att tös betyder flicka.

Tack vare min väninna Signy har jag dessutom drillats i nynorsk med Gvarvdialekt. Me, dekkan, kånn, jag minns hur vi satt där nere i Montpellier och i stället för fransk grammatik tränade nynorsk... Det enda jag idag har verkligt svårt för är sörlandsdialekt. Kanske för att det ligger för nära Danmark. ;)


Fotnot: Tös betyder i Norge luder, slampa

onsdagen den 20:e augusti 2008

Tendentiöst forum för levande historia

Nu är Forum för levande historia i blåsväder igen. De har testat svenska lärares detaljkunskap om förintelsen. Svenska Dagbladet har lagt upp sju av frågorna på nätet. Jag svarade rätt på två av dem. Bl a fick jag fel på frågan om vad som skulle hänt de civila tyskar som deltog i avrättningar av judar under andra världskriget. Enligt Forum för levande historia skulle "ingenting särskilt" ha hänt dem om de vägrat delta.

Vad fan är det för svar? "Ingenting särskilt". Hur vet dom det? Eller fabulerar dom bara där på det statsunderstödda propagandainstitutet?

75 procent av Svenskans läsare anser sig vara pålästa om förintelsen. Misstänker att bara en bråkdel av oss skulle fått rätt på FFLH:s test dock...

Men Arbetslivsinstitutet la högerregeringen ner.

Kräftor kräva dessa ombudsmän

En gång om året samlas vi, detta gamla väloljade gäng. Från början var det ombudsmännen vid HTF:s Stockholmsavdelning som bjöds på kräftor i Hässelby en av de sista veckorna i augusti. Sedan dessa har en del hunnit gå vidare till andra uppgifter i och utanför förbundet men personerna är desamma. Vi brukar kalla dem vid deras mejlnamn enligt det system med initialer vi använde i HTF. På bilden syns, förutom värden, Boho, Lagu, Card och Lefe.

På bordet tronar vår maskot, en flaska Absolut Mandarin med en liten skvätt kvar på botten. Den härrör sig från första året, det är väl en sju år sedan kanske, då de törstiga ombudsmännen tömde varenda snapsflaska i familjens förråd. Detta uppmärksammades först på julafton, fyra månader senare, när det enda som fanns till sillen och Janssons frestelsen var det enda vi ratat: En skvätt Absolut Mandarin.

Äldsta dottern i huset blev för övrigt under en av dessa kräftskivor utsedd till min guddotter. Hon verkar brås både på sin gudmor och sin ömma moder. Något hon själv högt konstaterade när hon mötte kräftätande ombudsmannen Kljo i kön på ICA och högt deklarerade:

- Klas!!! Hej!!! Vi skall ha vinkväll! Jag går i min mors fotspår!

På fredag är det dags igen. Att vi numera håller skivan på fredagar i stället för torsdagar sägs härröra från den gången då ombudsman Evax fick sitta i fosterställningen under telefonjouren dagen därpå. Eller då ombudsman Stwy inte dök upp på jobbet efter att ha cyklat vilse någonstans mellan Hässelby och Bromma. Vi minns också då Mara hade den stora turen att bli hemkörd av Rola. Upprepning är ju humorns moder så ingen tillåts någonsin glömma sådana händelser.

Och nu en liten nubbevisa:

Uti arselet mitt
har jag valthornet ditt
Kom och tuta!
Prrrrrrr
Kom och tuta!
Prrrrrrr

Välkommen så jävla mycket!

"Välkommen till SvD!
Nu är din prenumeration registrerad.
Du får din första SvD den 2008-08-20.
Vi hoppas att du blir nöjd med din nya morgontidning!
Trevlig läsning!
SvD Upplaga"

Så står det i ett mejl från Svenska Dagbladet som jag valt att prenumerera på i höst. Men har jag fått någon tidning? Icke. Kul att börja med att anmäla utebliven tidning. Minns plötsligt varför jag slutade prenumerera förra gången...

tisdagen den 19:e augusti 2008

Riktiga män och kvinnor

Läser i Aftonbladet Söndag att Emma Andersson anser att hennes liv börjar nu. När hon skall bli fru Zetterberg. Allt det tidigare, Robinson och karriären som programledare var ingenting jämfört med livet som lyxhustru i USA. Emma är för övrigt tjejen som bar en t-shirt med texten Treblinka hos Filip och Fredrik i TV, utan att fatta ett dugg.

"Det är tråkigt att se en tjej i gympabyxor. Men gud, du vill väl behålla din man? Det är många som ger upp så fort dom gifter sig. Där kan Henrik slappna av, jag kommer nog aldrig förfalla och ha en husvagnsdress på mig."

Nej. Då riskerar hon kanske att bli utbytt mot en yngre och fräschare modell av lyxhustru. Och vad skall hon då leva av? Underhåll?

Samtidigt är jag och den lille mannen lite fascinerade, och smått bedrövade, efter att ha umgåtts med vänner från andra sidan jordklotet i ett par dagar. Vännerna är gifta med varandra och när vi åt middag hos dem hemma hos dem satt han vid bordet som en riktig patriark medan hon sprang fram och tillbaka mellan spisen och bordet och inte en sekund satt ner med oss för att äta. Som min farmor, född 1910, brukade göra.

I vår familj är det en annan regim som gäller. Vilket särskilt tycks stressa kvinnan i förhållandet. Att min man serverar kaffe, diskar och lagar mat tycks vara något väldigt kuriöst. Häromdagen blev han videofilmad av sin manlige kompis vid diskbänken. Medan hon for som en virvelvind genom köket för att underlätta där lille mannens fru inte gjorde det. Frun som just serverat frukost och som satt och ville dricka sitt kaffe medan hennes man diskade. När middagen serveras öser kvinnan upp till sin man först, och sedan till alla de andra männen i sällskapet. De svenska männen verkar rätt besvärade av detta tillvägagångssätt.

Jag vet inte varför jag och lille mannen blir så provocerade av att det hela. Kanske för att vi blir ifrågasatta i hur vi lever i vårt förhållande. Eller för att det tydliggör könsmönster som vi sällan ser så tydligt i vår vardag. (Även om de finns där, fast mer subtila.) Mönster som grundar sig i samma unkna syn på mäns och kvinnors uppgifter oavsett om de innebär fjäskande för männen genom att servera dem mat som om de inte var förmögna att ta själva, eller att vara en fräsch fru så att de inte väljer sig en ny.

Är detta 2000-talet?

måndagen den 18:e augusti 2008

En dag på facket

Idag har min arbetsgivare lämnat in varsel om uppsägningar. Om detta skrivs det i flera stora tidningar. Idag var också min första dag tillbaka på förbundskontoret efter ett halvår på Unionen i Karlstad. Skitkul och för jävla tråkigt på en och samma gång. Ni får gissa vilket som är vilket.

Men humöret var högt bland kollegorna ändå. Lite glada att se varandra efter semestrar och ledigheter var vi ju ändå.

Känns annars bra att vara åter på sin vanliga plats, om än med ny chef, nya kollegor och nytt kontor. Kollegan Jonas sitter ju som vanligt i rummet bredvid, fast på "fel" sida. Tryggt på nåt sätt. Jobb skall jag få också, sa chefen.

Tills vidare är det "business as usual" som gäller. Medan våra duktiga kollegor kämpar på med de interna fackliga förhandlingarna.

söndagen den 17:e augusti 2008

Stilstudie av en lektor som nog längtar efter sina studenter

- Nu skall ni få höra!

- Såhär var det...



- Hahahaha!

Fotnot: Hatten har han fått av sina mongoliska vänner för att passa till hans fina del.

Vem brännmärker vem?

Svenska Dagbladets ledarsida och dess skribenter brukar utmärka sig för att inte vilja se strukturer utan i stället lyfta att vi alla är individer med egna val. Men så verkar inte längre vara fallet. Per Gudmundson upprörs över att moderaterna bl a vill införa jämställdhetsutbildning för skolledare. Han skriver om att de vill "könsbrännmärka skolan".

Sen gör Per Gudmundson just detta. Könsbrännmärker oss.

"Det syns också att de på Myrdalskt maner inbillar sig att de med politikens makt ska kunna omintetgöra många tusen år av evolution. Att pojkar och flickor väljer olika är nämligen inte alltid resultatet av patriarkat och könsmaktsordning utan ofta av våra olika nedärvda biologiska förutsättningar. Att flickor och pojkar väljer olika är heller inte alltid något negativt som i alla lägen måste motarbetas."

När jag håller kurs om fackligt jämställdhetsarbete brukar jag fråga deltagarna om de kan räkna upp några saker som kvinnor kan göra men inte män och vice versa. Det vill säga på grund av biologiska orsaker. Hittills har ingen kommit på något annat än att kvinnor fortfarande är ensamma om att kunna föda barn. (Även om en könsbytt man, med livmodern kvar, nyss födde barn i USA.) Någon försökte med att kvinnor inte kan bli påve, men detta är ju enbart en gammal patriarkal bestämmelse inom katolska kyrkan, bestämd av män. (Även om det finns legender om kvinnliga påvar.)

Ändå blir vi nu "brännmärkta" av Svenska Dagbladets ledarsida som havande olika förutsättningar enbart p g a vårt kön. Detta trots att det bevisligen finns större skillnader inom könen än mellan dem.

Det hela beror förmodligen på att biologister som Per Gudmundson ofta väljer att se biologiska strukturer, samtidigt som dom förnekar sociala strukturer. Men det verkar inte heller alltid vara så att de biologiska strukturerna alltid gäller. T ex brukar man få höra upprörda uttalanden om begrepp som "mäns våld mot kvinnor". Då hävdas det vara enskilda män som slår, p g a psykiskt sjukdom inte p g a att dom är män. Men när det gäller att välja till t ex ett omvårdnadsprogram i gymnasiet då är det plötsligt biologin som styr. Inte sällan är det samma personer som framför dessa teser. Att det i båda fallen skulle röra sig om en av samhället skapad mansroll förnekas bestämt.

Skillnaden mellan de som tror på biologin och de som tror mer på samhällsförklaringar är att i det senare fallet har män och kvinnor faktiskt alltid ett eget val. Precis så som Svenskans ledarsida brukar vilja ha det.

Frågan är vem det är som brännmärker vem.

Halloumi mania

Sista kvällen på semestern kom solen åter. Lagom till vännerna från Mongoliet anlände. Till och med Katten, som övergivit oss i regnet, återvände.

Och jag lyckades äntligen få till en riktigt fint grillad halloumi (i förgrunden).


Sen har vi historien om femåringen som för sin frånskilda mor berättade att hans far minsann brukade dricka fruktvin till frukost när han var där. Ur en flaska med en båt på. Här är det dock idel vuxna som deltar i drickandet.

På vägen hem handlade vi

Dock inte denna hatt till lille mannen. Stämningsbild från Coop Forum i Karlstad.

Kolla!


Den här familjen slutar liksom inte att producera sköna ungar. Här är senaste tillskottet, Hilda, som är rätt nyfiken på min kamera.

Dagen efter

Min gamle vän Jive sa en gång att det bästa med att sova över hos varandra var att man kunde vara bakis tillsammans dagen efter. Många var de söndagar som vi tillbringade tillsammans med pizza och Beverly Hills på TV. Självklart hade han rätt. En rejäl fest är fullbordad i och med frukosten dagen därpå. Här syns delar av festsällskapet som förra helgen firade mannen i grön tröja.

Och ja, jag är avundsjuk på deras snygga kökslampa.

Dig schka jag ha!

Fotograf: Lille mannen
Plats: Goaste vännens 40-årsfest
Tid: Halv två på natten typ...

lördagen den 9:e augusti 2008

Sommarparty

Igår firade vi kollegor som gifte sig. Idag blir det 40-årsfest. Det går undan på semestern. Passar på att lägga in ett par bilder på två av gårdagskvällens snyggingar, som nästan, men bara nästan, konkurrerade ut brudparet. ;)



Granne med Bregottfabriken

I år har vår granne på Torpet flyttat sina ungdjur till hagen som ligger mittemot vårt torp. Så vi har fått nya trevliga grannar.



Snacks i Bregottfabriken.


Flirt i Bregottfabriken.


Blond och mörk i Bregottfabriken.

onsdagen den 6:e augusti 2008

Semester

Semestern har infunnit sig och så även på bloggen. Kanske blir det ett litet inlägg på lördag... Om jag orkar. :)

fredagen den 1:e augusti 2008

Du minns inte det du tror dig minnas

Så kan man sammanfatta vittnesmålet från experten Sven Å Christanson igår i Arbogarättegången. Mamman har tydligt pekat ut den tyska kvinnan som den som stod utanför hennes dörr. Men experten i fråga verkar fullständigt övertygad om att mamman inte alls minns detta utan att hon fått dessa bilder från Internet och sin sambo. Men redan innan hon talat med sin sambo och kunnat kolla på nätet så sa hon ju att det var en kvinna och beskrev denna, om än inte helt i överensstämmelse med den tyska kvinnans utseende.

För mig är det mycket underligt att en annan person så säkert kan veta vad någon annan minns. Det låter ärligt talat som rent humbug. I DN kan man läsa att en neurolog, Jörgen Borg, vittnat om att det är fullt möjligt att ha minnesbilder från innan det slag som skapat minnesluckorna utdelats. Men detta vittnesmål ges mycket litet utrymme i media. Varför?

Och varför ställer sig ett expertvittne utanför rättssalen och ger intervjuer till media? Såsom Christianson gjort.

Att en kvinna, bevisligen galen av svartsjuka, råkar befinna sig i Arboga samma kväll som hennes rival och dennas barn blir attackerade i sitt hem. Ett hem som den svartsjuka bevisligen kartlagt. Att hon enligt bilder från stationens övervakningskameror bär ett par skor som ser ut som sådana skor som satt avtryck i familjens hall. Att mamman som attackerats säger sig minnas vem som kom till hennes dörr, hur hon presenterade sig. Ja, det är för de flesta av oss tillräckligt för att man skall kunna säga att det är ganska osannolikt att tyskan är oskyldig.

Dock är det inte det som åklagaren skall bevisa, utan att hon är skyldig. Vilket jag misstänker blir svårt. I synnerhet om rätten rakt av köper att expertvittnet här ovan vet vad offret minns.

Det är inte svårt att förstå det kafkaliknande tillstånd som barnens föräldrar och bonuspappa lär befinna sig i.